Alla inlägg under mars 2017

Av violen - 29 mars 2017 20:45

   Lessing, Doris: Till rum nitton ****

 


Lessing är sorgligt eftersatt i min litteraturläsning. Men ska jag döma efter den här novellen måste det bli ändring på det.

Den här historien,Till rum nitton, dyker upp i olika skepnader lite nu och då. 

Essbaum: Hausfrau

Wolf: Ett eget rum (läst men inte dokumenterad)

Boardy: Allt som återstår


Perkins Gilman: Den gula tapeten 

 Eller som det beskrivs här

Mycket fängslande berättelse om en kvinna som känner sig fången i sitt äktenskap och i sin roll som kvinna. Förtrycket av detta fångenskap leder sedan till att hon blir galen.


(Jag är faktiskt intresserad av fler tips på liknande böcker. Den utmattning och depression som breder ut sig hos kvinnor idag känns faktiskt igen även i dessa böcker, eller hur? Resultatet blir ju dessutom helt förödande.)


Nåväl, Susan i Lessings novell gör ju verkligen försök att rädda sig själv, men när Mors rum också invaderas (av brist på respekt) måste hon söka sig vidare. Slutet är verkligen inte bra.

Helt klart bäst av novellerna som alla var intressanta. 





Av violen - 28 mars 2017 14:15

   Anyuru, Johannes: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar ***

 


Det var ett bra tag sen jag läste denna dystopi med förhoppningstouch. Den var så annorlunda att jag har varit tvungen att smälta den ordentligt. 

Den var inte helt lättläst. Jag hade lite svårt att hänga med men jag tror att det finns intertexter som jag inte hängde med på riktigt, den beskrivs ha SF inslag och det är inte vad jag läser direkt. Absolut inte heller fantasy eller skräck. Kanske innehåller den alltihopa? Svårt att veta. Men jag måste erkänna att det är just den biten som intresserar mig mest. Jag hoppas att någon väl förtrogen med genrerna skriver en analys av denna bok och förklarar allt. Den vill jag läsa. Det vill jag veta!


Och det är kanske det Anyuru gömmer sig bakom. Att plocka in alla dessa intertexter (?) gjorde säkert boken lättare att skriva, för det här är nyskapande. Det finns inte direkt någon mall att hålla sig till. Den springer helt ur invandrarnas egna erfarenheter i nutid och och en oroande framtid. Något ingen skrivit förut men som jag väntat på en tid.


Anyurus förr bok En storm kom från paradiset tyckte jag verkligen om och berördes av. Där fanns meningarna som lyste med sina ord. Här upplever jag en trånghet i texten, det finns liksom ingen anledning att brodera ut skeendet. Och det saknas den styrka som fanns i förra boken. Anyuru famlar, men är trots allt den förste att göra detta ärliga försök. Det är modigt och nödvändigt gjort.


Läst 2017


Länk

Länk

Länk


Av violen - 25 mars 2017 20:00

   Pirandello, Luigi: Krukan ***

 


Faktiskt tror jag att det är den här sortens noveller som fått mig att förhålla mig kallsinnig til formen under många år. 

Även om det är en nobelpristagare, vars text borde hålla, så känns den konstig, gammalmodig och ointressant. Visst, det är en gammal novell men ändå. Lite knivigheter som jag inte bryr mig om alls. Nånstans måste en röd tråd finnas, ett sammanhang, en händelse som griper tag. Envishet kanske är sensmoralen. Men nej.


Läst 2017

Av violen - 25 mars 2017 20:00

   Pamuk, Orhan: Att titta ut genom fönstret ****

 

En novell om Pamuks barndom. Så mycket kan man se från fönstret, men det går inte att se katastrofen komma. Plötsligt är den där.

Det finns en spänning i handlingen som tilltalade mig. Generationernas möte och samspelet mellan bröderna. Idolbilderna som byts i en så betydelsefull process, med oturen som drabbar hårt. Pamuk lyckas komprimera barndomens bilder inom en snäv ram. Plötsligt vet jag allt om hans uppväxt. Mycket bra novellkonst.


Av violen - 23 mars 2017 22:45

   Bolańo, Roberto: Telefonsamtal ***



Många noveller innehåller Bolańos första novellsamling. Jag har ägnat lång tid åt att läsa ut boken. Novellerna är ojämna, ingen är riktigt intressant. Jag blev lite besviken. Dessutom var det flera som faktiskt var lite väl kvinnoförnedrande. Det gillar jag inte. Pubertalt kanske, det är ju hans första noveller som sagt var. 

 

Nåväl, jag vet att Bolańo kan bättre för det har jag läst nånstans. Så jag kommer att läsa mer noveller av honom, nu när de ändå getts ut. Men när vet jag faktiskt inte.....

 

Läst 2017

Av violen - 16 mars 2017 20:46

Lindgren, Torgny: Klingsor

Lindgren, Torgny: Klingsor **** (mp3)

För att riktigt njuta av den här pärlan till bok ska man a: lyssna på författaruppläsningen. b: känna till något av mentaliteten i nni*. För det här är en tålamodsprövande läsning. Eftersom jag lyssnade på den hade jag inte möjlighet att markera sidor (en stor brist med ljuböcker vilket gör att jag helst håller mig till enbart deckare där) men kanske att det uppvägdes av författarens sätt att läsa vilket verkligen var suveränt. Gillar man konst och målningstekniker njuter man nog också av innehållet. Annars var det lite trögt utimellan och det där glaset, visst, men det kändes lite sökt, förlåt.
Även om det används som en väckarklocka.

Det finns ju meningar och uttryck och egendomliga människor, vilket nni* var fullt av vid den här tiden, som jag skulle vilja citera för att själv ha kvar, men tyvärr försvann de med ljudets hastighet. Funderar på att köpa boken framöver och då återkommer jag. Och det är just där, i människornas egensinnighet som Lindgren fångar något om nni* som det var då, då släkten följa släktens gång. Själv flyttade Lindgren som ung från dessa släkten, men de har hela tiden levt kvar inom honom, omodifierade. Nu erkänner Lindgren också ett hemma**, där han kanske t.o.m vill samsas med förfäderna i grundvattnet**, vem vet.



*norra norrlands inland

** – Det här är ”hem” för mig. Det kan hända att man av misstag benämner andra ställen för ”hem”, men det är fel. Allt här berör migNorran 201407019,

*** citat från Lindgrens bok MinnenSå småningom ska vi alla mötas nere i grundvattnet. sid 207

Läst 2014


------------------------------------------------------------

Lindgren Torgny: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som den får sina fyra stjärnor, de olika kroppsvätskorna hade jag gärna avstått ifrån.... 

---------------------------------------------------------

Lindgren Torgny: Pölsan ***** Lysande! Den här boken kan vem som helst läsa, tro mig! Början var medryckande, sen blev den lite trögare det måste erkännas men den riktigt doftar Västerbotten. Trots att jag personligen hatar pölsa så blev det en fempoängare. Den är skriven med lätt hand och humor och innehåll som kanske är lite väl västerbottnisk, men vem har sagt att det är fel att lära sig nåt om vårt avlånga land?

 

-------------------------------------------------

Lindgren, Torgny & Åkerlund: Döden ett bekymmer: *** Visst, det här är en ironisk skildring av en pingstförsamling. Kanske för att jag nyss läst Solstorm som handlade om samma sak eller så är det morden i Knutby, men jag förstod inte riktigt det komiska i berättelsen. Kanske att verkligheten hunnit ikapp den fördomsfulla beskrivningen av pastorer och ledning. Och därför fastnar skrattet i halsen.....


----------------------------------------------------------------------

Lindgrens triptyk

Lindgren, Torgny : Dores bibel **** Det här är nummer tre i Torgny Lindgrens triptyk (altartavla med en mittdel o två fasta el rörliga flyglar, tredelat (bild)konstverk i allmänhet, enligt Bonniers svenska ordbok 1990) som speglar västerbottens inland med dess invånare. Första delen, Hummelhonung, fick det här omdömet av mig 2000: 
Torgny Lindgren: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som den får sina fyra stjärnor, de olika kroppsvätskorna hade jag gärna avstått ifrån.... 
och del två Pölsan var bara ännu bättre 2002: 


Torgny Lindgren: Pölsan ***** Lysande! Den här boken kan vem som helst läsa, tro mig! Början var medryckande, sen blev den lite trögare det måste erkännas men den riktigt doftar Västerbotten. Trots att jag personligen hatar pölsa så blev det en fempoängare. Den är skriven med lätt hand och humor och innehåll som kanske är lite väl västerbottnisk, men vem har sagt att det är fel att lära sig nåt om vårt avlånga land? 


Hur är då trean, Dores bibel? Såklart är även den sååå bra, men riktigt fem poäng blir det inte ändå, kanske för att historien inte lyckades beröra mig som de föregående gjorde. Och bilderna var malplacerade tyckte jag liksom namnteckningen....även om jag inser att det finns djup i boken som kanske gått mig förbi.......men hur många böcker har en lista på att-läsa-böcker? inte så många men ändå........jag är glad att jag äger den bara pga det, även om den just för tillfället är utlånad så jag inte kan ge er det titlarna........Mitt råd är: läsa alla tre och lär er något om västerbottens inland och dess innevånare.....

 

---------------------------------------------------------------

Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit **** Såsom inflyttad västerbottning med känningar i dess inland kan jag inte annat än fascineras av TL:s roman. Han har ju både rätt och fel i att inlandet är avkristnat, även om det finns kvar en del församlingar med kristna, det finns bönhus och kapell. Men det är en annan kristendom än den som predikades när väckelsen var väldig, de som var med och upplevde den är förvisso döda, eller snart döda som Gerda. De som finns kvar är som Marita, de föddes frälsta men ville egentligen avfalla. Nu tar de liksom chansen. I stället för att hitta en annan, sann kristendom, utan syndakatalog, men med en ödmjukhet inför nästan och en förståelse och ett kärleksfullt sätt att se på andra, icke frälsta människors tillkortakommanden, blir de som Kristina, de blir ett vi dit ingen utböling kommer in. 
Här tror jag TL snuddar vid något i den västerbottniska folksjälen, detta vi som leder till att ingen någonsin kommer in som inte är född in i det. Intressant iakttagelse, kan det leda till ett hat som resulterar i mord? Låter starkt men inte omöjligt. 
Gör månne Lindgren, eller hans fiktiva predikant, här upp med sin uppväxt, känslor starka som hat för det frö av tvivel som ungdomens tältmöten sått hos honom, finns det ändå en Gud? Kanske har han tänkt som barnflicka i Knutby gjorde: Men tänk om det ändå är sant?
Nu har han kommit fram till att det är ändå inte sant, livet har ingen mening. Och det måste ner på pränt, samtidigt som det skildrar den uppväxt som sårat honom så.
Det är en ärlig bekännelse men jag kan känna att Lindgren tar till gamla, så ofta förbrukade knep. Predikanten som naturligtvis har sex med den unga nyfrälsta flickan, Ok visst har det skett vid några tillfällen, men inte hela tiden som det har lust att skildras i varje skönlitterär bok som skrivs. Och jag har inga problem med att nattvard firas på okonventionella sätt, men här verkar det som att Lindgren ger en känga åt de kristnas nykterhet, den nykterhet som ju ofta tydde på att de ändrat livsstil. Att då lyckas ”lura” en sådan att på sitt yttersta dricka sig full, det måste ju vara höjden av publikfrieri.


----------------------------------------------------------

Lindgren, Torgny: Minnen

  

   Lindgren, Torgny: Minnen ****

  

Skratt och vemod blandas när man läser Minnen av Lindgren.

Som det mesta Lindgren skrivit (nåja det finns kanske ett eller annat undantag) är det suveränt bra.

Boken låter sig inte beskrivas, den måste i så fall läsas. Och begrundas. Och kännas i kroppen och själen och i det tvivlande sammanhanget. Är det sant eller är det ett ominne, ett minne som innebär att bildrutan visar fel bild? Vem vet......


Många författare, läs äldre män som insett sin dödlighet, skriver nu en form av memento mori (latin "Kom ihåg att du är dödlig") där de gör upp med, framförallt kvinnorna i sitt liv. Det har känts lite patetiskt att läsa Roth och Oz när de framfört sina tankar i den vägen. Ja, till och med Leif G W nuddar ju genren i sin senaste bok........

Men det här är en uppgörelse med ett liv, en glimt in i de västerbottniska tbc sjuka sammanhangen, en uppgörelse med den sjuka kroppen och den tid när berättelserna, som sen blev ord i böcker, kom till i tankarna hos författaren.


Jag är mycket glad att Lindgren skrivit den här boken, ja jag skulle nästan kalla det en slags kulturgärning över en svunnen tid, alldeles tillräckligt detaljerad och med precis rätta mängden ord....


och

Så småningom ska vi alla mötas nere i grundvattnet. sid 207

 

 

Läst 2010


-------------------------------------------------------------

Av violen - 15 mars 2017 20:30

   Munroe, Alice: Dolly ***


Det känns som jag läst det här förut. Eller något liknande. Eller är det en annan poet som också skriver dikt om andra och oron river i hustrun?


Jag vet inte, minns inte, men sorgligt är det med poeter och deras kvinnor.


Läst 2017


Klassikerserien från Novelllix:


Av violen - 15 mars 2017 15:04









  Läste Böll ett tag på gymnasiet. Glömde aldrig den här. (Och doktor Murke)

 vill ständigt läsa Tyler, men det blir inte av....

   Ryska klassiker, såklart

    Plötsligt vill jag läsa noveller, Ahlin är inte sämst.




Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se