Alla inlägg under januari 2012

Av violen - 31 januari 2012 19:00

Lästa böcker januari 2012


Griffiths, Elly: Janusstenen ***
Jézéquel, Julie: Vända blad ***

Heinesen, Jens Pauli: Vrakgods ***

Pehrsson, Agneta: Förnuft och rädsla. Mobbaren i närbild ****

Tegenfalk, Stefan: Den felande länken ***

Lindgren, Barbro: Max potta ***

Feldt, Felicia: Felicia försvann ****

Holmberg, Jenny: Bara du finns ***

Didion, Joan: Blå Skymning ****

Bernuth, Christa: En känsla av skuld ***+


10 böcker lästa, varav nio kvinnliga författare!


Bäst: Blå skymning av Didion.

Mindre bra: Max potta var ju liksom......barnslig!



Mina läsutmaningar finns här





 


Av violen - 29 januari 2012 19:00

   Bernuth, Christa: En känsla av skuld ***+

 

Christa Bernuth (tidigare Christa von Bernuth) skriver alltid bra.

Jag ger ju ytterst sällan mer än *** till deckare men Bernuth har lyckats få det flera gånger som synes
Inre säkerhet*** 2009

Rösterna***(*) 200607
Då blev du tyst ***(* ) 200610
Otro **** 200905

 

En känsla av skuld är inget undantag. Jag skulle vilja säga att det här är mer en relationsroman än en deckare. Sanningar om förhållandens uppgång och fall staplas på varann. Dessutom har Bernuth här tagit samma grepp som Schenkel i Mordbyn, en person får komma till tals i varje kapitel.

En riktigt bra deckare, kanske för att mordet inte var speciellt framträdande.



Läst 2012


Av violen - 29 januari 2012 18:45

   Didion, Joan: Blå Skymning ****

 

En riktigt bra läsning bjöd den här boken på. En memento mori med varsamhet blandad med klarsyn. Sorg blandad med skymning, den egna skymningen. För det skymmer för Didion och i den blå timmen tickar klockan och påminner om det som varit. Och om hur det är nu, att så här är det att åldras och bara ha minnen kvar.

Jag är inte förtjust i upprepningar i böcker, men här är orden, meningarna som ständigt kommer tillbaka inte ett ältande utan det känns som ett försök att förstå, och sen förstå igen och igen.

Och Didion lyckas med det unika att kunna få ner detta på papper. Jag tyckte mycker om hennes Ett år av magiskt tänkande där hon skildrar sorgen efter makens död. Där kände jag att hon, trots att jag upplevde boken som naken och utlämnande, ändå inte kom riktigt nära. Kanske är det samma jag känner här, och kanske är det därför jag blir berörd, men på ett ytligt sätt. Didions integritet sätter på en mörka glasögon och de rätta färgerna behåller hon för sig själv. Vilket hon gör helt rätt i. Att förlora ett barn är obeskrivbart och Didion förmår förmedla ännu en sak, att förlora ett adoptivbarn är samma lika.

Didion är en mästerlig författare som lägger sina kalla händer på det som varit. Och det som ska komma.


Läst 2012

Av violen - 27 januari 2012 15:15

  Holmberg, Jenny: Bara du finns ***

 

OBS Liten spoilervarning.


Jag ville gärna läsa den här boken eftersom den verkade behandla lite olika ämnen. Religion (kristen) i böcker är ju ganska ovanligt t.ex


Men det jag känner är att det innehåller så otroligt många ämnen att det blir för fragmentariskt. Anna är såklart den intressanta och första halvan av boken skildrar hennes liv som ensamstående med fokus på sonen och hennes jobb i skolan. (Vilket hon tar med sig hem, något som jag också funderade över, går det för sig tro? Men hon utför ju underverk iofs.) Där finns alkoholmissbruk och mobbing och utanförskap och småbrottslighet, parallellt med Olle som liksom bara dyker upp där i England och uppför sig som han alltid gjort, får man veta. Eftersom han inte blir anmäld så fortsätter han tydligen, utan att någon protesterar (?).

Den andra halvan blir genast livligare, med hemligheter som kommer upp, (dåliga i den "kristna" familjen) och fullt förståeliga i Annas (den drabbades familj).

Plötsligt skulle jag dessutom vilja veta mer om den äldre generationen. Deras relationer och liv. För de blir väldigt viktiga där mot slutet...och måste framförallt ha varit det när "det" hände.


Och prologen och epilogen är än mer förvirrande. Var det inte Anna det handlade om ändå?


Jag upplever faktiskt, trots att boken är intressant, mig inte riktigt berörd. Någonstans kan jag känna att den här boken, precis som många andra, använder hämnden som drivkraft. Det darrar nånting under ytan som skulle ha gjort boken bättre om det kommit fram. Varför valde Anna att föda barnet? Vad känner hon egentligen för sin son? Och hennes familj, som vet allt, vad rör sig inom dem? Och sonen, borde inte han få veta av sin mamma? Och Olle, Olle. Sök hjälp! Eller hjälp honom någon.


Flera har hyllat den här boken, och den var lättläst. Det kändes dock lite.....vad ska jag säga gammeldags. Det kanske är de "kristna" avsnitten som gör det. Sen innehöll den kanske alltför många personer och snabb information.

Jag tror det visar på det komplexa i att försöka skildra religionen inifrån. Den slutna kretsen, allas olika värde, kärlekslösheten. Men att det ibland glimtar till som det även gör i den här boken.


Så fortsätt skriva Jenny, för det kan du. men gapa inte över för mycket. Kanske kommer det en fortsättning? Den skulle jag gärna läsa.


Läst 2012


Tack Massolit förlag för recensionsex.

Av violen - 24 januari 2012 19:15

  Feldt, Felicia: Felicia försvann ****

 

Felicia försvann, kan någon säga hur? Ja det bör rimligen Felicia själv kunna göra och det gör hon.


Så omtalad den här boken har blivit, helt otroligt. Och så olika folk tycker! Någon snuddar i alla fall vid min tankegång, ständigt denna sprit! För det vet väl alla som träffat en alkoholist (jag har jobbat med en) att denna drog (sjukdom) kraftigt förändrar människor, och alltid till det sämre.

Jag är övertygad om att en mycket stor del av det som skrivs i denna bok är sant. Tyvärr. För snacka om en som har en förlorad verklighetsuppfattning, det är ju alkoholisten. Och vad jag kan förstå var/är Anna Wahlgren det. Något som sällan nämns i recensionerna. Och om nu skulden ska läggas på tidigare generationer som en del tycker, så kan det väl ändå inte vara ok att själv bli alkoholist även om föräldrarna var det? Man kanske blir det men man har faktiskt ett ansvar att försöka ta sig ur det. Eller? Särskilt om man har barn. Tycker jag i alla fall.

Nåväl, om det nu är alkoholism som ligger som grund förklaras ju det mesta av det som händer med just det. För alkoholisten kan inte tänka sunt, den tänker ostrukturerat och jag är säker på att empati och självkännedom skadas.


Det som berör mig mest än ändå slutorden: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel. Plus när Felicia är hos Skavlan och får frågan om någor positivt finns med mamman. Då lyser hon upp och har mycket att säga.


Så de fragmentariska, korta, fram och tillbaka i tiden böljande styckena, som i sig är mycket läsvärda, är de fyllda av hat som många skriver? Jag tycker att det mest framträdande är upplysningen som Felicia förmedlar. Hur det är att vara barn till en kvinna som ser familjen som ett expriment, där männen är utbytbara och inte personer i sina barns liv. I en tid där kärleken var fri och där barnen tog stöten. Och Felicia och hennes syskon var inte på dagis, det är sant. De var hos en dagmamma som inte tog sitt jobb på allvar dvs sin egen mamma.


Man kan tycka att Anna Wahlgren lever som en karl, (och i feminismens namn borde beundras för det), men med den skillnaden att en man knappast skulle kunna hålla barnens mammor borta lika effektivt. Plus att en alkoholiserad man knappast skulle ha fått fortsätta ha vårdnaden ens. Fast det här rör sig ju om en känd person, tänkte inte på det! Så vem vet?


Jag tycker inte att det kan vara nödvändigt att förhöra Felicia på det sätt som skett. Hon är modig och hon gör det många har gjort före henne. Hon har frigjort sig som en sista utväg, men vill hon egentligen vara fri? Hennes skuld verkar ligga i att hon älskar sin mamma men att hon har insett att hon aldrig kommer att få någon kärlek eller förståelse tillbaka. Hon är inte ensam om att känna det så, det finns massor av människor därute som skulle kunna säga samma sak. Kanske på tiden att det talas om det. Så att de som utsätts för övergrepp och inte står ut och därmed blir sjuka, vilket ju är en sund reaktion, inte ska behöva tänka: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel.

 

Den här historien skulle inte ha behövt berättas på det här sättet, i en familj ska medmänsklighet och förståelse kunna överbrygga barndomstrauman, särskilt om det finns ett så stort officiellt intresse just för familjen som det gör i det här fallet. Men det gick tydligen inte. Jag hoppas den här boken ska vara början till en läkning innan det är för sent.



Läst 2011




Av violen - 23 januari 2012 15:15

  

Här kan man läsa att Grand final i skojarbranschen får Ivar Lo:s personliga  pris!

Och även här står det plus allt man vill veta om Ivar Lo själv!


Jag läste och gillade Grand final i skojarbranchen.


Har du inte läst den än är du bara att lyckönska till en riktigt bra läsning framöver. 

Av violen - 21 januari 2012 20:15

  Lindgren, Barbro: Max potta ***

 

Barnsligaste boken är det här. Och det tror jag stämmer för den är verkligen barnslig, och rolig mycket pga hunden vars sinnestillstånd verkligen avspeglar sig med små medel.

Och rolig för att det kan bli så kul bara att sitta på pottan.



Av violen - 20 januari 2012 16:15

Ibland kan man ha tur,

 


 just när jag läst ut sista delen av Tegenfalks trilogi, Vredens tid, Nirvanaprojektet och nu Den felande länken, så finns det en intervju med författaren på Deckarhuset.


Där kan man läsa att: SVT har förvärvat optionsrätten att filmatisera dina romaner om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag tror att den kommer att göra sig bra som tv-serie.


Jag ser med spänning fram emot de fristående delarna om Walter Gröhn. Kan du berätta lite om ”Pianostämmaren” som kommer ut hösten 2012? Vad kommer vi att känna igen från de andra tre böckerna? Hur många delar har du planerat? Aha, det kommer mera alltså? Ok! Då vet vi det.

 

Läst 2012


Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se