Inlägg publicerade under kategorin Tranan Berättarserien
Lettland berättar: Människomuseet : fjorton noveller / urval: Juris Kronbergs ***
En hel del noveller, som vanligt när det gäller Tranans berättarserie. Men bara några kändes tillräckligt intressanta att kommentera, tyvärr.
Ikstena,Nora: Den vita näsduken
Att alltid vara lett.
Utgett på sv. Medverkar i antologi: Nära röster över vatten, Roman: Modersmjölken
Bankovsk, Paul: Motorcykelsommar.
En lärare minns tillbaka, det är tankar inifrån en pedofil. Jag har läst en del sådana berättelser på sista tiden, den här var otäckt intressant.
Zelmenis, Martin Stormens utbrott.
Hög igenkänning när en kvinna i tanken lever om sitt liv på jordbruket.
Abele, Inga Stilleben med granatäpple
Deformerad följer efter kvinna på stormarknad, lyckas få kontakt.
Utgett på sv. Elden väcker ingen
Muktupavela, Laima: Ormen
Intressant ämne.Vad vore vi utan de erfarenheter som format oss, i hjärnan ja, men även i kroppen.
Utgett på sv. Champinjonstestamentet.
Tyskland berättar: Den mindre halvan av världen ***
Tyvärr var de här novellerna intetsägande. Den enda jag fäste mig vid var Ines Geipels Öde platåer med de vilt springande hästarna. I övrigt var min känsla helt enkelt inte med i texterna.
Tyska noveller kanske är som tyska texter ofta är, många ord utan varken kyla eller värme. Måna andra böcker i Tranans berättarserie är så mycket bättre. Så synd.
Toppfem vecka 19 Europa (Europadagen EU 9/5)
Jag närmade mig den här veckans toppfem genom att helt enkelt kolla upp alla EU länder.
Och beslöt mig att tipsa om Tranans Berättarserie som ger ut noveller från olika länder.
Här hittade jag grannländer som säkert har mycket att berätta.
Frankrike berättar: Där vi står nu ****
Jag läser novellsamlingar lite olika. Ibland framifrån, från början till slut. Men här vill jag läsa efter författare och koncentrerar mig på vilka som jag vill läsa mer av, dvs de som jag vill ska översättas, fler noveller romaner eller reportage. Mycket läsvärd novellsamling, rekommenderas verkligen!
Det står tjugoen noveller men hur jag än räknar blir det arton!
Författare:
Olivier Adam
Philippe Adam
Christine Avel
Salim Bachi
Karima Berger
Véronique Bizot
Jean-Marie Blas de Roblès
Marie Darrieussecq
Ananda Devi
Pierre Ducrozet
Éric Faye
Hubert Haddad
Éric Holder
Marie-Hélène Lafon
Linda Lê
Olivia Rosenthal
Marie Rouanet
Mathieu Terence
-----------------------------------------------------------------------------------------
|
Australien berättar: Drömtidens framtid. ***
Jag ska ärligt erkänna att jag bland dessa noveller tog för givet att jag skulle hitta många om ursprungsbefolkningen och dess liv och myter, samt att resten skulle beskriva Australien idag. Men nej, endast ett fåtal skrev om aboriginer och bara några till befann sig i Australien överhuvudtaget. Det gjorde mig lite besviken.
Novellen "Sovande" av Kim Scott är väl det närmaste vad jag väntade mig man kommer. Annars är flera noveller förlagda utomlands. Några är riktigt rysliga, "Döda Christian" av Sonya Hartnett och "Lilla Helens söndageftermiddag" av Helene Gardner.
Författarna presenteras i ett efterord men jag måste ärligt säga att ingen hamnade på min läsa lista. Möjligtvis då Malouf.
Kanske är jag för hård, kanske är novellen inte my cup of tea ändå, kanske är urvalet på noveller från och med Australien inte så stort. Men svaret fick jag när jag läste författarpresentationen av Catherine Ford:
Hon är en av många australiensiska författare som placerar sina texter utanför hemlandet, gärna i USA och där ofta i New York. Och som i "Jetlag", också i Europa. sid 294
Det verkar vara en tradition att förlägga sina historier utomlands, kanske är det ett sätt att fly rasfrågan och att slippa ta itu med den. Eller så är identifikationen bland vita australiensiska författare större med resten av världen där de trots allt har sina rötter. Bara med aboriginskt blod i sina ådror kan man skriva om Australien som sitt ursprung.
Intressant frågeställning som jag kom på nu när jag skriver. Och ganska logisk om jag tänker efter.
Läst 2013
Kina berättar: Solskenet i munnen ***
Jag har läst alla novellerna, inte för att de var särskilt bra, noveller har jag ju lite svårt att tycka sådär jättemycket om, utan för att jag vill läsa Tranans berättarserie! Noveller eller roman, man lär sig alltid något av landet det handlar om. Och de här novellerna är alla speciella på var sitt vis. Kanske lite spoilervarning här och där.
Lika vackra som änglar av Su Tong: Mobbing är sig likt överallt, här är det på kinesiska. Men. Överraskande ärligt och brutalt uppriktigt slut, så här blir det, följderna av mobbing. Och avundsjuka.
En patient av Mian Mian: Ok, vi kineser kan också knarka och vara moderna. Och dessutom tänka under tiden.
Ett skådespel till massornas förnöjelse Tsering Dondrup: Skummade bara den här, för mycket vers helt enkelt.
Ny flyger jag av Yu Gu: Lite väl extremt men visst, just flygningen kan ha en djupare mening. Som att vara en svensk boks intertext:
Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125
Ute på fältet av Hong Ying: Svårtolkad novell. Är det som Anna Gustafsson Chen skriver före novellen:
Hong Yings verk handlar ofta om starka kvinnor
som bryter mot konventionerna och öppet visar sin sexualitet. sid 130
Jag kan hålla med om att så var fallet med Svekets sommar, Hong Yings debut. Där skildrades händelserna 1989 parallellt med hennes erotiska liv. Men i den här novellen är hon god mot andra och ond mot sig själv, eller är hon god även mot sig själv? Handlingskraftig är hon i alla fall. Otäck novell, som stinker.
Bara ett skämt av Yu Gu : Javisst är Kina modernt, en kortnovell med kåseriliknande stil. Allvaret koncentreras på annat än det mest skrämmande, det är för svårt att ta till sig. Lite för enkel men trots allt intressant därför att ämnet är både dolt och uppenbart. Stilen kan säkert bidra till viss insikt. Jag menar, är det roligt är det lättare att lära!
Peruken av Han Dong: Nej, det här fattade jag inte alls.
Solskenet i munnen av Chen Ran: Javisst, den här gillade jag verkligen. (Så mycket att boken Privatliv av samma författare kom hem till mig idag från bibblan.) Här nämner Anna Gustafsson Chen ord som olika psykologiska tillstånd, personliga erfarenheter och känslor, psykoanalytiska termer. sid 172. Intressant så det förslår. Och i Solskenet...befriar kärleken såklart men även goda psykologiska insikter.
Drömmar av Wu Chenjun: Det blev bara en dröm, det som skulle bli så bra till slut. Men det gick inte att göra ogjort. Stackars man.
En berättelse om döden av Yu Hua: Ohyggligt, The horror, Mörkrets hjärta utspelar sig i den här mannens liv. Syndens lön är döden, en våldsam skildring av hämnd. Tänker på Mo Yans flådda människa där tarmar faller ut. Är lungorna ett substitut?
När jag läser kinesisk litteratur, det är inte så många iofs, men jag har märkt att det som vill ut är oftast sexualiteten och våldet. Politik finns det mindre av. Såvida inte allt är politik, dold politik, förstås.
Det här är tio olika noveller innehållsmässigt men kanske kunde en ha skrivit alla? Egentligen är det bara några som sticker ut ordentligt. Men så ska en novellsamling kanske vara.
Läst 2013
Sverige i texten: Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se