Inlägg publicerade under kategorin Tyskspråkig litteratur

Av violen - Måndag 2 juli 12:45

  Vanderbeke, Birgit: Musselmiddag ****

 

En knivskarp studie av en narcissist och dennes sätt att fullkomligt dominera sin familj. Omgivningen hålls däremot helt ovetande och hustru, dotter och son möter egentligen bara förståelse från varandra, vilket också är deras räddning i allt det dysfunktionella tillstånd som präglar deras liv.

För visst har vi alla sett dem om vi tänker efter. Mannen i snygga kläder, vältalig, framgångsrik. Och bredvid hustrun som går i gamla, omoderna, smaklösa kläder, hukar inför mannens storhet och barnen, skygga, tyr sig till varann. Så omaka, hur kan han ha fått tag i en så färglös person, så...så obetydlig. Det spelar ingen roll att hon kanske är en fena inom sitt område, hon kan aldrig leva upp till hans förväntningar. Och inte heller barnen. Och inte heller omgivningens.


Narcissismen ökar i vårt samhälle sägs det. Vanderbeke skrev boken 1990 och visst kanske många vill läsa den som en skildring av murens fall. Men jag läser den även för vad den är och ryser inombords. Mitt medlidande för familjen är gränslös och något humoristiskt kan jag inte läsa in.


Boken är skriven på ett sätt som retade mig i början men allteftersom blev jag mer och begeistrad av texten och läste i rasande fart. 

Och visst, hur det än har sig med fadern har muren ändå fallit. Det blir inte lätt men den har ändå fallit. 


Läst 2018



ANNONS
Av violen - Måndag 18 juni 19:30

  Stamm, Peter: Ta vägen ***

 


Krass. Så skulle jag vilja beskriva den här boken. 

Det är en pojkdröm som tydligen många män har, att få lämna allt och bli ett med naturen. Jag har läst om det förr och kommer säkert att läsa om det igen.


Boken var nästan en thriller, och det var spänningen som fick mig att fortsätta läsa. Sanning, lögn, dröm och verklighet blandas på ett overkligt sätt och vad är slutet? Jag vet det inte än, men jag vet vad jag tycker om dessa män som flyr fysiskt bara för att de kan. Kvinnor måste stanna kvar och fly i sina hjärnor samtidigt som ingen frihet gives dem.


Det logiska och riktiga är ett av sluten, det andra gör mig lika.


Men ett nyttigt citat markerade jag.


Det var inte länge sen han lärt Konrad det gamla scouttricket: rikta klockans timviasare mot solen, så har du söder mitt emellan timvisaren och klockan ett. sid 28

 

 



Lästa böcker 2018


Jag har även läst Sju år

ANNONS
Av violen - Torsdag 10 maj 18:45

  Wells, Benedict: Ensamhetens slut. ****


Otroligt vidöppna karaktärer består den här boken av. Jag gillade den verkligen. Prosan är klar och lätt och plötsligt slår den till med tyngdmättade meningar. 

Här finns också en mycket trovärdig skildring av Ahlzeimers, och även annat svårt som kan drabba oss människor. Framförallt är det en syskonberättelse. Den är inte ömsint utan realistisk. Och alla brottas de med sig själva och sin barndoms trauma. 


Eftersom det finns så många oväntade vändningar och skeenden går det faktiskt inte att citera någonting utan att avslöja allt för mycket. Synd.


Wells är en mycket god författare helt enkelt. Jag kommer att minnas de här personerna länge. 


Dessutom: det här är den slags bok som jag läste i början av min läsning. Den berättar en historia helt enkelt. Sorglig, javisst. Men så bra.


Läst 2018

---------------------------------------------

Sverige i boken. 


Bröderna Lejonhjärta nämns. sid 278

Av violen - 28 februari 2015 23:15

   Gruber, Sabine: Mira och Irma ****


För en gångs skull kommer jag att citera Adlibris:

Två kvinnor i två olika städer – Mira i Rom och Irma i Wien. Mira är en ung, gift kvinna, som försöker hantera sitt kärlekslösa äktenskap. Irma, en ensamstående mamma och kulturjournalist, genomgår en njurtransplantation som förändrar hennes liv och hon blir besatt av personen som gett henne nytt liv.

Mira och Irma är otroligt väl genomförd med tilltalande centrala karaktärer och mängder av intressanta biroller och idéer. Det är en fängslande läsning om sjukdom och pånyttfödelse, livsituationer och livsval som ställs mot varandra.

En övertygande roman av en av de stilsäkraste och intressantaste rösterna i den österrikiska litteraturen idag.


Mer om handlingen kommer inte, och knappt mer om boken heller. Innehållet är lysande enligt mig, eftersom just transplantationer intresserar mig så mycket. Här upplever jag det nästan som en bisak, men ändå mycket väl skildrat. Bisak, tänker vän av ordning, hm det står ju om Irmas liv med sin nya njure överallt. Ja, jag fick sluta märka sidor och rikta in mig på att köpa boken i stället, för här finns det flera skikt. Organdonation är bara ett av flera huvudteman. Och besattheten att veta vem njuren kommer ifrån är mer uppenbar än själva livet. Intressant iofs, men den avmätta, helt naturliga skildringen av oron, om njuren fungerar, om ansiktet ska svälla upp, om biverkans trötthet ska ge med sig som smygs in överallt ligger i lä för sökandet efter donatorn. Ändå nämns transplantationen bara som hastigast i recensionerna.


Jag ska köpa den här boken och anteckna meningarna om transplantationer (där iofs donatorn också har stor betydelse). Men det är mera "nördigt" så det ska jag bespara er!


Så jag slutar med att säga, läs den gärna. Och en uppmaning: översätt mer av Gruber, snälla!



Läst 2015

Av violen - 15 april 2013 15:15

   Stamm, Peter: Sju år ****


Spännande. Det var den här boken. Lättsamt skriven men späckad av innehåll.

Inga krångliga ord, inga minnesvärda meningar. Avskalat kanske är ett bra ord.

Men innehållet höll ändå greppet hela tiden.

Stamm är schweizare, och det kanske är därför Sju år inte är lika dyster som

många andra tyskskrivande författares böcker. Den känns som en bok i sin egen rätt, kan

inte erinra mig om kriget är framträdande överhuvudtaget.

Livet beskrivs enkelt, lojt, förutsägbart. Typ vi träffades på universitetet och tja, vi har

samma arbetsintresse men blev inte lyckliga för det.

Sonja är det rätta frigjorda jämnställda idealet men Alexander är en mycket "vanlig" man som

vill ha sin kvinna för sig själv, att äga, bruka och erövra. Och den han finner är genom allt trogen, väntande,

generös. Inte med sig själv men det verkar inte spela någon roll. 

Och till slut...vad händer? Vart vill han ta Iwona, om han nu gör det? Inte till Polen i alla fall.


En roman med inträngandets styrka och kyla, som avslöjar en man. För det är Alexander det handlar om. Ingen annan. Det är hans sätt att ta det han vill ha, och att sedan fegt låta andra fatta besluten.

Kanske har jag fel, kanske är det ändå krigets början och åsikter som fortfarande avspeglar sig generationer

senare? Erövra, utnyttja, lämna? Mycket rysligt i så fall. Har inget hänt egentligen?


Stamm är en utmärkt författare. Översätt mer av honom, snälla!


Han är dessutom nominerad till Man Booker International Prize 2013. Jag förstår varför efter att ha läst denna enda bok.


Läst 2013

Av violen - 26 juli 2012 19:15

  Janesch, Sabrina: Kattbergen ****


När jag läste om den här boken förstod jag direkt att den skulle vara i min smak. Den påminner lite om Själamakerskan och Den döda arméns general, dvs den skildrar hur dåtiden alltid påverkar nutiden, mer eller mindre. Här är det en generation som fick fly efter andra världskriget när länderna ändrade sin gränser. Polen och Ukraina var del i detta.

En nutida journalist söker efter sin morfars rötter. Parallellt får vi följa morfaderns liv i samband med sin flykt när gränserna, som sagt, blev ändrade. Och hur han etablerar sig i utkanten av en tom, f.d tysk by.

Jag hade lite svårt att hänga med i den biten, men jag tyckte om att läsa språket som är enkelt men välformulerat. Helt enkelt lättläst. Magisk realism ska finnas med och visst, men det känns lite mer som vanlig gammaldags vidskepelse. Korpar som visar fel väg, uppspikade ugglor som hoar till osv. 

Dessutom en ny del av historien som uppenbaras för oss ovetande ( i alla fall jag) svenskar.



Det känns som att jag har läst någonting nytt och angeläget, skrivet på ett välgörande lätt språk och utan speciellt mycket känslor. Jag förstår att den fått uppmärksamhet, för lite yrvaket kanske dagens generation har vaknat upp (som vanligt när de gamla är borta) och vill veta; hur var det egentligen? Det är för sent för att reda upp familjegåtor, men en del av sanningen finns fortfarande vid liv. Innan det är för sent. Eller så kanske den inte kan uppdagas innan de gamla är borta. De tar smärtan över fördrivningen, flykten, språket, vanvettet med sig i graven. Och allt som finns kvar är dagens krassa människa som skriver orden och läser dem. Utan undertext. Eftersom det inte finns någon.


Tyska böcker är ofta lite kyliga. Den här var inget undantag. Men läs den. Utan svårigheter. Du lär dig nånting. Den stannar kvar.

Det jag saknar är någon slags karta som beskriver boplatserna och just hur gränserna förändrades. Men så är inte geografi min starka sida heller.


Läst 2012


Tack Thorén & Lindskog för rec.ex Och för att ni ger ut tyska böcker!

Av violen - 19 november 2011 10:00

Timm, Uwe:  I skuggan av min bror **** 


Avbön? Är det det Timm sysslar med i den här boken?

Jag brukar ju säga att tyskspråkiga böcker ofta är kalla och dystra på något sätt. Och det kan ju mycket väl bero på att de ofta handlar om andra världskriget. Jag har ju känt lite mättnad över just det ämnet på sista tiden, men måste säga att den här boken som ju verkligen handlade om det, av och med människor från "fel" sida ("fel" med  facit i hand) som kände hur det var att ha någon därute, mitt i kriget, verkligen tillförde nånting till ämnet. 

Är boken självbiografisk, en dokumentär eller innehåller den mest fiktion? Det vet jag inte men den känns äkta, genuin.


Jag gillar Timms sätt att skriva, Upptäckten av currywursten var anledningen till att jag läste även den här. Och jag kommer nog att läsa fler också. För boken är verkligen läsvärd. Även om slutet kändes som en slags bikt. Och varför inte, Timm är ärlig i sina tankar och förnekar inte att nazismen hade förankring hos folket. Det var inte bara nånting som pådyvlades dem av en psykopat och sen försvann efter kriget.


Sett i dagens ljus går det knappt att förstå att man efter kriget, med kunskapen om det systematiska mördandet - utrotningen - av judar, offentligt kunde föra en bred, seriös debatt om hur man faktiskt hade kunnat vinna kriget.

sid 100


Jag brukar ibland säga; nämn trollen vid namn och de spricker, om vissa böcker som inte blundar för svärtan, varken i samtiden eller dåtiden. För den här perioden är ett trauma vars skuld inte borde behövas ärvas, men vars vetskap måste beaktas och bearbetas. Kanske att Timm lyckades dra fram några av sina fulaste troll i solen med den här boken. Den har i alla fall sin plats i den tyska litteraturens sanningssökande.

De tankegångarna fanns ju även i Oline Stigs bok Jupiters öga, men jag måste säga att Timm borrar djupare. Och finner mer.


Här finns en del förklaringar till uttryck och förkortningar i boken.


Läst 2011

Av violen - 4 oktober 2011 11:45

  Scheuermann, Silke: Rika flickor ****

 

 


Scheuermanns prosa är verkligen njutbar läsning.


[...]ett glansnummer av snygga formuleringar och precisa beskrivningar, avspänd grace[...] skriver Tunedal om Timmen mellan hund och varg på Aftonbladet, en bok som jag läst tidigare och skrivit om här. Och samma sak gäller om Rika flickor.

Meningarna flyter in utan ansträning och lägger sig  till ro i nån hjärnvindling, men personerna fortsätter tilltala mig. 

Att noveller hör ihop i en novellsamling brukar jag inte fundera så mycket på. Men här gör de definitivt det.  

Kvinnorna i den här boken är just kvinnor. Jag undrar om en man verkligen skulle kunna förstå vad som rör sig bakom orden i de här berättelserna. Jag känner mig ilsken när jag läst den. "Ska det va på det här viset?" för att citera Sverker. Allt sker ju på männens villkor, de här kvinnorna bejakar inte sin sexualitet. Och är det nåt de är rika på så är det fantasi. En fantasi om hur de ska vara för att något underbart ska inträffa, trollstaven ska svingas, stjärnorna falla och det plingande ljudet höras, nu är det ditt nummer, var god kom fram till luckan. De inser inte att det är de som är luckan som öppnas för mannens behov, som männen i sin tur lärt sig att de kan ta för sig av, helt naturligt. Det här är en bok om kvinnor för kvinnor av en kvinna som verkligen tänkt efter.

Jag har nyss läst Sfinx av Falkenland och jag känner systerskapet mellan författarna. Det här är nånting nytt känns det som. Ordet systerskap borde vara svaret på de här böckernas intention. Kvinnor är kvinnor och vi borde känna våra rättigheter likväl som männen gör det. Men hur ska det gå till när en mor, i frihetens namn, inte kan ställa upp för sin dotter? Den novell som faktiskt berörde mig mest för det är ju här framtiden formas.

Scheuermanns noveller berör, kanske för att de på så få sidor kan skildra utsattheten, gång på gång. Jag har knappt hämtat mig från ett öde så kommer nästa.


Läst 2011





Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se