Schulman, Ninni: När alla klockor stannat

Det finns deckare som går efter deckarmallen. Och det finns deckare som lika gärna kunde vara en manifestation över missförhållanden i samhället. Lite gamla Pockettidningen R om någon minns.

Så är Schulmans sjätte bok i Hagforsserien. Här skildras fenomen i vår tid, ex vis utbrändhet/utmattning på ett inkännande sätt. Hon lyckas med att på några sekvenser verkligen synliggöra utbrändheten på ett sätt som knappt någon faktabok lyckats med. 

Dessutom tar hon upp något som sällan nämns nu för tiden, nämligen allas lika värde. Schulman lyckas åskådliggöra det inom ramen för deckarintrigen. Jag sväljer gång på gång när jag inser vad hon skriver om. Hon är modig Schulman. Här tar hon upp det många (politiker bl.a.) tänker, är människovärdet så viktigt egentligen? I alla fall behöver det inte gälla alla. Men som få säger rätt ut. 

Det här är ingen mysdeckare. Det här är vad deckare ska handla om, våldsam död och våldsamma mördare.

Jag gillar den mycket. 

   Schulman, Ninni: Svara om du hör mig ***

Tredje boken om Hagfors. Och som de övriga var den spännande. Jag kände igen mig till en del eftersom det handlade om älgjakt, något som jag är uppväxt med även om jag inte varit speciellt intresserad. (Fast jag gillar köttet, i måttliga mängder.)

Men jag vet inte, jag börjar bli less på paren som florerar och liksom inte kommer nån vart. Och män som inte hjälper till med barnen, fast ibland inser saker och ting och agerar innan det är för sent. Passionen blommar här och var såklart, fast sällan inom familjen förstås.

Är det för att jag läst alla tre böckerna inom drygt ett halvår som gör att jag känner lite leda. Konstigt i så fall för då borde det ju vara intressant att känna till alla personer och följa dem. Men så är det inte, kanske det inte riktigt håller med den lilla orten, de ovissa jobben och de svajiga relationerna? Synd.

För morden är trots allt bara en bihistoria, det har blivit uppenbart allteftersom. Det är därför jag känner återigen, skriv en roman istället.

Läst 2014

-----------------------------------------------------------------------------------------------

adoption i boken:

Trots att Magdalena höll med blev hon kränkt när andra föräldrar började diskutera adoption. Någonstans anade hon alltid en känsla av att de inte trodde att det gick att älska ett adopterat barn lika mycket som ett biologiskt. Och ofta även ett omsorgsfullt dolt stråk av självbelåtenhet över att de själva minsann klarat av att få barn helt naturligt. sid 333f

------------------------------------------------------------------------------------------------

Flickan med snö i håret

Pojken som slutade gråta

Köpt med vinstpengar från Västmanländskans utmaning Läsettår

   Schulman, Ninni: Pojken som slutade gråta ***+

Ja, den här var lika spännande som Schulmans första. Det var bara att läsa ut den direkt.

Jag tyckte om att jag hade minst tre, kanske fler, presumtiva mördare nästan hela tiden. Men tror ni inte att jag blev lurad i alla fall. Det gillade jag.

Sen var det väldigt känslosamt nu och då. Problemen hopade sig på var och varannan sida för både den ena och den andra. En del lär följa med in i nästa bok också. Och varför inte, det känns liksom äkta, plocka bort morde* och det blir en roman.

Hoppas Schulman gör en Wahlberg (Karin, som äntligen skrivit en fullödig roman  som verkligen låter henne blomma ut som författare och i viss mån historiker. Vilket iofs började med Sigrids hemlighet)

Läst 2014

Spänningsutmaning 2014 april

______________________________________________________

SPÄNNINGSENKÄT

1. Vilket är enligt ditt tycke den bästa SPÄNNINGSROMAN? Mörkrets flod av Rennie Airth
2. Vilken serie tycker du är bäst? Bo R Holmbergs serie om Västernorrland, anundsjö, övik, ådalen.
3. Vilken bok, ej ännu utgiven, längtar du mest efter? Del två av den här
4. Oftast handlar deckare om olika platser, vilken skulle bli din plats? En hemvändares barndomssmultronställe...kanske
5. Vad skulle din spänningsroman handla om? Hämnd som kommer från det förflutna.

   Schulman, Ninni: Flickan med snö i håret ***+

Bra recensioner har den här boken fått. Och eftersom den stod i hyllan, och det finns två till i serien beslöt jag mig hastigt att läsa den som januari månads spänningsutmaning. Och den var riktigt bra. Felfritt språk som i och med det flöt fram över sidorna. Den kom ut 2010 och om jag läst den då skulle jag nog tyckt att den var riktigt uptodate, med inte bara SMS utan även FB.

På bara några rader skildras samtidsföreteelser, även brotte* bygger på en aktuell vidrighet,  och den påminner om en roman eftersom en del känslor skildras, utan att förklaras. Men som läsare gick de att uppleva. Bygger dessutom upp ett persongalleri som, låt mig gissa, finns med i nästa bok och nästa osv. Och Schulman litar på sina läsare, avgränsade stycken som kastar sig mellan personerna och det gick ändå att hänga med. Dessutom, spänningen. Flera gånger kom jag på mig själv med att hålla andan och läsa fort fort. Väldigt ovanligt det också.

Jag kommer snart att läsa del två, det känner jag på mig. Det är bara att inse, jag verkar ha hittat en ny deckarserie att följa.....

Läst 2014

Läsutmaning Spänning