Grebe, Camilla & Träff, Åsa: någon sorts frid***

Den här deckaren var faktiskt lika bra som jag hade förhoppning om. Särskilt i början, den var så spännande att jag sträckläste den faktiskt. Jag gillade greppet med psykoterapin och frågan om friskt och sjukt, ouppklarade trauman och arbetssituationen som beskrevs väldigt trovärdigt. På slutet lyckades den inte riktigt fånga mig och upplösningen var visserligen förvånande, jag lyckades inte fundera ut vem mördaren var trots att jag numera har beslutat mig för att verkligen försöka komma på det. Det var en helt ok upplösning men jag hade inbillat mig att den skulle var väldigt avancerad, varför vet jag inte riktigt. Kanske det psykologiska fick mig att tänka så.

Fortsätter Grebe/Träff skriva deckare inom psykoterapigenren (hm, nytt område kanske, men mycket intressant) så fortsätter jag självklart att läsa!

----------------------------------------------------------------------------------------------

 Bokcirkel för alla mars 2010

 Frågor till bokcirklare

1. Vad tycker du om huvudpersonen, Siri? Hur är hon som person?

Jag uppfattar Siri som en ärlig person som verkligen vill hjälpa sina patienter. Hon vill vara en god kollega och vän, och ställer upp på att försöka få till stånd en god stämning i arbetslaget. Hon har dock en stor sorg i bagaget som inte är bearbetad, vilket kanske gör att hon inte ser helt klart kändes det som.

2. På framsidan av boken står det att det är en Psykologisk spänningsroman. Är det? Vad tycker du? Ja det stämmer. Den var riktigt spännande, särskilt första halvan, sen dalade den lite tyckte jag. Det var väldigt intressant att höra om terapisamtalen, ett lite ovanligt grepp, och det gjordet faktiskt det hela än mer spännande. Jag trodde länge jag visste vem mördaren var, men faktiskt, jag fick tji.

3. Kan du tänka dig att läsa fler böcker av författarduon? Ja, om det rör sig inom samma område, psykoterapi. Om inte det varit med skulle den ha varit för medioker.

4. Vilket betyg ger du boken? Den får tre. Den var visserligen mycket spännande och fick mig att sträckläsa, men den höll inte hela vägen, trots att upplösningen var trovärdig,  och språkligt sett var den inte riktigt så bra. Dessutom innehöll den lite lösa trådar Att Sven inte fixade katter borde väl alla ha vetat eftersom kräftskivorna av tradition alltid hölls hos Siri t.ex

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...