Modiano, Patrick: Osynligt bläck ****

Alltid lika sällsam, Modiano. Han skriver samma bok, javisst. Men om den är bra, varför inte?

I "Osynligt bläck" finns dock nånting nytt. Visst, vem är kvinnan, hur känns hotellrummet, eller våningen. Hon försvinner som vanligt men här händer det, minnet återkommer och läsaren förundras. 

Minnet ja, Modiano skriver ofta ned tankar om det, i denna bok detta:

Förresten, om sanningen ska fram har jag aldrig ägt några almanackor och aldrig skrivit dagbok. Det skulle ha underlättat saker och ting. Men jag ville inte bokföra mitt liv, jag lät det rinna mellan fingrarna som en outsinlig förmögenhet. Jag tog mig inte i akt. När jag föreställde mig framtiden trodde jag att ingenting jag upplevt skulle gå förlorat. Ingenting. Jag var för ung för att inse att det kommer en tid då man snubblar på minnesluckor. sid 57

Du som, liksom jag, bara längtar efter nästa bok av Modiano läser såklart denna. Du som fortfarande funderar om du ska våga språnget och läsa: den här bokens sidor kommer att förundra dig. För alltid.

Aprils bok i Litteraturpristolvan 2021

Doris Lessing: Rufus / novell

Läs om boken här

Lessing, Doris: Rufus****

Charmig kan den här novellen benämnas som.

Den skulle kunna tecknas som en saga för barn och läsas med behållning av barn och kattälskande vuxna. Det märks att Lessing är en stor kattvän, katterna skildras ömsint och med respekt. 

Även om jag älskat katter sen jag var liten, så fick jag ny information i denna lovsång till katten och dess integritet. Tur det var en novell då jag tänkt läsa bara några sidor innan jag släckte lampan, men nej, jag blev så fascinerad av denna hittekatt och även av dess nya matte, att jag läste till slutet. Det fanns fler katter också som alla fick sin egen personlighet på några få rader.

Finns det någon som älskar katter i din närhet är det här en riktigt bra present som kommer att bli uppskattad.

Dessutom Lessings språk, som gör boken så läsvärd. 

Modiano, Patrick: Ur den djupaste glömska ****

Jag ser alltid framemot att återigen läsa en bok av Modiano. Trots att den skulle kunna läsa sig själv (eftersom Modiano skriver samma bok hela tiden) så finns det alltid något nytt. Den här är inget undantag. Varje mening är en avslappnande njutning. Mystik, sparsmakat sex, realism, två män och en kvinna (berättaren och det par som alltid dyker upp), och Paris, paris med sina gator, parker, kaféer. 

Jag är glad att mitt bibliotek köper in hans böcker. De ger mig hopp om litteraturen.

Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben ****

Grattis alla deckarälskare. Läser ni den här boken får ni er till livs en ordentlig gåta, som får sin upplösning först på slutet, som en deckare ska vara. (Naturligtvis är hämnden personlig) Dessutom är det ett svidande försvarstal för djurens rätt och en inblick i stjärnornas upplysande värld. Och  poeten Blake är med i flera hörn, ex vis i titeln.

Låter det intressant? Det är det. En fantastisk roman av 2018 års nobelpristagare Olga Torkarczuk.

Men egentligen är det ju ingen thriller, som den faktiskt benämns som ibland har jag sett, utan ett ytterligare prov på Torkarczuks prosa. Hon levererar hela tiden meningar som vill citeras, men jag måste hejda mig efter ett tag för att inte gå över nån gräns och bli tillrättavisad för brott mot upphovsrätten eller nåt.

För det finns ex vis en slags egenhändig historia om (åter)födelsen, ett resonemang om användbara/oanvändbara människor. Och så nämns Swedenborg och Sverige. 

Romanen påminner mycket om Det regnade fåglar här men den romanen är bara en lightversion inom samma genre, äldre kvinna flyr till naturen och ensamheten. 

På något sätt brukar sådana som hon, sådana med pennans makt, vara farliga. De väcker omedelbart misstankar - att de inte är sig själva, bara ett öga som oavlåtligt tar in synintryck och förvandlar dem till meningar; varigenom de berövar verkligheten på det viktigaste av allt; det outsägliga. sid 61 

- Man måste säga åt folk vad dom ska tänka. Det finns inget annat sätt. Annars gör någon annan det. sid 164

- Jag minns det ni sa på polisstationen. Det övertygade mig verkligen. Jag tror inte alls att det rör sig om något enstaka mordiskt djur utan om alla djur. Kanske har klimatförändringarna gjort dem aggressiva, till och med kaninerna och rådjuren. Och nur ger dom igen för allting.

Så sa den gamle mannen. sid 190

Jag kunde inte skaka av mig känslan av att hela han var gjord av rispapper, sådant som man gör lampskärmar av. Att han är en ihålig, konstgjord figur och därtill eldfängd. sid 247

Omedelbart vill jag läsa mer av Torkarczuk. Tack och lov att så pass mycket finns översatt. Inte efter Modiano har jag känt något liknande. Det kommer mera med andra ord. 

Morrison Toni: Kärlek**** Det här är en bok att bita i för den som gillar en historia som inte avslöjas på en gång utan egentligen först på sista sidorna. Spännande, välskrivet (borde vara eftersom Morrison är Nobelpristagare, eller???) och ej förutsägbart. Speglar dessutom rasfördomarna i USA och ställer indirekt frågan, när avskaffades egentligen slaveriet? Den femte stjärnan uteblir därför att en mening skriven på rövarspråk inte förklaras. Eftersom det är en slags nyckelreplik i hela historien så hade den klargjort en hel massa om man fått veta vad den betydde. Nu kom jag på det ändå efter ett låååååångt tag genom handlingen i boken men varför var den inte översatt till rent språk? Det var den i Månadens Bok blad, vilket jag läste efteråt, och då fattade jag att jag fattat boken rätt...men det var mödosam väg dit, vilket jag iofs inte hade nånting emot. Jag gillar ju böcker som jag inte vet nånting om innan, därför läser jag sällan baksidestexter. Det här var en perfekt sådan bok. Jag upprepar: vill du ha nånting att bita i, bit i den här!!!!

Läst 2004

Ishiguro, Kazuo: Never let me go*** Den här boken var jag så nyfiken på att jag t.o.m köpte den för att få läsa den snabbt! Den sägs handlar om donationer av organ, men ju mer jag läste desto mer inser jag att det bara är ramhandlingen. Den här boken är helt enkelt en dystopi (mörk framtidsskildring) om hur en framtid kan se ut när etiken och moralen gett vika för andra värden. Sen är det också en slags kärlekshistoria mer än en donationsskildring. Dessutom bör ju en njure vara det första man donerar, hur kan man då ha problem med njurarna efter den tredje donationen??? dålig research eller vad? men det talar också för att det här är inte ett inlägg i donationsdebatten utan det handlar om nånting helt annat. Jag gissar kloning av människor men jag kan ha fel..........(vilket jag inte har efter att ha hört boken debatteras på radion den 4 november)
Varför titeln inte är översatt förstår jag inte heller, är det början på att boktitlar kommer att gå samma vägar som filmtitlar, dvs sluta att bli översatta???

Läst 2005

Kertész Imre: Mannen utan öde**** Äntligen en nobelpristagare som verkligen går att läsa! Och som skriver om ett ämne som aldrig får dö ut, andra världskrigets koncentrationsläger. En bok att ta till sig eftertänksamt, och den griper tag både med innehållet men även med stilen som är lättläst. Lite humor infinner sig också, och det är helt klart att det är en sextonåring som berättar. Så här står det på bokförlaget Norstedts site: Sveriges blivande studenter får Kertész-bok! Mannen utan öde kommer att distribueras till alla gymnasieskolor under årets sista skolvecka tillsammans med en kort handledning till hjälp för såväl lärare och elever. Heja Norstedts!

Läst 2002