Alla inlägg under mars 2012
Lästa böcker mars 2012
Lagercrantz, Olof: August Strindberg/Eftertankar om Strindberg ***
Uddenberg, Nils: Själens schamaner *** (Fackbok Vl)
Lindholm, Margareta: Jag går över det frusna gräset ***
Grimsrud, Beate: En dåre fri ****
Beischer, Sara: Jag ska egentligen inte jobba här***
Auster, Paul: Sunset Park ****
Lundberg, Lotta: Ön ***
Palm Elias: Causa mortis *** (mp3bok)
Wahlberg, Karin: Glasklart ***+
Thórarinsson, Árni: Häxans tid ***
10 böcker i mars
bäst: Paul Austers Sunset Park.
mindre bra: Causa mortis. Den lyckades aldrig fånga mig som Palms första deckare gjorde.
Thórarinsson, Árni: Häxans tid ***
En blandning av det mystiska gamla och krasst nya Island. Precis det jag förväntade mig och ville ha.
En bra deckare som fått pris 2005. Fler av Thórarinsson måste översättas.
Den oborstade journalisten Einar löser mordgåtor på Island. Boken var riktigt kul här och var, jag drog på munnen ett antal gånger. Men sen var den dessutom spännande, jag var tvungen att läsa ut den omgående. Namnen är ju lite väl egendomliga men samtidigt ger de verkligen en slags exotisk touch till texten.
När slutet kom och allt uppdagades blev det lite väl enkelt och jag ryste till ett tag över innehållets lättsamhet. Var allt så utstuderat enkelt? Men jag fick som sagt det jag förväntade mig och ville ha så jag ska inte klaga.
Den ska tydligen komma som tv serie under 2012.
Tack Bazar förlag för rec. ex.
Läst 2012
Wahlberg, Karin: Glasklart ***+
Wahlberg tillhör ju en av mina absoluta favoriter bland svenska kvinnliga deckarförfattare, jag har läst alla hennes deckare, och även hennes roman, Sigrids hemlighet var ju riktigt riktigt bra!
Och den här boken är inget undantag, snarare tycker jag att den är snäppet bättre än de senaste. Wahlberg säger
Själv tycker hon att hon ligger snarlikt nära romanen. - Det är inte tillräckligt snabbt tempo, grovt och allt det där. Jag har ett ganska utmejslat språk, är omständlig och så, så jag ligger väl där emellen.
sid 24, Yourlifebook, nov 2011
Det kanske är därför som jag är så förtjust i hennes deckare. Även om jag kan tycka att hon informerar lite väl mycket ibland. Och en liten vink till Leif G W Person kostar hon också på sig:
Få utredare ägde den typ av speciell förmåga som en namnkunnig person inom kriminologin kallade "att se runt hörn". sid 137
Den här är ju snarare en bruksanvisning i glasblåsning plus en relationsroman plus en uppföljare till den förra boken, visserligen i en bihandling men ändå. Just det greppet är väl kanske det enda som jag kan tycka kunde ha uteslutits. Kanske Wahlberg fått så mycket frågor på det att hon måste göra ett avslut. Lite väl egendomligt avslut, min slutsats tyckte jag var mer realistisk. Men ok.
Något som också var speciellt med den här boken var att den lyckades vara spännande ändå in till slutet. Annars brukar jag tappa intresset när allt är avslöjat och våldsamheterna ska börja. Men inte här konstigt nog.
En bra deckare! Riktigt bra.
Läst 2012
Karin Wahlberg har också skrivit två barnböcker, Camilla och lögnen och Camilla och Micke. Vilka jag inte läst ännu. Men snart.
Palm Elias: Causa mortis *** (mp3bok)
Palms första bok Corpus delicti var riktigt bra och jag ville läsa mer. Nu har jag lyssnat på hans andra bok och är tveksam. Boken var rörig och jag lyckades inte riktigt förstå historien plus att ämnet känns svårt att förnya, andra världskriget är ju trots allt väldigt omskrivet. Ella framstod också som blekare än i förra boken och så mycket obduktioner var det inte heller.
Som vanligt är ljudböcker inte riktigt min grej, undantagen hittills har ju varit geim och buzz. Den här boken kvalificerar sig inte dit. Skulle helt klart ha vunnit på att läsas.
Läst 2012
Sveriges radios bokcirkel är tillbaka!! Och vad passar bättre än att läsa Strindberg?
Träff 1 måndag 2 april:
Vi möts på pocketsidan 105 i "En Dåres försvarstal".
Stanna efter meningen ”I nästa ögonblick fann jag mig sittande i båten med lotsarna, som tog så kraftiga årtag att jag kunde stiga i land fem minuter senare”.
Träff 2 måndag 9 april:
Vi möts på sidan 207 i "En Dåres Försvarstal". Läs fram till tredje delen av romanen!
Träff 3 måndag 16 april:
Vi möts på sista sidan i "En Dåres Försvarstal". Vi har då läst ut den boken.
Träff 4 & 5 återkommer vi till! Då läser vi mer av August Strindberg! Berättelsen Ensam av August kan vi bara inte motstå…
Nu måste jag bara hänga med!
Hemsöborna hos ord och inga visor får vänta, eller bytas ut.
Lundberg, Lotta: Ön ***
mp3 bok från Booked.
Viss Spoilervarning
Olivia, den skandinaviska läkaren, har bott länge på ön. Och behövs där för handlingens skull. För vem skulle annars kunna se ön inifrån? Knappast de poliser som anländer. Och vad är det som gör att hon tvivlar på sitt eget sätt att förhålla sig till det sexuella mönster som finns på ön. Som lever ut sitt begär, sin lust. Olivia har anammat det, vill vara en del av det. Vill inte tro det. Hon förstår inte att hon är förblindad.
Den här boken skulle jag inte ha läst om jag inte fått den fritt rätt in i datorn. Nu lyssnade jag på den, och det var iofs en bra uppläsning, men jag hängde ändå inte riktigt med. I en deckare gör det ingenting, men här kändes ämnet för allvarligt för att bara fara över.
Den här boken är både för mycket inriktad på lusten och begäret, samtidigt som den tar upp mycket svåra frågor, om kolonialism, atomprov, rasism och förnedrande turism. Det nämns bara som hastigast men gör situationen svårtolkad.
Förmedlar den en sanning som vi i det pryda västerlandet vill tro på?. Det lyckliga naturfolket som synbart lever utan regler, fria under solen. Men under ytan blir vi varse ett patriarkalt, sektliknande mönster, där en hybrisgalen man utövar sin makt.
När någon ser problemet och tar tag i det, vaknar då ön upp och inser att den blivit duperad? Än en gång har det skett att begäret, (i detta fall det sexuella, men det kunde även ha varit girighet eller våld) tagit makten över människorna. Och utplånat normal mänsklighet. I detta fall mot kvinnorna. Men de går samman och slår tillbaka.
Visar prologen på sanningen? Den sanning som Olivia inte kunde/ville/vågade greppa "av personlig skäl"? För Olivia är en av förlorarna hon också, den största förloraren för hon har ju kunskapen och borde ha sett, hört, förstått. Hon blev själv duperad. Ön tog aldrig emot henne helt och fullt. Hon borde ha kallat till mötet, stått på systerskapets sida.
Även om jag inte riktigt tyckte så bra om den här boken, berör den ändå mig. Särskilt Olivia, som måste fly igen (för det gjorde hon väl eller?), nu är frågan vart.
Läst 2012
Auster, Paul: Sunset Park ****
Ännu en bra Auster. Och den här boken är en riktig roman, den levererar ett barndomstrauma, en vilsenhet, en protest mot konsumtionssamhället, en avskärming mot omvärlden och, som vanligt, slutet, överraskande som vanligt.
Boken är skriven utifrån olika synvinklar då varje kapitel utgår från en person. Men det är ingen tvekan, Miles är huvudpersonen. Och det håller hela boken igenom. Miles, och litteraturen.
[...] - för att kunna leva måste man kräva mycket litet, så lite som är mänskligt möjligt. sid 10
[...] den enda lyx han tillåter sig, utöver rena basutgifter, är att köpa böcker, pocketböcker, mestadels romaner, amerikanska romaner, engelska romaner, utländska romanter i översättning, men när allt kommer omkring är ju böcker snarare nödvändigheter än lyxartiklar och läsandet är en last som han inte har någon som helst önskan att bli botad ifrån. sid 11
På flera ställen upprepar sig Auster, radar upp över halva sidor hur något är. Men jag, som inte gillar upprepning alls, accepterar det utan att tveka.
Och saker kommer tillbaka hela tiden, halvbroderns död, Pilars skönhet och intelligens, filmen De bästa åren, utgivning och litterära mänskliga rättigheter. Resonemanget om rugby betyder säkert något men det är inget jag grunnar över. Det är de enda ställen där jag inte läser varje ord, inte ens vartannat! I övrigt är personerna både märkliga och mänskliga där de lever i sin smala verklighet.
Det är som det är med Auster, personerna lever medan man läser men efteråt minns jag sällan någon av dem. Miles Heller kommer säkert också att försvinna i glömska, men kvar blir känslan och det är den som gör att jag ständigt längtar efter att läsa Auster. Jag vet inte exakt vad jag får, men när jag läser vet jag att det är precis det här jag vill ha.
Läst 2012
Beischer, Sara: Jag ska egentligen inte jobba här ***
En riktigt bra samtidsskildring. Den som läser den här boken lär sig garanterat nånting. Om ålderdomen, om ungdomen, om livet, om döden.
Den känns motiverat naiv, speglar ju en nittonårings upplevelse av en värld som de flesta inte möter förrän mycket längre fram i livet.
Dock innehöll den lite väl många episoder för att bli riktigt trovärdig, men det gör inte så mycket. Jag var tvungen skratta flera gånger fast jag i början tyckte att den var lite väl okänslig.
Och så ett vanligt grepp, den som är värst i mun är såklart en dement präst, vad annars? I områden där det bor många åldrande präster må personalen bäva med andra ord.
Sammantaget en bok som borde läsas av många, t.ex eleverna på omvårdnads. Det finns något bortom förvirring, skitiga blöjor och döende kroppar, det finns människor!
Tack för en angelägen bok Sara!
Läst 2012
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se