Lihammer, Anna: Medan mörkret faller ***

Årets första deckare blev en debutant som dessutom vunnit Deckarakademiens debutantpris 2014.

Ämnet är väldigt intressant, rasbiologi, steliriseringslagen, 1930 talet. Mycket tänkvärda saker kommer fram som säkert är sanna:

Barn fick läsa rasbiologiska böcker i skolan, en generation som inympades med rastänkande, lärde sig att sortera och värdera varandra redan i småskolan. sid 45

De vande folk vid att inte se alla som lika mänskliga, vande dem vid att idén att människovärdet är mätbart och möjligt att ranka. I grunden var det alltid samma saker, om och om igen. Hatet mot judarna, hatet mot den individuella självständiga kvinnan (min understrykning) och de homosexuella, och så den nostalgiska längtan tillbaka till ett förgånget som aldrig funnits, ett fantasiförflutet. sid 64

Jag reagerade när jag läste det understrykna. Och fann det på fler platser

[...] steriliseringsfanatikerna...Deras moralism och bakåtsträvande kvinnosyn, deras syn på individen. sid 204

[...] den syn på kvinnan som framkommit i diskussionen om steriliseringslagen. Besattheten av sexualmoralen, den ständiga användningen av uttryck som "sexuellt vidlyftig" och "sexuellt opålitlig". Men det gällde bara kvinnor. sid 205.

Här hittar jag en ny nyckel till den syn på kvinnan som aldrig verkar förändras. Fascinerande!

Men deckargåtan då? Den var lite för rörig. Det kördes hit och dit och namn på olika pjäsgestalter varvades med titlar på män, påfallande ofta utan empati. Det blev till slut så att när upplösningen kom visste jag varken ut eller in. Och inte ville jag läsa om den heller för att få klarhet. Jag bryr mig oftast inte sådär jättemycket om vem mördaren är, särskilt inte i den här boken som innhöll så mycket annat.

Kanske skulle den vunnit på att vara en roman istället. Men jag är inte så säker. Det här är en bok med en agenda,  det gillas alltid! Och som deckare blir den dessutom läst!

Läst 2014

   Kelly, Erin: Grenar av gift ***

Ibland längtar jag efter en bok som koncentrerar sig på ett språk och använder det för att människorna som finns med ska kunna gå runt på sidorna likaväl som i ens eget huvud. De ska helt enkelt få liv. Dessutom ska de börja leva, fortsätta leva och till slut börja dö eller dö. Men de ska finnas, om ni förstår hur jag menar.

Erin Kelly är en helt ny författare för mig. Var jag snappade upp det här tipset har jag ingen aning om, men Kellys sätt att skriva stämmer in på det jag skrev ovan. Det var ett tag sen jag läste den och fortfarande tänker jag på personerna och hur början ledde fram till slutet.

Jag gillade nämligen Kellys sätt att skriva, och beskriva:

Med den första riktiga solstrålen letade sig en ny våg av hetta genom den täta murgrönan utanför fönstret. Löven trycktes mot glaset, giftgröna, i samma storlek och form som människohjärtan. sid 219

Kelly jämförs med Donna Tartt och det kan stämma. Därför kan jag också känna att denna debutroman kanske är lite väl...ungdomlig (trodde aldrig att jag ens skulle  tänka tanken att nånsin skriva detta uråldriga ord) för mig (?)  så historiens plötsliga slut var lite väl...oväntat. Det moraliska dilemmat kanske är att omgivningen kan påverka en mer än man tror och att kärlek och hat är två sidor av samma mynt och om myntet plötsligt vänder på sig, tja då får en intressant och välskriven bok ett slut som bara sådär sätter punkt. Ett thrillerslut. Vilket jag inte var beredd på, läser sällan baksidestexter nämligen.

Jag tror jag kommer att läsa fler av Kelly, det var som sagt nåt med språket...

Läst 2014

 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i böckerna:

Det var broschyrer från ställen över hela Storbritannien, ett universitet i Philadelphia, ett annat i Missouri och Uppsala universitet i Sverige. sid 223

Jag kände igen Uppsalasigillet på det översta sid 227.

Flynn, Gillian: Vassa föremål ***

Det här är alltså Flynns debutroman. Och den liknar de andra på så sätt att den var genreöverskridande. Kunde ju mycket hellre ha handlat om det vassa föremålet som fanns på omslaget, rakbladet. Där gjorde Flynn ett riktigt ärligt försök att skildra någonting förskräckligt som allt för många drabbas av. Eller om familjen som var utom räddning på alla sätt och vis kändes det som. Eller om återvändandets vånda.

Morde* kändes overkligt sjuk* och var det också. Så de kunde lika gärna gått bort. Mer av det andra istället, titeln kunde varit densamma.

Eftersom jag nu läst alla tre böckerna av Flynn så vet jag ju att även i de senare är morde* uppblandade med realismer av olika slag: Mörka platser xxx, och genreöverskridande: Gone girl xxx.

Flynn skriver enkelt men med vissa nedslag av riktigt träffande beskrivningsmeningar. Det brukar kanske kallas metaforer men här är det mer kroppskänslor som dyker upp, särskilt när alkoholen röjt runt ett tag och sömnen gett med sig. Det piggar upp.

Klockan var över två när jag vaknade, magen hade rullat in sig i sig själv, käken värkte av att jag gnisslat tänder fem timmar i sträck. sid 213 (min understykning)

[...] vaknade till en ilsken sol vid sjutiden nästa morgon sid 134.

Sammantaget en bra debut. Mörka platser var dock bättre och som trea Gone girl.

Kommer det en fjärde läser jag den också.

Tack modernista!

Läst 2014

   Barbara, Vanessa: Salladsnätter ***

En liten behändig bok med en lite annorlunda stil och ett lite annorlunda innehåll. ( som jag ju gillar). Många människor tränger ihop sig både geografiskt och på sidorna. Det borde inte behöva vara så komplicerat, en text att njuta av, människor med knepiga men intressanta intressen, ex.vis biverkningsstudier av läkemedel.( För många är det nog något som inte känns aktuellt men faktiskt, här passade det.)

Men det är komplicerat, varför måste någon dö? Är det här helt enkelt en deckare som förvandlat sig själv till en skröna, befolkad av alla dessa i grunden vanliga människor? Började allt med författarens önskan att skriva krim, och så tog det andra över? Jag vet inte men som deckare är den inte bra, som skröna lovande.

Lästa böcker 2014

_____________________________________________________________________

Sverige i boken:

Teresa hade hand om utskriften av dokument på främmande språk, hon renskrev bland annat formulär redigerade på franska, engelska, spanska, holländska, svenska och bulgariska, sid 104.

Den kvällen, medan maken läste de sista sidorna i romanen om bloddrypande skandinavier, sid 180

Larsson, Åke: Blicken  ****

En bra debut, med ett ovanligt innehåll.

Jag skulle tro att många inte alls vill läsa om sjukdom, mest the big-C, med åtföljande operationer och återfall och död. Patienter vars blick borrar sig in i läkarens för alltid. Men om man faktiskt är återkommande "kund" hos sjukvården är mycket av innehållet intressant.

Det känns märkligt att läsa Blicken. Den är spännande som en deckare och tar upp etik och äktenskapliga problem, karriärtankar och grupptillhörighet, relationer till föräldrar, arbetskamrater, de egna tankarna.

Jaget i boken genomgår en bildningsresa och blir klokare och klokare allt eftersom. Till slut inser jag att jag lurats av tilltalet jag och i bakhuvudet tänkt att boken är biografisk. Den måste bara vara en drömbild av hur en kirurg skulle behöva vara, i den bästa av världar.

Och författaren har glömt en väsentlig sak: Kill your darlings! Visst, en Vätternrunda som genomförs efter ett hugskott är ju beundransvärd men knappast information som tillför något till boken.

Och hustrun som arbetar för fullt och sköter det mesta hemma för hur ska Den Stora Kirurgen med bakjour/cykelträning/oändlig omsorg om patienter/svåra grubblerier över karriärstegen klara av det? Lägg därtill ett oavbrutet intresse att lära nytt, att få forska och disputera. Nej, till slut blev det för mycket, även om det som sagt är drömdoktorn Larsson skriver om.

Men otroligt intressant och späckat med erfarenheter. Helt klar annorlunda = jag gillar.

Dessutom, känns lite uppföljarvibbar, inte mig emot.

Läst 2014

   Catton, Eleanor: Repetitionen ****

Bookerprisvinnaren Cattons debut är en ovanligt skriven ovanlig historia. Ja, så är det faktiskt. Det är så sällan nu för tiden man får läsa en bok med så ett så eget språk, det känns om att det bara måste ha flödat ut under Cattons penna (eller tangenter mer troligt) utan uppehåll. Historien är fascinerande och innehåller allt från återhållen sexualitet till närmast tabubelagda sexskämt som Stanley (protagonistens) pappa drar för att genera sin son. Ok, den är kanske aningen pubertal men å andra sidan skildrar den livströttheten hos den militärliknande lärarkåren och det med stor insikt. Dessutom får Catton till ett slut som var oväntat.

Jag tror att den här boken inte går att beskriva mer än så, det är bara att läsa den. Det är dock verkligen ingen feelgood roman utan mer en bok att läsa med skräckblandad förvåning, vad är det för personer som befolkar sidorna? Det darrar av livshat mellan raderna, eller är det bara skicklighet från författarens sida?

Läst 2014

   Thorell, Julia: Juni ***

Juni är inte en månad i det här fallet utan namnet på en tjej vars liv skildras i den här tecknade serien. Eller hennes bildningsresa kanske. För hon skildrar hur hon lever ett liv och söker en utbildning hon egentligen inte vill. Men slutet blir gott kan man säga.

Teckningarna är grova och känns spontana, vilket jag inte tror är fallet. Det ligger mycket tankemöda bakom dem, för de passar (efter ett tag, när jag vant mig) utmärkt till de visdomsord som finns i bubblorna, nämligen att hippielivet, där Juni växte upp, var fritt och fränt, men på bekostnad av barnens rättigheter att få omsorg och tillit till och av vuxenvärlden.

Jag läser inte så mycket serier men känner nu att jag gärna skulle göra det. Jag gillade nämligen Juni! Hon lyckas helt klart med det många misslyckas med, att försonas och gå vidare!

Läst 2014

Läsutmaning läs ett år.

   Lönnqvist, Anna: Tills kärleken skiljer oss ***

En lättläst bok, de 400 sidorna gick snabbt att läsa. Kanske för att handlingen var väldigt ytlig och svartvit. Samtidigt som den kändes både intressant och aktuell (?).

Här skildras, utan pardon, skillnaden mellan män och kvinnor när den är som sämst. Jag brukar säga att när kvinnorna steg ut i arbetslivet steg inte männen in i hemmen som de borde ha gjort. Både fysiskt och psykiskt. Och jämställdheten

är inte självklar utan upp till mannen att bestämma. Mycket märkligt.

Jag har stor förståelse för Sanna som stannat kvar i alla år. Och hon hade säkert suttit där än om inte den vite springaren med sin ryttare kommit till hjälp. Vilket kändes helt orealistiskt liksom även historien runt släktskapet osv.

Men sen tycker jag att mycket blev stereotypt, och tröttsamt. Personskildringarna var inte direkt fördjupade om man säger så.  

Sammanfattningsvis: Mest trovärdig är Philip som uppträder som om han varit född flera årtionden för sent. Eller så är arbetslivet cementerat i sin form för alltid. Många karriärister borde vara ungkarlar, men det är tack vare familjen de flesta kommer så långt som de gör. Deras besatthet gör dem till egoister utan dess like. Här är det draget till sin spets och det är bra, öppnar för diskussion.

Och var kommer barnen in egentligen?

Läst 2014

vinst, blev läst först efter den diskussion som skulle vara om den tyvärr.