Inlägg publicerade under kategorin Lindholm, Margareta

Av violen - 7 april 2023 21:30

Lindholm, Margareta: Syskonen ****

 


Jag blev uppriktigt glad när jag såg att Lindholm kommit med en ny bok. Och den befinner sig i samma landskap som Skogen som jag läst tidigare. Igenkänningsfaktorn är skyhög, då jag växte upp på ett liknande sätt. Boken är varm, generös och beskriver hemmadotterns liv, något som känns verkligt avlägset.

Det som rörde mig mest var faderns beskrivning av marken och skogen, när dottern var i skogen med honom. Nu är han på hemmet och nya planer och ny oro präglar dotterns tänkande. Hennes omsorg om brodern är också rörande, men jag tycker mest om naturens roll i alltihop.

Så ovanligt att läsa en bok där omtanke och medkänsla har en så stor roll. Jag har länge längtat efter den här boken, utan att veta om det.

Av violen - 25 oktober 2017 16:00

   Lindholm, Margareta: Vi är bara besökare här ****


Jag konstaterade förvånat att jag inte läst den här boken av Lindholm. När jag läst ett tag förstod jag varför. Jag brukar konsekvent försöka undvika böcker om demens och Ahlzeimers sjukdom. Det smärtar för mycket, då min mamma hade den sjukdomen sista åren av sitt liv.

Men nu började jag och slutförde boken. Och som det mesta av Lindholm är den vacker, stilren, omfamnande. Såklart.

Fast så sorgsen att jag gärna avstått från läsningen.


Läst 2017

Av violen - 10 augusti 2017 09:22





   Lindholm, Margareta: Jag går över det frusna gräset ***


Jag blev verkligen glad när jag för ett tag sen läste Skogen av Lindholm. Och planen har hela tiden varit att läsa mer av henne.

Jag går över det frusna gräset är även den en märklig, sparsmakad historia. Jag blev så ledsen när jag läste den, jag kände källarlukten, kylan, ohyrans närvaro och avhumaniseringen. Boken har många bottnar och och alla är bråddjupa. Vem är ett offer, den källartagna eller den skenbart fria på ovanvåningen?


Och sedan tystnar hon för snabbt.

Det är som han blåser ut henne, som man blåser ut ett ljus. sid 53


Jag tycker ändå inte att den här boken når upp till Skogen. Stilmässigt ja, innehållsmässigt nej. Kanske för att jag inte kan referera till denna på samma sätt. Jag får en känsla av att den utspelar sig för decennier sen, och att den trots allt visar på en ny öppenhet mot "mentalsjukhusen". En öppenhet som hade sina begränsningar i och med att ingen kontroll fanns.


Läst 2012


..................................................






.

   Lindholm, Margareta: Skogen ****



En sparsmakad bok som faktiskt fick mig att tänka på Korparna. Och min egen uppväxt på småbruket. Och tidens gång. Och framförallt glädjen i att hitta ett nytt författarskap!


Språket är vackert, personerna få, formatet litet - handvänligt, skogens trädgeneration fullväxt. En pärla helt enkelt.


Psykologiskt skarp, medkännande och med sinne för detaljer, ja det stämmer. Så var den här boken och jag vill såklart läsa fler böcker av författaren.

Till våren kommer en ny bok av Lindholm, och det finns en del på ett bibliotek nära mig. Det här blir bra!


..........................

   Lindholm, Margareta: Tan ****



Skogen och Jag går över det frusna gräset är de böcker jag läst tidigare av Lindholm. Och genast jag börjar läsa Tan känner jag igen orden, dess lätta placering i texten.


Vi visas in i ett rum. Doktor Gilbèrt sitter bakom ett stort skrivbord. På bordsytan ligger papper och skrifter i travar. Vi står stilla och väntar på anvisningar. Situationen är ovan för oss alla. Inte ens morbror vet vad vi ska göra, vad som förväntas. Doktor Gilbèr läser ett papper. Jag ser på honom. Hög panna, med en djup rynka mellan ögonbrynen när han läser. Äldre än jag. sid 18


Det är många ord men ändå precis så många ord behövs det. Jag känner som så, det är tankar som är ord som blir text som fästs på papper. Det berör läsaren men inte jaget som lever sitt liv mellan raderna. Det är bra, så väldigt bra! Jag tänker ibland, vill jag veta det här? Vill jag det? Nej, egentligen inte men nu vet jag och stod ut tack vare orden som är en sköld mot det svåra som finns mellan pärmarna.



Läst 2012

----------------------------------------------------------

Av violen - 18 april 2012 15:00

   Lindholm, Margareta: Tan ****



Skogen och Jag går över det frusna gräset är de böcker jag läst tidigare av Lindholm. Och genast jag börjar läsa Tan känner jag igen orden, dess lätta placering i texten.


Vi visas in i ett rum. Doktor Gilbèrt sitter bakom ett stort skrivbord. På bordsytan ligger papper och skrifter i travar. Vi står stilla och väntar på anvisningar. Situationen är ovan för oss alla. Inte ens morbror vet vad vi ska göra, vad som förväntas. Doktor Gilbèr läser ett papper. Jag ser på honom. Hög panna, med en djup rynka mellan ögonbrynen när han läser. Äldre än jag. sid 18


Det är många ord men ändå precis så många ord behövs det. Jag känner som så, det är tankar som är ord som blir text som fästs på papper. Det berör läsaren men inte jaget som lever sitt liv mellan raderna. Det är bra, så väldigt bra! Jag tänker ibland, vill jag veta det här? Vill jag det? Nej, egentligen inte men nu vet jag och stod ut tack vare orden som är en sköld mot det svåra som finns mellan pärmarna.



Läst 2012



Av violen - 6 mars 2012 14:30

   Lindholm, Margareta: Jag går över det frusna gräset ***


Jag blev verkligen glad när jag för ett tag sen läste Skogen av Lindholm. Och planen har hela tiden varit att läsa mer av henne.

Jag går över det frusna gräset är även den en märklig, sparsmakad historia. Jag blev så ledsen när jag läste den, jag kände källarlukten, kylan, ohyrans närvaro och avhumaniseringen. Boken har många bottnar och och alla är bråddjupa. Vem är ett offer, den källartagna eller den skenbart fria på ovanvåningen?


Och sedan tystnar hon för snabbt.

Det är som han blåser ut henne, som man blåser ut ett ljus. sid 53


Jag tycker ändå inte att den här boken når upp till Skogen. Stilmässigt ja, innehållsmässigt nej. Kanske för att jag inte kan referera till denna på samma sätt. Jag får en känsla av att den utspelar sig för decennier sen, och att den trots allt visar på en ny öppenhet mot "mentalsjukhusen". En öppenhet som hade sina begränsningar i och med att ingen kontroll fanns.


Läst 2012



Av violen - 9 november 2011 10:45

  Lindholm, Margareta: Skogen ****



En sparsmakad bok som faktiskt fick mig att tänka på Korparna. Och min egen uppväxt på småbruket. Och tidens gång. Och framförallt glädjen i att hitta ett nytt författarskap!


Språket är vackert, personerna få, formatet litet - handvänligt, skogens trädgeneration fullväxt. En pärla helt enkelt.


Psykologiskt skarp, medkännande och med sinne för detaljer, ja det stämmer. Så var den här boken och jag vill såklart läsa fler böcker av författaren.


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards