Inlägg publicerade under kategorin Levlin, Kurt

Av violen - Onsdag 2 aug 21:30

  Levlin, Kurt: Vänstertrafik ****

 

Personerna som befolkar Levlins noveller är så sanna i all sin sorgsenhet. Deras liv vibrerar som ett hjärtdjur i deras kroppar och i deras tankar. 

Så skenbart enkelt han skriver Levlin. Av allt han skrivit är det här nog det enda som fått mig att svälja gång på gång för att hindra den vemodiga, sorgsna, ytterst veka känsla som vill nå mina tårkanaler. Och då är jag mycket svårt att få rörd måste jag erkänna.

...............

Vid en omläsning kan jag bara konstatera att allt är sig fortfarande likt. Personerna finns kvar och lever sina liv om och om igen på sidorna. Vart tar de vägen, vart hamnar de när novellen de befinner sig i är slut? De är fasta, dömda att om och om igen genomleva de skeenden Levlin ger dem. 

Trots den noirstämning som råder är många av personerna så starka, de inser att livet, det är det här. Det är inget positivt tänkande, ingen medveten andning, ingen framgångsteologi, ingen visualisering. Det är liv och det är gott nog för att platsa i Levlins noveller. Som jag personligen alltid tyckt bäst om av det Levlin skriver.


Det är bara att konstatera att Levlin har lyckats nå fram än en gång. Att nå fram med sin drabbande syn på verkligheten. Jag kan inte annat än omfamna även denna bok och säga: Läs!


Tack Kurt för exemplaret.


Recensioner:

Dezmin

Eva-Stina Byggmästar skriver i Österbottens tidning (tyvärr låst artikel)



Av violen - 12 maj 2015 17:15

   Levlin, Kurt: Isamone ****


OBS jag lyssnade på den här länken  efter att jag skrivit den här reflektionen. Där avslöjas mer om handlingen än jag ville göra! Lyssna gärna på Kurt Levlins egna ord om boken.


Så bra och Spännande är mitt spontana intryck när jag läst klart Isamone av Levlin. 


Efter två novellsamlingar, en roman, en diktsamling och en realistisk ungdomsbok ger sig Levlin på SF/dystopigenren inom ungdomsboken. Och jag blev positivt överraskad. SF är inte riktigt min grej, det känns liksom overkligt och metalliskt på ett sätt. Men dystopier är en annan sak, det upptäckte jag när jag för första gången i min ungdom läste På stranden av Nevil Shute.


Isamone var, som jag skrev tidigare, så spännande. Och jag blir faktiskt imponerad (vilket inte är så lätt att bli när man som jag läst ett helt liv) av idén som sådan. Det går inte att avslöja den, men jag ryser. På något sätt har Levlin lyckats ta med tidens avhumanisering och visat vart den kan leda. Han har......

Nej, du måste läsa boken för att förstå. Gör det!


Tack för boken Kurt!


Läst 2015


PS. Jag vågar faktiskt rekommendera Isamone till klassläsning. Här kan både etik, moral och teknik diskuteras. Och det märks att Levlin inte är någon krigsvän. Krig är våld, blod och förtvivlan, så är det bara.


Och det här som film, en slags Hungerspelen light, det skulle gå riktigt bra att fånga romanens essens.



Av violen - 4 januari 2013 16:30

   Levlin, Kurt: I en av gungorna sitter Anna ***+


2013 års första bok blir en ungdomsbok. Skriven av den mångsidige författaren Kurt Levlin.


Jag är ju inte direkt någon ungdomsbokläsare men den här boken är annorlunda mot andra ungdomsböcker jag läst. Den är väldigt lågmäld, till synes mycket spartansk i både språket och händelserna, men ändå känns varje ord välplacerat.

Samtidigt är den inte mästrande eller politiskt helt korrekt eller urflippad. Det här är en helt normal tänkande ensam och grubblande pojke som finner sig själv. Utan åthävor.


Jag tror att den här boken fyller ett tomrum bland ungdomsböckerna idag. Den är lättläst, lätt att förstå och ger en slags känsla av acceptans för hur de pojkar (och även flickor) som senare blev författare var som barn. Och i alla åldersgrupper finns dessa blivande författare (?) och tänkare som kommer att tillföra samhället det som också behövs, ordens makt och tankens frihet.


Jag gillar även omslaget, det väcker nyfikenhet, intresse. Vad har hänt med Anna som lämnat gungan mitt i rörelsen? En bild av hur något kan förändras i ett nu, en insikt som slår en människa som plötsligt går från en nivå till en annan? Som plötsligt ser att den tomma gungan innebär möjligheter, inte svek. En acceptans som fyller tomheten och låter gungan långsamt sakta in. På egen hand. Utan Anna.


Och det är även en kärleksförklaring till skrivandet, som när pappans inspiration flödar och faller som ett regn över tangenterna. Jag vet inte men jag tror att författaren är synlig i sitt verk både här och var. Och ger en rättvis bild av skrivandet. Till alla de ungdomar som sitter bland orden och längtar att få till meningarna som ska nå ut till andra.


Romaner, novellsamlingar, poesi, ungdomsböcker. Levlin är som sagt mångsidig. Jag har haft förmånen att följa hans författarskap och har gillat allt han gjort men novellerna bäst.

Den här, hans första ungdomsbok, är skenbart enkel men de som skulle gilla den mest är nog den vana läsaren. Levlin går ett steg längre och delar med sig av skrivandet. På ett subtilt sätt kanske men den som känner sig själv, vet vad det handlar om.


Tack för boken!


Jag hoppas verkligen att det kommer mer av Kurt Levlin


Läst 2013


Adlibris



Av violen - 28 augusti 2011 19:45

  Levlin, Kurt: Lokstallsvägen 3 ****

 

Redan 2001 läste jag Levlins första novellsamling, En andra chans. Och gillade verkligen.

Nu har han kommit med en ny novellsamling, efter romanen Hälsningar från Döda Havet och poesisamlingen Helljusensamhet. Och jag gillar det här, jag gillar det verkligen. Som jag skrev tidigare idag här så har jag läst Lokstallsvägen 3 två gånger, vilket jag ytterst sällan gör. Men jag gillade den ännu mer andra gången.

Den första novellen fortsätter i Helljusensamhetens rum i en slags metanovell med fokus på den egna produktionen som skildras på ett återhållet humoristiskt sätt. Det visar att Levlin har både distans och själförtroende inför sitt skrivande!

Ingen av de andra novellerna liknar den första, den är en solitär i samlingen.

Men

Ändå inte, för här vävs alla noveller ihop i ett anonymt, skenbart sterilt hyreshus som, när boken är utläst, lever och pulserar och minns eftersom hyresgästerna fått liv.

Levlins prosa är lätt, genomtänkt, gripbar och sorgsen. Personerna berör varandra utan att känna varandra, ett ovanligt grepp men det lyckas verkligen, och överalltihopa lyser tillkortakommanden, ensamhet och rädslor. För bakom hyreshusets fönster är det inte bättre än såhär, men det visste vi ju eller hur? (Så trodde vi alla att det var tills Svenska hjärtan drabbade oss med insikten att ingen går säker.)


En kort sekund kände jag en våldsam önskan att rita upp huset och dra streck mellan beröringspunkterna/lägenheterna/personerna, låta tiden bestämmas av eken, stubben och den utplånade marken där inga spår finns kvar. Men jag nöjer mig med att konstatera att det här är ett enda hyreshus, ett enda hörn av verkligheten sett genom ett temperament och att alla novellerna skulle kunna var utdrag ur romaner där personerna lever, kanske före utdraget, kanske efter men de har alla en längre historia att berätta.


Jag rekommenderar den här novellsamlingen. Den är skenbart lättläst men stannar kvar med sin mänsklighet. Och huset som håller ihop det hela.



Läst 2011


Av violen - 27 augusti 2011 15:00

 Redan under försommaren fick jag  Kurt Levlins nya novellsamling Lokstallsvägen 3 i min hand.

Jag läste den direkt men eftersom Levlins böcker kräver väl genomtänkta recensioner gick jag ut i sommaren och boken blev kvar på bordet.


Nu läser jag om den, för jag vill åter till Lokstallsvägen. Jag vill träffa och återse de som bor där. Jag har tänkt på dem i sommar, vad säger det om boken?

Vänta in min reflektion får ni se......... 

Av violen - 8 december 2010 16:45

   Levlin, Kurt: Helljusensamhet ****

 

Med vilje har jag dröjt med att recensera den här diktsamlingen som jag tittat i hela hösten. Den är bara så otroligt bra, annorlunda, skarp, ovanlig, lättläst, svårläst.......


Jag har skrivit om den nyss här på bloggen som ett julklappstips utöver det vanliga:

En samling dikter som anar norrländskt svårmod blandat med hopp, ensamhet i helljusets klyvning kring mörkret omkring blandat med ljusa sommarnätter, kärlek blandat med längtan. Liv blandat med död. En varg som springer, en ren som dör, uppspikade älghuvuden på en vägg. Sockebitsstora fönster i backspegeln....vässade teskedar, snöbollar, plättar som hoppas loss från kökstaket........

Kanske exotiskt för en ny generation, men ett längtansfullt sug i magen för den äldre.

Men vackert, spännande, annorlunda! Precis som omslaget.

Violensboksida

Utgiven på Ord&visor förlag där det även står lite mer om författaren och några länkar till recensioner.


Kurt har även skrivit noveller: En andra chans (2000), och en roman Hälsningar från Döda havet (2003). Om de finns att köpa vet jag faktiskt inte. Om någon undrar över det så kontakta mig så tar jag reda på det, eller författaren direkt. Annars blir det att besöka biblioteket.....


Här finns även en novell av Levlin, Båten



Läst 2010

Av violen - 28 juni 2010 09:15

Tittar på min statistiks trafikkällor.

Någon har kommit från ett sök på Kurt Levlin.

Jag scrollar ner hittar en länk.

Den här.

Jag läser. Jag gillar.


Jag ser snett till vänster.

Där ligger den.

helljusensamhet.

Diktboken som jag läste utan stopp i våras.

Och som jag beslöt mig för att låta ligga till sig till i höst.

När helljusen tänds igen.

Av violen - 1 januari 2010 16:45

Levlin, Kurt: En andra chans****

Ja, ja, jag vet att noveller inte är min favoritläsning, men faktiskt, den här boken var i alla sin lågmälda vardaglighet, annorlunda. Låt inte lura er av de första novellernas lite enkla innehåll, det kommer mera om man säger så. Människorna stannar kvar och berör länge efteråt, precis som en bra novell ska göra, därav den fjärde stjärnan. Jag ser fram emot att få läsa en långnovell av Kurt Levlin, eller varför inte en hel bok? Där kanske man kan få svaret på om det blev varmt nångång den sommaren, eller varför den där bilen blev tvättad eller vad som egentligen hände med liftaren.......



Läst 2001

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se