Fredriksson, Anna: Lyckostigen ***

Sommarhuset var en stark trea men den här känns så mycket spretigare. Det är mobbing och traumatiska barndomsminnen, materialism och oväntad rikedom, osannolika skeenden och sannolika dito.

Mobbingen berörde mig mest och där tycker jag styrkan i boken ligger. Alla trådar går liksom till den, om inte det som hände hade hänt, hur skulle det gått då? Jag önskar att förloppet inte varit trovärdigt, men tyvärr tror jag att det är mycket realistiskt. Särskilt hur det skildras när tiden gått och ingen förståelse har ändrat inställningen, ingen ursäkt där inte. Jaja, jag blir bedrövad. Den skolan riskerar att bötfällas till slut.

Och precis som med Sommarhuset önskar man en fortsättning.

Jag läser ju sällan den här typen av böcker men jag måste säga att den gick lätt att läsa och var på ett sätt spännande. Jag vet inte varför jag började tänka på Margit Söderholm, "Driver dagg faller regn", "Prostmamsellen". Böcker jag älskade som ung...

Jag tror att det är stilen som är liknande. För det var väl den tidens Feel-good? Jag läste så mycket Stark och Lyttkens och så vidare så jag tror jag blev helt enkelt less. Därför är min läsning av dagens titlar sparsam.

Läst 2012

  Pehrsson, Agneta: Förnuft och rädsla. Mobbaren i närbild ****

Det här är en verkligt angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Och det är tack vare att Pehrsson hade modet att stanna kvar på sin arbetsplats så länge som hela förloppet kan speglas. Och att hon hade modet att berätta.

Bortsett från beskrivningen av mobbingen så får man inblickar i verksamheter som ger en klarhet över varför mycket fungerar så illa i samhället idag. För själva inställningen är nog spridd både här och var har jag en känsla av.

Jag sträckläste boken, trots att jag i början uppfattade den som närmast ostrukturerad för att inte tala om kommateringen som jag inte alls tycker är ok. Någon borde kanske ha fått redigera lite hårdare.

Men det fråntar inte boken dess innehåll som mycket sakligt berättas. Och det är just i det faktum att allt redovisas med så lite känslor som bokens styrka ligger. Plus i de citat från olika böcker som finns här och var.

Här är en mycket kompetent kvinna som verkligen både vill utveckla och utvecklas och en omogen chef som fortfarande är det där lilla rädda barnet som inte tål att någon har livslust och utvecklingspotential. Har man hört det förut? Lika skrämmande varje gång.

Det enda jag riktigt saknar i Pehrssons bok är strategier för att hantera mobbingen. Hon ger inga direkta råd, men jag känner mig konstigt nog ändå väldigt styrkt när jag läst boken. Och jag har kommit mobbaren en bit närmare. Det här är kunskap som inte får gå förlorad. Något måste göras åt mobbingen på arbetsplatserna (och i skolorna också naturligtvis). Utbilda skyddsombuden nu! Låt en dom träda i laga kraft och ge klara anvisningar. Så många får sina liv förstörda och hamnar i utanförskap, de som inte orkar ta upp kampen som Pehrsson gör. Så mycket energi och kraft som går till spillo. Och inte blir den som mobbar direkt lycklig heller vad jag kan förstå. Det finns bara förlorare.

Tack till Faunförlag för recensionsexemplar

Läst 2012

  Vigan, Delphine de: Underjordiska timmar ****

Omtalad författare, vars ungdomsbok No och jag jag tyckte var sådär, ganska bra. Jag gillade språket i den och det gillar jag verkligen i Underjordiska timmar också.

Men ännu mer gillar jag innehållet. Vuxenmobbing är mycket mer utbrett än man kan tro och här visar Vigan stora insikter.

Jag gillar slutet som var överraskande och logiskt. Det blev sträckläsning mellan lunch och middag i skuggan under rönnen för min del. Så boken var verkligen snabbläst, vilket inte alltid är fallet med de böcker jag läser nu för tiden.

Den var riktigt, riktigt bra. Men så är jag också mycket intresserad av ämnet mobbing, och vet dessutom att det ses med mycket större allvar i Frankrike än i Sverige. Det kan ju få förödande konsekvenser för de som utsätts för mobingen så jag hoppas verkligen att det ska uppmärksammas mer. Många insiktsfulla meningar fanns det i boken, läs den och ta till dig den. Här finns inga ursäkter för det som händer som det alltid finns här i Sverige, bara det känns befriande. 

Läst 2011