Inlägg publicerade under kategorin Tyskspråkig litteratur

Av violen - Onsdag 20 mars 10:22

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

 

En otrolig roman. Påminner lite om Brott och straff, varje sida är en överraskning. Även då samma händelse skildras utifrån olika personer känns den hela tiden ny.

Det intressanta är att läsaren tror att det här är en bok om murens fall, men den nämns knappt. Trots att dessa fyra generationer påtagligt lever i den tiden. Och i tiden före och efter. 

Boken är suveränt skriven, texten flyter som en älv och blir aldrig tråkig. Jag känner de här människorna nu, jag vet vilka de är.

 

Ett plus är bokens struktur, personregistret i början som jag använder flitigt. Inte för att jag är så dum att jag inte kan hålla isär människorna, nej jag tror Ruge har dem där för att läsaren ska slippa ägna tid åt det som för författaren är helt uppenbart. Och när halva boken gått känner jag likadant. Plötsligt är de uppenbara, Vilhelm, Klaus, Sajsa och Markus. Och kvinnorna.

Detsamma gäller kapitlen, årtalen. Tack för hjälpen, Ruge. Jag visste hela tiden var jag befann mig i tiden.

 

Jag kan inte annat än säga att du som gillar läsupplevelser, lärdomar, människor, LÄS! 

Av violen - 17 augusti 2018 12:30

  Suter, Martin: Small world ***

 

Det som verkligen gör Suters bok intressant är skildringen av den ahlzeimer som drabbar huvudpersonen.

I övrigt är den synnerligen lättläst men thrillermomentet och historien i övrigt känns lite påklistrat. Personerna är inte särskilt levande och historien drivs iofs fram av gåtan, som hade en finurlig koppling till den sjuke.

Upplösningen, tja lite oväntad faktiskt. Där hade Suter klurat ut det. 


Läst 2018

Av violen - 2 juli 2018 12:45

  Vanderbeke, Birgit: Musselmiddag ****

 

En knivskarp studie av en narcissist och dennes sätt att fullkomligt dominera sin familj. Omgivningen hålls däremot helt ovetande och hustru, dotter och son möter egentligen bara förståelse från varandra, vilket också är deras räddning i allt det dysfunktionella tillstånd som präglar deras liv.

För visst har vi alla sett dem om vi tänker efter. Mannen i snygga kläder, vältalig, framgångsrik. Och bredvid hustrun som går i gamla, omoderna, smaklösa kläder, hukar inför mannens storhet och barnen, skygga, tyr sig till varann. Så omaka, hur kan han ha fått tag i en så färglös person, så...så obetydlig. Det spelar ingen roll att hon kanske är en fena inom sitt område, hon kan aldrig leva upp till hans förväntningar. Och inte heller barnen. Och inte heller omgivningens.


Narcissismen ökar i vårt samhälle sägs det. Vanderbeke skrev boken 1990 och visst kanske många vill läsa den som en skildring av murens fall. Men jag läser den även för vad den är och ryser inombords. Mitt medlidande för familjen är gränslös och något humoristiskt kan jag inte läsa in.


Boken är skriven på ett sätt som retade mig i början men allteftersom blev jag mer och begeistrad av texten och läste i rasande fart. 

Och visst, hur det än har sig med fadern har muren ändå fallit. Det blir inte lätt men den har ändå fallit. 


Läst 2018



Av violen - 18 juni 2018 19:30

  Stamm, Peter: Ta vägen ***

 


Krass. Så skulle jag vilja beskriva den här boken. 

Det är en pojkdröm som tydligen många män har, att få lämna allt och bli ett med naturen. Jag har läst om det förr och kommer säkert att läsa om det igen.


Boken var nästan en thriller, och det var spänningen som fick mig att fortsätta läsa. Sanning, lögn, dröm och verklighet blandas på ett overkligt sätt och vad är slutet? Jag vet det inte än, men jag vet vad jag tycker om dessa män som flyr fysiskt bara för att de kan. Kvinnor måste stanna kvar och fly i sina hjärnor samtidigt som ingen frihet gives dem.


Det logiska och riktiga är ett av sluten, det andra gör mig lika.


Men ett nyttigt citat markerade jag.


Det var inte länge sen han lärt Konrad det gamla scouttricket: rikta klockans timviasare mot solen, så har du söder mitt emellan timvisaren och klockan ett. sid 28

 

 



Lästa böcker 2018


Jag har även läst Sju år

Av violen - 10 maj 2018 18:45

  Wells, Benedict: Ensamhetens slut. ****


Otroligt vidöppna karaktärer består den här boken av. Jag gillade den verkligen. Prosan är klar och lätt och plötsligt slår den till med tyngdmättade meningar. 

Här finns också en mycket trovärdig skildring av Ahlzeimers, och även annat svårt som kan drabba oss människor. Framförallt är det en syskonberättelse. Den är inte ömsint utan realistisk. Och alla brottas de med sig själva och sin barndoms trauma. 


Eftersom det finns så många oväntade vändningar och skeenden går det faktiskt inte att citera någonting utan att avslöja allt för mycket. Synd.


Wells är en mycket god författare helt enkelt. Jag kommer att minnas de här personerna länge. 


Dessutom: det här är den slags bok som jag läste i början av min läsning. Den berättar en historia helt enkelt. Sorglig, javisst. Men så bra.


Läst 2018

---------------------------------------------

Sverige i boken. 


Bröderna Lejonhjärta nämns. sid 278

Av violen - 28 februari 2015 23:15

   Gruber, Sabine: Mira och Irma ****


För en gångs skull kommer jag att citera Adlibris:

Två kvinnor i två olika städer – Mira i Rom och Irma i Wien. Mira är en ung, gift kvinna, som försöker hantera sitt kärlekslösa äktenskap. Irma, en ensamstående mamma och kulturjournalist, genomgår en njurtransplantation som förändrar hennes liv och hon blir besatt av personen som gett henne nytt liv.

Mira och Irma är otroligt väl genomförd med tilltalande centrala karaktärer och mängder av intressanta biroller och idéer. Det är en fängslande läsning om sjukdom och pånyttfödelse, livsituationer och livsval som ställs mot varandra.

En övertygande roman av en av de stilsäkraste och intressantaste rösterna i den österrikiska litteraturen idag.


Mer om handlingen kommer inte, och knappt mer om boken heller. Innehållet är lysande enligt mig, eftersom just transplantationer intresserar mig så mycket. Här upplever jag det nästan som en bisak, men ändå mycket väl skildrat. Bisak, tänker vän av ordning, hm det står ju om Irmas liv med sin nya njure överallt. Ja, jag fick sluta märka sidor och rikta in mig på att köpa boken i stället, för här finns det flera skikt. Organdonation är bara ett av flera huvudteman. Och besattheten att veta vem njuren kommer ifrån är mer uppenbar än själva livet. Intressant iofs, men den avmätta, helt naturliga skildringen av oron, om njuren fungerar, om ansiktet ska svälla upp, om biverkans trötthet ska ge med sig som smygs in överallt ligger i lä för sökandet efter donatorn. Ändå nämns transplantationen bara som hastigast i recensionerna.


Jag ska köpa den här boken och anteckna meningarna om transplantationer (där iofs donatorn också har stor betydelse). Men det är mera "nördigt" så det ska jag bespara er!


Så jag slutar med att säga, läs den gärna. Och en uppmaning: översätt mer av Gruber, snälla!



Läst 2015

Av violen - 15 april 2013 15:15

   Stamm, Peter: Sju år ****


Spännande. Det var den här boken. Lättsamt skriven men späckad av innehåll.

Inga krångliga ord, inga minnesvärda meningar. Avskalat kanske är ett bra ord.

Men innehållet höll ändå greppet hela tiden.

Stamm är schweizare, och det kanske är därför Sju år inte är lika dyster som

många andra tyskskrivande författares böcker. Den känns som en bok i sin egen rätt, kan

inte erinra mig om kriget är framträdande överhuvudtaget.

Livet beskrivs enkelt, lojt, förutsägbart. Typ vi träffades på universitetet och tja, vi har

samma arbetsintresse men blev inte lyckliga för det.

Sonja är det rätta frigjorda jämnställda idealet men Alexander är en mycket "vanlig" man som

vill ha sin kvinna för sig själv, att äga, bruka och erövra. Och den han finner är genom allt trogen, väntande,

generös. Inte med sig själv men det verkar inte spela någon roll. 

Och till slut...vad händer? Vart vill han ta Iwona, om han nu gör det? Inte till Polen i alla fall.


En roman med inträngandets styrka och kyla, som avslöjar en man. För det är Alexander det handlar om. Ingen annan. Det är hans sätt att ta det han vill ha, och att sedan fegt låta andra fatta besluten.

Kanske har jag fel, kanske är det ändå krigets början och åsikter som fortfarande avspeglar sig generationer

senare? Erövra, utnyttja, lämna? Mycket rysligt i så fall. Har inget hänt egentligen?


Stamm är en utmärkt författare. Översätt mer av honom, snälla!


Han är dessutom nominerad till Man Booker International Prize 2013. Jag förstår varför efter att ha läst denna enda bok.


Läst 2013

Av violen - 26 juli 2012 19:15

   Janesch, Sabrina: Kattbergen ****


När jag läste om den här boken förstod jag direkt att den skulle vara i min smak. Den påminner lite om Själamakerskan och Den döda arméns general, dvs den skildrar hur dåtiden alltid påverkar nutiden, mer eller mindre. Här är det en generation som fick fly efter andra världskriget när länderna ändrade sin gränser. Polen och Ukraina var del i detta.

En nutida journalist söker efter sin morfars rötter. Parallellt får vi följa morfaderns liv i samband med sin flykt när gränserna, som sagt, blev ändrade. Och hur han etablerar sig i utkanten av en tom, f.d tysk by.

Jag hade lite svårt att hänga med i den biten, men jag tyckte om att läsa språket som är enkelt men välformulerat. Helt enkelt lättläst. Magisk realism ska finnas med och visst, men det känns lite mer som vanlig gammaldags vidskepelse. Korpar som visar fel väg, uppspikade ugglor som hoar till osv. 

Dessutom en ny del av historien som uppenbaras för oss ovetande ( i alla fall jag) svenskar.



Det känns som att jag har läst någonting nytt och angeläget, skrivet på ett välgörande lätt språk och utan speciellt mycket känslor. Jag förstår att den fått uppmärksamhet, för lite yrvaket kanske dagens generation har vaknat upp (som vanligt när de gamla är borta) och vill veta; hur var det egentligen? Det är för sent för att reda upp familjegåtor, men en del av sanningen finns fortfarande vid liv. Innan det är för sent. Eller så kanske den inte kan uppdagas innan de gamla är borta. De tar smärtan över fördrivningen, flykten, språket, vanvettet med sig i graven. Och allt som finns kvar är dagens krassa människa som skriver orden och läser dem. Utan undertext. Eftersom det inte finns någon.


Tyska böcker är ofta lite kyliga. Den här var inget undantag. Men läs den. Utan svårigheter. Du lär dig nånting. Den stannar kvar.

Det jag saknar är någon slags karta som beskriver boplatserna och just hur gränserna förändrades. Men så är inte geografi min starka sida heller.


Läst 2012


Tack Thorén & Lindskog för rec.ex Och för att ni ger ut tyska böcker!

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se