Inlägg publicerade under kategorin Camus, Albert

Av violen - 9 april 2023 13:43

Camus, Albert: Framsidan och frånsidan ***

 


En anonym bok som visar sig vara Camus debut. Jag känner igen en hel del från Landsflykten och riket, Camus andra novellsamling, men även från hans biografi och andra produktion. 

 

Det han visar här är ett försök att på något sätt göra upp med sin barn och ungdom. Den far som dör, den döva modern som lever under den otrevliga mormoderns tyranni. Det främlingskap han känner i tillvaron. Det som leder fram till Främlingen där han söker en slags alibi för att inte behöva tänka på eller sörja modern, som trots allt verkar ha stått honom nära.

 

Camus låter beskriva sin känsla för barndomen och dess avtryck inom honom:

Än idag, efter många långa år, skulle han kunna återvända dit mitt i natten. Han vet att han skulle ta sig uppför trappan i full fart utan att snubbla en enda gång. Hela hans kropp är genomsyrad av det här huset. Benen bär med sig trappstegens exakta höjd. Handen minns den instinktiva, aldrig besegrade fasan för räcket. Och det på grund av kackerlackorna. sid 46ff

 

Ett barndomsminne som många kan vittna om är exakt på pricken. 

 

Mycket intressant att läsa den här boken, de första stegen på Camus litterär väg. 

Av violen - 1 april 2018 14:00

Camus Albert: Den första människan***

Camus ofullbordade självbiografi, som utkom 1994, 34 år efter hans död 1960. Boken är ytterst givande om man, som jag, intresserar mig för författaren och författarskapet, men den är säkert väldigt tungläst om man inte vet något om Camus. Man ska komma ihåg att det ursprungliga manuset är skrivet i en följd, ofta utan skiljetecken. Boken var alltså inte klar, utan är bara redigerad nu i efterhand. Trots det innehåller den en fascinerande uppväxt, beskrivet i täta meningar......Med Camus egen redigering hade det varit ett mästerverk.............


Läst 1999

Av violen - 1 april 2018 14:00

Camus Albert: Pesten. ***


Ska enligt Olsson/Algulin Litteraturens historia i Världen vara "närmast en allegorisk beskrivning av det av tyskarna ockuperade Frankrike. Uppgivelse står här mot engagemang och solidarisk kamp mot de destruktiva krafterna." Boken är omfångsrik, och om man tar det som ett politiskt manifest är det lättare att acceptera att den är så detaljerad. Innehåller en del starka meningar och personporträtt. Såna här böcker skrivs nog knappast idag.......


Läst 1999

Av violen - 1 april 2018 14:00

Camus Albert:Fallet ****



Den här boken verkar innehålla Camu´s livsfilosofi, och förklarar till en del mitt intresse för honom och hans böcker. Många meningar skulle jag kunna ha sagt själv, om jag bara haft förmågan att formulera dom vill säga......


Läst 1999

Av violen - 1 april 2018 14:00

 http://www.dixikon.se/bloggarna/camus-framling-inte-sa-frammande/

 

 

Camus, Albert: Främlingen *****

  

Främlingen av Albert Camus  (1942)

(anteckningar från litt. vet A 1999)


Modernistiska stildrag:


Mersault, huvudpersonen i främlingen är en vanlig ung man som slumpen gör till mördare av en arab. När han ställs inför rätta  vänds alla tidigare handlingar mot honom, att han inte gråtit på sin mors begravning, inte visste hur gammal hon var. Dagen efter begravningen skaffar han sig en älskarinna, ser en komedi osv. Pga allt detta blir han betraktad som totalt känslolös och blir föremål för hat och förakt. Han förnekar också Gud och livet efter detta.

Han upplever allt som händer med likgiltighet och ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling både för andra och sig själv.

När han döms till döden genom hängning är det i själva verket nästan så att han döms, inte för mordet, utan för att inte ha gråtit på sin mors begravning!

Men slutet inbjuder till att han försonas med både sig själv och själva livet……

Inte känna empati för varken sig själv eller andra, modern som person.



Ögonblicket i sig är störst: Här är det hela tiden ögonblick, och vad huvudpersonen upplever i ögonblicken, dvs han konstaterar kallt allt som händer men om han förstår att han upplever nånting det kan man fråga sig. Han följer också hela tiden bara stundens ingivelse.

Det är också på ett ögonblick hans liv slås i spillror, när han skjuter araben s75

Men på ett ögonblick insåg han också att han varit lycklig och alltjämt var det. Slut.3



De skärande bristande trasiga ljuden som skildrar att en värld går i spillror, att Eden är för evigt förlorat: Likheter med Mot Fyren, kan liknas vid gubben Salamanos plågade hund: sid 44. Något nytt blommar ut, ett medvetande om en ny sorts vanmakt i krigets spår.

Fuktig och däven fläkt - ondskan.


Inre monolog: Det är hela tiden M som talar och han berättar vad alla andra gör helt utifrån sitt eget perspektiv. Däremot vet han aldrig vad de tänker, fast han tror kan ana sig till det s 7

Fast egentligen bryr han sig inte….Livet är ett spel av tillfälligheter, han verkar inte intresserad av att ens försöka påverka sin situation. Man vänjer sig vid allt, det sa hans mamma. Så han ska också vänja sig vid tanken på döden. Men mellan domen och avrättningen blir han medveten om livets skönhet, han får helt plötsligt en högre insikt om livet, en kärlek till livet. Enligt Camus är ju människans enda plikt att vara lycklig, och t.o.m M blir det.

Närmast lik Processen.


Rasering av tabun? Han skickar sin mor på ålderdomshem, gråter inte på hennes begravning, skulle vilja gråta men har inte tid s52, skaffar en älskarinna dagen efter, vet inte hur gammal hans mor var osv. Senare, vidhåller att han inte tror på Gud. 1


Kvinnan Marie, som han slumpartat träffar, inleder han ett förhållande till, enbart på grunden: begär. s27  s141 död 2





Bokens huvudtema är Livets absurditet. Och det är mycket tidstypiskt.

Absurd: som strider mot sunt förnuft, orimlig.

Många ismer tänjde på gränser för att uppnå detta, de ville rasera tabun. 1

Dali - absurd sammanställning av till synes oförenliga ting.

Främlingskap: den moderna människan är en främling både för sig själv och andra. Och kvinnan en främling för mannen? 2

Ögonblicket i sig är störst, på ett ögonblick slås Mersaults liv i spillror, men under en kort tid, mellan domen och verkställandet, kommer han till insikt om att han varit lycklig och fortfarande var lycklig. 3


Slutsats: Tiden är så absurd att den moderna människan upplever ett främlingskap både inför sig själv och andra, men trots det kan hon ändå få uppleva korta ögonblick av livsbejakande lycka.



Läst 1999

Av violen - 1 april 2018 13:45

Camus Albert: Landsflykten och riket *** Lite väl tunga noveller, kändes omoderna om man jämför med Främlingen, skriven av samma författare. I de flesta av novellerna finns dock klara drag av just Främlingen, som verkar vara alla övriga romaners ursprung för Camus….


Landsflykten och riket

(anteckningar från litt. vet A 1999)

Novellsamling 1957

  • Äktenskapsbryterskan - kvinna som åker buss med sin man och kommer till insikt och släpper ut känslor.
  • Avfällingen eller En förvirrad hjärna - våldsamt om en missionärs tortyr, het sol, salt
  • De stumma - vild strejk som inte leder nånstans - man som minns sin ungdomstid badande vid havet
  • Gästen - en lärare som måste utlämna en arab, det kommer han att få umgälla   slutord: I detta vidsträckta land som han hade älskat så högt var han ensam.
  • Jonas eller Konstnären arbetar  konstnären som har så många vänner att de suger ut hans inspiration, när han sjunker samman vet man inte om det står ensamhet eller gemensamhet med små bokstäver på hans vita duk……..…
  • Den växande stenen - Kristusmotiv: när stenen blir för tung att bära för botgöraren, får han hjälp av en medmänniska

läst 1999

Av violen - 8 maj 2012 13:00

Camus, Albert: Myten om Sisyfos **


Ok, 1999 läste jag den här boken och skrev såhär

Camus Albert: Myten om Sisyfos **(*) När jag väl förstår den här boken, kommer den att få godkänt, det är jag säker på. Men efter en första genomläsning måste jag erkänna att jag inte hajar ett dugg. Själva myten om Sisyfos, som upptar en och en halv sida går att greppa, men resten......Jag insåg omedelbart att den här boken måste jag köpa för att kunna läsa om i små portioner. 



Det är alltså en omläsning det är frågan om, och den har inte blivit så mycket mer förståelig om man säger så. Eller jag har blivit antingen mer kräsen eller inte utvecklats som läsare på dessa år för jag tyckte tydligen att den var ännu jobbigare nu. Men riktigt sant är det inte för jag tycker ändå att jag hängde med i mer tankegångar den här gången. Så det är tydligen så att jag fått större krav på det jag läser. och det är ju inte helt fel. 

Man måste läsa för att lära sig, bättra sig och trösta sig.” - Drottning Kristina Ingenting av det lyckades den här boken åstadkomma tyvärr, inte nu heller.

Camus var ju en banbrytare på många sätt, och han öppnade ju upp för en diskussion om ateismen. Här är det självmordet som behandlas, vilket knappast var accepterat när den skrevs.


Konstigt nog tror jag att fler skulle kunna känna igen sig hos Camus idag än för 50 år sen. För visst speglar hans tankar en hel del av nutidens människa, sökande efter mening och vadande i mängden av antidepressiva medel?

Jag önskar bara att ett slags svar skulle ha inflikats på bokens sidor. Jag blev faktiskt lite nedstämd av den.


Men i övrigt gillar jag Camus böcker, har läst en del här. Borde jag ha läst om Fallet istället? Tror det.

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning


Skapa flashcards