Inlägg publicerade under kategorin Dahlström, Magnus

Av violen - 2 juni 2020 11:15

Dahlström, Magnus: Förhör ***

 

Dahlström tillhör en av mina favoriter. Jag läser som regel det som kommer ut av honom. Förhör är inget undantag. Även om jag den inte är riktigt lika bra som ex.vis Hemman, så finns Dahlströms lite mystiska och samtidigt raka stil med. Lättläst men samtidigt komplicerad. För jag vill hela tiden veta hur det går och när det till slut blir veterligt så är det liksom sak samma om jag fått veta det eller inte. Det intressanta ligger i den nästanpolis som sköter förhören och i de möten som sker. Dessutom inblicken i en statlig myndighets oengagemang både i ärenden och personal. 

 

Sammantaget en läsvärd bok som är lugn men fascinerande. Rekommenderas.

Av violen - 20 april 2018 14:47

  Dahlström, Magnus: Hemman ****



Psykodrama, Sken, Spådom är alla böcker av Dahlström som jag läst tidigare.


Här, i Hemman, har Dahlström lyckats förmedla en bykänsla som jag trodde man måste ha upplevt för att ens kunna förstå att den finns. Skuggor, ljud, rörelser, lukter. Första regndroppen på taket får en att lyssna till, och sen lättad koppla bort det när de andra kommer. Människan måste agera nästan som ett djur, hålla koll, bevaka, aldrig slappna av. 

Verkligt talande är beskrivningen:


Faktum var att ingen någonsin hade gått förbi på vägen så sent på dygnet så långt tillbaka han kunde minnas. Möjligen en gång när han var liten. sid 109


Jag är sjäv uppväxt i en by och har sett kikare ligga välanvända mellan blomkrukorna i fönstren hos klasskamrater. Och hört skvallret när två ogifta stått lite för länge och pratat när de hämtat posten. Så det är inget hittepå Dahlström förmedlar. Inte till att börja med. Och jag slukar texten och människornas olika förehavanden. Skogsbilvägar, småskolor, mörker och ljus. Händelsefattighet, leda, avsidestagande, otrygghet. 


När boken ändrar karaktär längre fram brister det i min koncentration. Mycket märkligt kan hända i en by, och så får det en förklaring. Till slut. Men här händer nånting annat, något oförklarligt, vagt, skumt, mystiskt. En dystopi från lång tid tillbaka. Hur det skulle ha kunnat ske. Då.


Denna senare del för tankarna till Brummstein, Melancholia och pesten. Samt en modern hint till flyktingvågor.

Där förlorade texten mig. Det och de nästan manusbeskrivna detaljerna av våld och misär och död. 

Skulle bli riktigt bra som film alltså. Om man bara gillar genren.


Nej, första delen gav så mycket att jag väljer att inte bedöma den senare. 


Läst 2018


Av violen - 4 april 2014 20:00

   Dahlström, Magnus: Psykodrama ***


Jag läst Sken, jag läste Spådom, jag gillade verkligen.


Nu har jag läst Psykodrama och måste erkänna, jag förstod inte riktigt. Dessa personer, går de ut och in i varandra eller vad? Alla dessa detaljer, om kläderna t.ex Skapas människan i rummet? Som en slags jesusgestalt som ska sona tillkortakommanden hos en man i en yrkeskår som absolut inte får möta sin egen sårbarhet hos nån annan än en kollega, aldrig hos patienten. Och vem är det som ringer?


Jag känner mig manipulerad när jag läser, vill Dahlström det? Eller är det en varning?

Vill jag nånsin gå i terapi? Känns tveksamt....



Läst 2014

Av violen - 11 september 2012 15:44

   Dahlström, Magnus: Sken ****


Jag har tidigare läst Spådom av Dahlström, en bok med män i huvudrollerna. Här är det kvinnor som flyter omkring på sidorna, rakt in i kvinnors verklighet.

Kvinna ett, arkeolog. Allt beskrivs detaljerat in absurdum, som för att visa hennes kompetens. Jag erkänner, jag blir less! Men. Jag upplever henne. Jag upplever kamraterna. Jag upplever hennes revansch. Yes! Även om den är ack så liten.

Kvinna två, förskolearbetare. Som vägrar vika ner sig själv. Som kämpar för att behålla sitt huvud, sitt jobb, sin plats utan mediciner och utanförskap. ? i slutet dock. Vad händer?

Kvinna tre, vården. Vill inte bli sjuk. I jobbet. Vill införa en spärr mot Den Nya Fienden, stavad bakterie. Lever i nuet och inte i det gamla. Vågar. Ska hon vinna på sikt? Hoppas.


Alla dessa tre kvinnor är. De är vad de är. Jag känner mig feministisk när jag läser den här boken. Kvinnor kan i sig själva. Ta strid utan uppmärksamhet. Strid för sig själva och i och med det även för andra. Bara för att det är rätt.


Om männen från Spådom och kvinnor från Sken möts är deras tankar så väsenskilda att de bara borde använda sig av varandra för förökning. Känns det som. Tyvärr.



Dahlström skriver så man kan tro att han bara låter texten flöda. Men jag är övertygad om att arbetet är tungt, petigt, känsligt. För jag känner träskmarken, röklukten och sårlukten i min näsa när jag läser.

Jag är imponerad.


Läst 2012




Av violen - 12 mars 2011 11:45

 Dahlström, Magnus: Spådom****

 

Tre hörn av verkligheten sett genom ett temprament (författarens?) skulle jag vilja skriva som underrubrik till den här boken.

 

Jag har inte läst något av Dahlström tidigare, men blev mycket nyfiken på den här boken. Sällan har jag läst en bok som innehåller så vansinnigt många ord och meningar som i sig själva är enkelt språkliga och ingenting att citera. Men tillsammans bilder de en helhet som är väldigt annorlunda.

Jag bara undrar, de här männen är de riktigt närvarande? Eller lever de i en förnekelse, en inre rädsla som gör dem så....ansvarslösa? Så egoistiska i sina tankar, så empatilösa? Är det många män som är på det här sättet, de som på höga befattningar kan uppbära fantasilöner och trampa på andra på vägen uppåt, helt utan självinsikt? Men när de finns inom vårdande, omhändertagande yrken drabbas de mest själva och de utsatta människor som de ska hjälpa, vilket den kaskad av ord som Dahlström skriver visar på.

Någonstans i en recension läste jag autistiska män, kanske är det ett väl känt tillstånd som bara blir en diagnos när det upptäcks i tidig ålder? Intressant.

Jag skulle också vilja säga att dessa män är åt narcissisthållet, de ser sin omgivning utifrån sig själva enbart, kvinnorna upplevs som ett hot, klienterna är ett hot, ja själva livet hotar dem och de förmår inte se helheten.

Det som var mest annorlunda i den här boken var nog att den handlar om män. Män som bredvid sig har starka kvinnor, som de här männen enbart ser bristerna hos. Eller är det sina egna brister de ser speglade i kvinnorna?

Helt klart har dessa män en störning, stor eller liten vad vet jag, men en störning som kanske inte skulle ha märkts så väl i andra yrken som i dessa omvårdande sammahang. Jag känner både ilska och sympati för dessa män, är det det Dahlström vill åstadkomma? Helt klart är det värt mödan att ta sig igenom dessa 500 sidor med ord helt utan tuggmotstånd men tillsammans bildar de en stark eftersmak.



Läst 2011

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards