Grebe, Camilla/Leander- Engström,Paul: Dirigenten från St Petersburg ***+

En spännande bladvändare. När läste jag en sådan? Nu har jag gjort det. Den var väl rå för min smak, det ska erkännas, men utöver det var den lättläst, spännande och helt möjlig att hålla ihop persongalleriet, som dessutom inte var platta utan högst levande. Det är ju lovande inför kommande böcker.

Visst, Toms gåta var lite väl uttjatad när den väl uppdagades och att alfapetet skulle ha en roll utöver det vanliga förstod jag tidigt plus lite annat personligt i Toms liv. Men det gjorde liksom ingenting, berättelsen flöt på och jag lärde mig lite om Rysslands företagsklimat också (inbillar jag mig i alla fall). Får jag tillfälle kommer jag att läsa fortsättningen. Tre böcker planeras. Så det kommer två till.

Tack Booked

Läst 2013

spänningsutmaning maj hos enbokcirkel för alla

________________________________________

Njursjukdom i boken:

[...] kom han ihåg att han var på sjukhuset med sin njursjuka fru. sid 268

   Grebe, Camilla och Träff, Åsa: Innan du dog ***

Jag läser vissa deckarserier, alltför många. Så jag försöker dra ner på dem.

Men Grebe/Träff har jag fortsatt att läsa, efter de två första Bittrare än döden och

Någon sorts frid. Jag gillar det psykologiska perspektivet och den här boken

var riktigt bitvis spännande. Och tragisk också.

 Lite Torka aldrig tårar light eftersom HIV och bög

nämns. Jag har sett det i fler böcker som liksom den här, skrevs före Gardells bok.

Det visar nog att tiden verkligen är mogen för allt att komma upp till ytan.

Kanske kommer det snart en ny Grebe/Träff? Då läser jag!

Läst 2012

   Grebe, Camilla & Träff, Åsa: Bittrare än döden ***

Visst, jag har läst första delen om psykologmottagningen tidigare och tyckte den var riktigt bra tydligen, när jag läser min reflektion nu. Den här var mao inte lika bra, det känns som att karaktärerna är utvalda för att göra sig bra på film..... och terapisamtalen var inte riktigt lika intressanta. Helst vill man ju lära sig litegrann i alla fall. Att man inte kan få något ur barn under fem år var väl en del av det kanske iofs. Men att mäns våld handlar om makt vet väl alla redan.

Den våldsamma upplösningen kom som på beställning, som i de flesta deckare, men slutet bjöd iofs på en överraskning som jag anat hela tiden.

Deckare är ju avkopplande och snabblästa som regel, den här inget undantag. Men mer är det inte.