Alla inlägg under november 2016

Av violen - 22 november 2016 23:15

   Schulman, Alex: Glöm mig ****

 

Redan när jag läste Schulmans roman om sin pappa, Skynda att älska, upptäckte jag att hans stil var annorlunda. Komprimerad, sparsmakad. Då var jag inte speciellt intresserad av honom, så elak som han verkade. Jag fick lite mer förståelse när jag upptäckte att han var barnbarn till Sven Stolpe.

 

Nu läser jag boken om hans mamma. Och:

Otroligt! Jag sträckläste. Schulmans skildrar sina erfarenheter så uppriktigt att det blir spännande. Och boken håller hela tiden ut. Den tappar inte fokus pga strykningar i sista stund. Schulman äger sin berättelse till varje menings avslut.


En riktig rysare, en käftsmäll, trots det en kärleksskildring. Och skriven med en stil, ett språk, ett driv, en fingertoppskänsla. Jag kan riktigt känna de återhållna andetag som bröderna hela tiden tar medan de väntar på sin nyckfulla mammas reaktioner. Eller på spritens reaktioner i henne.


Medberoende, varje anhörigs kamp. Här nästan osynligt skildrat. Skickligt.


Mitt råd: Läs


Lästa böcker 2016





Av violen - 21 november 2016 14:30

  Tichý, Andrzej: Eländet ***

 

Augustprisnominerad 2016
Det absolut bästa med boken är formatet. Känns så bra i handen. 

Innehållet däremot gör mig våldsamt stressad, jag läser fortare och fortare och måste bestämma mig gång på gång för att lugna ner mig. Puh! Är det tidsandan som författaren försöker spegla? Allt går med rasande fart. 


Men texten har ett liv i sig, visserligen eländigt men ändå. Såhär är det alltså med droger och skit och mitt i allt klassisk musik som kontrast. Samt ett inlägg i vem-är-värd-att-leva debatten. Känns rysligt men det måste såklart komma in i litteraturen eftersom det varit aktuellt ett antal år. 


Augustpriset brukar ges till en "rejäl" författare som skriver en berättelse i August anda. Den behöver inte handla om Sverige direkt men den ska vara välskriven, gå att läsa helt enkelt. Den börjar med A och slutar med Ö.


Tichý kommer knappast att vinna, hans språk kräver en yngre generation än de som bestämmer det, en generation som finner det helt ok att ta sitt språk, som även är Tichýs, i sin mun. Men han blev nominerad, behövs hans bok trots allt, måste det gnissla litegrann trots att slutet upprepar sig från tidigare år? Bara det känns helt fel.


Lästa 2016



Av violen - 21 november 2016 14:30

   Sundin Asp, Ida: Idag vet jag inte vem jag är ****

 


Augustprisnominerad 2016

 

En riktigt bra barnbok om demens. Går att använda i början av sjukdomen. 

Lagom med text och bilderna visar precis det de ska. Jag gillar omfånget på alla, även katten!


Jag blir så glad när jag läser meningen - Det gör inget morfar. För jag kommer ihåg.

Istället för att kräva av den sjuke att den absolut ska minnas. Bara inse att nu är det såhär och då gör vi på ett nytt sätt. Och morfar är ok trots att han vissa dagar vimsar till det ordentligt, och inte vet vem han är.


Samtidigt är det jätteviktigt att boken läses med en vuxen. Barnet får aldrig känna att ansvaret att minnas är deras. Ensamma båtturer med morfar skulle jag inte heller rekommendera. 


Som sagt, en bra bok, sparsmakad och nödvändig.


Läst 2016


Av violen - 15 november 2016 14:15

   Jonsson, Magnus: Mannen som lekte med dockor  **

 


Måste bara helt krasst konstatera, den här deckaren gillade jag inte. 


Det finns säkert många som tänker på ett annat sätt och som kommer att läsa de kommande två böckerna med behållning. För mig var det för mycket våld och äckel och för mycket som skrivits många gånger förut. En så uppenbar Salander kopia kändes riktigt tråkig. 


Synd, för första delen av boken var riktigt bra skriven trots allt. Känns som Jonsson älskar sitt Stockholm och sin bräda. Slutet skummade jag då det blev för mycket våld.


Läst 2016


Tack Modernista

Av violen - 12 november 2016 20:15

   Atwood, Margaret: Den frystorkade brudgummen ***


Några riktigt egendomliga noveller har Atwood fått till här. Det handlar om konsekvenser, av det liv som levts, de människor man mött och ibland möter för första gången. Det är logiskt och helt ologiskt om vartannat. Titelnovellen tar kanske priset som overklig.


Det är i livets senare hälft allt utspelas, ja noveller som likt den frystorkade brudgummen stinker död och döende.

Men visst är det logiskt, den generation som nu åldras är samma som som föddes på 40-talet och blomstrade från 60-talet och framåt. Nästan varje dag dör de, meddelar nyheterna. Inte konstigt att det som rör sig deras tankar är det förflutna och slutet. Precis som i novellerna.


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Sjukdom i boken:

I den sista novellen beskrivs Charles Bonnets syndrom, något vars symtom jag hört talas om men aldrig fått ett namn på. Det kan uppstå vid synfel, stor trötthet, kanske stress osv. Kvinnan i novellen har drabbats av detta och ser valsande små varelser fast hon är nästan blind.


Ett okänt syndrom som jag blev upplyst om tack vare Atwood. 




Läst 2016

Av violen - 7 november 2016 14:30

   Lihammer, Anna: Där gryningen dröjer ***

 

Lihammers tredje bok är också den bra. Lite svår att komma in i, persongalleriet har i alla böckerna varit svåra att hålla ordning på. Men efter ett tag blev jag intresserad av historien och kunde inte göra annat än läsa ut den inpå småtimmarna. Så nu är det bara att vänta på nästa. 


Läst 2016

Av violen - 6 november 2016 23:08


Atwood, Margaret

Alias Grace ***  

Kattöga ****

Oryx och Crake ***

Penelopiaden ****

Den blinde mördaren *****

Den frystorkade brudgummen ***

 

Rövarbruden 

ev. Syndaflodens år. (minns inte)


Atwood, Margaret: Alias Grace *** Jag tillhör den kategorin som inte gärna läser baksidestexten på en bok. Vilket jag inte heller gjorde med den här så jag hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om. Den var väldigt bra ett tag där i mitten, Atwood skriver ju som vanligt medryckande på nåt sätt, men så plötsligt insåg jag att det inte skulle bli nån upplösning att tala om och då blev det plötsligt väldigt jobbigt att läsa ut den. Ja, i flera dagar hade jag 30 sidor kvar utan att veta om det.....trodde allt var klart. Men så såg jag att märket var kvar och läste klart men inget ändrades för det......
Läs boken för att den är välskriven, men historien drog helt klart ner betyget. Tacka vet jag Rövarbruden av samma författare, den hade en betydligt intressantare historia....

------------------------------------------------

Atwood, Margret : Kattöga **** Verkligen en bra bok! Atwood skriver så bra, självklart på något sätt. Hela tiden tänker jag, ja det där var ju precis rätt ord...kan ju också ha med översättningen att göra. 
Den här boken handlar om mobbning. Men jag tror inte att Atwood skriver utifrån sig själv, helt enkelt därför att det skildras så objektivt på något sätt, vilket också är en del av bokens styrka. Boken är otroligt insiktsfull, och borde läsas parallellt med annan litteratur om mobbning. Hon vet verkligen hur flickor/kvinnor fungerar. Hon visar precis hur det kan gå till. Men, och det är här jag tror att hon inte skriver självupplevt, huvudpersonen, den mobbade, blir senare den värsta mobbarens kompis, jag har mycket svårt att tro att det är möjligt. Fast i en fiktion är ju allt möjligt och det öppnade utan tvekan för intressanta iakttagelser....En till intressant och insiktsfull sak tycker jag Atwood också fått med, att det egentligen är vuxna som ligger bakom, det är dom som först började snacka skit om familjen, och gör inget för att hindra det som sker. Här kan man se att om vuxna inte godkänner mobbningen så har den mycket svårare att frodas. Något som det kanske borde forskas mer ikring. Och upplysas om. 

------------------------------------------------

Atwood, Margret: Oryx och Crake ***

 

Jag hade såklart hört talas om den här boken innan den dök upp i Jorden runt på åtta böcker utmaningen. Men jag måste erkänna att jag inte hade en aning om att det var en så uttalad dystopi. Jag är inte så förtjust i sådana böcker, inte filmer heller för den delen. Jag minns dem alldeles för länge efteråt. Säkert blir det så även med denna bok.

Obs! Här avslöjar jag mycket om boken så ska du läsa den, läs inte vidare!

Först fattade jag inte alls vad boken handlade om, Snöman där i trädet och barnen som besökte honom. Konstigt!
Sen förstod jag heller inte de ständigt hormonstinna anspelningarna, skrivet med en manlig underton. Varför fanns de med? OrganFarmen intresserade mig och jag tänkte att här kommer några intressanta aspekter på framodling av organ och så vidare. Men det visade sig vara falskt. 
Ett långt tag tänkte jag att är det en partsinlaga om barnprostitution från tredje världen? (Trafficking benämns det i recensionerna har jag sett sen).) Oryx fick väldigt mycket plats där ett tag och jag måste erkänna att nånstans måste hon ha varit där bara för att bilda den triangel som skulle göra allt intressantare och föra in lite romantik i det hela. Eller?

Och plötsligt dyker det upp igen, samma som hos White i tant Theodora, flirten med Sverige:

.....Han hade en enda bok, jag vet inte var han fick tag i den men det var en barnbok. Den handlade om en flicka med långa flätor, och strumpor - det var ett svårt ord, strumpor - som skuttade omkring och gjorde precis som hon ville. (sid 151).

Den enda bok som hallicken hade var alltså Pippi Långstrump om en flicka som gjorde precis som hon ville som lästes för en flicka som gjorde vad hallicken ville. Det kändes inte relevant i boken, avsnitten om Oryx. Men kanske att de ändå hade en roll att spela eftersom Atwood ju är feminist och hon kanske ville peka på att kvinnans lott är den eviga skökan, in i det sista.

Sverige eller svenskarna nämns även på ett annat ställe i boken, de kroppsorienterade reservaten. De får konkurrens bl.a av Svenskarna. (sid 294). Jag blir fundersam.........

Boken ger ett tekniskt trovärdigt intryck, kanske för att så mycket är så sant från den tid vi lever nu. Det rings i mobilen, det surfas på internet, böcker läggs över på cd-rom vilket ju känns lite förlegat redan iofs. Det känns som att Atwood gått in i den verklighet som fanns när hon skrev boken (den kom 2003) och därmed beskriver nånting för henne så pass främmande att det känns nästan dystopiskt det också i jämförelse med hur det var innan internet t.ex

Jag vet inte vad själva essensen i boken är. Crakes önskan att med det yttersta av sin briljanta hjärna skapa den fulländade människan kommer inte att lyckas. Redan syns en rynka i det perfekta ansiktet. Men kommer de två människoslagen att kunna samsas och bygga upp en ny värld? Visst vill vi hoppas det. Även om det Snöman fruktar mest på bokens första sidor drabbar honom med full kraft på de sista, blodförgiftningen.

Jag fascinerades av boken. Men jag tyckte inte riktigt om den. Är det översättningen som inte gör språket rättvisa? Eller skriver Atwood medvetet kallt, lättsamt för att det passar ämnet. Visst, Jimmys samlande av ord, hans möjlighet att få bläddra i riktiga böcker, det ger språket en viss makt i boken. Men nånstans blev jag inte imponerad av de tekniska resonemangen, av de nya människorna, av Snömans svårighet att återvända till de döda kropparna i huset fast han uppenbarligen gjort det ofta tidigare men nu var det liksom omöjligt. Detaljer, jag vet men det störde mig. Att pandemier skapas av läkemedelsbolag har ju spekulerats i tidigare så inget var liksom nytt i boken. Personerna berörde mig inte riktigt heller. Egentligen var det bara två saker som riktigt berörde mig, rädslan för blodförgiftning och det osannolika sammanträffandet av Oryx barnporrsfilmning när Jimmy plötsligt blir förälskad (?). Att han sen möter henne i vuxen ålder är ju också helt osannolikt egentligen. Som jag sagt tidigare, varför är Oryx med? Eller skrevs boken för att Oryx skulle få vara med?

 

-------------------------------------------

   Atwood, Margaret: Penelopiaden ****

 

Egentligen borde jag vänta ett tag med att skriva min reflektion om den här boken. Den tål eftertanke nämligen. Men jag måste bara få skriva om den genast.....

.

Myten om Penelope har för mig varit ytterst vag, Penelopes väv? ingen aning. Men nu vet jag men konstigt! Att den inte analyserats tidigare menar jag. För det här är ju faktiskt verklighet för många kvinnor idag, de måste med listighet leva sina liv för att kunna stå ut med sina förhållanden. De måste kämpa för sina rättigheter, för sina liv, för sitt kön.

Det jag kände här var att Penelope och hennes pigor är i krig. Vilka strider i krig? de unga männen såklart. Och vilka dör i krig? de unga männen såklart, knappast ÖB! eller kungen. Så att pigorna är de yngsta är helt logiskt.

Om pigorna mördat friarna istället för att överlista dem ( med sina kroppar som offer) hade de knappast fått ett värre straff än det de nu fick. Om de tagit öppen strid istället för att repa upp tyget hade de alla varit döda, direkt. Fascinerande verkligen. "Skyll allt på pigorna!" sid 129.

Penelope försöker stå emot, och använder systerskapet som metod. (enligt Atwood?)

Eftersom jag inte läst Oddyseus vet jag inte riktigt vad som står där, Atwood har ju använt även andra källor. Tydligen skildras Penelope som en som utnyttjat sina pigor, vilket hon kunnat göra tack vare sin intelligens, men som Atwood skriver i förordet:


Jag har valt att låta Penelope och de tolv pigorna berätta historien. [...] fokuserar på de två frågor som man måste ställa sig efter en närläsning av Oddyssén: vilken var orsaken till att pigorna hängdes och vad gjorde Penelope. Historien som den berättas i Oddyssén håller inte:det finns för många inkonsekvenser. Jag har alltid plågats av tanken på de hängda pigorna, och i Penelopiaden plågas Penelope av den också. förordet sid 9


Alltså: Är det allmängiltiga tankar, tankar som myterna förmedlar över årtusendena som skildras här? Tankar om kvinnornas utsatthet, kvinnornas underlägsenhet, kvinnorna som det ställs så höga krav på. De som får skulden för att män slår, för hedersmord, för att de inte biter till? För att de inte skrattar åt männens skämt, för att de finns till på männens villkor, för männen?

Eller handlar det om maktstrukturer enbart, utan könstillhörighet? Pigorna offras av Penelope för hennes skull, liksom män offras i krig? För att Penelope har makt och tillgångar?


Borde Penelopiaden vara sann därför att systerskapet borde existera? Kanske ställer Atwood frågan, varför existerar inte systerskapet? Varför försonas Penelope med sina pigors (systrars) mördare Oddyseus? Varför mördas pigorna? Inga svar men en ytterst intressant bok.

-----------------------------------------------------------------------

 Den blinde mördaren ***** 2003 års bästa bok var ju en fempoängare, så även det nya årets första! Efter tips började jag läsa Den blinde mördaren som ju är en riktigt tjock och lite egendomlig bok. Att den är tjock beror kanske på att den egentligen är tre böcker i en, dels nutid med en gammal dam, bokens jag, som berättar om dåtiden då hon var ung och i den historien ingår en tredje historia som handlar om nåt slags populärfiktivt SF land. Denna historia berättas allt eftersom i boken och ska jag vara ärligt förstår jag inte riktigt varför. Hänger man inte med kan man läsa halva boken utan att fatta vad som är den rätta historien eller inte.....Men trots det så var boken otroligt bra skriven, varje mening känns vägd på guldvåg och gång på gång tänker jag, javisst precis exakt så är det ju, helt suveränt beskrivet.......Faktiskt ville jag inte att den skulle ta slut och det säger väl allt??? 

------------------------------------------------------------------------------------

Atwood, Margaret: Den frystorkade brudgummen *** Några riktigt egendomliga noveller har Atwood fått till här. Det handlar om konsekvenser, av det liv som levts, de människor man mött och ibland möter för första gången. Det är logiskt och helt ologiskt om vartannat. Titelnovellen tar kanske priset som overklig.


Det är i livets senare hälft allt utspelas, ja noveller som likt den frystorkade brudgummen stinker död och döende.

Men visst är det logiskt, den generation som nu åldras, är samma som som föddes på 40-talet och blomstrade från 60-talet och framåt. Nästan varje dag dör de, meddelar nyheterna. Inte konstigt att det som rör sig deras tankar är det förflutna och slutet. Precis om i novellerna.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Sjukdom i boken:

I den sista novellen beskrivs Charles Bonnets syndrom, något vars symtom jag hört talas om men aldrig fått ett namn på. Det kan uppstå vid synfel, stor trötthet, kanske stress osv. Kvinnan i novellen har drabbats av detta och ser valsande små varelser fast hon är nästan blind.

 

Ett okänt syndrom som jag blev upplyst om tack vare Atwood. 

 

Av violen - 1 november 2016 09:15

Lästa böcker oktober 2016


                

                      

                       

                      
 
               
     

           
       

                                      

 

Sarri, Margareta: Kedja - kvinnoliv i fem sekler ****


Lapena, Shari: På andra sidan väggen ***

Taesler, Annika: Ända in i märgen ***

Cline, Emma: Flickorna ***

Persson, Leif G W: Kan man dö två gånger? ***

 


Bäst: Sarri, Margareta: Kedja - kvinnoliv i fem sekler. Intressant bok av en författare som varit osynlig länge.

Mindre bra: Svårt att säga. De var alla bra på var sitt vis. 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se