Alla inlägg under april 2017

Av violen - 30 april 2017 16:45

   Berglund, Mikael: Smekmånader ****

 


Ett föremåls berättelse om obesvar, reflektion här, var en av 2015 års bästa böcker enligt mig. Det där unika, annorlunda som jag så ofta faller för fanns där i rikt mått.


Och Smekmånader är också, språkligt sett, intressant. Meningar som:

Bara mycket litet dimma slank in med henne och gömde sig i en vrå och försvann sid 26

och 

Sedan klädde de sig ordentligt och gick ut för att bilda uppfattningar. sid 99

och

Vågbrytaren förnekar vädret, den står emot strömmen och låtsas som att det inte regnar sid 61

finns det många av. 

 

Innehållet spretar och berör, så många olika händelser från alla håll och kanter. En dystopisk verklighet, med beröringspunkter från Anyuru, Johannes senaste bok: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Naturligtvis helt ofrivilliga likheter från både Anyuru och Berglund.  Men det är intressant att dessa strömningar, främlingsfientlighet, rädsla, skräck, avgränsningar, omänsklighet, så öppet skildras på olika sätt i två nyutgivna romaner som blickar in i framtiden. 

 

Berglund vill mycket med sin bok, för mycket kanske. Vill han blanda genrer lyckas han, ibland är boken en kriminalroman, det pågår brott både i nutiden och i dåtiden. Murens byggande och skuldens påbyggnad inom Viktor pågår parallellt. Den borde kunna vara en kärleksroman, eftersom stor del handlar om Viktor och Maija, men Maijas kyla hindrar själarna att mötas, om än kropparna gör det. Ungdomsroman? Bildningsroman? Feministisk roman? Visst, delen om gymnasiefesten kunde analyseras utifrån de kriterierna. Det som gör just den här delen spännande är att det visar att boken verkligen har lager på lager. Kärnan är muren, men därifrån utgår så mycket annat. Medan jag reflekterar över Smekmånader, med en titel lika ointressant som Berglunds första boks titel var oerhört originell, så går omdömet från medioker till nästan omläsningspotential. 

 

Sen finns även en intertext som jag faktiskt inte förstod själv men som jag fick klarhet i när jag läste att de två mystiska varelser som Viktor släpper in liknar två av Tove Janssons figurer.

Frågan är då, varför låter Berglund barnet dö, låter det osynliga bli synligt i döden? Dör mystiken, litteraturen, konsten, sagan, hoppet i denna nya grymma murs skugga? Såklart, vad trodde vi läsare? Men en viss mumrik går sin väg och tar med sig sina tankar och dyker kanske upp nångång? Med sin visdom för nya, friare släkten.

 

Litteraturen finns ju redan, Kalevala, Iliaden, nyare klassiker, Pappan och havet. Med i packningen. Det är klart att symbolerna hopar sig. 

Och pseudonymen AHTI* som likt ett nättroll (i myndigheternas ögon) sprider sina tankar och/eller alternativa sanningar tills det är dags att, som i en deckare, väva ihop allt. 

 

Genomtänkt Berglund, spretigt, rörigt och för mycket kissande men genomtänkt. Och modigt att skriva utan rädsla att något lager inte förstås. 

Jag känner mig, för en stund, tillfreds i min litterära själ. Jakten på det oförutsedda har än en gång gett mig en läsupplevelse utöver det vanliga.

 

Läst 2017.


 

*Ahti eller Ahto är i finsk mytologi havets eller i allmänhet vattnets gud, som ett slags motsvarighet till Poseidon. I Kalevala förekommer ordet Ahti som binamn på Lemminkäinen. Ahti skildras som en gammal man med skägg av sjögräs, höljd i en mantel av skum. 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ahti

 

 PS Hittade detta klipp sen jag skrivit reflektionen, brukar inte läsa något innan för att hålla mitt sinne rent.

https://www.youtube.com/watch?v=fVmMeRv8Zh8

Lyssnar snart!

Av violen - 29 april 2017 17:00

   Douglas, Claire: Ung kvinna saknad 


Det är främst språket som jag inte gillar i den här deckaren. Kändes som jag läste en tonårsbok. En bok för den som inte läst deckare förut och känner igen allt möjligt från annan spänningslitteratur. För det fanns gott om sådant här. Vad är inte så lätt att beskriva eftersom det förtar slutet när allt liksom plötsligt förändras. Twisten var ganska skickligt konstruerad och skulle som vanligt göra sig bra på film, och greppet med nutid i nuet och dåtid i dagboksform gjorde det lätt att hålla isär tiderna.


Lite väl klyschigt för min smak, inte så spännande och oorginellt språk. Nej, inget för mig.


Läst 2017


TTack Louise Bäckelin förlag


PS Jag slutar ge betyg på deckare från och med nu. Antingen är de spännande eller inte. Så får det bli.

 



Av violen - 19 april 2017 12:15

   Gyasi, Yaa: Vända hem ****

 


Jag har som sagt väntat på att det här ämnet ska börja speglas i litteraturen. Och det här är ett mycket bra försök. Det följer ett upplägg, gjort för att spegla början och ett slut som knyter ihop densamma.

Gyasi har inte fastnat i ett rättvisetänk, eller så är boken kraftigt nedskuren, för allt eftersom tunnas sidorna ut, och koncentrerar sig mer på arvet i form av minnena från förfäderna än på svartas situation i amerika.


Jag blev en aning förvånad över att skulden inte lades tung enbart över landet amerika utan lika mycket hade fäste hos afrikanerna själva som deltog i det smutsiga hantverket. Jag fick en känsla av att hatet mot den vite mannen riktades mest mot missionären (vilket nästan alltid varit fallet och inte är något nytt iofs) och slavhandlarna framställdes som relativt humana (?) De gifte sig med svarta kvinnor och fick barn med dessa, samtidigt som de hade ett jobb där de inte behandlade samma folk som människor. Det fann jag förvånande och inget som framkommit just i slaveriets historia tidigare.


Eftersom boken omfattar en så lång tid görs egentligen bara nedslag här och där. Men Gyasi lyckas ändå hålla ihop det hela. Släktträdet i början underlättar mycket, jag återvände dit hela tiden.



Utanför denna reflektion har jag numera börjat upptäcka intertexter hämtade ganska omaskerade från andra böcker i särskilt debutanters litteratur. Jag har inte antecknat sidor men här har författaren hämtat både från Miano Leonora och Rötter från 1976 av Alex Haley. Jag har ingen synpunkt på förfarandet som sådant, tycker bara att det är intressant.


 Läst 2017

Av violen - 18 april 2017 16:30

   Raabe, Melanie: Fällan ***


Även om Magnus Utvik gav Fällan en fyra i morse i Gomorron Sverige, här, så har jag som vanligt en trea. Men det här var ändå en deckare med ett lite annorlunda upplägg. Tänk Gasljuslight.* 

Spännande bitvis men ibland ändå lite rörig, och det känns att Raabe ger ett intressant porträtt av en kvinnas trauma, men eftersom det är en deckare måste det ju finnas mördare och kriminalpersoner osv. Kanske just det störde lite väl mycket, det var lite framstressat kändes det som.


Sammantaget har Utvik rätt i sin reflektion. 

Jag gillar Linda Conrads och fattar hur syrran betett sig.

Jag gillar slutet. Och den var bitivis spännande.


Ser att den blir film, det är helt ok för mig. Tänkte faktiskt det medan jag läste.


Läst 2017

Re


Tack Louise Bäckelin förlag

-------------------------------------------

Sverige i böckerna

han har tråkat ihjäl sin son och svärdotter med en tre timmar lång fotovisning från sin senaste Sverigesemester. sid 173


Jag har till och med räddat livet på en människa, för f*n! Ett barn! I Sverige, i en älv. sid 286


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------


*https://sv.wikipedia.org/wiki/Gasljus_(film,_1944)

Av violen - 1 april 2017 22:15

Lästa böcker mars 2017


         
       

 
      


        

               

     
 
         
 
 

      


  
   

      
         

      

 

noveller (Klassikerserien Novellix)  

  • Munroe, Alice: Dolly ***
  • Pirandello, Luigi: Krukan *** 
  • Lessing, Doris: Till rum nitton ****  
  • Pamuk, Orhan: Att titta ut genom fönstret **** 



Anyuru, Johannes: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar ***

Bolaño, Roberto: Telefonsamtal *** 
Thórarinsson, Árni: Den sjunde sonen ** 

   

Bäst: Anyuru, Johannes: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar *** (Även om jag inte riktigt är så förtjust i SF, fantasy och skräck, så tilltalade bokens dystopiska ämne mig. Och jag gillar Anyurus stil)


Mindre bra: Thórarinsson, Árni: Den sjunde sonen ** (Ibland gör deckare mig trött, det här var en sån gång)


Vill nämna: Klassikerserien, det var en bra julklapp från tomten.

 

 


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards