Inlägg publicerade under kategorin Debutant

Av violen - 18 augusti 2022 11:00

Nordquist, Lina: Dit du går, följer jag ***

 

Med tydliga influenser från "Ormens väg på hälleberget" av Torgny Lindgren och en del "Barnen från Frostmofjället" och dessutom kvinnoförföljelser ("häxeri" med skuld skam och straff) har Nordquist ordrikt beskrivit eländet för de fattiga i början av 1900-talet. 

Parallellt löper det vuxna livet för de som ändå överlevde.

 

Men fast det är så besvärligt med svält och skulder och övergrepp lyckas jag inte riktigt bli berörd. Någonstans är det för mycket eländes elände för att det överhuvudtaget kan vara möjligt att uppleva det och överleva. Känns det som.

Det är så många ord, de två berättelserna hör ihop på ett sätt som förstods efter ett tag, men där lyckas inte Nordqvist riktigt knyta ihop historien. Personerna lider men når ändå inte riktigt fram med sitt mörker. Tyvärr.

 

Men jag hoppas på nästa bok som kommer snart. För Nordquist äger ändå pennan. 

 

 

Av violen - 22 juni 2021 15:15

Baron, Elliot: Vi kommer med hjärta hem till dig ****

 


Är det här verkligen poesi, kanske vän av ordning frågar. För boken är märkt Hc.03 Men det kanske är poesinoveller (finns genren eller?) för det är korta noveller om de människor som lever där i utkanten och behöver hemhjälp. Eller vad heter det nu då? Jo hemtjänst.

Det är många som får komma till tals genom att de befinner sig där författaren jobbar, de är i behov av hemtjänst och den är tydligen privat. På vänster sida pågår hela tiden meningar som fladdrar runt i vårdgivarens tankar. Och till höger finns de behövande, sammanblandade till fulländning för att inte kännas igen (skulle jag tro).

 

Om du börjar sommaren missnöjd med det ena eller det andra, ta en stund och läs den här boken. Jag lovar, du kommer att ändra uppfattning om hur olycklig du är just nu. Här snackar vi nämligen för alltid ensamhet, pandemi eller inte. En personlig integritet gällande kroppen och dess intima delar, som det bara är att glömma. Här snackar vi tunga jobb och stressande scheman. Här snackar vi slutet.

 

Elliot har tagit till ett grepp; hemtjänstens terminologi möter den åldrande befolkningens utsatthet. Han har lyckats väl.

 

Det här är hans debut, men jag känner att det kommer att komma mer. Hoppas det.

Av violen - 12 augusti 2020 20:00

Sandgren, Julia: Samlade verk ***

 


Ja även jag blev såklart drabbad av Sandgrens bok. Så många sidor, så många ord. Och ändå lyckades intresset bestå boken igenom. 

 

Det här är en bok för de redan upplysta, dvs de som är kulturintresserade, som kan sin litteraturvetenskap, som vet vilket ordförråd som behövs för att hänga med. Och kanske även läst sin Jack, sin Maken, sin konstvetenskap. Och allt som betyder nånting.

 

För att vara en debut måste jag säga att den är gjord med stort intresse för människans arv, miljö och tiden. Och även möjligheterna att utöva sin konst utifrån densamma. För det är ju det personerna gör, de lever sin konst, sin forskning, sitt bokförlag. Trots allt är tiden snäll och god mot den snälla och goda i Göteborg levande trion. Och Paris är såklart med i ett hörn.

 

Men ändå känns det som att inget nytt under solen kommer fram. Ja det skulle vara citerandet av Bibeln som jag märkt figurerar i mycket kultur nu för tiden. (Det är en senare tids spaning som jag hängett mig åt. Ofta finns ett stråk av religion med, egentligen utan värdering, bortsett från att det inte är negativ värdering. Helt enkelt ganska neutral. Intressant. )

 

Annars är det en lång historia som spänner nästan över samma tid som min egen tid. Bara det är ju givande.

 

Gillar du citat, konstnärens dagliga plåga och Göteborg, läs. Annars, vet att den tar många timmar av ditt liv.

Av violen - 1 november 2019 20:00

Halliday, Lisa: Asymmetri ***

 


En roman i tre delar sägs det om denna debut. Och det stämmer. Men jag måste säga att jag förstår inte varför. Första delen var väldigt bra men jag trodde hela tiden att den skulle kopplas samman med del två. Det gjorde den inte. Och del tre med intervjun, ja jag vet inte.

Det är iofs bra skrivet. Men varför är det som står, skrivet i samma bok?

 

Du som också läst Halliday och förstår att det inte rör sig om tre noveller utan en sammanhållen bok, snälla, berätta för mig hur det hänger ihop.

Av violen - 22 september 2019 19:00

   Degerstedt, Maj: Jesusbarnet ***


Han är så rädd för synden. Letar hela tiden efter spår av de sju djävlarna. Vaktar så att de inte ska angripa hans familj. De sju djävlarna egenkärleken, girigheten, ambitionen, vreden, hordomen, avunden och lögnen är satans förlängda arm. sid 31


Debut från Västerbotten. Och den innehåller det som den ska innehålla. Lidman-Enquist-Lindgrenstuket.


Fattigdom, skenhelighet, ständigt denna otuktiga pastor/präst/predikant. Svårigheten att vara kvinna, slitet, barnafödandet, skammen, okunskapen. Mammor som inte tog hand om sina döttrar. Varför kan man undra tills man inser att det förekommer än idag.

Naturen, myren, knotten, den ljusa natten. Ett livslångt lidande, faktiskt helt oförskyllt. Även om det benämns Guds straff.


Och så, det ofattbara. Det som är så omöjigt att det nästan är som om det borde vara sant, och därför känns det så sökt.


En debut ja, vars titel kan bedra så att vissa räds boken. Men sen, när den visar sig innehålla allt som den ska, då känns det bra igen och den godkänns och vinner pris.


Det här är en bra debut, jag gillar språket, här är många genomläsningar gjorda. Men säkert en del ändringar också för ibland haltar texten till och det känns som något har gått förlorat. Kanske har det funnits mer ilska i den ursprungliga versionen?


Läst 2014






Av violen - 16 augusti 2019 13:30

Pine, Emilie: Allt jag inte kan säga ***

 


Från död till längtan efter liv. Från första mens till uppriktig beskrivning av ungdomsårens oerhörda vånda. Från feministiska tankar till insikter om metoo händelser. 

Texten känns aningen egendomlig, men det är essäanslaget som talar.

Är det sant, eller är det osant? Vem vet. Det sägs vara sant i alla fall. Fast det benämns Hce.

 

Det är i alla fall oerhört många ord. Jag ville de vore färre, eftersom de rör till det lite väl mycket.

 

Men Pine gör ett mycket uppriktigt försök att vara ärlig. Och jag tror att hon lyckas.

Av violen - 6 maj 2019 22:00

Bomann, Anne Catherine: Agathe ****

 


Tunn och sparsmakad men eftertänksam och genomtänkt. Det är Bomanns debutroman. 

 

Nu är ju terapiböcker alltid intressanta, kanske för att man som läsare hoppas få svar på sina egna frågor. Visserligen är det lika mycket psykologen som behöver stöd inför sin livskris, men någonstans växer det fram en medmänsklighet som är mycket berörande.

 

Jag hoppas Bomann fortsätter med sitt skrivande. Det är sällan en debut känns så genuin och sann.

Av violen - 25 mars 2019 16:19

Mpoyis, Kayo: Mai betyder vatten ****


En mäktig debut. Mycket intressant och skulle jag säga feministisk. Men ändå inte helt enkel att läsa. Släktträdet i början bådade gott och jag återvände dit nu och då. Men lyckades ändå inte riktigt hänga med i förfädernas historia.

Däremot är boken ett slags uppgörelse med kristendomens intåg i afrika. Och det har jag funderat över ändå sen jag i ssk som barn skulle lägga pengar i sparbössan med den svarte pojken. Att ge pengar var helt ok men varför skulle han bocka hela tiden? 


Adi, bokens röst, umgås med gud på ett fantasifullt sätt, hon tänker som ett barn. Och rädslan för skulden och skammen färgar snart hennes liv. Vid googling hittade jag överraskande nedanstående länk från Kyrkans tidning och den förmedlar väl det boken skildrar. 

– Att skilja kropp och själ är att skilja dess gudomlighet från dess mänsklighet. Och det var vad de kristna kolonisatörerna gjorde i Kongo. De gamla traditionerna där kropp, natur och andlighet var ett, fick göra plats för en religion där Gud var skild från människan, befann sig i himlen och var vit. Och där kroppens begär var synd. Det effektivaste sättet att förtrycka en människa är att säga: ”Du är fel”. Det är därför förtrycket ser ut som det gör.

Kyrkans tidning 20190110


Men här finns också upplysning om hur rasismen såg ut och tog sig uttryck. Jag häpnade lite och tänker på min läsning och filmtittande om Rwanda, grannlandet. Det verkar vara samma lika i Kongo:


Rasism i Kongo: Bland de svarta gällde olika regler beroende på vilket folk eller vilken etnicitet man tillhörde. 

Belgarna hade även ett prov, matrikulationstest, som kunde leda till upphöjt medborgarskap. De svarta kontrollerades utifrån deras hem, levnadsvanor och om de pratade franska. Klarade de testen kunde de slippa rasistiska begränsningar, avancera socialt och bli behandlad som europe. sid 157


Dessutom finns det kloka tankar i boken, förmedlade av en omgivning som inte lydde bibeln och följaktligen tänkte själva, ex.vis:

"En människa som tror att den bär på en förbannelse kommer att se allt som händer som ett uttryck för förbannelsen och göra ännu mer saker som gör att förbannelsen blir sann. Men det betyder också att en människa kan förändra sin värld genom att förändra sina tankar." sid 209


Och slutordet får Adis syster, som älskar sin mor men har börjat tänka själv hon också.

"Ni har alltid sagt att ondska är att inte lyda. Den stora ondskan, mamma, är att ingen av oss får vara såsom vi är. Och så säger ni att det är vad gud vill för oss." sid 251

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards