Alla inlägg under november 2019

Av violen - 24 november 2019 16:33

Moström, Jonas: Dödens pendel  (ljudbok)

 


Moström skriver om Sundsvall vilket känns lite kul då jag har släkt där i närheten.

 

Den här deckaren var riktigt intressant och innehöll en ganska otäck mordgåta, särskilt om man har

erfarenhet av sjukhusvärden. Dessutom var det ganska skum pianomusik som tydligen skulle avgränsa

vissa kapitel. Det var inte helt fel då det bidrog till stämningen där den helt klart sjuke mördarens tankar på

morden och mordoffren fick en att rysa. 

Moström lämnar en hel del till lyssnaren att tänka ut själv, vad, hur och till viss del varför. Inte helt fel.

 

Del två väntar.

 

 

Av violen - 22 november 2019 16:45

Jones, Tayari: En amerikansk familj ***


(Kanske lite spoilervarning?)





 


Boken är lättläst och välskriven, en fröjd att läsa. Familjerna kanske är lite röriga i början men handlingen och tillbakablickarna flyter på utan svårigheter.

 

Vad jag kan förstå handlar det ytterst om rasism, hur en svart man blir oskyldigt dömd, samma visa hela tiden med andra ord.

Men det jag utläser mellan raderna är helt enkelt, är han oskyldig? Eller är det ett ragg som går snett? Det finns hela boken igenom ett tvivel från anhöriga om han ljuger eller inte. Han är nämligen inte alls någon sympatisk person. De andra är också mänskligt osympatiska. Inga hjältar här inte. Men om han är skyldig, spelar det nån roll? Samma dom gäller antingen eller. Det kanske är det som är poängen.



Av violen - 15 november 2019 06:00

Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben ****

 


Grattis alla deckarälskare. Läser ni den här boken får ni er till livs en ordentlig gåta, som får sin upplösning först på slutet, som en deckare ska vara. (Naturligtvis är hämnden personlig) Dessutom är det ett svidande försvarstal för djurens rätt och en inblick i stjärnornas upplysande värld. Och  poeten Blake är med i flera hörn, ex vis i titeln.

Låter det intressant? Det är det. En fantastisk roman av 2018 års nobelpristagare Olga Torkarczuk.

 


Men egentligen är det ju ingen thriller, som den faktiskt benämns som ibland har jag sett, utan ett ytterligare prov på Torkarczuks prosa. Hon levererar hela tiden meningar som vill citeras, men jag måste hejda mig efter ett tag för att inte gå över nån gräns och bli tillrättavisad för brott mot upphovsrätten eller nåt.

För det finns ex vis en slags egenhändig historia om (åter)födelsen, ett resonemang om användbara/oanvändbara människor. Och så nämns Swedenborg och Sverige. 


Romanen påminner mycket om Det regnade fåglar här men den romanen är bara en lightversion inom samma genre, äldre kvinna flyr till naturen och ensamheten. 

 

 

På något sätt brukar sådana som hon, sådana med pennans makt, vara farliga. De väcker omedelbart misstankar - att de inte är sig själva, bara ett öga som oavlåtligt tar in synintryck och förvandlar dem till meningar; varigenom de berövar verkligheten på det viktigaste av allt; det outsägliga. sid 61 

 

- Man måste säga åt folk vad dom ska tänka. Det finns inget annat sätt. Annars gör någon annan det. sid 164

 

- Jag minns det ni sa på polisstationen. Det övertygade mig verkligen. Jag tror inte alls att det rör sig om något enstaka mordiskt djur utan om alla djur. Kanske har klimatförändringarna gjort dem aggressiva, till och med kaninerna och rådjuren. Och nur ger dom igen för allting.

Så sa den gamle mannen. sid 190

 

Jag kunde inte skaka av mig känslan av att hela han var gjord av rispapper, sådant som man gör lampskärmar av. Att han är en ihålig, konstgjord figur och därtill eldfängd. sid 247

 

 

Omedelbart vill jag läsa mer av Torkarczuk. Tack och lov att så pass mycket finns översatt. Inte efter Modiano har jag känt något liknande. Det kommer mera med andra ord. 



Av violen - 11 november 2019 16:30

Bonnier, Jonas: Knutby

 

 


Deckare är beämningen på den här boken. Och ja, den är faktiskt spännande även om jag tyckte mig veta det mesta. Men jag måste erkänna att den sexkultur som rådde där i församlingen i Knutby var våldsammare än jag förstått. Och då menar jag våldsam på så sätt att när någon hade begärelse till sin nästas hustru var det bara att bryta mot ett till bud, du ska inte dräpa. Och allt bottnar i sexmissbruket. Ja milda makter vilken sekt.

 

Bonnier har lagt själva församlingslivet och det kristna tilltalet lite utanför. Visst nämns det men fokus ligger på sättet att låta mordtankarna bli en del av en normalitet. Helt otroligt manipulativt men jag köper Bonniers förklaring rakt av.

Hade det varit bara ett manipulationsinnehåll skulle vem som helst kunnat bli dödad. För att det var bäst för den, för att den borde få komma till himlen osv. Men här styr sektledaren, Fossmo, allt. Som det brukar vara.

 

Jag har funderat varför fick Fossmo så hårt straff, och barnflickan, som stod för handlingen, mycket kortare. Den här boken klargjorde svaret för mig.

 

Som alltid när jag påminns om Knutby blir jag väldigt sorgsen och beklämd. Så här ska det helt enkelt inte få gå till i en församling. 

 

 

 

 

 

Av violen - 8 november 2019 13:00

Kivelä, Malin: Hjärtat ****

 


I början var den här boken rörig. Och länge visste jag inte om barnet överlevde eller inte. 

 

Men sakta letade sig texten in i mitt hjärta. Osentimentalt och självcentrerat skildras mamman som får sitt tredje barn, fött med hjärtfel. Hennes ensamhet, oro, bortkopplande från allt utom sig själv och i viss mån barnet. Definitivt från de andra barnen och mannen som finns där nånstans, utan att riktigt förstå och helt klart utan att kunna vara stöttande, i alla fall så att hon kan uppleva det så. 

 

Jag kommer på mig med att inte känna medlidande, men faktiskt, jag förstår mer än jag brukar göra när jag läst andra liknande böcker. En förstående kyla finns i mig genom resten av boken. 

Såhär är det, så förvirrad blir verkligheten. Kronologin finns ibland inte, men ändå håller boken ihop. 

 

En ärlig berättelse, utan publikfrieri. 

Av violen - 7 november 2019 14:30

Wolff, Lina: Köttets tid ****

 

Det finns en spoilervarning längre ner där jag förminskat och strukit över texten.

 

 

 

 

 

 

 

Wolffs augustprisbelönade bok De polygotta älskarna, här, gillade jag väl sådär. Jag förstod den inte helt enkelt.

Den här boken är bättre, ja riktigt bra. Och jag inser återigen att Wolffs styrka är språket, hur hon skriver, och kanske inte direkt historien hon skriver. Jag benämner den här boken som en dystopi. En skrämmande och allvarlig dystopi. Och aktuell. 

Den hamnar under samma kategori som Never let me go av Murakami och den mer okända Häst, häst, tiger, tiger av Ahren. Ja min kategori Transplantation i böcker innehåller ännu fler exempel. *

 

Jag har hela tiden en gnagande känsla av olust när jag läser. Och jag tycker att Wolff lyckas skildra just det som händer nu, att det pågår så mycket under ytan, att subkulturer frodas, att ingen behöver stå för det man gjort.

Men säger du, visst fick Mercuro stå för det han gjort? Han dömdes ja, av både massan och showmakarna. Och det visar på manipulationens kraft. Som ökar hela tiden i dagens samhälle. Måtte det komma subkulturer som kämpar emot. 

 

Wolff kommer undan vidare resonemang genom att fly från ställningstagandet som många författare känner sig pressade (?) att nå fram till, sin egen sanning, eller meningen med boken. Vad som verkligen hände vet vi inte efter sista sidan. Men allt kan hända och det händer, kanske inte nu men längre fram.

 

 

 

 * Har du tips på böcker eller annan media som handlar om transplantationer? Maila det gärna till mig. h55n@yahoo.se

 

Av violen - 1 november 2019 20:00

Halliday, Lisa: Asymmetri ***

 


En roman i tre delar sägs det om denna debut. Och det stämmer. Men jag måste säga att jag förstår inte varför. Första delen var väldigt bra men jag trodde hela tiden att den skulle kopplas samman med del två. Det gjorde den inte. Och del tre med intervjun, ja jag vet inte.

Det är iofs bra skrivet. Men varför är det som står, skrivet i samma bok?

 

Du som också läst Halliday och förstår att det inte rör sig om tre noveller utan en sammanhållen bok, snälla, berätta för mig hur det hänger ihop.

Av violen - 1 november 2019 19:45

Oktober månads läsning

 

Schulman, Ninni: När alla klockor stannat

 Arnér, Sivar: Plånbok borttappad ***

Searle, Nicholas: En man att lita på

Rishöi, Ingvild H: Vinternoveller ****


Engman, Pascal: Råttkungen

Hadley, Tessa: Sent på dagen *****

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***


Strömquist, Liv: Den rödaste rosen slår ut ***

Fosse, Jon: Hundmanuskripten ***

 

Bäst: Hadley, Tessa: Sent på dagen ***** ( en riktig roman)

Sämst: Engman, Pascal: Råttkungen (Trodde absolut att den skulle vara bättre)

 



 


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards