Inlägg publicerade under kategorin Feelgood

Av violen - 27 juli 2022 15:29

Levy, Marc: Någon som du ***

 

Feelgood är inte min litteratur. Så inte heller denna bok av Marc Levy, en författare jag faktiskt trodde att jag läst tidigare. Men nej, inte det. Och knappast igen heller. 

Fast jag läste trots allt ut den och det visar väl ändå att den inte är så pjåkig. Jag skulle kalla den väldigt lättläst och faktiskt lite spännande. Och den skildrar trots allt en verklighet som kändes så overklig att just den knappt betydde nåt för historien. 

Om man lider av lästorka så skulle den kunna vara nåt att försiktigt börja med. Annars finns det nog annat att läsa som känns angelägnare.

Av violen - 4 oktober 2017 15:00

   Müller, Majvor: Alla resor är en omväg hem ***


En feelgood, skriven med alla för genren igenkännande tecken, men med väldigt mycket innehåll.

Jag läser ju nästan aldrig feelgood, det ska erkännas. Men eftersom jag är nyfiken av mig så tackade jag ja till den här boken. Och faktiskt, jag läste den nästan i ett svep. Den var så lätt att läsa, med ett flöde som drev på hela tiden. Inte alls så dum om man säger så.

När jag nu funderar på varför jag riktigt slukade den inser jag att det beror på flera saker. Det händer hela tiden saker och det dyker upp personer och möten som skildras på några rader, utan att det känns krystat. De här sýstrarna lever ett gott och blandat liv. En är vackrast och en är smartast. I deras påsar är det övervägande favoriter som kommer upp när de sticker ned handen. De flesta sura har hamnat i för-alltid-askungens korg. Främlingens, den avvikandes. 

Samtidsämnen avverkas i rasande fart, otrohet, skilsmässa, utmattning, arbetslöshet, eldsvådor, demens, invandring, frånvarande fäder i olika konstellationer och tidsepoker, partyn, sjukdom, äldrevård och såklart, en känga till prästen/kyrkan. Dessutom lite undervisning i form av historiska samtidsfakta. Lite exotiskt sådär. 


Allt skrivet med god research bakom och lagom mycket känslor inblandade. 

Och på så sätt är det en riktigt bra feelgood, slutet gott. Allt ordnar sig. Läs lätt och glöm sen. 


Jag har läst en väl sammanhållen bok där författaren visste vad hon ville och säkert gjorde sina egna strykningar. Det märks i texten.


En bok jag rekommenderar till feelgood läsare som gillar norrland och afrika. Eller som bara vill ha en trevlig läsupplevelse. 


Tack Hoi förlag


Läst 2017

Av violen - 12 augusti 2017 13:30

  Ólafsdóttir, Audur Ava: Den sista kvinnan ***

 


Kanske var det författarens namn, eller nationalitet eller omslaget som fick mig att tro att det här var en mycket mer seriös roman än det visade sig vara. Förstå mig rätt här, jag är nämligen ingen vän av feelgoodgenren. Och trodde inte heller att Ólafsdóttir var det. 

Sådana här meningar talar väl för det:

När mina klienter klagar över att livet inte är så som de hade förväntat sig säger jag till dem: Livet består av lidande och besvikelser, förlika dig med det. Det är normalt att få sina törnar och trassla till det för sig. [...] Folk vägrar inse att världen är full med krossat glas och att djupt lidande skärper våra sinnen och ger livet värde. sid 61

 


Jag såg fram emot att möta dessa sargade, lidande människor och få veta hur i hela friden deras sinnen blivit så skärpta. Men, det hände inte alls. Istället delger den i nedervåningen hyrande spökförfattaren bitar ur sitt mobbade liv pga ett funktionshinder. Det var inte kul att läsa om förstås. Så det serverades sporadiskt och i förbifarten.


I övrigt händer saker för huvudpersonen, dåliga iofs, men sen blir det bättre. Som det ska vara i feelgood, eler?


Slutet är lite väl öppet, blir det en del två med den, som vanligt, ursnygga och hjälparbetande kvinnan Maria som alla män vill ha? Utom hennes egen av uppenbara skäl. 


Det som är svårt med feelgoodliknande böcker är att de, likt deckare, inte riktigt går att analysera och ha åsikter om handlingen, då spoilar man. Det känns som att jag skrivit för mycket redan.


Som omväxling läser jag gärna Ólafsdóttir. Om jag ville skriva fanns det tom en del tips som jag inte avslöjar här såklart.


Läst 2017

Av violen - 25 oktober 2012 20:00

   Kvant, Christel: Resan till Ribston ***



En feelgood som jag verkligen tyckte om. Faktiskt. Kanske för språkets skull. Det bjöd inget motstånd direkt, men var ändå välskrivet. I rasande fart for blicken över sidorna och den snuddade vid politik (fabriken), klass, konflikter, arbetslöshet, dagens unga kvinnors rätt att ta för sig, gamla kvinnors rätt att åldras och dö, (jag fick faktiskt blanka ögon när Gunilla tog hand om sin döda anförvant.)

Jag gillade det nygamla huset, katterna, även den nervätande, trädgården och omslagsbilden.


Generationsroman, javisst kan man kalla den det. Och Gunilla är en kvinna som en kvinna i den åldern inte alltid är, men bör vara. Glad, hjälpsam, företagsam, sköter hushemträdgårdman. Och den äldre generationen. Samt är superskicklig på sitt jobb. Allt en feelgood ska ha.

Men jag undrar jag, om det kommer en fortsättning, vilken sorts Gunilla den skulle handla om? Den som ska lära sin omgivning att ingenting är som förut? Vore kul att se hur hon klarar det? Med bravur kanske.....hoppas jag. För jag gillar Gunilla. Hon är rar.


Läst 2012


Tack W&W för recensionsex.                  

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards