Alla inlägg under februari 2020

Av violen - 29 februari 2020 00:45

Gustavsson, Matilda: Klubben ****

 

Jag läste med stort intresse. Inte för att jag är varit eller är särskilt intresserad av "kulturprofilen" men för att jag verkligen vill veta hur det kunde hända. Och varför.

 

Vad jag kan förstå föddes Forum ur de personer som befolkade restaurang Prinsen. Ett svar på 60- och sjuttiotalets idealistiska strömningar, tal om solidarietet och allas lika värde. 

 

Det här var en generation som efter det idealistiska sjuttiotalet sökte sig till världsvan dekadens. Som var trötta på naturligheten och folkligheten och som istället längtade efter att bleka håret, sätta på sig lysande läppstift och besitta exklusiv kunskap. sid 55

 

Här satt "kulturprofilen" klädd i svart (skapade den trenden?) och umgicks med de som startade Kris, en smal tidskrift där redaktionen bedrev "ett underjordiskt universitet" och "blev symbolen för en hel tidsanda" sid 56. Jag tror att det är viktigt att förstå Kris för fortsättningen.

Kris ville bryta med sjuttiotalets tankar om uppbygglighet. Litteraturen skulle öppna sig mot det okända. (Ett exempel är Stig Larssons Autisterna som i sin skildring av ett manligt jag som ser allt utan att värdera något i gott eller ont.)

Han tar inte ställning, men genom att utesluta det goda kommer det onda att framstå än mera tydligt. (min egen anm)


Horace Engdahl lät konsten inta religionens roll. Och han längtade efter den "romantiska krestens återkomst". Den manliga vänskapen mao, som skulle vårda sina egna myter. Och skulle bygga på utvaldhet. Stig Larsson och Horace Engdahl valde varandra och tog sedan in likasinnade i sin krets, Anders Olsson och Kjell Espmark, varav den senare såg en ny sorts elitism födas bland sina studenter

 Många möttes av Guds kallelse i det religiösa Västerbotten, men inte Stig Larsson. Han säger sig vara kristen men kanske han flydde från religionen in i en frihet som han upplevde som en kristendom som  kallade honom att skriva för evigheten. Som ledde honom till missbruk, ursäktat av att han presterade bättre inom sin kallelse om han berusade sig på amfetaminet. Och därför var det hans plikt att använda det.  

Kris skapade en ny religion med Forum som kyrka. 


En otroligt väl underbyggd bok med så många avslöjanden att jag häpnar





Av violen - 20 februari 2020 22:21

Wahlberg, Karin: De drabbade

 


Länge sen Wahlberg publicerade en ny deckare. Väldigt trög i början men sen tog den ny fart och blev riktigt intressant. Intrigen rörde sjukhusvärlden, vilken fick en ordentlig genomgång av alla brister som blir bara värre.

 

Visst, viss spänning fanns med men som vanligt med Wahlberg är det omgivningen som väcker intresse.

Läsvärd men inte mer kanske. 

 

Jag hoppas det kommer fler böcker i serien lasarettet, där kommer Wahlbergs erfarenheter verkligen till sin rätt.

Av violen - 20 februari 2020 22:18

Moström, Jonas: Trogen intill döden

 

Moström är ofta aktuell i sina böcker. Här är det hyrläkare som figurerar, även om det inte följer någon debatt om deras vara eller inte vara. Men mördaren och morden är lite väl rysligt aktuella. Trots det kan jag inte låta bli att tycka att Moström lyckas föra in nutiden och sannolika kommande (kanske redan praktiserade) scenarier. Även om det är lite väl mycket av vansinnigheter och det går lite väl lätt att genomföra, så är själva essensen en, som vanligt, bra deckare av Moström

 

 

Av violen - 20 februari 2020 21:00

Göranson, Fabian: Drömmen om Europa ***

 

Jag brukar läsa vinnaren av Urhunden, inte för att jag är särskilt intresserad av serier utan mest för att hänga med.

Och det fick jag verkligen göra i Göransons grafiska roman. Den var kul, inte så att man skrattar, men så att man gillar formen, bilderna, pojkarna som åker runt i Europa. Men den var också ödesmättad med sitt blå dystopiska uttryck. Det var kalla stråk av oempatiska känslor här och var, ex vis i samband med förhärligande av droger (opium). 

 

Jag vet att jag är en äldre generation med andra bevekelsegrunder, men jag fascinerades ändå av Göransons sätt att skildra mötet med Europa. Och känner ganska klart att det kan vara en förlorad kontinent. Tyvärr.

 

Eftersom Göranson beskrivs som absurd, vilket jag inte tyckte att denna bok var direkt, kanske jag lånar fler serier av honom

Av violen - 19 februari 2020 14:30

Salomonson, Kurt: Sveket****

 

Salomonsons skildring av arbetarna i Västerbotten på 50 och 60-talet får mig att tänka på Pockettidningen R som jag ofta läste i min ungdom. Den har reportagets djuplodande ärlighet och skildring av synen på omvärlden och arbetslivet, samtidigt som det också är en roman.


 Journalisten Mats besöker arbetarnas fikabord. Och orden är hårda.

Någon får klä skott för att den får nästan lika mycket betalt efter en olycka som arbetaren får.

Hederliga arbetare, hederliga människor överhuvudtaget , kan knappt existera, medan lättingar och simulanter lever glada dagar. Ja, han menar ju inte nu direkt att Jan Ewards simulerar skadan, detta menar han icke, men han vill ifrågasätt det rättvisa i att en handikappad lyfter nära samma lön som en fullt arbetsför. sid 88

 

Alla som haft med försäkringskassan att göra senaste 10-20 åren känner igen tankemönstren.

 

Och så vänds hånet mot den som talat, och han får kommentarer om bönemöten och tungomålstal och lördagsnättren.

Men journalisten sitter och tänker

Det är inte önskan om rättvisa åt Jan som får dem att hålla på; men en önskan att trampa ner, att smäda och håna, mobbarens njutning när någon sjunker i träck. Själv har han möjlighet att resa sig och gå, och det ger honom en svindlande känsla av överlägsenhet: det ger honom möjlighet att åse detta utan hat. sid 89


Här finns också främlingshat. Det arbetar utlänningar i företaget. Någon acceptans borde de inte vänta sig. Känns det igen.

De har det nog inte lätt alla gånger, tänkte Bruno förstrött. De gick omkring och var avvikande. Det var inte att begära att folk skulle acceptera dem utan vidare. sid121


Uträkningen ligger i att den nya arbetargenerationen skall uppfostras i skräck för det avvikande. Målet för det moderna storbolaget är massans absoluta likriktning. Då har man så småningom en samling individer - moraliskt fega intill utplåning och till det yttre identiskt lika varandra - som man kan använda sig av på samma sätt som robotar.


[...] Naturligtvis - det måste  i sanningens namn tilläggas - möjliggörs allt detta av arbetarna själva. sid 225f

 


Salomonsson lägger en del av skulden på LO som tagit från medlemmarna all aktiv del i organisationens skötsel, de som är de enda som verkligen är arbetare och kan veta sina egna villkor och behov. Men allt sköts av avlönade funktionärer som ingen erfarenhet har.


Nu kan man läsa Salomonson med en slags intressant tillbakablick och vetskap om hur det blev. Mycket lämnas bortom den moral han tidvis låter komma till tals. Kvinnorna är helt platta och till för bara en sak. Gamla skildras riktigt äckligt. Oron är stor att måsta hamna bland dem. Osv osv.


Boken innehåller väldigt mycket tankar, så många att de är svåra att sortera. Jag läser Gunnar Balgårds efterord och citerar det som jag själv känner är väsentligt i boken.


  1. En gång försatte svensk arbetarrörelse i upprördhet, för att inte säga panik. 
  2. Salomonson talade om individen i kollektivet, alltid en besvärlig och störande fråga, och vanligen avförd som borgeligt prat. 
  3. Ty författaren var, mitt i all sin mildhet, ursinnig, och samtidigt alldeles ensam.
  4. att en kroppsarbetare måtte äga ett värdigt liv och en vettig självuppfattning, att ett klimat av upplevd förnedring på svenska arbetsplatser kunde bringas att upphöra. Inte svårare än så. 
  5. anklaga den svenske arbetaren för undfallenhet och egen andlig slöhet, vilket förstås sved. 
  6. Han skapade litteraturen själv efteråt ur erfarenheten (efter fem år i gruvan min anm)
  7. Den vidgar sig till ett samlat panorama över samma samtid
  8. Och förändring sker förvisso. Men likväl inte på djupet, inte så att människornas liv på allvar förändras, eller människorna själva. ...Det bestående och inpräglade väger tungt. 

Sveket är helt klart en för nutiden ovanlig roman. Det som utspelades för 60+ år sen, känner jag såklart till men ändå inte. Och det gör att den tilltalar min önskan att läsa annorlunda och lite att bita i författare.

Här beskriver Salomonson något han verkligen vill förmedla, i syndikalismens* anda tydligen. En upprättelse för arbetarens hjärna och hur företagen facket och välståndsbehovet samarbetar för att hålla den tillbaka.


Men känner jag; Människan är trots allt en produkt av sitt arv, sin miljö och tiden och kan agera på olika sätt varifrån man kommer. Kanske att den miljö Salomonson verkade i och beskriver har sitt arv i den skäms och tystnadskultur som småbrukarsamhället uppfostrat (de blivande) arbetarna i. Men däri finns ju även en stolthet över ägandet av marken. Det gick inte att omsätta i gruvorna, det materiella måste komma från konsumtion. Och tidsandan var sådan, vi ska konsumera oss in i välståndet. 


Jag har även läst Rötter och rutter, en bok med undertiteln Norrland och den kulturella identiteten (Kungälv 2001) dels

Arbetsvrede, svek och identitet av Anders Öhman och Byn där tystnaden talade av Kurt Salomonson. Dessa båda inlägg rekommenderas.


Om man inte är stolt över sig själv, om man inte är sann mot sig själv och sitt ursprung, hotar maktens, misstänksamhetens och intoleransens nedbrytande krafter att ta över.

   Man bör således se upp så att man inte blir "stationär i tanke och handling". Det måste finnas Rum för resande. s67

(Arbetsvrede, svek och identitet av Anders Öhman s67)


Det kan kanske också vara tvärtom, att stoltheten över sig själv och sitt ursprung får en att anamma de nedbrytande krafterna. Men det är helt andra böcker.



  *Syndikalism refererar också till en strategi för att uppnå socialism baserad på revolutionära fackföreningar, där arbetarna ges kontroll över sina produktionsmedel. Syndikalism skiljer sig från reformism och socialdemokratiska gradualistiska sätt att uppnå socialism. Wikipedia  


                                   

Av violen - 13 februari 2020 06:45

Salomonsson, Anita: Huldas hus ****


Det känns mer och mer som en unik gåva att få läsa böcker om händelser som är så långt borta i tiden att dagens unga människor knappt skulle veta vad de läser. Men Salomonsson låter hela tiden kvinnorna komma till tals, och i hennes böcker porträtteras de udda annorlunda ofta ensamma men trots det starka kvinnor hon hört talas om och ibland lärt känna.


I den här boken tar Salomonsson ett grepp om den tid med utveckling som snart gått varvet runt.


Vanlig ville den nya, moderna människan inte te sig utan unik och enastående.

Allt i enlighet med den nya tiden som efter det förödande kriget brutit fram. En tid fylld av gränslösa förhoppningar och upptäckarglädje. Ett nytt sätt att andas och en alldeles ny aptit på omvärlden. s 105

 

Boken är egentligen i tre delar. Den del som går från det gamla till det nya. Den del som handlar om hur slit och släng tänket kan förröda dokumentering som inte känns nödvändig. Och där soporna inte bränns i spisen utan samlas ihop av kommunen.

Och den del där en svidande aktuell åsikt uttycks.


Mamma förstod mig, snyftar han, ja, det är underligt, mamma förstod mig! Hon var själv frågande inför det liv vi lever, jag menar egennyttan, den måttlösa och meningslösa konsumtionen och förstörelsen av jordens resurser. s169

 

Jag tycker att den här boken är en av Salomonssons bästa.  

 

Av violen - 12 februari 2020 13:35

Moström, Jonas: Midnattsflickorna 

 


Konstigt nog har jag inte tröttnat på Moströms deckare. Faktiskt skriver han bättre och bättre. Det är visserligen många schablonmeningar men det viktigaste är att böckerna faktiskt är riktigt spännande.

Så även denna som sker i Uppsala, som jag känner till litegrann. Den här utspelar sig inom en triangel i inre stadskärnan, där jag kan se en del miljöer framför mig.

Och Moström befinner sig i nutiden med dejtingssajter och hackande polismedarbetare. Faktiskt riktigt intressant.

 

Det finns alltid ett mått av tragik och svåra upplevelser hos Moströms mördare, så även denna gång. 

Deckarna går utmärkt att lyssna på och sista delen kräver full uppmärksamhet. 

Av violen - 9 februari 2020 15:45

Lustig, Arnost: Citronen ****


Att mänsklighet består i att rädda sin syster från döden, driver en pojke till att går över gränser. Till vilken nytta? 

Den kusligaste av novellerna.

 

Ur novellix serien Fyra noveller om förintelsen

 

Ett samarbete mellan Novellix och Anders Rydell, som tillsammans tilldelades 2019 års stipendium av Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen. 

 

Novellens korta format skänker i relation till detta ämne en särskild direkthet. Vi känner till sammanhanget, de stora dragen. Novellerna är nedslag i den större ohygglighet som bara kan anas. Det som gör dem närmast outhärdliga att läsa är inte explicita och våldsamma skildringar, utan vår vetskap - att vi vet. Anders Rydell

 

Rachel Korn

Appelfeld, Aharon

Fink Ida



 

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards