Inlägg publicerade under kategorin norrland

Av violen - Måndag 27 maj 22:00

Smirnoff, Karin: Vi for upp med mor ****

 

Måste läsas, går inte att riktigt beskriva, men ack så bra. Suveränt!

Av violen - Lördag 6 april 19:08

Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan ***

 

 

En alltigenom sorglig bok. Övergrepp, missbrukande av bibelord, lydnad som får ödesdigra följder. Allt under sommarspråkresan från finska till svenska som många tornedalska barn upplevde under första delen av 1900-talet. 

 

Att inte kunna språket förminskade och bidrog till den känsla av underlägsenhet som gjorde resan för huvudpersonen till något fruktansvärt. Att bara placera en ung flicka, ett barn hos en ensamstående man visar att synen på dessa barn inte var bra. Men en del kom såklart även till bra familjer. Elvi är ett hopkok av de kvinnor författaren intervjuat.

 

En intressant bok om ett okänt ämne. Men som sagt, så sorglig. Inte ens vissa försök att lätta upp texten (se nedan) lyckas förta ilskan när man läser.

 


Till Emils gård
Det här är ett utdrag ur boken "Hjärntvättarresan". Det handlar om när flickan Elvi anländer till bonden Emils gård:


"Ja, som du ser så är korna där i hagen. Dom heter Gullviva, Stjärna, Bolla, Docka och Hägga. Hägga doftar så gott därför har hon fått det namnet, ja, om man nu kan säga att en ko luktar gott."


Emil tar några steg närmare, gör en djup inandning och säger:


"Du doftar också gott. Du borde haft ett vackrare namn t. ex. Rose, Rosa eller Lilja. Dom där finska namnen låter så konstigt."


Efter en liten paus fortsätter Emil:


"Grisarna och hönsen har inga namn. Ger ni dom namn i er by?"


Samtidigt som Elvi skakar på huvudet säger hon:


"Ei, nää."


"Ger ni korna namn?"


"Joo."


"Och vad kan dom heta hos er då?"


Elvi nämner namnen på korna de har hemma:


"Hillankukka, Mansikka, Ruusu..."


"Och vad betyder de?"


"Ruusu ä ros. Hilla ä pär. Kukka - plomma, Pärplomma. Mansikka ja inde veda."


"Ja, Bärblomma måste jag säga är ett konstigt namn."


Elvi vet ju att hilla är ett bär som växer på myren, så glatt svarar hon:


"Hilla pär på muren."


Det går upp ett ljus för Emil. Han småler när han säger:


"Ja, ja nu förstår jag du tänker på hjortron. Att heta Hjortronblomma är ju en helt annan sak än att heta Bärblomma. Ja, du Elvi ska vi gå in i huset så får du se hur jag bor."

Hämtat från NSD här

 

Av violen - Söndag 31 mars 11:00

Raattamaa Visén, Pia Mariana:

Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

 

 

En finstämd berättelse som spänner över generationer. Men det är hemmasonen Erik som det till slut handlar om. 

Med kärleksfull blick skildrar Raattamaa Visén det hårda livet vid älven i norr. Familjen med de många barnen har ett strävsamt men på något sätt ändå meningsfullt liv. 

 

Jag känner en sådan sympati för familjen, och även för maken som inte säger så mycket men tänker desto mer. Aldrig har jag läst en finare bröllopsnattskildring och den omtanke Israel visar Maija tar sig även senare uttryck.

 

"Israel skäms när han ser på henne, så mycket tyngd han ger henne, en sådan tung kärlek att bära. Hon är över fyrtio nu. Det är åttonde gången hon är tung med ett barn. Det måste bli det sista, tänker han. Det får bli det sista. Måtte barnet få leva ändå, och han minns lill-kistan han fick snickra." sid 89 

 

"Att få vara far och ha pojkarna med sig i skogen, tänker Israel igen och något rör sig i honom." sid 88

 

Men det är såklart även svårigheter och pengabrist. Död och sjukdom. Åderlåtning av barnaskaran där flera måste flytta. Och det handlar inte så mycket mer om de som flyttar, de försvinner liksom bort. Kvar blir några som håller ihop, tar hand om modern, gården. 

 

Språket är lugnt, eftertänksamt. Bilderna kommer i ens huvud när man läser.

 

Det här är en lisa för själen och visar en bild av det karga livet som sällan visats. Dessutom är det en slags årens oddyssč från 1895 till 2015. Ett historiskt dokument. Som trots allt visar att det blev bättre. Med tiden.

 

 

 
Av violen - Lördag 26 jan 15:15

sara lidman novell fröken moster evelina och anton Lidman, Sara: Fröken / moster Evelina och Anton ****

 


För den som inte läst Sara Lidman kan det här vara en bra ingång. Två noveller som speglar det norrländska kynnet och hur Lidman lyckas fånga det i sina meningar. Hennes stil är särplägrad och innehåller ord och utryck och händelser, väl värda att bevara.


Läst 2019

Av violen - 6 juli 2018 01:30

  Jackson, Stina: Silvervägen

 


Det här var riktigt, riktigt bra. Sträckläsning var enda alternativet för jag ville ju verkligen veta. Dessutom är norra norrlands inland invävt som en mäktig kuliss. Eller teaterscen kanske, där aktörerna rör sig i högt gräs bland myggens inande, ett uttryck jag aldrig hört förut och som dessutom upprepades ett antal gånger för mycket. Att myggor surrar räcker gott för mig. 

Det är mystiskt, sorgligt och levande. 

Märkliga händelser och gestalter rör sig hemvant i den norrländska myllan, där omvärlden trots allt känns märkvärdigt nära. Katastroftänkande, hasch, nätdejting, våld och ondska finns även i glesbygden. 


Läs, läs, läs! Men avsätt tid, i detta norrländska landskap håller handlingen ett starkt grepp om läsaren, och med sitt flödande språk känns det magiska sommarljuset bedövande där det möjliggör liv hela dygnet. Och det norrbottniska landskapet är nära under fötterna.


Läst 2018

Av violen - 18 maj 2018 10:00

  Willows, Elin: Inlandet ****

 

I början tyckte jag den här boken var medioker, om man ser till dess enorma uppmärksamhet. Jag hittade det som inte stämde, man ligger inte sjuk i så många dagar utan att någon undrar, om man hyr in sig hos någon i norra norrlands inland. Och att vandra runt på nätterna gör inte att man blir mer accepterad om man säger så.

Men det var nog först när jag insåg det fragmentariska uttrycket i texten som jag började gilla boken. Mycket.

Det känns som att författaren skrivit ner minnen på olika sidor och sen bara lottat ihop dem. Men det är självklart det här med minnet, en slags studie hur man minns, hur man pötsligt tänker på något och sen på ett annat. Huvudpersonen finner sig själv under mycket svår vånda. Hon kan antingen gå under eller gå vidare.

Det här är egentligen inte en bok om Inlandet utan om insidan av en människa. 

Starkt gjort måste jag säga om författarens sätt att närma sig problemet. Boken kunde ha utspelat sig var som helst, men nu fick inlandet komma till sin rätt och kännas naturligt nära. Bra.


Läst 2018

Av violen - 1 augusti 2017 16:30

 

Lina Josefina Lindqvist tilldelas Norrlands litteraturpris 2017, i kategorin vuxenlitteratur, för sin roman Skarv med motiveringen:

”På ett närmast vetenskapligt sätt berättar Lina Josefina Lindqvist om människorna på den fjärilsformade ön i Norra ishavet, hur de präglats av motsatspar som ljusa sommarnätter och långa vintrar, samt en allt ökande centraliserings- och urbaniseringstakt. Skarv är en roman om drömmar om ett annat liv, men stoltheten över den egna platsen släpper aldrig riktigt taget. I förgrunden finns Maren, som slits mellan tryggheten på ön och viljan att lämna för staden, med en längtan om att lika obehindrat som skarven korsar vattenytan, själv kunna korsa tunneln under havet, på väg till flygplatsen på fastlandet och ut i världen.”

 

De övriga nominerade till 2017 års Norrlands litteraturpris


I kategorin vuxenlitteratur:
Svinn (Lars Berge, Wahlström & Widstrand)
Kajak (Pär Hansson, Norstedts)
Stenen i grunden (Gunilla Johansson, Förlag 404)
Gånglåt (Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand)



Av violen - 28 februari 2017 20:00

  Salomonsson, Anita: Ängeln i posthuset ***

 


Jag har läst flera av Salomonssons böcker och de är alltid läsvärda, mest för de som kommer från västerbottens in- och kustland skulle jag tro. 

Den här boken är inget undantag. Men hade den handlat om min hemby skulle jag förstås ha läst den med ännu större förtjusning. För så är Salomonssons böcker, de har hög igenkänningsfaktor för de som levt och verkat i de byar hon berättar om.

Salomonssons kvinnoporträtt på hennes moster beskrivs så oerhört naket och inpå skinnet. Här speglas de norrländska (västerbottniska) levnadsvillkoren som kanske var sig lika i alla byar överallt, vad vet jag. Det här är ju fiktion (?)  blandat med Salomonssons minnen, medan den ensamståendes utsatthet, längtan, lojalitet speglas på ett kanske lite rörigt men mycket trovärdigt sätt. Slutet, ska inte avslöjas, men de sista sidorna berörde mig djupt. 



Hon kan inte mäta sig med Lidman, Enquist, Lindgren men hennes böcker kommer att leva länge som tidsdokument. Hennes produktion är en stor kulturgärning. Även om hon debuterade sent, har hon hunnit med ett antal böcker. Jag har inte läst så många inser jag nu, bara de fetstilta. 

  • 1994 – Änglabilder
  • 1995 – Genom tidens handflata
  • 1996 – Vackrast var ändå mamma
  • 1998 – Det gudomliga barnet
  • 1998 – Mannen på myren
  • 2000 – I själen förskräckt
  • 2004 – Armade cykel
  • 2007 – Vattenbärerskan
  • 2010 – Lika som kärlek. Sammanliggningen i Lubboträsk
  • 2013 – I enslighet framfödt
  • 2015 – Oloflig beblandelse
  • 2017 - Ängeln i posthuset

 

Läst 2017

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se