Alla inlägg under juni 2023
Lernevall, Inger: Jag går nu. Tror jag ***
Det var en chansning att få denna bok som recensionsexemplar. Jag är ju ingen feelgoodläsare. Och för de som älskar feelgood kanske den här närmar sig feelbad.
Det var just det mörka, otrevliga som jag tyckte var bokens starkhet.
Det huvudpersonen upplevt/upplever är inte så trevligt, men säkert vanligt. Det annorlunda med den här storyn är att istället för att ha en bästa väninna som ställer upp oavsett vad, upplever Lotta sig helt ensam när hon kommer till stugan. Att det då dyker upp en person som blir hennes vän (vilket upprepas väldigt ofta i boken) kanske är nödvändigt för det som händer senare med hennes insiktsfullhet och möjlighet att gå vidare.
Ett stickspår låter en sjukdom glimta fram, och en behövande medmänniska, men annars är det raka spåret om än med mer funderingar än vanligt.
Jag vet faktiskt inte om alla feelgoodälskare tycker om det här. Men i alla fall jag läste ut boken utan problem, och jag brukar ge upp tidigt ifall den inte är läsvärd.
Tack för rec ex Schyttbergs förlag
Francke Rodau,Gabriel : Lydias liv ***
En intressant och lättläst bok. Jag uppskattar alltid att läsa en bok om judendomen, därför att jag inte vet så mycket om den religionen. Här skildrades den på ett avspänt, sekulariserat sätt. Men ändå så är det tydligt att den, precis som för många icke-kristendomsutövande svenskar, spelar en stor roll vid döden.
Jag tycker att författaren lyckas väl med att skildra tiden när modern, Lydia, ligger för döden. Lydias son beskriver hur mamman inverkat på hans liv, och hur han känner tacksamhet till den familj han nu har kvar, hustrun, barnen, barnbarnen. Och systern.
Men ändå påminner det här för mycket om en ungdomsbok för att jag ska ska bli imponerad. Det är spänning, mysterier, gåtor som ska lösas. Och en hel del skrivs läsaren på näsan.
Däremot skulle den passa som bok för just ungdomar, eller för den som läser mest feelgood och deckare. Den har en allvarlig, upplysande sida som författaren gjort sig vinn om att belysa. Och han når fram med det budskapet.
Tack för rec exemplar Schyttberg förlag
Fosse, Jon: Det andra namnet *****
Detta är del I-II av den septologi som Jon Fosse skrivit i hemlighet, av rädsla att dö innan allt är klart.Septologin del III-V Jag är en annan har också kommit ut och sista delen Ett nytt namn, septologin VI-VII kommer i höst.
Här gör Fosse upp med alla dessa tankar som rört sig i honom under årens lopp.
Fosse är ju katolik och han rör sig i religiösa funderingar och tankemönster. På ett fascinerande sätt måste jag säga.
Redan i början avslöjar han tankar hos konstnären Asle som beskriver ett ödmjukt gudsförhållande, och trovärdigt.
Redan i första delen skriver Fosse om hur Asle tar hjälp av Kyrie eleison, Christie eleison (se nedan *) när onda minnen från tidigare år bemäktigar sig honom när han kommer till en viss plats. sid 44f
Dessa rader som Fosse skriver är en av de bästa predikningar jag hört. Inte bara en bön om Guds förbarmande om nuet utan också om dåtidens ångest och mörker.
Och jag ville citera alla dessa ord och rader och tankar om Gud som Asle har men det låter sig inte göras. Det skulle bli en liten roman i sig själv. Så jag får köpa boken helt enkelt.
Utöver tankarna om Gud har Asle tankar om, medmänniskan Asle, konstnären med flaskan som behöver vård och hjälp, systern som Asle inte besöker på julen men som han i slutet av boken närmar sig i barndomstankarna som inte alltid är ljusa, konsten som han verkar ha ett lite ansträngt förhållande till och dessutom verkar han inte förstå storheten i sitt konstnärsskap.
Grannen Åsleik letar sig in som en slags orm i paradiset, och längst in i Asle ruvar valv på valv av sorg.
Detta ord har samma yttersta rot som det gamla grekiska ordet för olja, eller mer exakt, olivolja; ett ämne som användes i stor utsträckning som ett lugnande medel för blåmärken och mindre sår.
Oljan hälldes i såret och masserades försiktigt in, vilket lugnade, tröstade och gjorde hela den skadade delen.
Det hebreiska ordet som också översätts som eleos och barmhärtighet är hesed och betyder orubblig kärlek.
De grekiska orden för "Herre, förbarma dig" är "Kyrie, eleison", det vill säga: "Herre, lugna mig, trösta mig, ta bort min smärta, visa mig din orubbliga kärlek."
Barmhärtighet syftar alltså inte så mycket på rättvisa eller frikännande, en mycket västerländsk tolkning, utan på Guds oändliga kärleksfulla godhet och hans medkänsla med sina lidande barn! Det är i den meningen att vi ber "Herre, ha barmhärtighet", med stor frekvens under den gudomliga liturgin. Hämtat här
Bäst: Aubert, Marie: Jag är inte sådan här egentligen **** Med så få böcker att välja på var det givet att Aubert är bäst.
Mindre bra: Hagström, Sara: Vargdräparen Deckare som jag läste enbart för att den utspelade sig i Junsele. Helt ok men stack inte ut.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se