Stonex, Emma: Fyrvaktaren ***

Det här var inte min typ av bok vilket jag egentligen visste om innan jag började läsa. Men så många har berömt den att jag ändå satte igång. Men tyvärr, jag har aldrig gillat fyrar, och sanna (?) ouppklarade historier som någon hittar på slutet till. 

Jag läste ändå ut den just för att jag ville veta det (falska) slutet, vilket kändes märkligt. Fast ändå...något hände ju uppenbarligen eftersom alla tre försvann, spårlöst.

Järvinen, Anna: dröm natten till idag: ****

En bok att ta till sig. Med hög igenkänningsfaktor för mig.

Det var länge sen jag citerade från böcker (dessa ljudböcker inbjuder inte till det, och även eböckerna gör det tjorvigt. Måste lära mig markera).

En av mina bröder målade dollarsedlar på en duk när han barn. Han hade bråttom och när han var framme sa min pappa han kanske blir något stort. Är han inte det, svarade jag men ingen hörde det, jag har alltid talat tyst. sid 18

Sista gången jag lät mig ses utan kläder var jag alltför långt gången och det rasar i mig att ingen satte stopp för det. sid 54

Oftast blev jag väl behandlad av okända. Det var de närstående som gjorde mig illa.

Jag undrar nu när när påsken närmar sig, om jag har det i mig att kräva att bli väl behandlad av människor, att de som inte gillar mig avlägsnar sig. sid 79

Vem är du Järvinen, som sätter ner foten precis där de tunga orden finns? Där allt är så sant för den det berör. 

Sista citatet är verkligen sant och ger upprättelse och nya sätt att tänka. Första gången tänker man, får man säga så? Får man tänka så.

Likadant att någon ska skydda de tidigt utvecklade flickorna, för de förstår inte själva vad som sker. När något plötsligt förvandlas till lystenhet, något en vuxen kvinna känner på långt håll men som ett barn inte ska behöva uppleva. Men vem inser det i tid? Och vem hutar åt vivören in spe, istället för att få barnet att skämmas, kanske inte då men sen?

En insiktsfull, vackert skriven och medkännande bok. En bok jag vill äga. Läs den!

Min syster, seriemördaren: Braithwaite,Oyinkan  

En deckare ur ett feministiskt perspektiv, insåg jag först när slutet på boken nalkades. Den har beskrivits som en bok om yta, skönhetsideal och kanske influencekulturen. 

Men det här är mycket mer, under ytan sjuder kvinnors vrede och revanschlust, motstånd och systerskap. En riktigt bra "deckare" som egentligen är något helt annat än vad man tror.

Riktigt läsvärd.

Lafon, Marie-Hélene: Min sons historia ****

En fascinerande historia, som vanligt välskriven och som flyter med sitt språk, Lafons signum.

Historien är inte ny, systern som tar hand om barnet, mötena mellan mamman och sonen och den okände fadern som ingen vet vem det är. 

Boken visar hur ett barn ser sina föräldrar i dem som tar hand om det. Pojken känner sin mor, såklart, hon kommer ju varje sommar, men det är mostern, Hélene, som förblir hans mamma.

Pappan, som alltså är anonym, får pojken vänta på. 

Jag väntar alltid på Lafons och Modianos nästa bok. De påminner om varann i sättet att nalkas sina historier. Men medan Modiano alltid skriver om samma sak varierar sig Lafon mer.

Wahldén, Christina: Nämn inte de döda

Det är inte ofta jag börjar på en ny deckarserie och tycker den är så pass bra att jag läser ut den första ens. Men med den här gjorde jag.

Wahldén besitter förmågan att verkligen låta Australien och ursprungsbefolkningen komma till sin rätt. Jag gillade att läsa om deras seder, traditioner och konst. Att hela tiden se och kalla varandra syster, att leva efter sina förfäders sätt att vara tänka och bete sig. Men även förmågan att beskriva den rasism som, helt öppet utövas.

Annars är det här en deckare som håller sig till mallen, något jag inte alls tycker om. Lägg där till en hel del upprepningar och ibland, lite tveksamheter i tid och rum. Ett ganska vanligt persongalleri och en hel del våld. Spektakulära slutscener är jag väldigt less på. 

Så det är tveksamt om jag fortsätter följa denna författare. Jag vill upplysas och överraskas, här är det mycket fakta och tillrättalagdhet istället.

Cummins, Jeanine: Amerikansk jord *****

Årets bästa måste det här vara. Jag lyssnade på den, och vilken bok. Som en road movie, utan den självpåtagna spontanitet som kännetecknar en sådan. Nej, här är det ett tungt allvar som råder. Människor i livsfara som flyr, mot överlevnad, hopp, en framtid, ljusnande eller inte, men ändå en framtid.

Boken är intressant, Mexico, och skildrar ett samhälle styrt av onda makter. Visst, allt händer för att boken ska skildra flyktingarnas utsatthet. Och det är såklart allt för mycket som händer, detta kan inte drabba alla, men något av det drabbar alla. 

Boken flödar över av ord och meningar och stycken som vill citeras. Men varför egentligen citera? Ett enda ord säger allt, läs!

Kölén, Anna: Ingen kommer att tro dig ***

Trots sin lättsamhet, som gränsar till feelgood, skildras här ett våld som tidigare tagits så lätt på. Och fortfarande görs   

I hela boken finns en kamp, mot fördomar, trauman, kärlekskramp och nedsättande attityder. 

Det här är en bok som jag egentligen inte ville läsa, den kändes för lätt och flyktig, för mycket feelgood. Men trots att det stämmer in på alla punkter, så inser jag att den ändå är viktig. Hur just sexuella övergrepp rör vid något djupare än vad man tidigare förstått. Och det är kombinationen med makt som ger en rädsla som ingen borde behöva känna. Särskilt inte barn. 

Därför är det här så angeläget, Kölén närmar sig något viktigt, hon har skrivit en ögonöppnare helt enkelt Och då spelar inte inramningen så stor roll. Det är oväsentligt hur och varför livet var som det var och hur det är på väg att bli. Bokens inramning leder fram till ny förståelse.

Bra gjort av författaren.