Inlägg publicerade under kategorin Läsutmaning Skrivande svenskor

Av violen - 8 september 2010 19:30

Martinson, Moa: Kvinnor och äppelträd****


Jag får i min hand en nött bok när jag hämtar mitt exemplar på biblioteket. Så nött att Moas ansikte nästan inte syns på omslaget. Men hennes ord lyser boken igenom.

Jag är fascinerad! Inte över bokens stil, texten spretar hit och dit och byter anslag och fokus hela tiden. Ömsom naturskildringar, ömsom stadsskildringar, en spekulativ början (badscenen som jag ibland undrar om det är det enda folk orkat läsa, så omtalad som den är) ömsom bymentalitet, fattigdom och elände, rika bönder och ilska och hat. Samtidigt som det finns så mycket värme och medkänsla och systerskap utan att ordet nämns. Dessutom några paranteser som jag har en känsla av att Martinson satt in för att sedan väva i innehållet i texten men det glömdes liksom bort. Kort sagt, själva kompositionen vacklar. Men det struntar jag i för innehållet vibrerar.


Witt-Brattström skriver i Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet

På en rad punkter är romanen mycket oprecis. Det är bara när det gäller kroppens paradigm som texten blir exakt och utförlig. Kvinnorkroppens kluvna diskurs är romanens egentliga huvudperson.
sid 170 (pocketupplagan)


I förordet till Kvinnor och äppelträd skriver Witt-Brattström:

Det är livet, som det gestaltar sig efter två unga kroppars möte i naturens soliga sköte, som intresserar Moa.

 

Så långt från populärkultur man kan komma alltså......här lever de inte lyckliga i alla sina dagar, men de lever verkligen och det är våra far och morföräldrars liv, ja ännu äldre generationers liv beroende på när vi själva är födda, som spelas upp inför oss.  

 

Nåväl, denna nötta biblioteksbok hade en notering, ett frågetecken vid en mening en bit in i boken. Åh, vilken känsla att möta en annan läsare på detta sätt! Jag blev lite exalterad där ett tag måste jag erkänna!

Det var stycket om Ellens åtrå när hon känner begär till sin man som föranledde denna okända läsare att skriva ett ? i marginalen:

 

Hur ska en man kunna älska och ära en hustru som väcker honom mitt i natten för sin åtrås skull. sid 109

 

En läsare som än inte lärt sig att vid den här tiden var kvinnan verkligen en av två sorter, madonna eller hora. Horan kände lust och madonnan gjorde det inte. Basta!

 

Jag är böjd att tro att här finns essensen i Martinsons Kvinnor och äppelträd. Kvinnor kan! Ja även gifta kvinnor kan känna åtrå och det vill Martinson tala om, det budskapet vill hon sprida. Det och hur kvinnor födde barn under orimliga förhållanden.

Det är som det står i förordet, Witt-Brattström igen:

 

Skildringen av Ellens begär till sin man och av Sallys förlossning på stuggolvet hör till romanens höjdpunkter.

 

Inte konstigt att SvD recensent vid den tiden, Anders Österling utbrister:

 

Man kan säga att underlivssynpunkten dominerar. (förordet)

 

(Stackars karl! OBS: min åsikt!)

 

Man måste faktiskt komma ihåg att det var en tid utan preventivmedel och utan pappors närvaro vid förlossningen, utan pappamånader och smärtlindring. Vilket inte gör saken bättre men mer förståelig. Och Martinsons mod att beskriva det än mer beundransvärt!

 

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Det är stimulerande men lite småstressande att delta i alla dessa utmaningar som jag gör, nu blev jag ju jättesugen på att läsa mer av Martinson samt hela Witt-Brattströms bok Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet och inte bara små delar.

Kanske jag ska börja med en biografi nu och då också? Och börja med  Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet.

 

Läsutmaning Skrivande svenskor

 

Läst 2010

Av violen - 13 juli 2010 11:30

Krusenstjerna, Agnes von: Den blå rullgardinen ****


Länge har jag sneglat på fröknarna von Pahlen. Och då talar vi decennier. Men aldrig kommit till skott förrän nu i och med Martinas läsutmaning Skrivande svenskor  Och jag blev positivt överraskad. Visst, boken är väldigt högtravande skriven med många porträtt som säkert skulle gå att analysera varenda ett. Men jag gillade att Krusenstjerna i nästan varje mening hittar en slags essens, som t.ex när hon beskriver moderns död


Det ofattbara som hänt sökte hon icke fatta. Hon tyckte att inne i det som förut synts som ett enda stort mörker nu tänts en fladdrande ljuslåga. Hon lutade sig fram med drömmande ögon. Det var ett litet barn som höll upp ljuset i sin hand. Hon hörde dess späda nakna fötter mot marken. Så gick människan genom en natt av gåtor ensam med ett fladdrande ljus. Ett sådant mod! Vad hände med henne sedan, när ljuset slocknade? Tändes lågan, den lysande själen, då i en annan värld långt borta? sid 29

  

Men det är naturligtvis inte språket och dess inträngning i både det mänskliga psyket och naturen som gjort att Krusenstjernas böcker fortfarande läses. (Naturskildringarna är också riktigt bra, jag är ingen vän av sådana, om jag nån gång hoppar i en text är det vid de partierna. Men här kunde man verkligen känna naturen. Jag blev nästan förflyttad till min barndom där hemma på småbruket med skogen runt knuten och tänkte, ja men visst, så kändes det ju! Fast jag inte skulle ha kunnat sätta ord på det själv).

Nej det är ju som skildring av det kvinnligt sexuella som Krusensjerna fortfarande röner intresse. Som det står i I gränsland av Eva Adolfsson:

Samtiden läste Fröknarna von Pahlen som realistiska sedeskildringar och kvinnostudier. sid 39

men:

Drömbilder, sexualsymboler, sagans häxor och viduner - det är sådana realiteter som möter Petra och Angela på deras väg mot lyckan. Fröknarna von Pahlen blir ett psykodrama om kvinnans kamp för att finna sin plats i världen som älskande människa.

I det drömartade symbolmättade kan man se Krusenstjernas djupa samhörighet med tidens freud- och junginspirerade avantgarde. sid 41


Det är nästan så att man önskar att von Pahlen serien skulle ha varit obligatorisk läsning för flickor vid den tiden den skrevs. Jag blev imponerad och kände när jag läst Adolfssons essä att jag känt rätt. Här finns en symbolmättnad utan dess like, parad med klar realism (födseln av kalven t.ex.)


Jag ska inte göra någon djupare analys (då blir jag fast hos fröknarna resten av sommaren) men kan konstatera att de kvinnliga författarna har en:

strävan att "dekonstruera och rekonstruera" den manliga litteraturens kvinnorbilder.  sid 36


Inte konstigt att de mötte på motstånd!


Jag rekommederar verkligen en läsning av essän; Det uppbrutna kvinnoteckenet: Agnes von Krusenstjerna, Moa Martinson i Eva Adolfssons bok I gränsland.


Det blir ett nytt lån av den boken till nästa författare Moa Martinson.




Läst 2010

Av violen - 15 mars 2010 11:00

 Du som tänker läsa boken, läs den först!



 Wägner, Elin: Pennskaftet****


Ändå sedan jag såg en TV serie om suffragetterna i England för många år sen har jag varit intresserad av engagemanget för kvinnlig rösträtt och här är nu Den svenska rösträttsromanen. Det går inte att komma ifrån att Pennskaftet ska man :-) ha läst  och även kvinna......Även om jag tror att det mest kvinnor som läst den......:-)

Det är andra gången för mig och jag mindes inte så mycket från förra gången så jag var lite oförberedd trots allt. Nu fick jag tag i Svenska Akademiens utgivningsexemplar i serien Svenska klassiker. En otroligt vacker upplaga med förord av Horace Engdahl, utgiven på Atlantis förlag där det f.ö står såhär om boken:


Elin Wägner (1882–1949) var under första hälften av 1900-talet en av Sveriges ledande romanförfattare. Till hennes viktigaste verk hör förutom Pennskaftet romaner som Åsa-Hanna, Dialogen fortsätter och Vinden vände bladen. Elin Wägner började sin bana som journalist och drogs snart in i kampen för kvinnlig rösträtt. Det feministiska engagemanget präglar hela hennes produktion och kombineras i den unika pamfletten Väckarklocka med både pacifism och en ovanligt tidig miljömedvetenhet. Hon invaldes i Svenska Akademien 1944. Romanen Pennskaftet (1910) ger en oöverträffad inblick i arbetet för kvinnlig rösträtt. Kring Pennskaftet, den unga kvinnliga journalisten, och gruppen med rösträttsaktivister aktualiseras en rad frågor om kvinnornas situation i det dåtida samhället. Slagfärdigt och tankeväckande diskuteras här inte bara yrkesarbete och ekonomisk självständighet, politisk aktivism och social gemenskap utan också frågor som rör moral, erotik och kärlek. Introduktion av akademiledamoten Horace Engdahl. Kommentarer och ordförklaringar av Helena Forsås-Scott. citat hämtat från Atlantis hemsida

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gillade verkligen den här boken även om den sannerligen inte var lättläst. Men så tittade jag längst bak och kollade upp alla fotnoter också.

Förordet av Engdahl är otroligt viktigt att läsa, det ger mycket kött på benen sas.

Det som jag fäste mig vid när jag läste boken var att den spänner över ett sådant brett litterärt genrespann. Som Engdahl skriver är den Sveriges första New Woman Novel, böcker som utkom i slutet 1800 och början av 1900 talet och skrevs, företrädesvis av kvinnor:

Dessa böcker rörde upp debatt, inte minst därför att Den nya kvinnan utom rösträtt krävde ett nytt sexuellt kontrakt samt "the entire reformation of the male sex", en total översyn av karlsläktet. Det finns således i genren en glidande skala mellan konkret reformism och fantasifull utopism, vilket även är fallet i Elin Wägners författarskap. [..] Kvinnorna hade påbörjat erövringen av det offentliga rummet, som de tidigare i stor utsträckning varit uteslutna från. [...] Men feminismens grundläggande uppfattning att den kvinnliga individen inte kan förverkliga sig om inte villkoren för hela gruppen kvinnor förändras, varieras på många sätt i den nya kvinnoromanen och är ständigt närvarande i Wägners verk. [...]

 

Så boken är främst en New Woman Novel. Men jag får vibbar till Stockholmsromaner där män flanerar runt och tänker tankar (Röda Rummet osv). Dessutom till moderna genrer som chicklit, en liten snabb söt och livlig tjej som skenbart springer runt (fast hon faktiskt är mycket fokuserad på sitt jobb och framgångsrik) och visar upp sig (fast hon är ganska ovetande om sin charm) och får till slut såklart drömprinsen.  Även Populärromaner där mannen först är otrevlig men sen ändrar sig och blir drömprinsen (typ Harlequin).  Plus att persongalleriet faktiskt har vissa Dickensdrag!.

Jag blev nästan full i skratt när jag urskiljde alla dessa genrer i en bok skriven när dessa genrer inte ens var lokaliserade! Men det är säkert därför den håller fortfarande.

Jag kan känna ett visst vemod när jag läser rader som:

 Men kraften att hålla ut, den kommer när man börjar känna sig solidarisk med sitt kön, så att dess smärta blir ens egen smärta, dess förnedring ens egen förnedring.
sid 12

Det finns mycket av det i boken och att det ska följa kvinnokampen fram till vår tid är väl uttryck för den utopism som Engdahl nämner ovan. Jag har själv varit med om att kvinnor sett till att en annan kvinna inte fått en befodran t.ex Bara pga avundsjuka.

 

Men boken känns så fräsch och optimistisk och den är kul att läsa fortfarande. så gör det!

Jag är glad att ingen skrivit Pennskaftet II, 30 år efteråt. Jag vill tro att Pennskaftet för alltid ska få vara lycklig med sin Dick...........

 

Läst i utmaningen
Martinas läsutmaning 2010 skrivande svenska kvinnor

Av violen - 30 december 2009 17:15

Jag har snabbt börjat på utmaningen
Martinas läsutmaning 2010 skrivande svenska kvinnor

och redan läst Selma Lagerlöf. Du som tänker läsa den och inte vill veta för mycket kan ju vänta ett tag med att läsa det här

 

 

 

Lagerlöf, Selma: Herr Arnes penningar ***

 

 Den här boken är en salig genreblandning, 

Deckare; morden i prästgården och dess upplösning.

Skräck; t.ex hur efterspelet till morden skildras: Det syntes dem en hemsk dörr att öppna, ty det kom en bred blodström silande fram under tröskeln, och handtaget var nedsölat med blod. (sid 12)

Vi som sett på film och läst om blod så det räcker reagerar kanske inte så mycket på det men de som läste Selma i början på 1900-talet måste ju ha haft skräckbilder framför sig länge efteråt.

Magisk realism/spökhistoria; prästfrun som hör hur knivarna slipas, blodspåren i snön, den gråtande men osynliga, ibland synliga systern. Den ljusa hårlocken osv.

Kärlekshistoria: Kärleken mellan Elsalill och sir Archie. Eller kanske Elsalills kärlek till sir Archie, den verkar lite enkelriktad.

Tidsdokument; hur fiskarna levde vid den här tiden när vädrets makter styrde helt över möjligheten till utkomst. Och hur vädrets makter kunde hjälpa ödet på traven. En övertro på naturens inblandning.

Moralisk roman: Elsalill förråder sin älskade men vinner inte på det som man skulle kunna tro utan förlorar istället livet, en slags realism....Elsalill är också ett slags offergestalt eftersom när de kom med hennes kropp till Marstrand så rev havet och skeppen kunde ge sig iväg.

 

Jag har inte läst så många böcker av Selma Lagerlöf:

En herrgårdssägen **** 1999

Löwensköldska ringen *** 200701

Gösta Berlings saga Littvet.

 

Men den här är nog den dystraste. Den bygger tydligen på en verklig händelse som Lagerlöf spinner sin väv ikring. Jag är ingen vän av magisk realism, skräck eller moraliska romaner men tyckte ändå att den gick bra att läsa. Skulle man tränga djupare in i den skulle det nog finnas mycket mer att upptäcka men jag gör inte det. Dock kan jag tycka att Lagerlöf gör Elsalill alltför gråtmild men, det kan också ha att göra med att hon vill visa på att det trauma hon upplevt faktiskt får psykologiska konsekvenser. När hon därtill ser sin älskade döda fostersyster gå omkring och gråta och klaga så blir det väl etter värre.

 

Vad Lagerlöf egentligen vill med romanen är svårt att säga, kanske att pengar är roten till allt ont, i detta fall mord. Eftersom den heter Herr Arnes peningar kan det ju faktiskt vara fallet.

Av violen - 14 december 2009 13:15


Skrivande svenskor - kvinnliga författare 1900-1950.

 

Martinas läsutmaning 2010


Man väljer en eller båda böckerna av varje författare och man har två månader på sig att läsa sin bok.

Jag sätter en * vid den bok jag helst vill läsa.


Januari-februari
Selma Lagerlöf (1858-1940)
Herr Arnes penningar (1904) * Läst 200912
Liljecronas hem (1911)


Mars-april
Elin Wägner (1882-1949)
Pennskaftet (1910) /läst/
Jag ville läsa Åsa Hanna men 1: exemplaret var helt enkelt i upplösningstillstånd så jag vet inte om jag skulle ha lyckats få med alla bladen tillbaka till bibblan. 2. Jag kände inte för historien helt enkelt. Pennskaftet känns mycket mer tilltalande, minns att jag gillade den när jag läste den för många år sen. Och så är den boken mycket mer känd också. Känns som en atthalästavelinwägner bok. Så jag minner upp den istället!
Åsa-Hanna (1918) *


Maj-juni
Maria Sandel (1870-1927)
Virveln (1913)
Droppar i folkhavet (1924) *


Juli-augusti
Agnes von Krusenstjerna (1894-1940)
Den blå rullgardinen (1930, första delen i Fröknarna von Pahlen) *
Fattigadel (1935, första delen i Fattigadel)


September-oktober
Moa Martinsson (1890-1964)
Kvinnor och äppelträd (1933) *

Drottning Grågyllen (1937)


November-december
Stina Aronsson (1892-1956)
Medaljen över Jenny (1935) *
Hitom himlen (1946) /läst/

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se