Inlägg publicerade under kategorin Författare M

Av violen - Lördag 17 mars 20:00

  Modan, Rutu: Egendomen *** Hci

 


Serieroman av den israeliska serieskaparen Rutu Modan. Jag läste den med behållning, och fick faktiskt en ytterligare aspekt på andra världskriget.

Just litteratur om hur israeler kände inför sin flytt till Israel, påtvingad eller frivillig, finns det faktiskt väldigt lite skrivet om kom jag på nu. Ävenså om hur deras liv gestaltat sig under de år de tillbringat där. Och även om hur det levs idag.

I den här boken finns det lite ledtrådar. Intressant


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Torsdag 15 mars 10:00

  Modiano, Patrick: Straffeftergift ****

 

Jag måste motvilligt (då han inte är så välsedd hos mig) hålla med Stig Larsson som i denna intervju i Expressen benämner sin läsning av Modiano "Den här boken slutar aldrig att göra mig lycklig" och "jag visste att den skulle göra mig ännu mer behaglig till mods". Det handlar visserligen om en annan av Modianos böcker (Villa Triste) men det kan sannerligen gälla för allt som jag hittills läst av honom.

 

Naturligtvis så även denna bok som är en barndomsskildring av ett år i Modianos liv. Den benämns inte Lz, men jag skulle vilja benämna den Lz för hela Modianos produktion. För det är ju alltid detta han skriver om, gatorna, husen, människorna, skeenden skenbart öppna men med något thrillerartat under ytan. Sanningen skildras aldrig tydligt utan antyds bara och lämnar åt läsaren att förstå. Eller inte. Det går också att bara låta sig följa med på resan genom den bokskatt som Modiano låter oss ta del av.

Jag föredrar det senare, jag längtar orden, meningarna, melodin som de bildar i mitt huvud. 

 

Varje ny översättning av Modiano är en fest. Aldrig har jag önskat att jag behärskat franska som efter 2014 när Modiano vann Nobelpriset. Då var så lite översatt och jag ville läsa, men nu önskar jag läsa även det översatta oöversatt. 

 

Läst 2018

ANNONS
Av violen - Måndag 1 jan 00:45

Murdoch, Iris : Enhörningen *** Bok nr 2 av Murdoch. Mindre utlånad än Sandslottet om man ser till det gamla lånkortet, och sämre också. En slags mystisk Jane Austen, Brönte inspirerad historia med ett så stort persongalleri att jag måste säga att jag hela tiden var osäker på vem som var vem. Här fanns det i alla fall lite mer filosofiska aspekter och en slags diskussion i början av boken där dilemmat med det hela nog diskuteras. Här kommer det fram en benämning som jag måste undersöka nämligen Ate: Förlåta är ett alltför milt ord. Tänk på idén om Ate, som var så levande för de gamla grekerna. Ate är benämningen på den nästan automatiska överflyttningen av lidandet från en varelse till en annan. Makt är en form av Ate. De som är offer för makten, och all makt har sina offer, är själva infekterade. De måste då föra smittan vidare, utöva sin makt över andra. 
Låter intressant eller hur? Dagens energitjuvar, utövar de Ate?????

Murdoch, Iris : Sandslottet **** I tidningen Kulturen fanns ett reportage om filosofi, ett ämne där jag besitter alltför bristfälliga kunskaper och som jag känner att jag borde ägna betydligt mer studeier om man säger så. Där dök Iris Murdoch namn upp vilket gjorde att jag lånade hem alla böcker som fanns av henne på biblioteket och nu läser jag Murdoch. Första boken är Sandslottet. Jag förflyttades snabbt till min barndom bara av utseendet på boken, gammal biblioteksbok (naturligtvis hämtad från MAG) med många fula fläckar och rött anonymt band. Historien var intressant och boken välskriven måste jag säga. Moraliskt dilemma, säkert stort för den tiden, och många djuplodande karaktärer. Den var bra och gav mersmak, kändes kanske lite gammaldags men mänskligheten brottas väl med samma frågor nu som tidigare.

Av violen - 1 januari 2017 19:15

McEwan, Ian : Lördag ***** Det är alltid spännande innan man ger en bok 5 stjärnor, men jag kände att fyra stjärnor blir för lite och varför knussla med paranteser? Lördag får full pott, och varför? Jo den är utmärkt skriven som vanligt, McEwan skriver hela tiden meningar som är så självklara när man läser men de har säkert kostat en hel del tankemöda. "Ett hörn av verkligheten sett ur ett temperament" stämmer så oändligt väl på den här boken. Och gillar man poesi och litteratur får man en del av det också. Det enda som jag inte riktigt kände för och som skulle ha kunnat ge en (*) var dessa kirurgiska och medicinska termer. Ett tag kände jag mig förflyttad till Cityakuten med dr Pratt som medhjälpare, men det är kanske också symptomatiskt, nånstans finns det alltid stereotyper, varför skulle de inte komma in i samtidslitteraturen likväl som i såporna? Ska du läsa en bok i vår, varför inte den här?

 

Läst 2006

Av violen - 2 juli 2012 21:45

   Murgia, Michela: Själamakerskan ****


Ändå sedan jag läste Den döda arméns general har jag varit fascinerad av böcker som skildrar dåtiden, en dåtid som säkert har efterverkningar i nutiden och som kan förklara nuets subtila signaler på ett intressant sätt.


Den här boken om accabadoran, själamakerskan som ändå in på 1960-talet fanns på Sardinien och utförde en slags dödshjälp, kan läsas i dödshjälpsdebatten. Aldrig har jag läst något liknande, aldrig har jag vetat om något liknande. Att lägga ett sådant ansvar på en enskild person känns hårt och Bonaria Urrai, som hon heter, är både medmänsklig och svag. Maria, fosterdottern hålls utanför, men får sen välja sida.


Boken väcker frågor, tankar om skuld, försoning, val. Mycket intressant och helt oväntad läsning...


Någonstans finns säkert detta kvar i Sardiniens minne, men hur går inte att säga. Jag vet väldigt lite om just den ön som brutit sig ut ur Italiens stövel. Men här hittade jag en artikel som bekräftar något av det jag känner. Läs den och känn efter om du håller med mig. Ord som rationalism, djuriska, sardisk hämnd får en att förstå den mentalitet som kan prägla ett samhälle, nu men framförallt då.


Rekommenderas verkligen!


Läst 2012

Av violen - 27 augusti 2010 11:00

Munroe, Alice: Kärlek vänskap hat***


Den här boken har väntat länge i hyllan och snart kommer den ju dessutom i Lyrans utmaning, så jag tog med den på en resa för noveller är ju alltid bra vid dylika tillfällen. Om de är bra i övrigt låter jag vara osagt då jag egentligen inte är så förtjust i den korta formen. Jag vill hela tiden veta mer.

Och så är det verkligen i Munros noveller. Hon skriver väl, på kort tid lär man känna personerna och det är riktigt intressant att läsa nånting från nordamerika igen. Men hon lyckas inte avsluta dem ordentligt. Eller så avslutar hon dem för ordentligt. Det var länge sen jag läste en novellsamling där jag så tydligt vill veta mer......slutet är plötsligt där och jag tänker, neeej det får inte komma redan.

Är det bra eller dåligt? Jag måste fundera på det och läsa Nära hem, en roman av samma författare. Då kanske jag vet svaret.



Boktoka skriver att hon läst att det är sagt om Munros noveller att varje novell bär en roman inom sig. Det  kändes helt sant. Om man med det menar att det behöver en romans form för att få novellerna att blomma ut förstås. Menar man att de är lika uttömmande som en roman håller jag inte med.

Jag har just läst Dödgrävarens dotter av Oates och jag tänker: om man tagit ett utdrag ur den boken och presenterat som novell skulle det ha gett den här känslan av tomhet. När jag la Oates åt sidan var boken klar, som en bra roman ska vara. Munros noveller är inte klara, men det kanske är så det ska vara?


Bokslukaren skriver lite om varje novell och jag blir förvånad över att jag knappt kommer ihåg dem. Hur är det möjligt? Jag har ju nyss läst. Ja den sista kommer jag ihåg väl, den med den dementa hustrun men kanske mycket för att min egen mor blev just dement. Och novellen om släktingen som användes i en författares roman (speglar balansgången för alla som skriver och av nödvändighet använder sina egna erfarenheter). Men enbart för att den släktingen hade dialys innan hon dog.

Men sen när jag riktigt tänker efter, visst minns jag. Men hur länge?


Gemensamt för novellerna är det som orginaltiteln anger, Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage, lite väl nerkortat i svenska översättningen kan jag tycka. För det handlar mycket om äktenskap och relationer mellan människor, och framförallt väldigt starka känslor. En undertryckt kritik mot det patrialkala samhället vibrerar i de flesta novellerna, men kvinnorna har huvudrollen. Och det finns en uppriktighet som jag uppskattar. Det är inte bättre än så här att vara människa.


Att läsa Alice Munro är att lära sig något varje gång som du aldrig tänkt på förut,” skriver The man booker international price juryn. Jag håller inte riktigt med, snarare tvärtom. Just det där okända känns bortskalat.


För att veta om Munro är en värdig nobelpriskandidat, som många hävdar, måste jag läsa mer av henne. Den här boken kan vara hennes försök att vid 70 år minnas en tid som flytt. Nånstans kändes den som skriven för länge sen och inte in på 2000talet.


-----------------------------------------------------------------------------------------------



Transplantation och dialys i böcker:


Jag frågade hur Alfrida mådde, och kvinnan sa att hennes syn var så dålig att hon praktiskt taget var blind. Hon hade också haft allvarliga njurproblem, vilket innebar att hon måste genomgå dialys två gånger i veckan. sid 112


Läst 2010




Av violen - 20 augusti 2010 14:00

McCarthy, Cormac: Vägen***

 

Vägen, en omtalad, hyllad, belönad, prisad bladvändare. Och  javisst, det är en bladvändare som jag läste ut tämligen omedelbart. Och jag måste säga att jag är lite...... förvånad. Och faktiskt lite oberörd. Så egendomligt tänkte jag. Vart har mina känslor tagit vägen? Jag förmådde inte känna sympati med mannen och hans son och miljön kändes liksom inte trovärdig. Allt var dött men i slutet fanns det en dalgång med en massa blommor, var det en hägring eller vad? Och mannen var så sjuk men orkade ändå gå 15 kilometer på två dagar......lite herovarning där eller? Och de var de goda, dödandet var endast ett och då personligt (pojken var hotad). Alla inser att innan de kommit så långt, överlevt så länge, måste fruktansvärda saker ha hänt......men var finns de? Innan första sidan.......


Greppet att börja handlingen långt in i historien var i sig kanske nödvändig, men alla dessa frågor som poppar upp i ens skalle, varför får de inga svar? Vad var det som hände, då för flera år sen. Kärnvapenkrig? Om allt liv var dött, hur kunde människan leva? Jag kan inte låta bli att jämföra med snart 50 år gamla På stranden av Shute som jag också läst i Lyrans dystopiutmaning. På något egendomligt sätt kändes den boken mer trovärdig än den här! Hur är det möjligt?

Dialogen fyller ut, snabb, oftast torftig, sparsmakad kan man tycka. Kanske helt enkelt manlig men passar precis. Inget filosoferande, askan är sig själv nog i deras munnar.


Ändå kände jag en form av lättnad över att inget ältades, att det var nuet som gällde hela boken igenom. Att vi kommer in vid vändpunkten......

När fotona lades på vägen var det som när en svårt sjuk människa får sin dom; en månad! Men på ren vilja överlever hon många månader till. Och får ibland uppleva goda stunder. Liksom de ibland, när mannen lyfter på ett lock, finner oskövlade ställen med "god mat" som de kan frossa i (att jämföras med stället där den "onda maten" finns, jag säger inte mer men ryser vid minnet). Ett av flera berättartekniska grepp som visar på att författaren verkligen kan skriva.



Och varför mannen håller dem vid liv anges redan i början:


Han visste endast att pojken var hans berättigande. Han sa: Om han inte är Guds ord har Gud aldrig talat. sid 8

 

Är det den amerikanska drömmen att vi kan leva vidare, att vi är utvalda?  Var de  utvalda, därför hade de tur? Kunde hålla sig efter vägen, Den Rätta Vägen. Pojken en messiasgestalt?


Sammanfattningsvis är det här en bok som jag inte glömmer. En bok som väcker frågor, men som inte riktigt berör.


Den är filmad och när jag tittar på några klipp från filmen inser jag att den plockar bort glorian från boken. På gott eller ont? Det vet jag när jag sett den.........






Av violen - 4 juni 2010 15:30

Müller, Herta: Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv****


Hjärtdjur drabbade mig omedelbart och omgående med sitt ovanliga språk och vindlande meningar. Jag föll som en fura faktiskt. För Müller.

Jag måste såklart läsa mer.Och nu har jag gjort det. Och inser att det nog inte går att falla mer än en gång ändå.

För den här boken kändes så lik Hjärtdjur. Jag vet inte vad jag väntade mig men kanske nånting mer klargörande. Och iofs, jag förstod mycket mer vad den här boken ville säga (förhöret) men ändå.....lite ??? känns det som.


Kanske skriver Müller hela tiden samma bok, det är bara språket som förnyar sig genom att upprepa det som redan skrivits men i en annan ordning. Och ser jag det så, då blir det en annan sak, då kommer jag att läsa nästa bok av Müller utan att tveka inför handlingen och inte ens försöka förstå betydelsen av vita hästar och körsbär och hundar med uppfläkta magar och doften av parfym. Och istället bara njuta av meningarna vars ord krossats för att sen limmas ihop igen, kanske på nästa sida, kanske i nästa bok.

Det kommer mera av Müller på den här sidan, det kommer mera.....



Och så det svenska!


Att klä italienare, kanadensare, svenskar, fransmän för det lätta livet[...] sig 42

På de tre lappar som man hittade i byxorna som skulle till Sverige, stod: Många hälsningar från diktaturen.[...] sid 50f

Och så har vi ju lapparna för Frankrike och Sverige också. [...] sid 142

 

 

Läst 2010

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se