Hjort, Vidgis: Om bara ****

Hmm, har jag inte nyss läst den här boken? Fick inte den författaren Nobelpriset 2022, se här? Det finns verkligen många beröringspunkter mellan Hjorts och Ernaux böcker. Men medan Ernaux skriver kortfattat breder Hjort verkligen ut sig.

Fortfarande är ämnet aktuellt som litteratur, kvinna blir passionerat förälskad och lever sitt liv i väntan på den man som egentligen inte alls bryr sig om vilken själ den kropp besitter som han för tillfället går i säng med. Dessutom ljuger han obehindrat och tänker oavbrutet på sig själv. Och kvinnan beter sig som en tonåring, ringer till bekanta och frågar var han där, vad sa han, hur såg han ut, pratade han med någon (annan) kvinna? Jag läser med stigande pinsam förvåning.

Ämnet är ganska ointressant tycker jag alltså, men hur kan det då komma sig att jag i stort sett sträckläser boken??? Jag är verkligen imponerad av Hjorts rasande snabba berättarstil. Och fortsätter läsa med förvånat intresse. Men det är ju inte innehållet som fängslar utan Hjorts uttryck i texten. För det här är ingen kärlekshistoria egentligen, det är liksom bara sorgligt. Det är en kvinnas liv, och hon finns verkligen.

Hjort lyckas med det Ernaux inte riktigt gör, att låta läsaren tränga in i ett liv och inte bara en företeelse. Kanske Ernaux skildrar något nytt, lite förbjudet, lite skamligt. Medan Hjort skriver om något de flesta numera vågar stå för att man upplevt, i tonåren alltså. Sen blir det inom äktenskapets ram, och finns det inte igenkänning där också, den ena partnern väntar ständigt på smulor från den andre? Utan att någon kan få veta…Men i Hjorts text delar kvinnan med sig och lever kvar i sin tonårs utlevande tydlighet. Precis som män alltid gjort och fått göra.

I vart fall har Hjort skrivit en mycket bra bok

Nord, Cicci: Organ tur och retur ***

Böcker av transplanterade finns det inte så många av. Därför är det mycket vällovligt av Nord att skriva den bok hon önskade hade funnits när hon transplanterades med njure och bukspottskörtel från en avliden donator. 

Det är en fartfylld bok av en energisk person. Boken bygger till stora delar på den FBsida som Nord hade och hennes konversationer med sina följare. Något som höjer innehållet ett snäpp, eftersom själva FB är och framförallt har varit, en stor del av mångas vardag. Därför är det intressant att följa med i flödet, även om jag tyvärr inte gjorde det IRL när det skrevs. 

Därför är tiden före transplantationen, dialysen, resorna, familjen, läkarnas bemötande och våndan över alla beslut som ska fattas inte tillrättalagda. Ofta tenderar ju tiden innan att falla i glömska eller i alla fall tonas ner ordentligt om operationen går bra och måendet går upp som en raket, men här är det inte så. Det ger boken en slags fascinerande grym verklighetsbeskrivning som kanske inte gör den njursjuke läsaren så hoppfull. Men man kan också säga att det är inte bättre än såhär att ha dialys och känna sig utsatt, det är den sjukes realitet helt enkelt. Man kan bli ödmjuk, rädd eller som Cicci, förbannad på det som händer.

Njursjuka är ingen homogen grupp, vi är alla olika. Numera är det många bland de som har living donor som inte behöver ha dialys alls. De mår naturligtvis dåligt, är trötta och längtar lika mycket som andra till sitt nya liv. Men de slipper operationerna före dialyserna, själva dialysen och är ofta i sämre skick. Men alla som får chansen till ett nytt längre liv känner skillnaden före och efter. Förhoppningsvis går det bra för de flesta och får, liksom jag själv, tacka vetenskapen som låtit så många uppleva en transplantation. 

Ullerud, Eva: Dekahebdom eller fredagsbagateller i Missenträsk***

Slumpen gjorde att jag hittade den här boken. Såsom boende i norra Sverige känner jag väl till Sara Lidmans Missenträsk och jag erkänner att det var titeln som gjorde mig nyfiken.

Om jag läst Decamerone av Boccacio skulle jag nog genast ha förstått upplägget, men eftersom jag föredrar att i princip inte veta så mycket om det jag ska läsa så läste jag bara boken rakt av. Och hängde inte riktigt med, men läste sen om berättelseinläggen en gång till. 

Boken består av två blandade delar. Dels en slags feelgood historia om pensionärerna från Skåne som flyr pandemin och isolerar sig i Missenträsk. Dels deras fredagsbagateller, berättelser och uttalanden som berör nutiden.

Bokens behållning är helt klart de sk bagatellerna, som jag anser är mycket läsvärda. De tar upp ämnen som alla är berörande, hamstring, kvinnovåld, covid och till slut en dystopisk värld. Så mycket tänkvärt material. Flickan med plakatet tog tag ordentligt.

Jag önskar att det kom en till bok av Ullerud som bara lät essäformen flöda och skildra, precis som Dekahebdom: "utsatthet och allas lika värde" (baksidestext). 

Tack Whip Media för rec ex

 Mukasonga, Scholastique: Barfotakvinnan ***

Jag ville tro att jag skulle få veta mer om folkmordet i Rwanda innan jag läste den här boken. Men den handlade mest om Mukasongas mamma och benämns också biografi. 

Det var en intressant bok, med levnadsbeskrivning av mammans och Mukasongas eget liv. Folkmordet antyds endast vid några tillfällen.

Eftersom jag läst mycket om folkmordet var det lite märkligt att koppla bort det och inse att det jag läser är en levnadsbeskrivning över det liv Mukasonga och hennes mamma levt. Där fanns  en fin skildring av tutsiernas sätt att leva, dock utan kor eftersom de tvångsförflyttats.

Kanske är det förbehållet rena reportageböcker såsom Gourevitch, Philip: Vill vill upplysa er om att ni kommer att dödas tillsammans med era familjer att skildra den brutala verkligheten. Kanske är det omöjligt att nämna det förfärliga i mer än korta meningar. 

Törnvall, Clara: Autisterna ****

En riktigt bra bok som gick väldigt bra att lyssna på.

Den var otroligt intressant. Jag kände igen mig i oroväckande mycket hos min omgivning, och kanske även hos mig själv. Jag kan inte låta bli att undra om just autism eller asperbergs är mycket mer utbrett än någon vet om. 

Hur som helst fascinerades jag av boken, som påminner litegrann i stilen om Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki som jag också gillade. Här 

Det måste ligga ett gediget arbete av Törnvall bakom dessa tankegångar. Hon citerar ur och har med uttalanden ur många böcker och artiklar. Dessutom finns det med flera författare som "kommit ut" som autistiska vid senare tids forskning. 

Alla som är intresserade av detta ämne, vilket borde vara merparten av läsande kvinnor (ok det finns även män) borde verkligen läsa denna bok, eftersom det handlar om ett relativt nyupptäckt område som kvinnor fått väldigt lite stöd och forskning om. Och vi vill väl alla förstå varandra eller hur? Visst är det därför vi läser...

Jag önskar mig fler böcker i ämnet. En studiebok som helt enkelt ger mer upplysningar om hur autism uppkommer, och när det gör det och om det kan ändras över livet? Och hur det enkelt kan beskrivas för gemene man, för det här måste upplysas om och accepteras i detta av intryck "overloadade" samhälle. Det är ju inte ok att kvinnor (och män) ska känna sig helt förvirrade eftersom de inte vet varför de känner sig på ett annat sätt än många (majoriteten?) andra.

Kanske du känner till böcker, romaner facklitteratur noveller, i detta så nya ämne? 

Meyer, Deon: Mörk flod 

Faktiskt, Mayer är en riktigt bra deckaförfattare. Denna bok t.ex var spännande och klurig. Som vanligt en oerhört vacker kvinna och de två för alltid deckarna Griessel och Kapido.

Jag väntade hela tiden på den krasch som kom först i sista meningen. Den cliffhangern pekar mot nästa bok, som måste vara riktigt bra för att kunna ta in samma persongalleri igen. Jag kanske läser den också, få se...

Månadsläsning januari 2023 

Modiano, Patrick: Chevreuse ****

Daoud, Kamel: Fallet Mersault ***

Sigurdadottir, Lilja: Iskall sol
Johansdotter, Henna: Hägringen – en novell ****

 Ernaux, Annie: Sinnenas tid ****

Ernaux, Annie: Omständigheter ****

Bäst: Modiano, Patrick: Chevreuse **** och Ernaux, Annie: Omständigheter ****

Mindre bra: Daoud, Kamel: Fallet Mersault ***