Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2015

Av violen - 26 december 2015 16:30

   Indridason, Arnaldur: Den som glömmer ***


Som vanligt är det Island och spänningen som gör Indridason så läsvärd. Med några få artistnamn och andra attribut förflyttas vi till en yngre upplaga av Erlendur, även om han gör en lite blygsammare insats en vanligt. Fast det han åstadkommer är nog så behjärtansvärt, för de som finns kvar. Galningar finns det överallt och i alla tider.

Ingen av Indridasons bästa kanske men klart läsvärd.

Läst 2015


Sammanfattning av Indridasons böcker finns här




Av violen - 16 december 2015 15:00

   Galera, Daniel: Med blod i skägget ****


Att läsa en bok i två omgångar eftersom någon annan också ville läsa, det brukar inte vara så lätt. Men när Galeras bok gick att låna igen började jag genast om. Och det gick riktigt bra. För personernas gestalter lever ordentligt, även om titeln får sin förklaring först i slutet. Medan bilden är sällsynt levande boken igenom.

Det här är vad jag skulle kalla, en riktigt manlig historia. Huvudpersonen är vid god kondition, inte rädd för vatten (även om det är nära en gång) naturligtvis en kvinnokarl, (kvinnornas uppgift är att vara just kvinnor, och att lämna och lämnas) medan kärleken till hunden tar oanade proportioner.


Men huvudpersonen är a man with a mission. Han söker sanningen och den är gömd inombords i de människor som vet men tiger. Att påminnas om det som varit gör männen i byn rasande och helt utan sans. Precis som tidigare, när det hände.


Något är sorgligt i den här boken, kanske mest för att det kunde vara sant, såhär kan människor bli alltså.

Men den är väldigt intressant, så mycket händer och överallt linkar en hund bredvid sin husse. Det finns meningar att citera men inget blev markerat. Jag var visst uppslukad av det jag läste istället.


Läst 2015

Av violen - 8 december 2015 16:45

   Braun, Angelika: Regissören ***


Ok, jag hade inte så väldigt höga förhoppningar inför Regissören. Och när jag läste att den ska bli film kändes det ännu mer nja. Men Lava förlag skickade den till mig (tack) och faktiskt, den var riktigt bra.

Eftersom jag läser deckare för avkoppling är det spänningsfaktor och intressanta frågor som tilltalar mig. Språket kommer i andra hand. Och tur var det, för språket är fragmentariskt och nästan som ett filmmanus (surprise) Och Fors är manlig (2ggr) och lång (2ggr). Ingen variation för den här boken är skriven för ögat (filmen) och behöver inte vara så exakt.


Jag gillar ändå det här greppet, det känns nytt och annorlunda. Jag håller med Lava förlag som själva skriver såhär:


Boken har flera bottnar, den kan läsas både som en spännande pusseldeckare, en titt bakom kulisserna i den cyniska film- och modevärlden, en psykologisk roman om våld mot kvinnor och en kritik av ett samhälle som inte låter människor vara det de är. Hämtat här


Lägg därtill latinska citat och lite konstiga tal så blir det nästan en påse lösviktsgodis, alltid gillar man någon bit. Här gillade jag det mesta...


En bok - en film= ett intressant försök. Känns uppfriskande. Om jag ska se filmen? Skulle tro det...Och känslan av förlust när skådespelaren är helt fel för rollen slipper man. Han har funnits bakom ögonlocken hela tiden...


En liten invändning dock, blir detta en ny genre undrar jag hur många som kommer att läsa boken först? Bara en liten fundering...

Av violen - 7 december 2015 15:00

   Khemiri, Jonas Hassan: Allt jag inte minns ****


Ja, augustpriset får man knappast om boken är dålig. Den brukar ju vara liksom rejäl, skriven utan åthävor att grubbla över, spegla nån form av samtid eller dåtid som berör samtiden.

Javisst, Allt jag inte minns är inget undantag. Den var välskriven, intressant och speglade den samtid storstadsbon lever i. Jag tyckte direkt att den påminde om Lollo av Linna Johansson. Att läsa båda har varit intressant, det här är alltså 2010-talets tid i två författarskap.

Summeringen av Khemiris bok är aningen dyster. Utnyttjande, lögner, stölder, rasism. Hur ska vi minnas Samuel, är han modig eller feg eller bara för god för denna världen? Jag har inga svar men en klump nånstans vid hjärtat när jag läst klart.

Boken skrevs innan det blev värre, vi bävar alla för framtiden.


Läst 2015

Av violen - 30 november 2015 17:00

  Enmark, Kristin: Jag blev Stockholmssyndromet ***


Jag minns den här händelsen och jag har stött på Stockholmssyndromet i framförallt många deckare. Själv har jag aldrig tyckt att det varit konstigt att det som hände ledde till just det som senare kom att kallas Stockholmssyndromet. Vem skulle inte vilja leva, när man är 23 år och just har flyttat till Stockholm? Och vad kroppen och psyket gör för att det ska ske kan ju vara vad som helst, t.ex att gilla den som hjälper en. Och ge den bekräftelse. Det behöver inte betyda att det är fråga om en förälskelse av en naiv ung tjej. Det kan handla om överlevnad.


Men jag är övertygad om att det var Kristins kaxiga framtoning, trots att hon var tjej. Att hon var från norrland och dessutom ung och vacker, som retade alla som ville bestämma vad och hur en sån som hon ska göra. Hon vågade kontakta Palme och kräva saker, naturligtvis regisserad av Olofsson. Han som också insåg hennes svaghet, hon ville bli hörd, även av polisen. Därför tog han ifrån henne den utvägen genom att vända den mot henne. Att han ljög för henne kunde hon aldrig tro förstås.


Det är mycket möjligt att Kristins handlande räddade alla i gisslan, och även rånarna. Själv ville hon nog enbart rädda sig själv, såsom många skulle göra i dödsfara. Det var intressant att läsa hennes syn av saken och hur  Stockholmssyndromet skapades utan hänsyn till Kristin själv som person. Palmes telefonsamtal kan jag tycka var lite ointressant faktiskt, när nu allt bevisligen inte kom med.


Men boken haltar här och var, det kommer fram saker som känns lite väl egendomliga. Ingen att ringa, föräldrarna borde inte ha kommit. Helt klart var Kristin mitt uppe i ett uppror.


I det stora hela var boken helt klart läsvärd. Påminner om böckerna om Sture Bergwall, han gick ju också väldigt långt för att få leva ett drägligt liv i fängelset. Och få bekräftelse.




Stockholmssyndromet

"Stockholmssyndromet är ett talspråkligt namn för det psykologiska tillstånd där en gisslan eller person som på annat sätt kapats mot sin vilja utvecklar ett sympatiserande förhållningssätt mot sin kapare. Solidaritet av det här slaget kan medföra komplicerade problem när de fängslade börjar hjälpa sina tillfångatagare med att förverkliga sina planer eller fly polisen.  De fångatagna som lider av syndromet kan efteråt komma att ge välvilliga vittnesmål om sina tillfångatagare.

(…)

Stockholmssyndromet är ett dramatiskt, positivt emotionellt band som offret känner för sin kapare. Frank Ochberg och David Soskis kände igen fyra faktorer som påverkar utvecklingen av syndromet. Dessa inkluderar fallets intensitet och varaktighet, hur gisslans överlevnad varit beroende av tillfångatagaren och gisslans psykologisks distans till auktoriteter. Undersökningar om olika gisslansituationer har visat att Stockholmssyndromet kan förekomma hos gisslan, fångar på koncentrationsläger, krigsfångar, prostituerade, incestoffer, misshandlade barn och misshandlade fruar.


Källa: http://koulukino.fi/index.php?id=2475



Läst 2015

 

Av violen - 26 november 2015 20:30

   Smedberg, Åke: Hässja ****


Mycket hög igenkänningsfaktor i denna bok. Det handlar om detta:


Vilka är de då, dessa torpare, småbönder, småbrukare, som dyker upp här mellan granarna, rör sig över fodervallar, åkrar, hackslåttsmarker under ett drygt sekel, för att efterhand försvinna igen? sid 38


Kåkarna står plötsligt tomma, tillbommade, medan slyskogen nosar sig in över odlingarna, återtar sina förlorade domäner. sid 38


Det är detta Smedberg skriver om på en så träffande och vacker prosa att de som varit där, på småbruken, på torpen nästan önskar att de inte läst, inte behövt återuppleva den karga, arbetsamma tid som tidigare släkter levt under. De släkten som både brutit marken och sett den växa igen. Det känns verkligen sorgligt att läsa.


Men ändå, språket som skildrar en årstid, en älgjakt, en kärlek, en sorg, en hässja. Det är försoning.


Höstarna är lera [...] Dimma, duggregn och lera.

Så kommer kylan. Nästan omärkligt. Det är en skepnad som dyker upp i skogsranden, ser sig omkring, hastigt går över ägorna. Tidigt, innan någon ännu hunnit vakna. Efteråt ligger backarna vitraggiga av frost. Och luften är plötsligt klar som glas. Ljuden utdragna, nästan stillastående. Hundskall. De klagande tjuten från kaptrissorna som går på var och varannan vedbacke. Hammarslag. Klangen av järn mot järn när timmerdoningarna ses över. sid 107


Läst 2015

Av violen - 19 november 2015 23:45

   Horst, Jorn Lier: Grottmannen ***


Numera läser jag deckare mest för avkoppling. Och jag har upptäckt att det fungerar.


Som den här. Jag blev faktiskt nyfiken och kände spänningen ett långt tag. Trots att Horst skriver liksom rakt av, ingenting lämnas oförklarat och metaforerna är få, så är innehållet intressant. Särskilt journalisten Lines sätt att närma sig problemet. Hennes artikel skulle jag säker ha läst med fascination.


Slutet var däremot samma lika som nästan alla deckare. Här var det lite sökt kan jag tycka, våldsamt såklart men föredömligt kort.


Horst är en deckarförfattare som jag kommer att läsa fler gånger.



Läst 2015


Tidigare läst av Horst
Jakthundarna

Av violen - 17 november 2015 14:30

   Haag, Martina: Det är något som inte stämmer ***


Jag blir sorgsen när jag läser Haags senaste bok. Sorgsen över att den som blir kvar så otroligt gärna vill fortsätta dela sitt liv med sin man och barnen. Sorgsen över att den som lämnar är så svekfull och kylig och lögnaktig.

Haag river av masken på dagens, av spelad likgiltiget oberörbara människa och visar på det sanna avgrundsdjup som en skilsmässa kan lämna hos den som bara vill, vill, vill, värna barnen och familjen, ja sig själv inte minst. Och som knappt krusar ytan hos den som, efter otroheten bara, bara klipper av.

Lång och varaktig söndring är ingenting mot det här. Modigt av Haag att lyfta fram dessa känslor, det är ok att sörja svek och saknad.

Resten av boken var lite tunn ändå, fantasy är inte min grej och katten skulle ha varit lite mer närvarande så man haft koll på var den var. Tror inte den klarat sig mot varken räv eller lodjur.


Läst 2015

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se