Inlägg publicerade under kategorin Debutant

Av violen - 15 juni 2014 23:15

   Thorell, Julia: Juni ***


Juni är inte en månad i det här fallet utan namnet på en tjej vars liv skildras i den här tecknade serien. Eller hennes bildningsresa kanske. För hon skildrar hur hon lever ett liv och söker en utbildning hon egentligen inte vill. Men slutet blir gott kan man säga.

Teckningarna är grova och känns spontana, vilket jag inte tror är fallet. Det ligger mycket tankemöda bakom dem, för de passar (efter ett tag, när jag vant mig) utmärkt till de visdomsord som finns i bubblorna, nämligen att hippielivet, där Juni växte upp, var fritt och fränt, men på bekostnad av barnens rättigheter att få omsorg och tillit till och av vuxenvärlden.


Jag läser inte så mycket serier men känner nu att jag gärna skulle göra det. Jag gillade nämligen Juni! Hon lyckas helt klart med det många misslyckas med, att försonas och gå vidare!


Läst 2014

Läsutmaning läs ett år.

Av violen - 26 maj 2014 09:41

   Lönnqvist, Anna: Tills kärleken skiljer oss ***


En lättläst bok, de 400 sidorna gick snabbt att läsa. Kanske för att handlingen var väldigt ytlig och svartvit. Samtidigt som den kändes både intressant och aktuell (?).

Här skildras, utan pardon, skillnaden mellan män och kvinnor när den är som sämst. Jag brukar säga att när kvinnorna steg ut i arbetslivet steg inte männen in i hemmen som de borde ha gjort. Både fysiskt och psykiskt. Och jämställdheten

är inte självklar utan upp till mannen att bestämma. Mycket märkligt.

Jag har stor förståelse för Sanna som stannat kvar i alla år. Och hon hade säkert suttit där än om inte den vite springaren med sin ryttare kommit till hjälp. Vilket kändes helt orealistiskt liksom även historien runt släktskapet osv.


Men sen tycker jag att mycket blev stereotypt, och tröttsamt. Personskildringarna var inte direkt fördjupade om man säger så.  


Sammanfattningsvis: Mest trovärdig är Philip som uppträder som om han varit född flera årtionden för sent. Eller så är arbetslivet cementerat i sin form för alltid. Många karriärister borde vara ungkarlar, men det är tack vare familjen de flesta kommer så långt som de gör. Deras besatthet gör dem till egoister utan dess like. Här är det draget till sin spets och det är bra, öppnar för diskussion.


Och var kommer barnen in egentligen?


Läst 2014


vinst, blev läst först efter den diskussion som skulle vara om den tyvärr.


Av violen - 30 april 2014 23:45

   Naseh, Negar: Under all denna vinter ****


En så annorlunda, så utlämnande, så egendomlig och sparsmakad bok. Så ytterst sällan det kommer en sådan här debut och dessutom, den andra delen med skrivprocessen. Jag tror att det finns böcker med ord och det finns böcker med tankar. Den här boken kommer fram ur det gemensamma arvet. Människans innersta mörker. Erfarenheter och tankar som litteraturen blandar till i ett inre som bara den som samlat och lagt på hög kan beskriva.


När jag läste boken var det som att lyssna till ett slags invärtes bultande från människans ursprung, med en igenkänning som jag inte förstod. Men när jag läste om skrivprocessen, något jag inte gjort på ett så öppet sätt förut, kände jag en slags lättnad, allt finns ju dokumenterat i dramerna sen tidigare, därför har det relevans än idag.


Måste citera nedanstående:


Det är som att titta in i en snökula. Vackert och klaustrofobiskt på samma gång ... Negar Naseh skriver att hon vill starta ett samtal om texten och det som finns under den och inte låtsas som om romaner liksom uppstod i ett tomrum. Och jag tror på inbjudan och på kontaktförsöket. Att det inte är menat som facit eller fälla. Det gör mig glad och vetgirig."
Victoria Greve, SR Kulturnytt


Riktigt bra!

Av violen - 10 januari 2014 14:45

 Cole, Teju: Öppen stad *****


2014 års första bok formade sig till att bli en riktig roman. En riktigt fullödig roman. Äntligen!

Jag gillar ju essäer och Coles debut är som en samling essäer med små noveller emellan. Men, och det är viktigt, den här boken är ingen novellsamling eller essäsamling, den här boken hänger ihop från början till slut. Tyvärr läste jag den i två omgångar eftersom lånetiden gick ut, och det innebar att början försvann i en slags minneslucka, men redan där fanns det meningar som stack ut.


När jag var barn i Laos fanns det en blind, kringströvande child, en man som vördades djupt för sina andliga förmågor. När han sjöng sina sånger ingav han alla åhörare en känsla av att de, genom att lyssna till honom, på något sätt hade rört vid det överjordiska, eller själva blivit vidrörda av det. sid 49


Jag var inte på humör för folk som försökte ta mig i anspråk. sid 53


Jag brukar ibland uppleva böcker som ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament.  Men här är det verkligheten, den stora verkligheten som ses, inte bara ett hörn. Och Julius har inget direkt temperament, han är en betraktare som ofta bara blickar ut över staden, nästan likgiltigt. Han ser och berättar om det, men jag upplevde en kyla i betraktandet som jag inte förstod till att börja med. Upptäckten av slavkyrkogården, hastigt berättat. Samma om Ground Zero, han betraktar gropen och går sen vidare.

Det hindrar inte att jag bara njöt av Öppen stad. Det är så mycket som är just öppet i den och som jag kan sakna i modern litteratur som bara vidrör världen som hastigast. Men här diskuteras allt möjligt. Resonemanget mellan Farouq och Julius på sidan 122-128 t.ex Mötet med rwandierna, och en sanning, enkelt berättat:


De var som vilka unga människor som helst. Och jag kände lite av den där mentala sammandragningen - stundtals omärklig, men alltid där - som inträffade så fort jag introducerades för unga män från Serbien eller Kroatien, från Sierra Leone eller Liberia. Det där tvivlet som sa att också de kunde ha dödat och dödat och först senare lärt sig hur man såg oskyldig ut. sid 165



Det jag funderade över, en ung man skriver sin debutbok, visserligen en bok om världens konflikthärdar men även om sitt liv, och inte en enda samlagsskildring. Kvinnorna är till största delen osynliga och lämnar honom. Varför? Det faller också på plats. Rasande skickligt gjort måste jag säga. För det är ju också en del av den här bokens budskap. Den verklighet som finns för oss som lever nu. Och det är ju trots allt det som världen uppmärksammar, män. Och en och annan äldre vis kvinna som inte hotar dessa män. De andra är bara en kvinnosyn att leva ut.

Dessutom har Cole lagt in, kanske "with a little help" från förlaget, den där scenen som kommer att göra sig så bra på film, där i parken, mot den blå himlen, helt oväntat.


Kort sagt: vill du verkligen känna på världens tankar, läs det här! Och inse att, om Cole lyckas behålla sitt enorma, vidöppna skrivande, kan Nobelpriset vara hans inom ett antal decennier.


Läst 2014


Av violen - 17 oktober 2013 08:30

  Moggach, Lottie: Kyss mig först ***


En förutsättning för att kunna ta till sig den här boken fullt ut är att man har erfarenhet av Facebook. Annars är det risk att allt går en förbi och blir SF. Och då mister boken sin trovärdighet. De som hatar FB (aldrig provat det) kommer att bli ännu mer anti, och de som ser FB som en naturlig del av livet kan rycka på axlarna och säga, coolt. Men det händer då inte mig...

Fast allt det här skulle kunna hända, historien känns som en handledning till alla de kommande böcker som ska skrivas i ämnet. Den innehåller allt och rör sig mellan olika genrer.


med risk för att spoila skriver jag osynligt här nedan, markera om du vill läsa:


den berör dödshjälp både utifrån ett filosofiskt och etiskt/medicinskt perspektiv, förälders död i cancer vilket jag själv i alla fall ser som en egen genre så många böcker som kommit om det på sistone, exotisk miljö (som ju ofta finns med både i schlagertexter och populärkultur som ex vis Harlequin). Och så Facebook-genren som jag tror startar med den här boken, det är inget konstigt att en medelmåtta med övervikt (str 42, vilken gigant!) isolerar sig och spelar dataspel och skriver på mystiska forum. Så lever många idag. Och psykopaten som här använder FB som sin arena för att begå brott. Referenser till hippiekulturen, som ofta finns med i brittiska och amerikanska böcker. Alla får sin del av kakan. Och det känns såå tryggt och igenkännande. Men det är det där med FB som kan hålla undan en del.


Just det här genreöverskridandet gör boken väldigt intressant och spännande. Lägg till att inte ett enda ord som jag kunde se var felstavat (?) och karaktärerna visade sig vara levande när de väl kom ut ur datorn, så var det här en riktigt bra debut. Slutet var inte så lyckat iofs, lite abrupt men det innehöll de två karaktärer jag gillade mest så det var väl fint.


Tack Modernista för ett intressant rec. ex.


Läst 2013


Sverige i böckerna:


På sidan 251 nämns Stockholmssyndromet.

Av violen - 20 augusti 2013 08:00

   Boström-Knausgård, Linda: Helioskatastrofen ****


 En rasande skicklig skildring av en persons psykiska sönderfall. Jag vet inte om Boström-Knausgård vill att det ska vara kontentan av boken, men så är min läsupplevelse i alla fall. Så många har försökt berätta hur det känns, att få psykbryt och leva med det och ätas av det. Men som sagt, här finns mer att hämta än hos de flesta.


Boken famnar mycket, en myt, en uppväxt, ett inskränkt, slutet sammanhang där religionen kräver och kräver. En längtan efter den frånvarande far som absolut inte kan ersättas av Gud eller nån annan. En katastrof helt enkelt som drabbar mytens grekisktalande inkarnation.


Det enda jag kan förnimma i den här boken är att den har ett slags agenda, allt utmynnar i en ring kring religionen, där i mitten finns den. Inte skildrad med hat men med obehaglig realism. Jesus brydde sig om de svaga men hans efterföljare har tänkt helt tvärtom, de bryr sig om sig själva på de svagas bekostnad. Kanske det är det boken betyder?

Det är i alla fall en av de få böcker som jag verkligen tror växer av en omläsning.


Tack Modernista för ett bra rec ex.


Läst 2013

Av violen - 21 juli 2013 17:30

   Boianjiu, Shani: Det eviga folket är inte rädda ****


En debut som jag genast ville läsa. Den tog sin tid och ibland uppfattade jag den ostrukturerad och t.o.m onödig i vissa partier. Lös i intrigen och berättelserna.

Flickorna kändes lika sexfixerade som pojkar som gör lumpen. Är det så eller blir de så eller blir inte boken bra utan dessa likheter? Ingår det i militärtjänsten, att bli som män för att kunna överleva mentalt? Och överlever egentligen män mentalt? Något svar finns inte.


Boken var tung att läsa för överallt kändes våldet och eländet även om det stod så mycket annat också att man ständigt kom tillbaka till att allt var helt naturligt, ett spel som har spelats i så många vidriga år och därför vinns ibland och ibland inte. Ingen vinner helt.


Intressant, javisst. Men stundtals förvirrande. Lätt att läsningen blev slarvig ibland.


Uppdatering: Jag har nu läst ett antal recensioner och uppmanar den intresserade att göra detsamma. Det jag upplever förvirrande och ostrukturerat är det. En samling noveller? Tack för den såhär efteråt. De tre flickorna får ingen briefing under tiden i armén, efteråt kommer verkligheten ikapp dem. Som den gör för pojkar också eller? Det känns som att ett feministiskt stråk (också) drar genom boken. Men det är en annan läsning.


Läst 2013



Sverige i texten:


Han hade lagt ganska mycket pengar på en paprikaskalarapparat

(i koppar, tillverkad i Sverige). sid 278


"Tror du att du kanske har drabbats

av Stockholmssyndromet?" frågade Lea sid 333

Av violen - 4 juli 2013 23:00

   Åkervall, Jenny: Jag tjänar inte ***


En omtalad debut som var helt ok. Men inte mer.

Den hade ett driv som gjorde att jag utan tvekan fortsatte att läsa, men det var egentligen bara psykiatridelen som intresserade mig, och den kändes trovärdig tills det plötsligt var overkliga kollegor som gjorde sin grej precis just när det var som värst för Anna Sager.

Det andra kändes liksom bara konstruerat, och skrivet efter nån slags mall för att stadfästa samtiden åren kring 2012.


Det var som att deckargenrens flyt användes just för att beskriva det författaren vill ha sagt. Allt är eländes skit men till slut ska det nog ordna sig. Hur? För Anna? Utbrändheten var tydligen en chimär för de nya tagen kommer utan återhämtning. För landet? Det får man räkna ut själv.


Ej tidigare läst mening som inte tillförde så mycket:


Det var fortfarande bara förmiddag men Anna kände sig redan trött som ett helt ålderdomshem. sid 99



Läst 2013

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Transplantation i boken:


[...] samtidigt som psykiatrins andel av de totala sjukvårdsresurserna hela tiden minskade. Mycket berodde på att kostnaderna för den somatiska sjukvården hade skjutit i höjden - nya, oerhört dyra läkemedel för sällsynta sjukdomar, den växande transplantations - och hjärtkirurgin, det växande kravet bland människor att få tämligen triviala åkommor behandlade...sid 60

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se