Inlägg publicerade under kategorin Mobbing

Av violen - 31 januari 2023 10:45

Jungersen, Christian: Undantaget****(*) Ännu en otroligt bra bok! Tjock men jag sträckläste den på en och en halv dag. Och den var verkligen värd att läsa. Den recenseras som en bok om mobbing och ok, det är det. Författaren har verkligen lyckats och javisst, när jag söker på Google hittar jag genast rubriken: jag har också varit utfryst. Vilket jag förstod när jag läste. Ingen som inte varit utsatt kan förstå det subtila i utfrysningens mekanismer. Nu får man se detta från olika vinklingar vilket är intressant plus att ämnet folkmord också speglas vilket det också är intressant. Att det inte blev en femma beror på att boken trots allt är lite rörig. Nånstans blir det ändåtvå böcker i och med att den dessutom i stort sett också är en deckare och skulle kunna filmas så och slutet.......naturligtvis tillrättalagt för deckargenren. Nej det störde mig en aning. Men å andra sidan är det ju så nu för tiden att det måste till spänning för att förmedla nånting. Och om det får folk att läsa den här boken och lära sig nånting om mobbingens fruktansvärda konsekvenser så är det ändå ok för mig. Om boken hetat "mobbing på en arbetsplats" hade inte många läst den. Ett plus för diskussionen om ondskan. Ett minus för händelserna i Afrika som både skildrades och inte.......Människorna är verkligen otroligt väl skildrade och det är för väl att boken är så omfångsrik, annars hade vi inte fått veta ens hälften........

Av violen - 5 november 2022 15:30

Sundström Lindmark, Anna & Widmark, Elisabeth : Vera vem? ****

 

En grafisk roman om ett numera eftersatt ämne, mobbing. 

 

Det är på tiden att det diskuteras igen, och boken använder sig av sociala mediers inflytande på jargongen och tillgängligheten hos, i detta fall högstadieungdomar, för att skildra hur snabbt något kan sprida sig och hur vuxenvärlden tittar åt sidan. 

 

Annars är det samma gamla vanliga visa där tecknen finns och skulle kunna avhjälpas.

 

Boken känns som ett svartvitt konstverk och jag har ingen aning hur den kommer att tas emot av målgruppen. Kanske får den inte den uppmärksamhet den förtjänar utan betraktas som tråkig och färglös. Det är i alla fall ett mycket bra försök av SundströmLindmark att närma sig detta ämne igen. Som vuxen är boken i alla fall glasklar och borde läsas av all skolpersonal. Tycker jag. 

Av violen - 26 april 2019 14:15

Küchen Maria :Sång till en fjäril: *** Den här boken ingår i lärarutbildningen och handlar om mobbing. Det är främst lärarens agerande (eller brist på agerande) som brukar diskuteras vad jag kan förstå. Och visst, boken var intressant ur det perspektivet men jag blev lite besviken. Jag tror nämligen inte att föräldrar till barn som mobbar blir förbannade på sitt eget barn när det upptäcker vad som skett. I stället blir det arga på den som blivit mobbad. Där har Kücken nog missat nånting. Men ok, det kanske hellre får någon att avstå från mobbing om det läser det på det här sättet. Själv anser jag att det ofta är föräldrarna som tillåter sina barn att mobba och tar dem i försvar till ett sista andetag (typ som i boken), men det kanske man inte ska upplysa mobbarna om. Klart läsvärd för de som har med ungdomar att göra i alla fall.....


Läst 2004


Av violen - 16 februari 2019 19:45

Häggkvist Birgit: Försöksråttan **** Fy så obehaglig bok! Särskilt sista titeldelen som skildrar mobbning från mobbarens utsiktspunkt. Men mycket intressant. Alla som har ett intresse av att förstå mobbningens mekanismer bör läsa den. Och särskilt då lärare. Här visar Häggkvist på att läraren väljer sida, för mobbaren. Kanske är det det som gjort mobbningen till det problem det är. Mobbarna är så starka att även lärarna är rädda för dem. Det utesluter i så fall tesen att mobbarna mår dåligt och därför mobbar (något jag personligen aldrig trott på). Tvärtom njuter de av sin makt. Och en som mår dåligt har man väl knappast en sån respekt för att den tillåts härska i klassrummet? Intressant vinkling m.a.o Kanske dags att ta mobbaren för vad den verkligen är, en empatilös person som ständigt söker bekräftelse genom att visa sin makt.

 

Läst 2001

Av violen - 23 augusti 2014 20:30

   Fredriksson, Anna: Augustiresan***


OBS! Kan innehålla spoilers så se upp om du tänkt läsa boken!)


Vilken stäckläsningsbok! Den var spännande som en thriller, i vart fall vartannat kapitel. Den handlar nämligen dels om en tjejresa, (en ovanligt ansträngande sådan, de cyklar! ) och dels om hur det är att vara kvinna och mellanchef på en uselt skött arbetsplats, där den psykosociala arbetsmiljön gör att man tänker, men kalla då in skyddsombudet!


Det jag kände inför boken var att delarna om cykelveckan mest var Fredrikssons önskan att skriva om sitt älskade Österlen och att med arbetsdelarna har hon gjort noggrann research men har ingen egen upplevelse av den mobbing som händer.

För det är mobbing. Visst, Fredrikssons böcker (Sommarhuset och Lyckostigen) är ju en blandning av feelgood och allt-har-två-sidor mentalitet. Så även den här boken. Den har ju varit så hyllad att jag var tvungen googla den när jag läst klart för jag kände att slutet var...knepigt och förtog helt det allvarliga försök att skildra en konfliktfylld och illa styrd arbetsplats som den kunde ha gjort. Sen skulle det ju också ha kunnat vara ett inlägg i hur människor som blivit trakasserade egentligen mår när det sker och lång tid efteråt, men det tycker jag inte riktigt kom fram även om försöket var vällovligt.

Nåväl, vid googlingen stötte jag på olika infallsvinklar, många älskade österlensavsnitten (vilka jag tyckte iofs var intressanta men där jag faktiskt hoppade en del på slutet) en del blev illa berörda av jobbavsnitten (vilket jag också blev) det fanns de som tyckte att Jenny skyllde sig själv, dvs hon hade själv sett till att hon blev mobbad (klarade inte av hetluften direkt när hon oförberedd skulle tala om inskränkningar i förmåner osv) att hennes man var otrogen (hon tänkte bara på jobbet och karriären) att hennes vänner svek (= förra parantesen) osv osv.

Nu var det väl så att hennes konkurrent och medlem i fikagänget blev arg för att hon inte fick jobbet och hämnades å det grövsta med hjälp av sina kompisar, genom utfrysning, hot, förtal och lögner. Och högsta chefens nyckfulla manipulationer ska vi inte tala om. En människa som blivit så trakasserad och nedtryckt från alla håll orkar knappast ta strid med företaget och fem dagar med problemfyllda väninnor ( som var för sig sög energi och dessutom alla tillsammans under 3mot1 perioderna) läkte förvånansvärt fort såren. Ganska overkligt. 

Eller så var det ständigt denne man som gjorde det där på slutet, vem vet? Även om han fegt smet undan tidigare.


Läst 2014


Läst i Läs ett år 2014



Av violen - 29 augusti 2012 12:30

   Fredriksson, Anna: Lyckostigen ***


Sommarhuset var en stark trea men den här känns så mycket spretigare. Det är mobbing och traumatiska barndomsminnen, materialism och oväntad rikedom, osannolika skeenden och sannolika dito.

Mobbingen berörde mig mest och där tycker jag styrkan i boken ligger. Alla trådar går liksom till den, om inte det som hände hade hänt, hur skulle det gått då? Jag önskar att förloppet inte varit trovärdigt, men tyvärr tror jag att det är mycket realistiskt. Särskilt hur det skildras när tiden gått och ingen förståelse har ändrat inställningen, ingen ursäkt där inte. Jaja, jag blir bedrövad. Den skolan riskerar att bötfällas till slut.

Och precis som med Sommarhuset önskar man en fortsättning.


Jag läser ju sällan den här typen av böcker men jag måste säga att den gick lätt att läsa och var på ett sätt spännande. Jag vet inte varför jag började tänka på Margit Söderholm, "Driver dagg faller regn", "Prostmamsellen". Böcker jag älskade som ung...

Jag tror att det är stilen som är liknande. För det var väl den tidens Feel-good? Jag läste så mycket Stark och Lyttkens och så vidare så jag tror jag blev helt enkelt less. Därför är min läsning av dagens titlar sparsam.



Läst 2012

Av violen - 20 januari 2012 16:00

   Pehrsson, Agneta: Förnuft och rädsla. Mobbaren i närbild ****


Det här är en verkligt angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Och det är tack vare att Pehrsson hade modet att stanna kvar på sin arbetsplats så länge som hela förloppet kan speglas. Och att hon hade modet att berätta.

Bortsett från beskrivningen av mobbingen så får man inblickar i verksamheter som ger en klarhet över varför mycket fungerar så illa i samhället idag. För själva inställningen är nog spridd både här och var har jag en känsla av.


Jag sträckläste boken, trots att jag i början uppfattade den som närmast ostrukturerad för att inte tala om kommateringen som jag inte alls tycker är ok. Någon borde kanske ha fått redigera lite hårdare.

Men det fråntar inte boken dess innehåll som mycket sakligt berättas. Och det är just i det faktum att allt redovisas med så lite känslor som bokens styrka ligger. Plus i de citat från olika böcker som finns här och var.

Här är en mycket kompetent kvinna som verkligen både vill utveckla och utvecklas och en omogen chef som fortfarande är det där lilla rädda barnet som inte tål att någon har livslust och utvecklingspotential. Har man hört det förut? Lika skrämmande varje gång.

Det enda jag riktigt saknar i Pehrssons bok är strategier för att hantera mobbingen. Hon ger inga direkta råd, men jag känner mig konstigt nog ändå väldigt styrkt när jag läst boken. Och jag har kommit mobbaren en bit närmare. Det här är kunskap som inte får gå förlorad. Något måste göras åt mobbingen på arbetsplatserna (och i skolorna också naturligtvis). Utbilda skyddsombuden nu! Låt en dom träda i laga kraft och ge klara anvisningar. Så många får sina liv förstörda och hamnar i utanförskap, de som inte orkar ta upp kampen som Pehrsson gör. Så mycket energi och kraft som går till spillo. Och inte blir den som mobbar direkt lycklig heller vad jag kan förstå. Det finns bara förlorare.


 

Tack till Faunförlag för recensionsexemplar



Läst 2012


Av violen - 27 juli 2011 21:45

  Vigan, Delphine de: Underjordiska timmar ****


Omtalad författare, vars ungdomsbok No och jag jag tyckte var sådär, ganska bra. Jag gillade språket i den och det gillar jag verkligen i Underjordiska timmar också.

Men ännu mer gillar jag innehållet. Vuxenmobbing är mycket mer utbrett än man kan tro och här visar Vigan stora insikter.

Jag gillar slutet som var överraskande och logiskt. Det blev sträckläsning mellan lunch och middag i skuggan under rönnen för min del. Så boken var verkligen snabbläst, vilket inte alltid är fallet med de böcker jag läser nu för tiden.


Den var riktigt, riktigt bra. Men så är jag också mycket intresserad av ämnet mobbing, och vet dessutom att det ses med mycket större allvar i Frankrike än i Sverige. Det kan ju få förödande konsekvenser för de som utsätts för mobingen så jag hoppas verkligen att det ska uppmärksammas mer. Många insiktsfulla meningar fanns det i boken, läs den och ta till dig den. Här finns inga ursäkter för det som händer som det alltid finns här i Sverige, bara det känns befriande. 


Läst 2011

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards