Inlägg publicerade under kategorin Lundberg, Patrik
Lundberg, Patrik: Fjärilsvägen ***
Jag har inte lyssnat på Lundbergs sommarprat. Jag säger det direkt så vet ni. För jag tror att jag skulle ha uppskattat den här boken mer om jag gjort det nämligen.
Jag upplever den sann och inte överdriven. Men lite väl statisk. Meningarna radas upp och variationen består i vilket skede Patrik själv befinner sig.
Men det här är ju berättelsen om de deltidsarbetande kvinnorna som nu når pensionsåldern. För att leva gott som kvinna på 2000-talet, efter pensionen, ska du ha en partner som med sin höga pension kan kompensera din fattigdom. Har du inte det är det kört ekonomiskt. För vare sig du har barn som gift eller ensamstående är det du som tar ansvaret för dem. För vem ska annars göra det? Så tänker jag.
Just i Lundbergs bok finns även en annan aspekt, Birgitta har två barn som är adopterade. Det ställer ytterligare krav på föräldraskapet. Lundberg snuddar vid det när Birgitta ropar: "Jag vill skriva en bok om hur det är att adoptera"
Om jag lyssnar på sommarpratet kanske allt klarnar. Om jag nu gör det.
Lundberg, Patrik: Gul utanpå ****
När jag läst den här boken känns det som att jag lärt känna en ung man. Det kunde ha varit vem som helst som dricker, lever ut sin sexualitet på det enkla eller svåra sättet, lyssnar på musik och känner svårt svårmod. Som känner sig vilsen och mobbad men som ändå bejakar sitt skrivande och verkligen blir den journalist han vill vara.
Det händer att jag läser sådana böcker men den här boken innehåller så mycket mer. Och därför ville jag genast läsa den när den kom. För här kommer en minoritet till tals, de synligt adopterade.
Brutalt ärligt skildrar Lundberg sitt liv som adopterad, som återvändare, som rotsökande och som kritiker till systemet.
Jag sträckläste faktiskt boken, den var spännande, pubertal kanske men texten visar absolut på en begåvning.
(Här ger Lundberg ett visst hopp om att han tänker skriva mer skönlitteratur. Do it!)
En läsvärd bok för alla som vill verka för förståelse för de adopterades situation. Lundberg är också en förebild, trots allt han varit och med om går han sin egen väg och gömmer sig inte. Ärligt och modigt! Mer sånt, även om det kan svida till i hjärtat hos en mamma med unga vuxna adopterade.
Läst 2013
Tack Rabén och Sjögren för rec ex
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se