Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2016

Av violen - 16 januari 2017 12:30

  Ferrante, Elena: Hennes nya namn ****


Vad var det som hände, vad skulle ske? Min vännina drog i sin mans arm med båda händerna. Hon tog i ordentligt, och jag som kände henne utan och innan anade att om hon hade kunnat skulle hon ha slitit loss den från kroppen och hållit den högt ovanför huvudet när hon gick genom salen, så att det droppade blod på klänningens släp, och hon skulle ha använt den som klubbe eller åsnekäke för att slå sönder Marcellos ansikte med ett välriktat slag. Ja, hon skulle ha gjort det, och vid tanken på det blev jag torr i munnen och hjärtat slog hårdare. Sedan skulle hon ha klöst ut ögonen på båda männen, slitit köttet från deras ansikten och bitit dem. Ja, ja, jag ville att det skulle ske. sid 17

 

 

Första boken av Ferrante var helt omvälvande. Det var en fullödig roman i min smak. Skildringen av flickorna, miljön i kvarteret, den lågfrekventa spänningen som vilade över sidorna, samhället som styrdes av familjens män, som i sin tur styrdes av den (verkar det som) i Italien alltid närvarande maffian. Känslorna mellan flickorna och pojkarna i kvarteret som växlade liksom studiernas framgång. Rätten och hoppet flickorna tar sig att tro på feminismens uttryck.

Citatet ovan kommer dock från det bröllop som avslutade del 1. Och speglar det raseri som Lila känner utifrån Elenas upplevelse av det hela. Och Lilas missnöje med sitt liv som gift avspeglas ingående i del 2.


Ändå är framförallt början av del 2 långsammare än förra delen. Långa sidperioder, som närvaron vid stranden, blir kanske inte direkt tråkiga, men lite handlingslösa då i stort sett samma händer var dag. I övrigt finns det mycket att citera, men det går inte att gå in på alla aspekter i boken. Det är bara att läsa den. 


Jag önskar kanske att det skulle ha varit mer om Elenas tid vid universitetet och vad studierna innehöll. Men koncentrationen fokuseras mycket på Lila, hennes äktenskap och hennes män. Långt senare får Elena komma till tals om sina erfarenheter. Men utan större åthävor, så här skildar ex vis examen:


Jag tog examen under nästa examensperiod. Jag talade inte om det för mina föräldrar eftersom jag var rädd att min mor skulle känna att hon var tvungen att komma och fira mig. Jag inställde mig framför professorerna i en av de klänningar jag fått från Franco, den jag fortfarande tyckte dög. Efter så lång tid var jag äntligen nöjd med mig själv. Innan jag fyllt tjugotre hade jag tagit en universitetsexamen i språk och litteratur, med hundratio poäng och spets. Min far hade bara gått fem år i folkskolan, min mor hade inte kommit längre än till andra klass och såvitt jag visste hade ingen längre tillbaka i släkten kunnat läsa och skriva ordentligt. Jag hade kommit enormt långt. sid 453


Sammanfattningsvis är det mesta som händer barnen/ungdomarna från del 1 att de anammar sin utstakade väg, de stannar kvar, jobbar, gifter sig och även ägnar sig åt  en hel del otrohet. Den enda som följer en annan stig är trots allt Elena, som tar steget ut i världen och den politiskt färgade framtiden. Men det finns ännu en som gör det...


Fortsättning följer i del 3.  


Läst 2017


 

 

Av violen - 29 december 2016 18:45

   Boström Knausgård, Linda: Välkommen till Amerika ****

 


Det känns precis som att jag har läst den här boken tidigare, om jag ser till innehållet. Nu vet jag ju att det flickan är kallas introvert, traumatiserad, ångestfylld. Energisparande. Det har jag inte alltid vetat.


Ord som inte kommer ut sparar energin inne i personen. Ingen kan anklaga en tyst för sina ord. Allt man säger får man ångra. Sådana insikter gör en tyst, men orden finns ändå kvar inuti en.

Som sagt, jag känner igen historien även om titeln helt förde mig bakom ljuset. Det är språket som är nytt, annorlunda, tungt som en humla men flyger lätt som en sorgfjäril.

För det är sorgligt men ändå hoppfullt. Visst är det? Snälla?

Den här boken vann inte augustpriset, men kunde ha gjort det, den är riktigt bra.

Av violen - 20 december 2016 16:30

   Hjertzell, Maja: Vad gör man inte ****

 

En riktig bladvändare var det här. Lästes med stor behållning. Väldigt bra skriven. Jag förstår inte riktigt hur Hjertzell bär sig åt men med små medel lyckas hon med konststycket att göra gestalterna levande. Göra deras inre trauma synligt i deras yttre leverne. 


Den är något av en deckare, våldsam, sorglig och plågsam. Men ändå, det kommer att ordna sig.


Som vuxen förstår man både berättarteknik och hur allt löser sig, men jag tycker ändå att det här är så pass realistiskt att ungdomar som läser den borde ha möjlighet att ventilera den. Eller så är jag för gammalmodig som tar de här drabbade ungdomarna till mitt hjärta?


Läst 2016

Av violen - 13 december 2016 15:45

  Wolff, Lina: De polyglotta älskarna ***

 


Ja, jag har läst den nu, årets Augustpristagare. 


För det första var språket otroligt, det liksom svävade fram och innebar ingen påfrestning alls. Jag har inte läst någon av författarens två andra romaner, men jag föreställer mig att det är något av Wolffs signum. 

För det andra hade jag heller inga problem med personerna, det var alla på vart sitt vis, både egendomliga och uppklarnande allt eftersom. 

För det tredje förstod jag tyvärr inte vad essensen av innehållet är. Vilket är ovanligt för ett Augustpris.

Kanske är det helt enkelt ett sätt att lyfta den sexifiering som råder idag, att låta de av samhället föraktade ändå ta del av lusten, att den fortfarande kan finnas i betraktarens öga. Samtidigt som den är så viktig att om den inte bekräftar en kan den förgöra en.

På det sättet befinner sig innehållet på ett djupt plan, skapat för den intelligentia som behärskar alla koder och ord som polyglotter. Säkert helt i Augusts anda.


Men den gör ett avsteg från den genuina Augustprisboken, vilket även fjolårets Kemiribok gjorde till viss del.

Är det bra eller dåligt, tillfälligt eller kommit för att stanna? Jag vet inte. 



Läst 2016




Av violen - 9 december 2016 15:30

   Persson Giolito, Malin: Störst av allt ***

 


Precis som Händelser vid vatten av Kerstin Ekman på sin tid benämndes gå under deckargenren och vann Deckarakademins pris, har Persson Giolito råkat ut för samma sak. Skillnaden är väl mest att Persson Giolito säger att det är så medan Ekman inte riktigt håller med om det. Och att Ekman dessutom fick Augustpriset för sin roman. Det visar att Händelser vid vatten är en genreöverskridande roman, något jag inte fattade förrän jag läste den under "ordnade former", littvet. Sen dess har genrebiten intresserat mig mycket.


Därför inser jag att Störst av allt är så bra ( jag tycker verkligen det nämligen) och hyllad av de flesta, just pga ett innehåll som spänner över olika genrer. För vad är det som händer:

en samtidsroman (speglar de där rikaste av de rika),

en psykologisk roman om en psykopat(er) eller kanske tom narcissist(er) som skapar ett så osunt och skadligt beroende att jag blir bara sorgsen

psykisk ohälsa (som ingen ser)

droger en masse (ungdomarna dricker mindre alkohol, hurra. Men hallå, de tar visst annat i stället? Visste inte det) 

En bildningsroman (avslöjar inte hur här)

rasism såklart, (ständigt aktuellt i debatten och böckerna)

Vänskap (för visst finns det en fantastisk väninna här? Eller?)

Och så en väl skildrad rättegång som håller ihop spänningen i boken ändå till slutet. Riktigt bra måste jag säga. 


Men det som gav starkast intryck var ändå skildringen av Marias liv, hur det var och blev. 


Självklar julklappsbok! 

Om man bara vill se nutiden i vitögat. 


Läst 2016

Av violen - 5 december 2016 17:00

   Strömquist, Liv: Uppgång & fall ***

 

Ja till Liv gav verkligen mersmak men nu tror jag att inspirationen tryter lite för Strömquist. Det bitska ironiska träffsäkra nedslagen i nutiden finns liksom inte riktigt. Synd på så viktiga och upplysande tankar som Strömquist har. De går inte fram. 


Läst 2016

Av violen - 22 november 2016 23:15

   Schulman, Alex: Glöm mig ****

 

Redan när jag läste Schulmans roman om sin pappa, Skynda att älska, upptäckte jag att hans stil var annorlunda. Komprimerad, sparsmakad. Då var jag inte speciellt intresserad av honom, så elak som han verkade. Jag fick lite mer förståelse när jag upptäckte att han var barnbarn till Sven Stolpe.

 

Nu läser jag boken om hans mamma. Och:

Otroligt! Jag sträckläste. Schulmans skildrar sina erfarenheter så uppriktigt att det blir spännande. Och boken håller hela tiden ut. Den tappar inte fokus pga strykningar i sista stund. Schulman äger sin berättelse till varje menings avslut.


En riktig rysare, en käftsmäll, trots det en kärleksskildring. Och skriven med en stil, ett språk, ett driv, en fingertoppskänsla. Jag kan riktigt känna de återhållna andetag som bröderna hela tiden tar medan de väntar på sin nyckfulla mammas reaktioner. Eller på spritens reaktioner i henne.


Medberoende, varje anhörigs kamp. Här nästan osynligt skildrat. Skickligt.


Mitt råd: Läs


Lästa böcker 2016





Av violen - 21 november 2016 14:30

  Tichý, Andrzej: Eländet ***

 

Augustprisnominerad 2016
Det absolut bästa med boken är formatet. Känns så bra i handen. 

Innehållet däremot gör mig våldsamt stressad, jag läser fortare och fortare och måste bestämma mig gång på gång för att lugna ner mig. Puh! Är det tidsandan som författaren försöker spegla? Allt går med rasande fart. 


Men texten har ett liv i sig, visserligen eländigt men ändå. Såhär är det alltså med droger och skit och mitt i allt klassisk musik som kontrast. Samt ett inlägg i vem-är-värd-att-leva debatten. Känns rysligt men det måste såklart komma in i litteraturen eftersom det varit aktuellt ett antal år. 


Augustpriset brukar ges till en "rejäl" författare som skriver en berättelse i August anda. Den behöver inte handla om Sverige direkt men den ska vara välskriven, gå att läsa helt enkelt. Den börjar med A och slutar med Ö.


Tichý kommer knappast att vinna, hans språk kräver en yngre generation än de som bestämmer det, en generation som finner det helt ok att ta sitt språk, som även är Tichýs, i sin mun. Men han blev nominerad, behövs hans bok trots allt, måste det gnissla litegrann trots att slutet upprepar sig från tidigare år? Bara det känns helt fel.


Lästa 2016



Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards