Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2012

Av violen - 1 januari 2017 12:30

   Heinesen, Jens Pauli: Vrakgods ***


Heinesen från Färöarna skulle jag nog aldrig ha läst om det inte varit nordisk utmaning. Vrakgods var först inget vidare, påminde om en del av de gamla böckerna utan omslag som jag på måfå plockade ur bokskåpet därhemma (det står faktiskt nu i mitt hem), skriften svart och innehållet föga minnesvärt.

Men efter ett tag började jag gilla Heinesens stil, långa meningar har ju aldrig varit något problem för mig och att skriva halva boken om att hitta en tunna och den andra om att hitta en val utan att det blir ointressant, det är väl en slags bedrift.


Jag har även läst några noveller ur Vågorna rullar mot stranden : noveller och berättelser. Även den av Heinesen. De var också riktigt bra. Men många detaljer påminde om Vrakgods så jag läste inte alla.

Färöarna, dessa öar har alltid vara många små blanka prickar på kartan. Nu plötsligt tog de form och efter ett tag kändes ortsnamen och önamnen inte så främmande längre. Jag gillar ju att upptäcka nya länder och författare så det här var intressant!



 


Läst 2012

Av violen - 1 januari 2017 12:30

  Feldt, Felicia: Felicia försvann ****


Felicia försvann, kan någon säga hur? Ja det bör rimligen Felicia själv kunna göra och det gör hon.


Så omtalad den här boken har blivit, helt otroligt. Och så olika folk tycker! Någon snuddar i alla fall vid min tankegång, ständigt denna sprit! För det vet väl alla som träffat en alkoholist (jag har jobbat med en) att denna drog (sjukdom) kraftigt förändrar människor, och alltid till det sämre.

Jag är övertygad om att en mycket stor del av det som skrivs i denna bok är sant. Tyvärr. För snacka om en som har en förlorad verklighetsuppfattning, det är ju alkoholisten. Och vad jag kan förstå var/är Anna Wahlgren det. Något som sällan nämns i recensionerna. Och om nu skulden ska läggas på tidigare generationer som en del tycker, så kan det väl ändå inte vara ok att själv bli alkoholist även om föräldrarna var det? Man kanske blir det men man har faktiskt ett ansvar att försöka ta sig ur det. Eller? Särskilt om man har barn. Tycker jag i alla fall.

Nåväl, om det nu är alkoholism som ligger som grund förklaras ju det mesta av det som händer med just det. För alkoholisten kan inte tänka sunt, den tänker ostrukturerat och jag är säker på att empati och självkännedom skadas.


Det som berör mig mest än ändå slutorden: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel. Plus när Felicia är hos Skavlan och får frågan om någor positivt finns med mamman. Då lyser hon upp och har mycket att säga.


Så de fragmentariska, korta, fram och tillbaka i tiden böljande styckena, som i sig är mycket läsvärda, är de fyllda av hat som många skriver? Jag tycker att det mest framträdande är upplysningen som Felicia förmedlar. Hur det är att vara barn till en kvinna som ser familjen som ett expriment, där männen är utbytbara och inte personer i sina barns liv. I en tid där kärleken var fri och där barnen tog stöten. Och Felicia och hennes syskon var inte på dagis, det är sant. De var hos en dagmamma som inte tog sitt jobb på allvar dvs sin egen mamma.


Man kan tycka att Anna Wahlgren lever som en karl, (och i feminismens namn borde beundras för det), men med den skillnaden att en man knappast skulle kunna hålla barnens mammor borta lika effektivt. Plus att en alkoholiserad man knappast skulle ha fått fortsätta ha vårdnaden ens. Fast det här rör sig ju om en känd person, tänkte inte på det! Så vem vet?


Jag tycker inte att det kan vara nödvändigt att förhöra Felicia på det sätt som skett. Hon är modig och hon gör det många har gjort före henne. Hon har frigjort sig som en sista utväg, men vill hon egentligen vara fri? Hennes skuld verkar ligga i att hon älskar sin mamma men att hon har insett att hon aldrig kommer att få någon kärlek eller förståelse tillbaka. Hon är inte ensam om att känna det så, det finns massor av människor därute som skulle kunna säga samma sak. Kanske på tiden att det talas om det. Så att de som utsätts för övergrepp och inte står ut och därmed blir sjuka, vilket ju är en sund reaktion, inte ska behöva tänka: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel.


Den här historien skulle inte ha behövt berättas på det här sättet, i en familj ska medmänsklighet och förståelse kunna överbrygga barndomstrauman, särskilt om det finns ett så stort officiellt intresse just för familjen som det gör i det här fallet. Men det gick tydligen inte. Jag hoppas den här boken ska vara början till en läkning innan det är för sent.



Läst 2011




Av violen - 1 januari 2017 12:30

   Didion, Joan: Blå Skymning ****


En riktigt bra läsning bjöd den här boken på. En memento mori med varsamhet blandad med klarsyn. Sorg blandad med skymning, den egna skymningen. För det skymmer för Didion och i den blå timmen tickar klockan och påminner om det som varit. Och om hur det är nu, att så här är det att åldras och bara ha minnen kvar.

Jag är inte förtjust i upprepningar i böcker, men här är orden, meningarna som ständigt kommer tillbaka inte ett ältande utan det känns som ett försök att förstå, och sen förstå igen och igen.

Och Didion lyckas med det unika att kunna få ner detta på papper. Jag tyckte mycker om hennes Ett år av magiskt tänkande där hon skildrar sorgen efter makens död. Där kände jag att hon, trots att jag upplevde boken som naken och utlämnande, ändå inte kom riktigt nära. Kanske är det samma jag känner här, och kanske är det därför jag blir berörd, men på ett ytligt sätt. Didions integritet sätter på en mörka glasögon och de rätta färgerna behåller hon för sig själv. Vilket hon gör helt rätt i. Att förlora ett barn är obeskrivbart och Didion förmår förmedla ännu en sak, att förlora ett adoptivbarn är samma lika.

Didion är en mästerlig författare som lägger sina kalla händer på det som varit. Och det som ska komma.


Läst 2012

Av violen - 26 december 2012 23:45

   Nydahl, Thomas: Långsamhetens nej ****


Kommer litteraturen att återupprättas som intellektuell utmaning? Kommer vi åter att  kunna kalla ett litterärt för Bok utan att därmed känna att vi undervärderar det? sid 67


Det är intressanta ord Nydahl skriver. Ibland är han nästan modig, för han tänker verkligen och låter orden han skriver tala om det. Om tystnad och eftertanke, om att välja bort mobilen (inte så smart enligt mig, eftersom jag anser att telefonen överhuvudtaget är en otroligt bra uppfinning, så även mobilen), om att bejaka ensamheten.


Agera baklänges. Inhämta vunnen kunskap. Dra lärdom. Att agera innebär: läsa, reflektera. [...] I nuet växer inget medvetande om det förflutna. I nuet präglas allt av snabb konsumtion, flyktiga bekantskaper och förgängligt beteende. Endast agera baklänges. Läsa det sedan länge glömda. sid 136


Borde vi inte läsa fler författare som Nydahl? Som vågar erkänna:


Jag väger mina ord. Ofta är de fjäderlätta. sid 144.


Mer i den här stilen vill jag läsa kommande år.


Läst 2012


Av violen - 26 december 2012 22:45

   Nesbř, Jo: Snömannen *** (mp3)


Ja, det här är en av de bättre deckarna med Harry Hole. Just när den var slut började det om igen och det var ju oväntat, alltså den som dök upp då. Just snögubben var lite märklig men historien höll ihop förvånansvärt bra.

Ska man läsa bara en Nesbř så är det nog den här. Men jag har några kvar också iofs. Så säker kan jag inte vara.



Läst 2012

Av violen - 11 december 2012 16:45

  Lindström, Merethe: Dagar i tystnadens historia ****


Den här boken var inte tyst, men lågmäld. Vem kan ana vad som ska komma? Inte läsaren.Och det som kommer glider lätt förbi fast det sitter kvar i Norges själ för alltid.

Det går inte att skriva så mycket om innehållet, det är som en långsam å, filmad länge så att man invaggas i att det här är långsamheten och friden. Så plötsligt, något kommer upp från djupet, skrämmer, dödar. Och så blir ytan lugn igen.

Det som sprider skräcken kan inte, ska inte nämnas av någon, det är läsarens sak att själv upptäcka det.

Den är så norsk den här boken, den rör vid själens skrymslen och blottar spöken som borde vara glömda. Men de lever allt för väl i dag.

En angelägen bok som är väl värd sitt pris. Och stoltheten över det.


Läst 2012





Av violen - 8 december 2012 19:15

   Lindgren, Astrid: Det gränslösaste äventyret ****


Om böcker, läsning och att skriva för barn är underrubriken.


Det stämmer verkligen in på den här essäsamlingen. Det går inte att lyfta fram någon av essäerna särskilt, i alla kan man höra Lindgrens röst och hennes ord. Du måste läsa för att kunna ta till dig allt i dem, alla kloka ord, från 1947 och framåt.

Men jag måste ändå ge ett citat från citatsamlingen längst bak i boken.


Om jag överhuvudtaget har haft någon särskild avsikt med Pippi-figuren utöver att roa mina späda läsare, så har det varit detta - att visa dem att man kan ha makt utan att missbruka den, ty av alla konststycken i livet är det tydligen det allra svåraste. sid 132


Och ok, ett till citat, till alla författare därute:


En bra barnbok ska vara som en gädda: först en spetsig inledning, därefter ett stycke matnyttigheter och sist en snärtig stjärt som avslutning. sid 129


Läst 2012

Av violen - 6 december 2012 21:00

   Barba, Andrés: Augusti, oktober ***



Jag hade höga förväntningar på Barbas bok. Han har tydligen skrivit fler böcker, annars skulle det här kunna vara en debut av en ung man som vill göra upp med nånting som många ung män tydligen genomgår. (Jfr Jack av Lundell där faktiskt något mycket likadant skildras).


Sex, sprit, vankelmod (är jag barn eller vuxen eller ansvarsfri eller vad). Klass mot klass i badorten, generation mot generation. Och sexism mot moral. Inte konstigt unga grabbar blir förvirrade......hm!


Väl skildrat förvisso men någonstans går Barba över en rimlig gräns, ett slut som bara gör våldet ännu mer tragiskt.


Det våld som skildras blir inte mindre brutalt för att det utnyttjar någon i ett hjälplöst skick. Och skulden blir inte lindrigare för att den till synes förlåtes.


Men det var en ny vinkling på ett vanligt skildrat problem och boken innehåller en hel del nyskildrade meningar vilket jag ju gillar så den var ändå läsvärd.


PS: Här förstår man väl vad dåligt sällskap är för nånting. Kul tills det inte är kul längre.



Läst 2012

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se