Inlägg publicerade under kategorin Vigan, Delphine de
Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***
Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.
Vigan är en författare som jag alltid läser och visst, det här var bra, men styrkan ligger inte i handlingen utan i språket, som väl skildrar hur afasi kan vara. Det kändes som att jag fått en lektion i hur det yttrar sig, och dessutom en ärlig sådan. Så jag lärde mig en hel del.
Men hade jag vetat hade jag avstått.
Vigan, Delphine de: Lojal ****
Vigans böcker är ofta bra och trevliga att läsa.Lite avkopplande och välskrivna. Men ibland händer det att det glimtar till av samhällsengagemang, och då stiger mitt intresse ytterligare.
Här har hon åstadkommit en riktigt bra, intressant och givande samtidsskildring. Ja, jag fick insikter i hur missbruk kan uppstå och utövas. Och hur det skulle kunna upptäckas och stävjas. Har jag inte fått det förut kanske vän av ordning, som vet hur mycket jag läser, säger. Ja, men här är det så unga människor som utövar missbruk, att jag blir beklämd.
Jag blir berörd och det är så det ska vara.
Vigan, Delphine de: baserad på en sann historia ***
Bra och delvis spännande bok. Tyvärr upplevde jag den alltför omfångsrik och senare delen var väldigt förutsägbar. Att beskriva psykopater är så vanligt nu för tiden att beteendet gick att känna igen på ett tidigt stadium. Sen var allt klart och endast flödet av ord var kvar. Skeendet kan kännas sökt och ologiskt, kan detta verkligan ha hänt? Utan tvekan anser jag. Vigan beskriver världen omkring oss, den är ofta inte bättre än såhär.
Jag har läst två andra böcker av Vigan, varav Underjordiska timmar var mycket intressant. Dagar utan hunger och Ingenting kan hindra natten har jag olästa. Men jag vill läsa båda två och ser fram emot att därmed ha läst allt som finns översatt av Vigan.
Läst 2017
-----------------------------------------------------------------------------------------------
No och jag 2008
Underjordiska timmar 2010
Dagar utan hunger 2012
Ingenting kan hindra natten 2013
baserad på en sann historia 2016
Vigan, Delphine de: Underjordiska timmar ****
Omtalad författare, vars ungdomsbok No och jag jag tyckte var sådär, ganska bra. Jag gillade språket i den och det gillar jag verkligen i Underjordiska timmar också.
Men ännu mer gillar jag innehållet. Vuxenmobbing är mycket mer utbrett än man kan tro och här visar Vigan stora insikter.
Jag gillar slutet som var överraskande och logiskt. Det blev sträckläsning mellan lunch och middag i skuggan under rönnen för min del. Så boken var verkligen snabbläst, vilket inte alltid är fallet med de böcker jag läser nu för tiden.
Den var riktigt, riktigt bra. Men så är jag också mycket intresserad av ämnet mobbing, och vet dessutom att det ses med mycket större allvar i Frankrike än i Sverige. Det kan ju få förödande konsekvenser för de som utsätts för mobingen så jag hoppas verkligen att det ska uppmärksammas mer. Många insiktsfulla meningar fanns det i boken, läs den och ta till dig den. Här finns inga ursäkter för det som händer som det alltid finns här i Sverige, bara det känns befriande.
Läst 2011
Vigan, Delphine de : No och jag ***
Först nu läser jag den här otroligt omtalade boken. Och visst, jag gillade verkligen språket ( det bådar gott inför Underjordiska timmar av Vigan som ligger i min läsa hög), men ändå, så bra var den inte. Slutet var t.ex knepigt och jag måste säga att No intresserade mig nästan inte alls, utan det var den superintelligenta tjejen som ljuset föll på. Och det positiva som kom ut ur boken var ju att mamman började leva igen, det gjorde mig så glad.
Sen kunde jag tycka att det var jättemärkligt att allt gick så bra tills de lämnade No och sen rasade allt. Insåg de inte det? Kunde inte Lucas ha ingripit då? Mycket naivt kan jag tycka. No behövde ju nånting utöver en familj, precis som att barn i vanliga familjen ibland också kan behöva mer. Men det var liksom inte med i historien. Och Lou kunde trots sin intelligens och sina utmärkta intentioner inte heller förstå det. Det var bara pappan som skulle ha kunnat förstå. Men det gjorde han inte.
Sen tror jag också att man måste inse att det här är Frankrike och inte Sverige. Jag kände att det fanns ett slags romantiskt skimmer över alltihop och att det inte skulle ha kunnat hända i Sverige.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se