Inlägg publicerade under kategorin Schulman, Alex

Av violen - 12 november 2018 08:30

   Schulman, Alex: Bränn alla mina brev ****

 


Det är nog bara att konstatera att Schulman har gjort det igen. Skrivit en genomtänkt bok om en anhörig. Förut var det pappan Skynda att älska och mamman Glöm mig. Nu är det hans mormor. Och morfar.

Jag bara var tvungen  läsa ut den här boken snabbt, den var vacker, spännande, autentisk (även om det är en roman är Schulman som vanligt otroligt ärlig i sitt uppsåt) och dessutom att ta del av Schulmans forskning, att dela hans aha-upplevelser, det ger rysningar. Dessutom en svindlande kärleksroman från tidigt år i förra seklet. Bara sättet att formulera detta är skönhet att läsa. 


Samtidigt känner jag gång på gång vrede, sorg, empati, ett slags metoosysterskap med mormodern som delar sitt öde med så många. Hennes rädslefyllda liv får mig att vilja gråta, skrika, slå. Ständigt dessa kontrollerande män som gång på gång kommer upp i ljuset årtionden för sent. Och så väl dolda och upphöjda under sin livstid att ingen visste. Utom hustrun, dottern, sonen eller andra i närheten. De som drabbades och fick ta konsekvenserna generationer framåt.


Schulman besitter mod och hans bildnings/utvecklings/mognadsresa fortsätter därför att han ärligt ser på sitt liv och önskar förstå och förändra. Jag hoppas verkligen han lyckats komma en bit på väg med denna bok.


Läst 2018


Tack Bookmark förlag, stort tack. 

Av violen - 22 november 2016 23:15

   Schulman, Alex: Glöm mig ****

 

Redan när jag läste Schulmans roman om sin pappa, Skynda att älska, upptäckte jag att hans stil var annorlunda. Komprimerad, sparsmakad. Då var jag inte speciellt intresserad av honom, så elak som han verkade. Jag fick lite mer förståelse när jag upptäckte att han var barnbarn till Sven Stolpe.

 

Nu läser jag boken om hans mamma. Och:

Otroligt! Jag sträckläste. Schulmans skildrar sina erfarenheter så uppriktigt att det blir spännande. Och boken håller hela tiden ut. Den tappar inte fokus pga strykningar i sista stund. Schulman äger sin berättelse till varje menings avslut.


En riktig rysare, en käftsmäll, trots det en kärleksskildring. Och skriven med en stil, ett språk, ett driv, en fingertoppskänsla. Jag kan riktigt känna de återhållna andetag som bröderna hela tiden tar medan de väntar på sin nyckfulla mammas reaktioner. Eller på spritens reaktioner i henne.


Medberoende, varje anhörigs kamp. Här nästan osynligt skildrat. Skickligt.


Mitt råd: Läs


Lästa böcker 2016





Av violen - 20 januari 2010 09:39

Schulman, Alex: Skynda att älska ***

 

Jag skulle nog knappast ha läst den här boken om den inte var med som Bokcirkelonlines januaribok. Den var bättre än väntat, jag gillade upplägget, den återkommande cocacolacupen som skildrade ålderdomen och kroppens förfall hos fadern. Det sparsmakade innehållet, Schulman greppade inte över för mycket, det koncentrerades till kärnfamiljen och då i första hand hans egen relation till fadern. Som "självbiografi" betraktad var den helt klart annorlunda. 


Även om jag har noll intresse för både Allan och Alex Schulman gillade jag boken. Ja faktiskt, gilla är rätt ord.

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se