Inlägg publicerade under kategorin DeLillo. Don

Av violen - Onsdag 3 feb 19:46

DeLillo. Don: Tystnaden **

 


Kort som en längre novell, och helt utan den klarsyn och dystopiska känsla som präglat de böcker jag hittills läst av DeLillo. 

Jag fick inget sammanhang i det som hände, och i skuggan av Corona verkade allt väldigt tamt. Skriven före pandemin om en tid helt inom synhåll (2022), kändes den som, just det, en längre novell. Synd men det är min upplevelse.

Av violen - 14 november 2018 17:00

Delillo, Don: Vitt brus**** Den här boken är från 80-talet men känns trots det helt tidsenligt, konstigt nog. Den är väldigt bra skriven, en sån där stil som jag gärna skulle ha själv om jag skrev. Jag njöt av att hitta ord som jag inte riktigt förstod, den var alltså aningen för svår för mig och när hittar man en sån bok bland alla deckare som väller över en........En angenäm upplevelse med andra ord. Slutet var dock väldigt överdrivet och konstigt och så vidare. Redan 1986 skrevs alltså böcker för att kunna passa in om de ev. skulle filmas. Känns det som. Och egentligen var det inget slut alls om jag tänker efter. Mer en början som höll på hela boken. Men vinklingen var fascinerande. Lite dystopisk om jag tänker efter.........

 

 

Läst 2006

Av violen - 13 september 2011 15:15

  DeLillo. Don: Falling man ***


När jag 2006 läste Vitt brus av DeLillo skrev jag: Den är väldigt bra skriven, en sån där stil som jag gärna skulle ha själv om jag skrev.

Och DeLillo skriver lite av samma stil i Falling man. Lättläst, lättsamt, lättolkat. Medryckande, omedelbart.

Men Falling man är nånting helt annat än alla de böcker som kommit och gått under årens lopp, där det amerikanska samhällets invånare lever sina liv, skildrat av många författare. Det här är en bok om verkligheten, Ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament, dvs skenbart genom Keith, som var där, som rusade nerför trapporna, som insöp katastrofen i sina porer. Men DeLillo når inte alls målet. Det jag upplever vid läsningen är ett ångestfyllt rop på immunitet, inte mot terrorism i världen, utan terrorism i hjärnan. Behållningen av boken var ahlzeimersvåndan, skildringen av oron för det långsamma förfallet.

Titeln känns på gränsen till stötande. Skildringen av "falling man" i boken upplever jag som konstruerad. Alla, vars anhörig hoppade, måste ju känna..... jag vet inte vad. Och de få kapitlen om attentatsmännen känns ditpressade av nån anledning, som borde vara deras stora del i det hela, men som författaren inte orkar ta itu med.


Så här 10 år efteråt finns böcker skrivna om 11 september. DeLillo gör ett vällovligt försök. Men inte förrän verklighetens "Keith" börjar skriva får vi veta hur det egentligen var. Och blev efteråt.


Läst 2011

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se