Inlägg publicerade under kategorin Nobelpristagare - lästa

Av violen - Fredag 15 nov 06:00

Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben ****

 


Grattis alla deckarälskare. Läser ni den här boken får ni er till livs en ordentlig gåta, som får sin upplösning först på slutet, som en deckare ska vara. (Naturligtvis är hämnden personlig) Dessutom är det ett svidande försvarstal för djurens rätt och en inblick i stjärnornas upplysande värld. Och  poeten Blake är med i flera hörn, ex vis i titeln.

Låter det intressant? Det är det. En fantastisk roman av 2018 års nobelpristagare Olga Torkarczuk.

 


Men egentligen är det ju ingen thriller, som den faktiskt benämns som ibland har jag sett, utan ett ytterligare prov på Torkarczuks prosa. Hon levererar hela tiden meningar som vill citeras, men jag måste hejda mig efter ett tag för att inte gå över nån gräns och bli tillrättavisad för brott mot upphovsrätten eller nåt.

För det finns ex vis en slags egenhändig historia om (åter)födelsen, ett resonemang om användbara/oanvändbara människor. Och så nämns Swedenborg och Sverige. 


Romanen påminner mycket om Det regnade fåglar här men den romanen är bara en lightversion inom samma genre, äldre kvinna flyr till naturen och ensamheten. 

 

 

På något sätt brukar sådana som hon, sådana med pennans makt, vara farliga. De väcker omedelbart misstankar - att de inte är sig själva, bara ett öga som oavlåtligt tar in synintryck och förvandlar dem till meningar; varigenom de berövar verkligheten på det viktigaste av allt; det outsägliga. sid 61 

 

- Man måste säga åt folk vad dom ska tänka. Det finns inget annat sätt. Annars gör någon annan det. sid 164

 

- Jag minns det ni sa på polisstationen. Det övertygade mig verkligen. Jag tror inte alls att det rör sig om något enstaka mordiskt djur utan om alla djur. Kanske har klimatförändringarna gjort dem aggressiva, till och med kaninerna och rådjuren. Och nur ger dom igen för allting.

Så sa den gamle mannen. sid 190

 

Jag kunde inte skaka av mig känslan av att hela han var gjord av rispapper, sådant som man gör lampskärmar av. Att han är en ihålig, konstgjord figur och därtill eldfängd. sid 247

 

 

Omedelbart vill jag läsa mer av Torkarczuk. Tack och lov att så pass mycket finns översatt. Inte efter Modiano har jag känt något liknande. Det kommer mera med andra ord. 



Av violen - Lördag 2 feb 16:00

Modiano, Patrick: Villa Triste ****

 

Samma unge man, samma kvinna med medföljande manligt sällskap. Samma lakoniska språk och samma gatumiljöer, hotell och festande sällskap. Samma oro i botten av handlingen, samma kyliga betraktande. Samma sparsmakade kärleksstunder och samma försvinnanden.


Och ändå, alltid lika brutalt annorlunda. Alltid lika brutalt fantastiskt att läsa. Varje bok är ett nytt rum, fullt av mysterier. 


(Jag har bestämt mig för att

inte lägga in någon bild av böckerna

jag läser från och med februari. Jag tror att det går lika bra ändå.

Eller vad tycker ni?

Rösta längst upp till höger)

Av violen - Onsdag 16 jan 18:30

   Müller, Herta: Hunger och siden ****

 

 


Müllers Hjärtdjur pulserar i hennes böcker, så också i denna novell.


"när överlevnaden har blivit till livets mening i en stat, blir landets skönhet till smärta". sid 11


Det är Rumänien det handlar om. Det är tillvaron, språket, graviditeter, hungern. Om ett plågat folk helt enkelt. 

I denna korta novell/essä hinner Müller förmedla framförallt kvinnornas förnedring, förföljelse och kontroll.


En utmärkt skrift, en nödvändig läsning.


Tack kulturkollo.

Av violen - Onsdag 16 jan 17:30

   Morrison, Toni: Recitatif ***

 


Den här novellen är något av ett experiment. Morrison har tagit bort alla raskoder.

Det är Morrisons försök att

"befria språket från dess stundom olycksbådande, ofta slappa och så gott som alltid förutsägbara raspräglade och rasbestämda bojor". sid 3

 

Det slår mig när jag läser att jag faktiskt inte har brytt mig om några raskoder alls. Vem som är vit och vem som är svart har jag struntat i. Jag tror inte att det var det Morrison ville uppnå det är en intressant tanke.


Tack kulturkollo

 

Av violen - Onsdag 16 jan 16:30

   Steinbeck, John: Krysantemum ***

 


Den här historien känns som en svunnen tid, men sättet att manipulera är detsamma idag. Frågan är, skulle detta kunna hända nu? Jag vill tro att vi kvinnor kommit längre än så i medvetenhet. Männen är nog tyvärr likadana. 


Tack kulturkollo

Av violen - Onsdag 16 jan 14:30

   Ishiguro, Kazuo: En familjemiddag ***

 


Ibland stöter jag på noveller som är som jag vill att noveller ska vara. Det här är en sådan. På dessa få sidor lyckas Ishiguro presentera en familjs liv, ge en klar japansk bild och dessutom ett slut värdigt en kriminalroman.


Tack kulturkollo

Av violen - 7 december 2018 14:45

   Modiano, Patrick: Slumrande minnen ****

 

Att Modiano skriver samma bok om och om igen är sant. Sant är också att det verkligen inte gör nånting.

 

För det är alltid denna främmande kvinna som försvinner, upplöses ur minnet för att sedan plötsligt komma tillbaka efter efterforskningar. Och dessa män som ägnar sig åt svartabörsaffärer i ockupationens nav och periferi. Men det är också det iakttagande jaget som samlar på meningarna, orden. Hörseln betyder mycket för minnet, människornas ansikten mindre. Men minnet är ändå allt, det formar de magiska böcker som Modiano har skrivit och fortfarande skriver.

 

Jag brukar inte vilja citera något ur Modanios böcker, jag vill liksom inte hejda läsupplevelsen, men i denna bok fanns flera passager som jag önskat att jag markerat. Att hitta dem i efterhanda visar sig omöjligt.

 

Att läsa Modiano är som att ligga bland mjuka kuddar och smeka sin katt med vatten och choklad bredvid sig i sommaren skuggiga dagar. Andlöst läsa vidare och alltid få en glimt av det Paris som Modiano vistades i de där åren.

 

Läs Modiano. Läs!

 

Lästa böcker 2018

 

 

Av violen - 15 mars 2018 10:00

   Modiano, Patrick: Straffeftergift ****

 

Jag måste motvilligt (då han inte är så välsedd hos mig) hålla med Stig Larsson som i denna intervju i Expressen benämner sin läsning av Modiano "Den här boken slutar aldrig att göra mig lycklig" och "jag visste att den skulle göra mig ännu mer behaglig till mods". Det handlar visserligen om en annan av Modianos böcker (Villa Triste) men det kan sannerligen gälla för allt som jag hittills läst av honom.

 

Naturligtvis så även denna bok som är en barndomsskildring av ett år i Modianos liv. Den benämns inte Lz, men jag skulle vilja benämna den Lz för hela Modianos produktion. För det är ju alltid detta han skriver om, gatorna, husen, människorna, skeenden skenbart öppna men med något thrillerartat under ytan. Sanningen skildras aldrig tydligt utan antyds bara och lämnar åt läsaren att förstå. Eller inte. Det går också att bara låta sig följa med på resan genom den bokskatt som Modiano låter oss ta del av.

Jag föredrar det senare, jag längtar orden, meningarna, melodin som de bildar i mitt huvud. 

 

Varje ny översättning av Modiano är en fest. Aldrig har jag önskat att jag behärskat franska som efter 2014 när Modiano vann Nobelpriset. Då var så lite översatt och jag ville läsa, men nu önskar jag läsa även det översatta oöversatt. 

 

Läst 2018

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se