Alla inlägg under februari 2011

Av violen - 28 februari 2011 19:23

  Sandel, Cora: Alberte och friheten ****

 

Första delen i Alberte-trilogin fick ju hela fem stjärnor av mig. Den var helt fantastisk.

Den här delen levde inte riktigt upp till samma nivå. Jag tyckte att det blev lite väl enformigt med allt elände. Friheten verkar ha ett högt pris, efter ett tag:


Bortsett från de två första brusande åren, då allting gav sig av sig självt, då hon högg in på allt, språket, staden, museerna, förflutet och nutid som en hungrande som äntligen får sätta sig till dukat bord, vet Alberte idag inte vad hon egentligen vill. sid 275

 

Vad är Albertes kallelse? Att skriva? Men det hon åstadkommer är högar med små lappar i en koffert, och när hon försöker använda det är det för avslöjande för att publiceras.

Och så insikten som drabbar henne, liknande den som kom till henne hemma i Norge:


Av medgång kommer övermod, det är motgång man får förstånd av. Efter allt man genomlidit kommer kanske alltid en dag då man tänker: Det gjorde ont men det var ett slags befrielse ändå. En reva i min ovetenhet, en hinna som brast för min syn. I ett slags mild extas viskar Alberte plötsligt upp mot solen: Gör med mig liv, vad du vill men låt mig få förstå, se och få insikt. sid 460

 

Kanske kommer Alberte i del tre att förstå, se och få insikt. Det unnar jag henne verkligen. Men jag förstår inte riktigt hur det ska gå till, hon är så skör, så sårbar, så olik dagens starka självständiga kvinnor. Eller har det blivit nån skillnad egentligen? Alltför många kvinnor vill nog att livet ska börja, det rätta livet, även i dag.

Av violen - 26 februari 2011 11:15

   Hustvedt, Siri: Den skakande kvinnan**** (fackbok Geqz Hustvedt, Siri, Vlaad, Vef)


Recension i Läkartidningen

Det här är en bok som verkligen utmanar ens koncentration, me like! Den har tagit tid att läsa och har bitvis varit i stort sett obegriplig MEN bitvis har den varit otroligt intressant. Redan  i början skriver Hustvedt:


Intellektuell nyfikenhet på den egna sjukdomen är definitivt sprungen ur en längtan efter kontroll. sid 12

 

Och det är just kontroll Hustvedt försöker åstadkomma med den här boken, kontroll över sina skakningar och dess upphov. Medicinskt och psykologiskt tränger hon in i de olika professionerna för att leta efter sanningen. Som hon inte hittar men eftersom hon nu accepterat sitt tillstånd har hon ju ändå kommit långt kan jag tycka.

Boken innehåller mycket mer, dels om Hustvedts liv och även om skrivandet, och läsandet:


Det närmaste vi kan komma detta tillträde till en annan människas sinne är genom läsandet. Läsandet är den mentala arena där olika tänkesätt, hårda och mjuka, och de föreställningar som dessa ger upphov till blir mest uppenbara. Vi har tillgång till en främmande människas inre berättare. Att läsa är ju faktiskt ett sätt att leva inuti en annan människad ord. sid 155

 

Egentligen ville jag hela tiden medan jag läste utbrista, men ge människan lite luktsalt vettja. Men samtidigt var det en omöjlighet. Att läsa en så intellektuell och helt enkelt smart människas tankar, om det som sammantaget bara skulle ha avfärdats som hysteri, var bara så befriande! På något sätt steg det kvinnliga könet upp och tog sin rättmätiga plats. Jag kände mig stärkt som kvinna efter att ha läst boken. Och bara det är ju ett skäl att läsa den. Så gör det men var beredd på en del omtag i texten, jag skulle inte rekommendera den som ljudbok!




Av violen - 21 februari 2011 17:00




   Bolinder, Ulla: Utsaga ***


Det var den här artikeln i UNT som fick mig nyfiken på Ulla Bolinder. Så jag lånade första boken bland deckarna, Utsaga. Den var, som utlovat, annorlunda skriven.Jag skulle nästan vilja kalla den socialt reportage. Ibland tycker jag att böcker påminner och pockettidningen R och det gör den här. Jag ser framför mig svartvita bilder i förorten där människorna lever helt olyckliga liv och vad som helst kan hända.

Två passager var riktigt otrevliga, det med rasisten som uttalade sig och så passagen om pedofilen. Jag önskar att jag sluppit läsa båda. Usch.

Så trots att boken innehåller ett lättläst språk och långa dialoger så ger den ändå en kuslig känsla, ett illamående inför världens ondska, barns utsatthet och våldets våldsamhet. På det sättet är den ju en utmärkt partsinlaga men bland deckarna har den kanske svårt att hävda sig. Å andra sidan ska trollen nämnas vid sitt namn och dras upp i ljusen, vilket sker här. Och något jag tror Bolinder eftersträvar.

Dessutom blev jag lite förvirrad då det var så många inblandade, även om jag räknade ut slutet ganska tidigt.

Jag kommer att läsa fler av Bolinders böcker men det måste gå ett tag innan jag tar tag i nästa, den här måste sjunka undan först.

Av violen - 21 februari 2011 16:45

   Nelson, Jandy: Himlen börjar här ***


Den här ungdomsboken var riktigt välskriven, ja nästan en slags bildningsroman. Lennie gör en slags resa och inser till slut var hennes sanna lycka finns. Och då menar jag inte kärleken utan vem hennes familj verkligen är. Låter kryptiskt men jag vill ju inte förstöra upplevelsen.

Det är en bok, kanske främst om sorgen och dess yttringar men den innehåller en massa ingredienser som jag lärt mig finns i ungdomskulturen i USA. Lite sex och lite feminism och lite hippiestuk och därmed lite röka på, och lite sorg och lite kärlek med komplikationer och lite skogen och lite vattnet och lite skolan och lite av varje. Här är det nog ovanligt bra förpackat trots allt.

Jag måste också erkänna att jag gärna ville veta hur det skull gå! Och slutet lovar gott för Lennies framtid vilket gjorde mig glad, jag började gilla tjejen nämligen.


Ungdomsböcker läste jag inte som ung, jag är född i fel decennium, fick gå från barn till vuxen via Kitty och Cherry Ames. Och jag får sällan någon större behållning i ungdomsböcker måste jag erkänna nu när jag läst några stycken. Men jag läser ändå därför att jag tycker det är intressant att veta vad ungdomar läser.



Läst bokcirkelonline


Läst 2011

Av violen - 17 februari 2011 14:47

   Langer, Tanja: Cap Esterel ****


Är tagen,

Är betagen.

Snudd på bergtagen.


Den här boken grep mig direkt. Jag vet inte varför riktigt, språket var vanligt, handlingen förvirrad, en del oförståeligt (ärr längs ryggrad?) och slutet var slutet eller var det en ny början?

Men ändå, jag blev så berörd i mitt hjärtdjur att mina ögon plötsligt fylldes med tårar. Varför har jag ingen aning om, men det brukar inte hända om jag säger så.


Som sagt var språket vanligt men jag citerar från slutet av boken:

"Hjärtat är ett klent litet djur." sid 132

 

Är metaforen hjärtat som ett djur allmänt i den här delen av Europa? Eller har Langer läst Müller? Någon annan som funderat över det?


Tyskutmaningen är intressant, det här var en författare jag aldrig hört talas om och aldrig har jag hört om det tyska "tjejundret" heller. Men nu vet jag. Visar bara att bokmässans fokus är viktig för att sprida kunskap och att förlagens utgivning också är jätteviktig, den här boken har kommit ut på Thorén & Lindskog som gett/ger ut fler intressanta titlar. Man kan nästan tro att jag fått recensionsexemplar av förlaget men det har jag inte utan jag gillar det bara helt enkelt. Att få läsa nytt, annorlunda, gripande.


Men tyskspråkiga då?

 

Läst 2010

Av violen - 16 februari 2011 21:26

   McCall Smith, Alexander: Extra bekvämt på safariklubben ***


Med tvekan en trea, som vanligt kanske jag ska säga. Det negativa var som vanligt upprepninga, 97%, traditionellt byggda damer osv, osv. Men kanske att det ändå var lite mindre än vanligt? Kanske att det var lite mer filosofi och religion med? Det kändes så. Kanske att t.ex det här och mer i samma stil inte skulle ha varit lika vanligt tidigare.


"Charlie försöker bara vara hjälpsam", sa Mma Ramotswe och kastade en sned blick på lärlingen. "Och kom ihåg det här, Charlie: det hade kunnat vara du. Kom ihåg det." sid 97 

 

Empati på högre nivå och snällhet var kanske med mer än vanligt?


Och Sverige!


[...]Tänk om vi hade varit svenskar. Jag tror att vi hade velat åka raka vägen tillbaka till Sverige."

" Han försökte bara vara hjälpsam ", sa Mma Ramotswe. "Men ni har rätt, Mma, jag tror inte han är Botswanas bäste turguide. Han skulle inte vara särskilt lugnande ... för svenskar."

Mma Makutsi hade mer att säga i ämnet. "Jag var inte rädd, Mma. Jag var inte orolig."

"Naturligtvis inte", sa Mma Ramotswe.

"Men svenskarna ..."

"Jag självklart. Svenskarna. Ni har rätt att vara bekymrad för dem, Mma." sid200

 

Suktar efter nobelpriset McCall Smith? :-)

 

Läst 2011

Av violen - 8 februari 2011 20:30

   Martinez, Guillermo: Lucianas långsamma död ***

 

Morden i Oxford av samme författare tyckte jag var riktigt intressan, särskilt för att vara en deckare. Men den här var helt enkelt inte lika bra. Stilen påminde litegrann om VargasLlosa faktiskt, jag kan inte riktigt sätta fingret på hur, jag fick bara sådana vibbar. Kanske för att den var lite "gubbsjuk"? Skojar bara!  :-) eller inte.....


Själva historien var väl genomtänkt och det fanns flera passager som kunde ha gett utvikningar i ämnet, hämndtanken t.ex Det fanns liksom mer i botten, den höll sig liksom på ytan bara..........synd för det kunde ha höjt den ett snäpp. Kanske skulle Martinez ha arbetat mer med den helt enkelt?

Av violen - 1 februari 2011 19:00

   Ulitskaja, Ljudmila: En munter begravning ***

  

Tja, vad säga om den här boken av "en av de främsta inom nutida rysk litteratur" dvs Ljudmila Ulitskaja? Jag hade inga förväntningar utan läste den bara som en roman helt enkelt. Och tur var nog det, för jag kände inte riktigt att den tilltalade mig. Dock innehöll den det ena och det andra som var lite burleskt kul sådär.  Familjeförhållanden och besökarna till den döende Alik flöt ihop och blev lite väl speciella allihop. Men det kan också bero på Aliks grundinställning, vilken lät alla vara speciella i samma egna rätt som var hans:


Han kände sig aldrig tvungen att välja sida, han stod på sin egen sida, och från den platsen kunde han älska alla lika mycket. sid 128




Läst Lyrans jorden runt 2011


Läst 2011




 


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards