Inlägg publicerade under kategorin Smedberg, Åke
Smedberg, Åke: Jag faller som en sten genom tiden genom livet ***
Hässja av Smedberg var en otrolig nostalgitripp för en sån som jag som växt upp på ett småbruk på 60-talet.
Men här var inte igenkänningen tillräckligt stor för att jag skulle känna samma entusiasm. Så är det också Smedbergs egen uppväxt som skildras, och att vara pojke på den tiden var inte som att vara flicka. Men jag läste ändå med stort intresse och det var en bok som behövs i litteraturen. Sverige bestod ju av massor av småbruk och nu fattar ingen vad det är ens. Då måste något av det nedtecknas och minnas.
Smedberg, Åke: Hässja ****
Mycket hög igenkänningsfaktor i denna bok. Det handlar om detta:
Vilka är de då, dessa torpare, småbönder, småbrukare, som dyker upp här mellan granarna, rör sig över fodervallar, åkrar, hackslåttsmarker under ett drygt sekel, för att efterhand försvinna igen? sid 38
Kåkarna står plötsligt tomma, tillbommade, medan slyskogen nosar sig in över odlingarna, återtar sina förlorade domäner. sid 38
Det är detta Smedberg skriver om på en så träffande och vacker prosa att de som varit där, på småbruken, på torpen nästan önskar att de inte läst, inte behövt återuppleva den karga, arbetsamma tid som tidigare släkter levt under. De släkten som både brutit marken och sett den växa igen. Det känns verkligen sorgligt att läsa.
Men ändå, språket som skildrar en årstid, en älgjakt, en kärlek, en sorg, en hässja. Det är försoning.
Höstarna är lera [...] Dimma, duggregn och lera.
Så kommer kylan. Nästan omärkligt. Det är en skepnad som dyker upp i skogsranden, ser sig omkring, hastigt går över ägorna. Tidigt, innan någon ännu hunnit vakna. Efteråt ligger backarna vitraggiga av frost. Och luften är plötsligt klar som glas. Ljuden utdragna, nästan stillastående. Hundskall. De klagande tjuten från kaptrissorna som går på var och varannan vedbacke. Hammarslag. Klangen av järn mot järn när timmerdoningarna ses över. sid 107
Läst 2015
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se