Inlägg publicerade under kategorin norrland

Av violen - 28 december 2023 19:45

Niemi, Mikael: Sten i siden ****

 

Det här är en verkligt gedigen bok. Att för dagens ungdom, att läsa denna historiebeskrivning från vägstrejkens Tornedalen på 30-talet, är nog som när jag själv läste om statarna och deras usla levnadsvillkor. Även om kommunismens framväxt säkert ter sig märkligare för läsare av idag än anskaffandet av vår dagliga mjölk. Den innehåller också några riktigt fina kvinnoporträtt, även om de tyvärr solkas av männens inblandning.

 

Niemi har återigen skrivit en väl genomtänkt bok, även om de övernaturliga inslagen var lite väl egendomliga och vinkningen till "kalla fall" kändes lite väl uppenbart som en populärmagnet.

 

Den här boken blir en klassiker, såklart, men kommer den att ha någon plats i kulturkanon? Det ska bli väldigt intressant att se.




Av violen - 17 mars 2023 16:45

Lindström, Börje: På kyrkogården i södra Lappland ****

 


Av en slump hörde jag talas om Börje Lindström. Och så läste jag de här dikterna. Och blev helt tagen.

 

Alla som vuxit upp i en by i norrlands inland känner igen sig. Alla dessas liv, de som nu ligger i sina gravar, växer fram ur textraderna. Och det är som att jag känner igen dem allihop.

 

Kvinnan som flyttar till byn utan sin Vojmån, eller vatten överhuvudtaget. Hon förblir en hånad främling, och det sista hånet: hon fick inte ens som hon ville efter döden, som skulle låtit henne äntligen komma hem igen.

Eller mannen som ställde allt i perfekt ordning därhemma innan han dog, men ingen kom efter. Eller han som alltid slog allt i skoj, och önskade att någon sagt att livet är allvarligt. Eller han som dog utan att veta om det eftersom han levt ett dött liv.

De är några av dem jag genast fick en relation till. Och så alla dessa andra.

 

Lindström har gått bland gravstenarna och gett röst åt de döda, folkets människor. De som inte fått komma till tals i livet. Några har funnits, några är fiktiva. Men alla har levt och alla har något att säga om sitt liv. Och på så sätt finns de och denna del av historien kvar. 

 

En kanske väl sorglig, men ändå kulturgärningsmässig bok. Men så oerhört mänsklig.

 

Tyvärr slut på förlaget men kanske kan biblioteket få fram ett exemplar. 

 

 

Av violen - 11 juli 2022 19:45

Berglund, Mikael: Ovanjorden ****


Ett föremåls berättelse om obesvar fick mig verkligen att bli uppmärksam på denna  författare. Så jag läste även Smekmånader. Och nu den, till synes, tredje romanen, Ovanjorden. Men det är den egentliga debuten (se Kapprakt) som kanske kan förklara att något liksom fattas i sammanhållningen av Ovanjorden. Är inte det avsnitt som kommer från långt tillbaka i tiden egentligen början till Ett föremåls berättelse? Och varför är det med nu? Är det att känslan av då och nu ska flätas samman? Eller är det en skröna att berätta för en som undrar? Vet ej, men i den kärva  kärlekshistorien mellan Oskar och Eija försöker Berglund förena två kulturer. Men går det? Och måste det bli så mångordigt? 


Språkmässigt liknar , Ett föremåls berättelse... den här boken. Medan Smekmånader var nånting helt annat. Men alla tre är bra och jag hoppas läsa mer av Berglund.




Av violen - 13 mars 2022 19:45

 Nutti, Ella-Maria: Kaffe med mjölk **'*

 

Omtalad bok som jag lyssnade på. 

 Relationen mellan mamman och dottern är riktigt bra skildrad. Jag lider faktiskt med mamman som inte får någon känsla från dottern, ingen granskning som gör att hon blir upptäckt i sin nedbrytande position. Mamman låter dottern fortsätta att vara det barn som hon ständigt curlat. Eller har det ändå fattats nånting i dotterns uppväxt?

 

Plötsligt måste dottern bli vuxen och jag hoppas innerligt att det också sker så att de kan mötas som sådana, att det som måste ske sker med kärlek.

 

Läst 2022

Av violen - 31 oktober 2021 09:00

Rogeman, Anneli: Mönstersamhället ***

 


Ett mellanting mellan gruvhistoria, samhällsplaneringshistoria, norrländsk industrihistoria, arbetarhistoria, klasshistoria och en biografi. Allt nedskrivet med engagemang, intresse och väl genomtänkt disposition. Så roligt och intressant att läsa. Och ett kulturminne (industrikultur) för eftervärlden. 

 

De flesta har hört talas om Boliden, om guldet och Rönnskär, där guldtackorna kommer till. Och Skellefteå, som skrivs guldstaden om än med mycket små bokstäver. Men samhället Boliden har varit en doldis tills nu.

 

Rogeman har gjort ett gott arbete för skelleftebygdens historia.

 

 

 

 

Av violen - 7 juni 2021 13:45

Sundström, Stig: Sover Elin***

 


En mångordig debut av prästen Stig Sundström. Utmärkt att läsa för de redan frälsta men kanske lite lam för andra.

 

Jag tror det kan vara såhär. Början skrevs för många år sen och sen gick det inte riktigt att korrerktuläsa den som den hade förtjänat. För efter ett tag släpper språkets naivitet och det blir textmässigt klart bättre. Det blir faktiskt lite spännande mot slutet. 

 

Elins död, prästens kärlekar, familjekonflikter i all ära men det är den kyrkliga biten som verkligen gör boken intressant. Och helt rätt i tiden. Sundström har prickat in den positiva kyrktrend som rått inom litteraturen de senaste 3-5 åren. För Sundströms präst är mänsklig, på ett fint sätt. Han vill ta sig ett järn, (utan att vara gravt alkoholiserad och snatta ur nattvardsvinet), visst han spanar in unga tjejer men om han själv är 10 år så är det bara gulligt (dvs han är ingen pedofil i lönndom) och de kvinnor han i vuxen ålder tänder på menar han allvar med (han utnyttjar dem inte, våldtar dem inte, solochvårar dem inte). Och han behöver terapi för att lösa upp sina knutar. Han är, trots sina små skavanker, en hederlig och Jesusföljande präst. Sådana som inte funnits i svensk litteratur, eller film, eller kulturdebatt på lång tid.

 

Jag tycker om andan i den här boken. För de allra flesta präster i Svenska kyrkan är ändå välvilligt inställda till sitt jobb och sina medmänniskor, något jag vill tro och tror. 

Jag blir glad och hoppas att fler böcker som ärligt beskriver en prästs yrkesliv skrivs av Sundström och andra med inblick i ämnet framöver. 

Av violen - 7 mars 2021 14:45

Westman, Anton: Alla fyrar kring höstens långa kust *****

 

 

Äntligen! En bok som verkligen tilltalar min nyfikenhet av en för mig helt ny författare. Så många meningar som är värda att citeras. Ett visst mått av referenser till sånt som jag känner till. En viss lokalkännedom (och det är inte i Japan jag varit) och en riktig historia med början och slut. 

 

Så många bottnar i denna bok. Barndomens hem, psykisk ohälsa, landhöjning, religionen i blodet, Bomben med molnet, handlingskraft. Fantasy därtill; både kul (djuret) och inte (på strategiskt ställe, vink till Torgny Lindgren). Jag känner genrer dyka upp och användas som hos Händelser vid vatten

Lägg därtill dialekt som aldrig fallerar. Puh. 

 

Om språket:

Det är inte tjänandets språk utan det tjurskalliga självbestämmandets. sid 24

 

Lokalkännedom varav jag bara förstår vad som menas med kvinnan:

Det överlevande syskonets föräldrar, den rånade pensionären, kvinnan utan öra i snön. sid 35

 

Citatmening:

Vattenruschkanan i Ånäset är översnöad och de två osthyvlarna höjer sig ur åkern som stålhandflator, sammanpressade i bön om norra Västerbottens frälsning. s 48

 

Citatmening typ varför är allt en trasa! Kanske bokens starkaste parti.

Broräcket är kallt under mina handflator, smäckert stål spunnet genom luften över vattnet, i den himmelska ron där 

stridsflyplanets metallnos stegrade sig. Fäster en eldstorm någon vik vid intentionen hos den som gläntar på dörren? Ett aeroplans motor dånar genom rymden, vinglande över folkmassor i skräck. Futuristerna förutsåg inte förgörarna. En hammare över det moderna samhällets komplicerade legobygge. Någon bygger en tjärdal i hjortronlandet. Någon river sönder den. Någon som hatar så starkt att han är beredd att förgöra sig själv. Mannen från Nasaret bär bombväst. sid 60

 


När bygdens son, P-O Enqvists bild, uppförstoras och hembyn skymtar i glasögonen, alltså jag ryser över författarens sätt (och mod) att låta barndomens stenar skrivas av litteraturen. 

 

En rasande bra mening, som passar till massor av väderfoton. 

Himlen är marmeladfärgad. Man skulle kunna bre den på kex. sid 132

 

 

Storartad hyllning av allas rätt att finnas, till de tre stora, Lidman, Enqvist, Lindgren. (obs. utan inbördes ordning!) antikrigsförklaring och västerbotten.

 

 

 

 

 

 

Av violen - 18 februari 2021 20:00

Ann-Helén Laestadius: Stöld ****

 

Omskriven bok. Jag gillade den, särskilt den senare delen när den lämnade ungdomsboksstadiet och blev en vuxen realitet. 

 

Så många har tydligen blivit chockade och förvånade när de läser Stöld. Jag känner inte alls så. Kanske för att jag läst mycket sen tidigare, både om rasbiologin och samernas sätt att leva. Jag har varit på en renskiljning och hyser inget agg mot samer. Men det som kommer fram i boken och också IRL på senare tid, visar på en djup rasism som gör mig bestört. Även Fredrik Lindström vittnar om att den värsta rasismen under sin resa i landet, fanns uppe i norr.

 

Laestadius lyckas sätta fingret på hur det kan vara att leva som same idag. Att renarna, som ju är både ett kapital, en livsstil och ett levande väsen, fortfarande betyder så mycket i samklang med naturen. Att de fördomar och den fräckhet som visar sig från de bofastas sida yttrar sig mer och mer öppet och med myndigheternas goda minne. Att stå med en fot i det gamla och det nya. Och en bymentalitet är en bymentalitet vilka som än bor där.

 

Den äldre generationen samer dör bort och kvar finns unga män som knappt vet vad de ska göra med sitt arv och om de orkar med livet, och unga kvinnor som befinner sig i en kultur där de fortfarande har sin plats i kåtan (bildligt talat). 

 

Intressant och beskrivet på ett sätt som verkligen får en att förstå. Om man har ett öppet sinne.

 

 

Ann-Helén Laestadius: ”Statens kolonisering av Sápmi pågår” - DN.SE

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards