Alla inlägg under november 2011

Av violen - 29 november 2011 15:53

Böcker november 2011


Kjersen Edman, Lena: Böcker som samtalar **** (fackbok G) rec ex,
Ekman, Kerstin: Grand final i skojarbranchen ****
Bauer, Belinda: Mörk jord *** (deckare, debutant)
Lindholm, Margareta: Skogen ****
Erixon, Peter Lucas: Silversnöret ****
Holmberg, Bo R: Jättarnas brudkrona *** (Hcg)
Alakoski, Susanna: Svinalängorna **** (enbokcirkelonline, augustpris)
Nesbö, Jo: Kackerlackorna *** (deckare, mp3)
Stig, Oline: Jupiters öga *** (12olästasvenska)
Timm, Uwe: I skuggan av min bror **** (minegentyska)
Eriksson, Therese: Kerstin Ekman. En värld av berättelser **** (Gcz Ekman)
Ahlfors, Fredrik: Daniil Charms och jag **** (rec ex)


**

4 ***

8 ****

*****

9 svensk

3 utländsk

5 man

7 kvinna



1 - 12 olästa svenska kvinnliga författare
1 Augustpriset

1 Biografi
Bokcirkel SR

1 Bokcirkelonline
Bookerpristagare
2 Deckare

1 Debutant

2 Fackbok
Franskspråkig

Italiensk

1 Ljudbok
Lyrans jordenrunt

Min egen afrikautmaning
1 Min egen deckarutmaning

Nobelpristagare

Noveller
Nordiska rådets pris

Orangepriset

Poesi
1 Recensionsexemplar

Skräck

Serie
Trilogiutmaning

Trepåtreutmaning

1 Tyskspråkiga

Ungdomsbok



Bra var så många, men Ekman tar nog hem storslam, både Grand final i skojarbranchen och Theres Erikssons bok om just Kerstin Ekman var nog ändå bäst. Men jag har upptäckt tre nya svenska författarskap, helt otroligt! Ahlfors, Erixon och Lindholm. Mer av dessa!

Mindre bra var nog ändå Holmbergs skrönor från Junsele. Fast läsvärd ändå. Och Holmberg läser jag ju alltid.


Mycket bra månad med andra ord.

Av violen - 29 november 2011 10:15

   Ahlfors, Fredrik: Daniil Charms och jag ****


Det här var en riktigt bra skröna. Det var länge sen en bok kunde överraska mig så totalt. Både med stilen, väldigt lättläst men vältänkt om man säger så. Är allt skrivet redan? Svaret kommer i den här boken, nej! :


Ser att min arm är ett nät av svarta hopfogade bokstäver och jag kan se rakt igenom. Ett nytt skelett. Av text. Mitt kött är som genomskinligt glas. sid 145


Gripet ur sitt sammanhang, oförståeligt kanske? men när man läst då förstår man, jag lovar. Skrivandets våldsamma vånda?


Och sen formen, ingen direkt kronologi men klart och tydligt uttalat, dagar före, år före. Det gillade jag. Ibland läser jag böcker som kastar sig fram och tillbaka i tiden så jag blir yr och vet inte var jag befinner mig. Här blev jag yr av andra orsaker. Litterär lycka kanske?


Och så det skruvade, oväntade. Det är ju roligt att läsa det här:


- Läser du Daniil Charms?

- Det finns en intressant episod att läsa i den där. En god vän till Charms, en läkare, utarbetade under sin yrkesbana nyskapande och intressanta diagnostiska metoder. En av dem går ut på att man först placerar ett fat med vatten under den sjukes säng. På kanten av fatet fäster man sedan papperslappar med nedskrivna diagnoser. Slutligen placerar man ett tänt ljus på vattnet som får flyta omkring fritt och så väntar man tills en lapp tar eld.

- Och diagnosen är ett faktum?

- Just precis. sid 18


Och alla korta texter som Jelinek översätter, de var så bra. Måste läsas på plats för att förstås.

(Och blommornas växande på graven, jag ryser!) 


En välskriven, humoristisk bok med eftertänksamma meningar. Handlingen betyder egentligen ingenting men fungerar fullt ut ändå. Allt finns där, i texten.


Kanske är följande citat författarens programförklaring, han bejakar den i sin bok.


Jag försöker bejaka mina ingivelser. Folk har svårt att hantera det oväntade. Att göra aktiva val är att leva innerligt. sid 25



Tack till Trombone förlag för rec ex.


Läst 2011


Av violen - 23 november 2011 09:48

   Eriksson, Therese: Kerstin Ekman. En värld av berättelser **** (Gcz Ekman)


För de, som liknande mig själv, gillar Ekmans böcker, behövs egentligen ingen reflektion om den här boken. De kommer troligtvis att läsa den ändå. Men för er andra som kanske läst ett och annat av Ekman men inte mer, till er säger jag. Läs gärna den här boken. Det är helt enkelt en litterär biografi över den komplexitet som ryms i hela Ekmans författarskap, men:


Kerstin Ekman skildrar alltid kvinnors liv som specifikt kvinnliga och allmängiltigt mänskliga samtidigt. I En stad av ljusleder romanens alla tolkningslager till en och samma fråga - " Vad är det att vara kvinna?" [...] Det är både rätt och fel. För egentligen är frågan Ekman ställer: Vad är det att vara människa? Det är bara det att hon tar sig rätten att använda kvinnor för att ställa frågan, att låta kvinnan stå som representant för mänskligheten, i en roll som genom historien vanligtvis varit mannens. Få har lyckats gestalta komplexiteten i att var människa och kvinna samtidigt bättre än hon. sid 43


Det här avsnittet, Berättelsen om kvinnorna, är nog det som träffade mig mest. För precis så här har jag läst Ekman, en skildrare av mänskligheten sett genom den halva som består av människan kvinna. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det som attraherat mig så i Ekmans böcker, Eriksson gör det åt mig i den här boken. Och i det här avsnittet. Som kvinna känner jag mig sedd i hennes böcker, även om mycket av det hon skriver kan vara rått och blodigt och tragiskt så känner jag mig på nåt sätt trygg. Kvinna till kvinna. I samma självklara rätt som mannen.


De övriga berättelserna var också alla så intressanta att jag köpte boken sen jag läst det ex jag lånat. Måste bara ha att läsa om och igen.


Läst 2011


Tänk själv brukar jag ofta säga. Men det är inte alltid man kan eller har kunskap att tänka alla tankar. Därför ska man läsa de böcker som gjort en del av jobbet åt en. Fackböckerna. Jag återkommer till det i en egen utmaning framöver!



Av violen - 19 november 2011 10:00

Timm, Uwe:  I skuggan av min bror **** 


Avbön? Är det det Timm sysslar med i den här boken?

Jag brukar ju säga att tyskspråkiga böcker ofta är kalla och dystra på något sätt. Och det kan ju mycket väl bero på att de ofta handlar om andra världskriget. Jag har ju känt lite mättnad över just det ämnet på sista tiden, men måste säga att den här boken som ju verkligen handlade om det, av och med människor från "fel" sida ("fel" med  facit i hand) som kände hur det var att ha någon därute, mitt i kriget, verkligen tillförde nånting till ämnet. 

Är boken självbiografisk, en dokumentär eller innehåller den mest fiktion? Det vet jag inte men den känns äkta, genuin.


Jag gillar Timms sätt att skriva, Upptäckten av currywursten var anledningen till att jag läste även den här. Och jag kommer nog att läsa fler också. För boken är verkligen läsvärd. Även om slutet kändes som en slags bikt. Och varför inte, Timm är ärlig i sina tankar och förnekar inte att nazismen hade förankring hos folket. Det var inte bara nånting som pådyvlades dem av en psykopat och sen försvann efter kriget.


Sett i dagens ljus går det knappt att förstå att man efter kriget, med kunskapen om det systematiska mördandet - utrotningen - av judar, offentligt kunde föra en bred, seriös debatt om hur man faktiskt hade kunnat vinna kriget.

sid 100


Jag brukar ibland säga; nämn trollen vid namn och de spricker, om vissa böcker som inte blundar för svärtan, varken i samtiden eller dåtiden. För den här perioden är ett trauma vars skuld inte borde behövas ärvas, men vars vetskap måste beaktas och bearbetas. Kanske att Timm lyckades dra fram några av sina fulaste troll i solen med den här boken. Den har i alla fall sin plats i den tyska litteraturens sanningssökande.

De tankegångarna fanns ju även i Oline Stigs bok Jupiters öga, men jag måste säga att Timm borrar djupare. Och finner mer.


Här finns en del förklaringar till uttryck och förkortningar i boken.


Läst 2011

Av violen - 16 november 2011 15:45



Stig, Oline: Jupiters öga ***

  Jag blev lite förvånad när jag läste den här boken. Den har fått en hel del uppmärksamhet men jag tyckte att den var väldigt fragmentarisk och min andravärldskrigetiböckermättnad behövde inte uppträda igen. För det var liksom inte en historia om det direkt. Det var mer en berättelse om det dekadenta Oslo. Planteringarna var många och uppenbara, homosexualitet, utvecklingsstörningar, lyten, mörk hud. Och judar. Och även gott/ont.  Det blev liksom för mycket på nåt sätt. För konstruerat.


Jag tror att skammen har skymt orden för Stig den här gången. (Som svensk är det svårt att förstå just den skammen eftersom det blev mer uppenbart i Norge än här i Sverige. I Norge måste folk verkligen ta ställning för eller emot, och jag har märkt att i nästan alla norska böcker finns den här perioden med. Norska folket blev utsatta för ett övergrepp som går i arv. Och som måste berättas.)

Och något svar på varför Stigs farfar blev nazist kommer inte fram direkt. Plötsligt var han liksom bara det (?) En viss ledtråd ges ju, om än falsk. Fast om de trodde på den så....
Men å andra sida blev ju folk motståndsmän helt plötsligt också. Kanske finns det inom oss alla, det goda och det onda och till slut kan det bli så att vi tvingas välja sida. Ytterst handlar det trots allt om allas lika rätt att finnas, leva och få odla den trädgård man har att odla.


Stig ställer frågan:

Om de var övertygade, varför gick de med i partiet så sent?

Om de inte var övertygade, varför gick de alls med?

Var det av rädsla, var det så enkelt? Det är inte särskilt hedervärt men ändå begripligt.

Jag vill så gärna hitta en förklaring. sid 358


Något nytt och intressant var de 6 paragrafer som beskriver vem som är jude. (sid 146f) Det har jag inte riktigt vetat förut. Det gällde att ha koll på sin släkt, och kanske det då blev uppenbart för många att det var dags att se om sitt hus. Där ges inget utrymme för slumpen, men kanske för medlem i partiet? &4.


Jag gillar Stigs sätt att skriva så det kan blir någon novellsamling läst framöver av henne också.



Läst 2011



Av violen - 14 november 2011 16:40

Nesbø, Jo: Kackerlackorna ***


Det här var inte riktigt min stil ändå. Jag gillade ju Fladdermusmannen men det här blev lite väl likt. Dessutom var det avhuggna händer och detaljerad smärta som till slut stod mig upp i halsen minst sagt. För att inte tala om vad kackerlackorna hade för uppgift i handlingen, urrk!

 Nej, nu blir det ett tag innan Nesbö kommer på högersidan under Läser igen. Tyvärr.



Läst 2011

Av violen - 13 november 2011 13:00

   Erixon, Peter Lucas: Silversnöret ****


 Jag får ett stort brev med böcker från ett, för mig, relativt okänt förlag. Jag plockar upp en av böckerna och börjar läsa. Och vem kan motstå början.


En kraftig vind går genom granskogen, trädens barrnålsarmar lyfts dröjande och långsamt så att det ser ut som om skogen stod under vatten och dess osynliga massa fyllde ut tomrummen.

Vinden, overklig, är ur det gamla

Ett blekt ljus lyser in någonstans ifrån, men skogen är stor och kan inte upplysas annat än bristfälligt och fläckvis.

sid 9


Något egendomligt händer, jag kan faktiskt inte sluta läsa.
Här kan man tala om det där hörnet av verkligheten som ses genom ett temperament. Men gör det till två hörn så kommer sanningen närmare. För här skriver en författare en text som jag har en känsla av att ingen petat i. Den är dels strikt protokollföljande, detta har tydligen hänt. Linneas liv finns numera mellan dessa pärmar och glöms inte. Påminner om Ulla Bolinders deckare, Anita Salmonssons Lubboträsk och Bo R Holmbergs första böcker om Morell. Dvs den sortsens böcker jag gillar.

Men sen är den så mycket mer. Den är poetisk och det finns meningar som solitärer, utan annan innebörd än som det verkar, vara vackra. Och så finns det meningar med djup mening. Poesin blandas med sig själv.

Och den är spännande, trots att mycket upprepas, vilket jag brukar bli less på efter ett tag. Men här känns det liksom hela tiden nytt, jag fattar inte hur Erixon bär sig åt. Kanske att han inte är sensationslysten, det är inget skvaller han förmedlar utan det där hörnet av verkligheten som alla människor har inom sig; historien som kan berättas. Här skildrat med stor respekt.


Jag måste  bara citera några meningar:

Hon hoppas.

       Innerligt, kanske hatiskt.

       Hon hoppas åtminstone innerligt och fruktansvärt. sid 109


Det kan av ett minne nämligen aldrig någonsin bli ett tomt utrymme.

       Där något har hänt finns alltid något kvar.

       En ristning. Fragment i alla fall. Förlopp som går att beskriva. sid 183


Vägen är tom, inga andra fordon syns till.

   Sommarhimlen ovanför dem, det skira underliga ljus

som faller ur en himmel på den breddgraden den tiden på året. sid 194


De som inte längre är i tiden, i människotiden, är borta.

   Var samlas de?


Kanske i gryningen, i vårarnas isljus som skiner.

  Det blänker i de sista issträngarna på ängen i april.

Talgoxarna klipper med sina små näbbars saxar, blå skuggor skimrar.

Domherrarna syns vid påsk och vårfullmånen stiger. sid 289


Ett mord begås och beskrivs, varvat med vackra meningar. Punkt. Jag är tagen.

Tack till Trombone förlag för rec ex.

Läst 2011



Av violen - 10 november 2011 10:45

Alakoski, Susanna: Svinalängorna ****


Att den här boken fick Augustpriset tror jag inte beror så mycket på innehållet. Utan det måste vara språket. Det är verkligen annorlunda. Alakoski liksom vrider på begreppen och lyckas med konststycket att inte överdriva utan får misären att bestå i uppräkning av sig själv.


I början är Leenas situtation hanterbar men plötsligt faller spegeln i bitar när allt krackelerar. Först då inser läsaren allvaret. Och då ingriper ju också samhället, faktiskt.

Men vändningen är snabb, plötsligt inom loppet av några sidor förstår man utsattheten. Innan dess har det fungerat någorlunda med simträning och nyktra perioder, kompisar och förhoppningar. Händelser som händer men inte får konsekvenser, fester som spårar ur, hundar som slåss. Livet går liksom bara vidare. Kanske vill Alakoski visa att det som för andra vore mindre katastrofer inte är det för Leena eftersom den stora katastrofen pågår hela tiden.


Svinalängorna var värd sitt Augustpris.


Läst 2011

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards