Direktlänk till inlägg 17 juli 2011

Bannerhed, Tomas: Korparna

Av violen - 17 juli 2011 14:45


  Bannerhed, Tomas: Korparna *****


En strålande debut! Jag bara svepte boken med stigande engagemang. Ja, jag blev verkligen engagerad. Kände igen mig i en hel del då jag ju själv är uppväxt på ett småbruk. Men boken är så mycket mer än det den ger sig ut för. Visst finns det ofta tankar på att nästa generation ska ta över, men på så små ställen var den tiden nog ändå över. Längre fram skulle det mest troligt ha visat sig att Klas hade sluppit eftersom arrendet verkligen skulle ha sagts upp och en av de få bönder som skulle ta över byn fått det istället.

Nej styrkan i boken ligger framförallt i språket, så otroligt bra skrivet. Varje mening känns som en eftertanke så välformulerad.

Sommaren, tänkte man. Den ofrånkomliga, förhatliga, evinnerliga sommaren - som en straffkommendering till det som kallas hemma. En internering för latoxar med läshuvud. Snart är den här på riktigt.

Om två veckor finns det inte en människa kvar.

Skolgården passade över huvud taget inte ihop med prunkande tulpanrabatter och kastanjer i full blom. Skolgården skulle ligga lerig och blöt under tjocka höstlövsdrivor, [...] Det skulle lukta äpplen och svamp, då visste man att man hade nästan hela läsåret kvar. sid 46

 

Har jag fel när jag tror att många, många bokläsare känner igen sin skoltid i de orden?


Sidorna flyter lätt, långa korta kursiva normala. Och bilden bygger sig fram, bilden av vad som egentligen ger den fasansfulla rädslan för arvet, inte gården men själen.

Vad pappan än arbetat med skulle hans rädslor funnits men i annan skepnad. Nu är det regnet, torkan, ohyran, åskan. Och det som fascinerar mig är tanken på hur många av våra förfäder som hade det på detta sätt under många generationer. Så många småbrukare ( en stor del försöjde sig ju på detta vis innan industrierna kom), så många slag på barometern, krossade korn att smaka på för att känna av fukten, blickar mot skyn, lyssnande på väderleksrapporten, och ännu tidigare, så många rep som drogs över åkrarna för att lura frosten.


Jag ger en eloge till Bannerhed, för förmågan att föreviga ett kulturlandskap som numera är borta: småbrukarens eller småbondens som det kanske sägs söderut.

Dessutom skildrar han en familj under press och hur den långsamt går mot sin undergång. Till slut händer det oundvikliga. Men kommer Klas att klara sig? Jag hoppas det för under läsningens gång lär jag mig verkligen att tycka om den här familjen. Jag gillar Klas och hans tillflykt, fåglarna. Jag beundrar mamman som gör sitt allra bästa. Jag tror att Göran, trots sitt antydda handikapp (?), är en rar pojke. Och pappan är ett offer, både för arv och miljö och kanske även tiden som inte hade rätta mediciner för att hjälpa honom. Trots allt var han också en gång full av tillförsikt och ristade i stenen för att bli odödlig.

Boken rör och berör och fascinerar mig. Manar fram barndomsminnen och gör mig trots allt glad på ett sätt.


En författare till som vågar närma sig det onämnbara, självmordet. Och dess omgivning.


PS: Jag tänkte hela tiden jag läste, den här boken har tagit lång tid att skriva. Varje ord kändes präntat. Och så läste jag här på babbelbloggen att den tagit 10 år! Jag visste det! Och ta gärna tid på dig till nästa bok Bannerhed, en sådan här upplevelse får man bara en gång per decennium så den är värd att vänta på......!


Dessutom: omslagsbilden är perfekt!

Läst 2011

 
 
mimmimarie

mimmimarie

17 juli 2011 17:22

Jag har planerat läsa Korpen när jag äntligen får tid. Efter din recension längtar jag ännu mera.

http://mimmimarie.blogspot.com

 
Ingen bild

mig

17 juli 2011 18:22

Läsläsläsläs!

 
Desirée

Desirée

18 juli 2011 09:33

Tack för titten hos mig :)

http://www.desireefredlund.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Tisdag 20 nov 08:00

Johannas topplista     Höstens bästa sept okt nov   November är ju verkligen inte slut än och flera böcker ligger i slalomläsningshögen, snart utlästa.   Men det var inga svårigheter att hitta fem otroligt bra böcker so...

Av violen - Tisdag 13 nov 08:00

Johannas topplista     Grå är veckans utmaning. Och det finns verkligen snygga omslag helt utan färg. Dessa hittade jag nästan omgående när jag sökte bland mina omslag.   Vill understryka att jag denna gång gått enbart på omslagen, så grå...

Av violen - Måndag 12 nov 08:30


  Schulman, Alex: Bränn alla mina brev ****   Det är nog bara att konstatera att Schulman har gjort det igen. Skrivit en genomtänkt bok om en anhörig. Förut var det pappan Skynda att älska och mamman Glöm mig. Nu är det hans mormor. Och morfar. ...

Av violen - Lördag 10 nov 06:30


  Smirnoff, Karin: Jag for ner till bror ****    Förra gången jag läste en förtäckt deckare i augustprissammanhang var 1993, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman. För övrigt en av de bästa böcker jag läst. Den speglade också tidsandan men kittl...

Av violen - Tisdag 6 nov 08:00

Johannas topplista      Böcker om pappor eller med pappor.  Jag rekommenderar alla och har länkat till mina reflektioner.   En storm kom från paradiset: Johannes Aynuru      Om Aynurus far, men även om främlingsskapet i ...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se