Inlägg publicerade under kategorin Feminism

Av violen - 14 juli 2020 16:15

Witt-Brattström,Ebba: Historiens metoo vrål ****

 

Ja, jag skulle nog ha velat vråla själv när jag läste denna i litteraturhistoriens litteraratur otroligt inträngande bok. Om jag inte redan gjort det under årens lopp eftersom jag läst och lagt märke till många av de exempel Witt-Brattström tar upp. (Och inser att jag måste prioritera upp att läsa Gunilla Thorgrens: Guds olydiga revben som jag bara kände att jag måste köpa när jag läst ett antal sidor i den. Och så kom den på sidan. Och där har den legat allt för länge. Men nu. Det var för mycket från Bibeln i denna bok för att jag ska kunna lämna det)

 

Det är fröjd blandat med äckel, uppgivenhet, ilska och sorg jag läser detta. Som jag alltså i många fall redan läst. Och ibland nämnt för andra kvinnor. Men som väldigt många inte alls har förstått.  - Men det är ju fiktion, - han är ju en så bra författare, - så skrev de ju då. - Nä, nu överdriver du. - Står det verkligen så? 


 

Det kan vara hur stor litteratur som helst, det som står det står. Och ska belysas. Och det har Witt-Brattström gjort ett nedslag i. Det tackar jag för. 

 

Men varför har inte den här boken fått mer uppmärksamhet? Det frågar jag mig och anar såklart svaret. 

Den är jobbig. Såklart. 

 

 

Av violen - 24 maj 2020 12:45

(red) Thomsgård, Lina: En annan historia ****

 

Att historieskrivningen innehåller en försvinnande liten andel kvinnor är väl de flesta medvetna om. Thomsgård har sammaställt en hel del okända kvinnor i denna bok. Några var väldigt intressanta och blir nämnda här nedan

 

Ada Lovelace: Uppfann dataspråket lada. sid 10

 

Artenisia Gentileschi: Målade under barocken verk kända från Bibeln. De hade en klar feministisk touch. Minns fortfarande när jag första gången såg hennes Susanna i badet, tänkte; ja så är det. sid 23-25 är mycket läsvärda.

 

Dorothy Parker: Relativt okänd författare med dräpande repliker och en undertryckt ilska. sid 50

 

Harriet Tubman: Slav som under sexton år ledde Den underjordiska järnvägen där slavar smugglades bort från sina slavägare. Tydligen anhängare av *Abolitionisterna. sid 53-55

*abolitionism (ytterst av latin aboliʹtio ’avskaffande’, ’upphävande’), motstånd mot slaveriet som började växa fram under senare delen av 1700-talet. Rörelsen dominerades av religiösa sammanslutningar, men även andra grupper, som betraktade slaveriet som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Wikipedia

 

Elisabeth Jane Howard: Författare till bl.a Lång blick tillbaka från 1956. Okänd? sid 59-61

 

Kátia Lund: Regisserade filmatiseringen av romanen Guds stad (Paulo Lins) men blev snuvad på en Oscar som istället gick till en man. sid 91-93

 

Lucille Clifton: Poet, ej översatt. Så fin dikt Dear Mama/ here are the poems/ you never wrote / here are the plants/ you never grew,/ allt that i am/ i am for him/ all thad i do/ i do for you. sid 130-132

 

Moa Martinson: Väl känd och här skildrad i sin relation med Harry. 

Maria Sandel, Maj Hirdman och Anna-Lisa Forssberger är tre andra arbetarförfattare som nämns. si149-151

 

Susanne Brink: Adopterad från sydkorea. Belyste adopterades situation. Arirang svensk film som aldrig visats.  sid 182-185

 

Thora Dardel: Bok Jag for till Paris. Viktig bok. sid 193-195

 

 

Låna den gärna och läs om alla kvinnorna.

 

 

 

 

 

Av violen - 14 december 2019 14:30

Wägner, Elin: De blå silkesstrumporna ****

 


Javisst, kvinnor har i alla tider fått kämpa för att få sin plats och vad göra när högsta ledningen motarbetar kvinnor (känns det igen). 

Skriven 1948 men ack med igenkänning. Hade det varit möjligt med åtal hade De blå silkesstumporna säkert spelat en stor roll. 


Nu känns den här novellen som helt självklar. Metoo, fackliga rättigheter, möjlighet att ta sig ur en knipa


 precis som männen alltid gjort. Men då, varför fresta männen med sina strumpor? Varför vilja bli något?




Och tänker man efter är det ju så än idag. suck.

 

 

En stark feministisk novell. 

 

Av violen - 26 augusti 2019 00:00

Breen, Marta & Jordahl, Jenny: Kvinnor i kamp **** 

 

Intressant serieroman om kvinnokampen. För mitt eget minne har jag skrivit upp diverse namn och datum. Håll till godo.

 

1840 Kongress mot slaveri i England

1848 Kongress New York: Första mötet i kvinnorörelsens historia. Abolitionister: för mänskliga rättigheter. De avhandlade:

Slaveriet

Djurplågeri

Fängelsestraff

Prostitution

Kvinnoförtryck 


Kända Kvinnor: 

Mott

Cady Stanton

----------------------------------------------------------

 


1852 kom Onkel Toms stuga (Beecher Stove)

1861 Lincoln - mot slaveriet. Inbördeskrig syd ville bryta sig loss från USA.

Nord vann och svarta män fick rösträtt, men inte kvinnor.

1869 bildades förening för kvinnlig rösträtt (KR)

 
Kvinnorörelsen (KR) kämpade för rätt till:
Utbildning
Rösträtt
Sin egen kropp
 

(Rosseau, Kant och Hegel m fl hävdade kvinnans underlägsenhet)

 

Kända Kvinnor:

De Guaes 1748-1793 (1791 alternativ grundlag) 

 

Wallstonecroft 1759-1797 (mot Rosseau)

Tankar om döttrars utbildning 1787
Till försvar för kvinnans rättigheter 1792
 

Fawcett 1847-1929 (Storbritanniens första förening för kvinnlig rösträtt 1897, tog avstånd från sufragetterna))

 

Pankhurst 1858-1928 (Sufragetterna, som militant kämpade för rösträtt 1912-1913. 1914 kriget, fosterlandet istället) 

 

1918 rösträtt kvinnor över 30, 1928 kvinnor över 21, samma som männen.

 Boken innehåller även fler kvinnoöden, arbetarpartiet, rätten till sin kropp och HBTQ rörelsen.

 


Film om kvinnors rösträtt i världen
https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/kvinnors-rösträtt-i-världen-kolla-vilka-länder-som-var-först-och-sist-3831852

 


Av violen - 9 juli 2019 23:00

Agrell, Alfhild: Noveller ****

 


Det är många noveller och innehållet skiftar en aning. Kvinnors rättigheter och livsvillkor blandas med noveller om samerna (lapparna som de benäms).

 

Det är feministiskt, javisst, men på ett annat, inre sätt än begreppet handlar om idag. 

Begrepp som "bara en flicka" sägs för att modern inte ska ta illa vid sig (sörja) sitt dödfödda barn. Vilket hon ändå gör, djupt. 


 

Efterordet av Witt-Brattström sätter ord på mycket av  det novellerna förmedlar. 

 

[...] inget manshat, inget könskrig. Däremot kärlekslängtan, sorg och förtvivlan över att inte bli hörd eller förstådd som kvinna. sid 230

 

1880- talet är inget mindre än den litterära könsdialogens  guldålder, då såväl manliga som kvinnliga författare inför öppen ridå skrev repliker om hur moderna människor ska leva, arbeta och älska med varandra i ett reformerat samhälle. För första gången i världshistorien tvingades män tänka på sig själva som könsvarelser, och inte som normen för människa. sid 235

 

Genom att kompromisslöst insistera på individens människovärde skruvar Agrell upp tonläget och därmed angelägenhetsgraden. sid 237


Är du det minsta intresserad av tidiga, bortglömda eller förtigna, kvinnliga författare är den här läsningen ett måste. Och lägg därtill Witt-Brattströms efterord så börjar de feministiska tankarna röra på sig i skallen, i alla fall min.

 

 

Av violen - 5 juli 2019 22:20

Alderman, Naomi: Makten ****

 

Lite svårt var det att hänga med i den här boken. Samtidigt som den snuddar vid ungdomsromanen. Men temat är helt klart aktuellt, i kölvattnet på Metoo. 

 

Det är mycket feministiska vibbar här, och även om det mest är uppochnervända världen, med omvända roller som får en att bli ganska upprörd. Det ställer kvinnors utsatthet i ännu klarare dager.

Men det finns även en gåta invävd och det serveras tankegångar som fick mig att haja till och tänka, ja så kan det ju vara. Och då växte ilskan ytterligare. Lägg märke till bilderna, det är min enda spoiler. För slutet serverar de intressanta rönen.

 

Läsvärd,snabbläst och stundom intressant.

Av violen - 13 april 2019 14:45

Berg, Aase: Haggan****

 


Haggan tar hårt på krafterna. Att läsa den var nog det osentimentalaste jag läst av en kvinna. Och sannaste.

 

Jag är själv förtjust i kvinnor som tillåts känna vrede, ilska, hat. Som kämpar för sig själv och sina barn. Som ingriper i skeendet. (Som omvandlas till en rytande varg när någon försöker våldta dem).

 

För det är ju detta boken handlar om. Att Thelma/Haggan låter sitt hat gå ut över Victors fru tror jag många uppfattar som orättvist. Och det skulle ha skruvat till det ännu ett varv om Berg låtit Victor vara otrogen även mot Thelma. Men då hade det blivit för komplicerat. För, som sagt, jag uppfattar att boken handlar om nånting helt annat och där kommer igenkänning på igenkänning.

 

Förut sattes krävande kvinnor på mentalsjukhus. Numera måste de vara beredda att bli utfrysta, hånade, få öknamn (som hagga eller feminist, som i vissa kretsar innebär en benämning värre än döden). De ska spela rollen Kvinna. De ska prata med spröd, banal flickröst. Le sött. Inte skratta högt. Hålla med om att min man gör så gott han kan. Och framförallt inte vara krävande. 

 

Därför kommer Haggan inte att bli så mycket läst som den är värd. För här kräver Berg, sida upp och sida ner, att vi ska lyssna på hennes tjat om älskarinnans roll och utsatthet, hennes hårda tillvaro och framförallt hennes stora sorg när det blir ett slut på det gudomliga sexet. Och dessutom skriver Berg blixtrande smart och läsvärt och hänvisar till andra människors åsikter och texter. Hon är till och med påläst! Den .....

 

I en intervju här avslöjar Berg att hon redan skriver på fler romaner där kvinnors underordning syns tydligt. Ser fram emot det. Jag gillar klarspråk.

 


 Varför behövs en bok om haggor?


– För att jämställdheten fortfarande är urusel på det psykologiska planet, även om det inte är fullt så illa på det ekonomiska. Kvinnor är än idag otroligt bra på att uthärda och låta män normalisera oacceptabla beteenden. Ojämställdheten smygs in i det allra innersta av privatlivet. här

 


Sorry alla som tycker att det räcker nu med jämställdhet och den där metoo grejen. Haggan ger sig aldrig.


Ett tips, efter ett tag blev i alla fall jag ganska less för det kändes som att det gick bara runt runt. Men fortsätt läs. När boken var slut kände jag mig......vederkvickt. 

 

 

Av violen - 25 mars 2019 16:19

Mpoyis, Kayo: Mai betyder vatten ****


En mäktig debut. Mycket intressant och skulle jag säga feministisk. Men ändå inte helt enkel att läsa. Släktträdet i början bådade gott och jag återvände dit nu och då. Men lyckades ändå inte riktigt hänga med i förfädernas historia.

Däremot är boken ett slags uppgörelse med kristendomens intåg i afrika. Och det har jag funderat över ändå sen jag i ssk som barn skulle lägga pengar i sparbössan med den svarte pojken. Att ge pengar var helt ok men varför skulle han bocka hela tiden? 


Adi, bokens röst, umgås med gud på ett fantasifullt sätt, hon tänker som ett barn. Och rädslan för skulden och skammen färgar snart hennes liv. Vid googling hittade jag överraskande nedanstående länk från Kyrkans tidning och den förmedlar väl det boken skildrar. 

– Att skilja kropp och själ är att skilja dess gudomlighet från dess mänsklighet. Och det var vad de kristna kolonisatörerna gjorde i Kongo. De gamla traditionerna där kropp, natur och andlighet var ett, fick göra plats för en religion där Gud var skild från människan, befann sig i himlen och var vit. Och där kroppens begär var synd. Det effektivaste sättet att förtrycka en människa är att säga: ”Du är fel”. Det är därför förtrycket ser ut som det gör.

Kyrkans tidning 20190110


Men här finns också upplysning om hur rasismen såg ut och tog sig uttryck. Jag häpnade lite och tänker på min läsning och filmtittande om Rwanda, grannlandet. Det verkar vara samma lika i Kongo:


Rasism i Kongo: Bland de svarta gällde olika regler beroende på vilket folk eller vilken etnicitet man tillhörde. 

Belgarna hade även ett prov, matrikulationstest, som kunde leda till upphöjt medborgarskap. De svarta kontrollerades utifrån deras hem, levnadsvanor och om de pratade franska. Klarade de testen kunde de slippa rasistiska begränsningar, avancera socialt och bli behandlad som europe. sid 157


Dessutom finns det kloka tankar i boken, förmedlade av en omgivning som inte lydde bibeln och följaktligen tänkte själva, ex.vis:

"En människa som tror att den bär på en förbannelse kommer att se allt som händer som ett uttryck för förbannelsen och göra ännu mer saker som gör att förbannelsen blir sann. Men det betyder också att en människa kan förändra sin värld genom att förändra sina tankar." sid 209


Och slutordet får Adis syster, som älskar sin mor men har börjat tänka själv hon också.

"Ni har alltid sagt att ondska är att inte lyda. Den stora ondskan, mamma, är att ingen av oss får vara såsom vi är. Och så säger ni att det är vad gud vill för oss." sid 251

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se