Inlägg publicerade under kategorin *****

Av violen - 11 juni 2023 18:30

Fosse, Jon: Det andra namnet *****

 


Detta är del I-II av den septologi som Jon Fosse skrivit i hemlighet, av rädsla att dö innan allt är klart.Septologin del III-V Jag är en annan har också kommit ut och sista delen Ett nytt namn, septologin VI-VII kommer i höst.

 

Här gör Fosse upp med alla dessa tankar som rört sig i honom under årens lopp.

Fosse är ju katolik och han rör sig i religiösa funderingar och tankemönster. På ett fascinerande sätt måste jag säga.

Redan i början avslöjar han tankar hos konstnären Asle som beskriver ett ödmjukt gudsförhållande, och trovärdigt. 

 

Redan i första delen skriver Fosse om hur Asle tar hjälp av Kyrie eleison, Christie eleison (se nedan *) när onda minnen från tidigare år bemäktigar sig honom när han kommer till en viss plats. sid 44f

Dessa rader som Fosse skriver är en av de bästa predikningar jag hört. Inte bara en bön om Guds förbarmande om nuet utan också om dåtidens ångest och mörker. 

Och jag ville citera alla dessa ord och rader och tankar om Gud som Asle har men det låter sig inte göras. Det skulle bli en liten roman i sig själv. Så jag får köpa boken helt enkelt.


Utöver tankarna om Gud har Asle tankar om, medmänniskan Asle, konstnären med flaskan som behöver vård och hjälp, systern som Asle inte besöker på julen men som han i slutet av boken närmar sig i barndomstankarna som inte alltid är ljusa,  konsten som han verkar ha ett lite ansträngt förhållande till och dessutom verkar han inte förstå storheten i sitt konstnärsskap. 

Grannen Åsleik letar sig in som en slags orm i paradiset, och längst in i Asle ruvar valv på valv av sorg. 

 

 

 

 

 

* Ordet barmhärtighet på engelska är översättningen av det grekiska ordet eleos.

Detta ord har samma yttersta rot som det gamla grekiska ordet för olja, eller mer exakt, olivolja; ett ämne som användes i stor utsträckning som ett lugnande medel för blåmärken och mindre sår.

Oljan hälldes i såret och masserades försiktigt in, vilket lugnade, tröstade och gjorde hela den skadade delen.

Det hebreiska ordet som också översätts som eleos och barmhärtighet är hesed och betyder orubblig kärlek.

De grekiska orden för "Herre, förbarma dig" är "Kyrie, eleison", det vill säga: "Herre, lugna mig, trösta mig, ta bort min smärta, visa mig din orubbliga kärlek."

Barmhärtighet syftar alltså inte så mycket på rättvisa eller frikännande, en mycket västerländsk tolkning, utan på Guds oändliga kärleksfulla godhet och hans medkänsla med sina lidande barn! Det är i den meningen att vi ber "Herre, ha barmhärtighet", med stor frekvens under den gudomliga liturgin. Hämtat här

 

Av violen - 2 augusti 2021 19:00

Cummins, Jeanine: Amerikansk jord *****

 


Årets bästa måste det här vara. Jag lyssnade på den, och vilken bok. Som en road movie, utan den självpåtagna spontanitet som kännetecknar en sådan. Nej, här är det ett tungt allvar som råder. Människor i livsfara som flyr, mot överlevnad, hopp, en framtid, ljusnande eller inte, men ändå en framtid.

 

Boken är intressant, Mexico, och skildrar ett samhälle styrt av onda makter. Visst, allt händer för att boken ska skildra flyktingarnas utsatthet. Och det är såklart allt för mycket som händer, detta kan inte drabba alla, men något av det drabbar alla. 

 

Boken flödar över av ord och meningar och stycken som vill citeras. Men varför egentligen citera? Ett enda ord säger allt, läs!

Av violen - 21 april 2020 10:15

Norlin, Annika: Jag ser allt du gör *****



Vi går tysta nere vid vattnet, säger inget. På ett ställe svänger vi in. Då är det plötsligt skog. Där finns det en grillplats. Idag är det alldeles klart i luften, blå himmel, stark sol. Händerna är kalla. Vi sitter vid älven,

och så lyfter jag upp en liten grå sten från marken, och så säger jag:

"Det här en sten. Stenen är värt 1.

Det här är en gran. Granen är värt 1.

Det här är jag. Jag är värt 1.

Det här är du. Du är värt 1.

Inte mer än 1, och inte mindre än 1. Inte mer än nån annan, och inte mindre än.

Det är bara att du finns, eller inte finns." sid 47

 


Norlin upprättar på ett sätt människovärdet. Eller jag börjar i en annan ände. Citatet ovan säger så oerhört mycket om Norlins synsätt. Dels om det norrländska anslaget som finns i flera noveller. Dels om den människosyn som avspeglar sig i dialogen ovan. Vi är alla lika mycket värda. 1. 


De här novellerna är tankestoff, komik, sorginkänning, den där musiken och dess turnéliv, bekräftelse och den som utför den. Och den där filmen som drabbar en, som drabbar en. Och orden, och orden, och orden.


Det var så länge sen jag läste något lika bra som det här. Jag drar en djup suck av glädje och inser att tankarna verkar finns fortfarande. Jag känner en inkänning av sällan skådat slag, norrland, orden, skeendet. Och de finns där, Lindgren, Enqvist, Lidman. Deras andar svävar, de tänker: "Hannä va lasteligt." 


Jag vill genast läsa om den men fler vill läsa, kön på bibblan är lång.



Otroligt! Läs den.



Av violen - 16 februari 2019 19:15

Ekman, Kerstin: Skraplotter ***** Det bästa till sist! Årets bästa bok läser jag i årets sista dagar. Hela Vargskinnet trilogin är verkligen ett mästerverk. Den här boken kanske allra mest. En bok där författaren vågar låta en tanke tänkas klart. Här skildras en epok på ett sätt som jag skulle vilja kalla modigt, var hittar man en sådan ärlig skildring av ett kall i dagens litteratur? Och det utan att lägga in en brasklapp av hädelse. Och var skildras en våldtäkts yttersta känsla, fast den inte genomfördes?
Nutidens puls slår genom boken och vävs ihop med dåtiden. Snacka om värdig Augustprisvinnare....

 

Läst 2003

Av violen - 15 februari 2019 14:30

Lindgren Torgny: Pölsan ***** Lysande! Den här boken kan vem som helst läsa, tro mig! Början var medryckande, sen blev den lite trögare det måste erkännas men den riktigt doftar Västerbotten. Trots att jag personligen hatar pölsa så blev det en fempoängare. Den är skriven med lätt hand och humor och innehåll som kanske är lite väl västerbottnisk, men vem har sagt att det är fel att lära sig nåt om vårt avlånga land?

 

Läst 2002

Av violen - 13 februari 2019 20:30

Irving John: Garp och hans värld***** När jag hade läst Hotell New Hampshire blev jag nyfiken på John Irving och beslöt mig för att läsa Garp och hans värld. Det var verkligen ett lyckokast, jag har tillbringat en stor del av sommaren 2002 i sällskap med Garp själv förstås men även hans mor Jenny Fields, hans hustru, hans vän Roberta, hans förläggare John Wolf plus en massa Ellen Jamesare, Garps barn och inte att förglömma Underst-hummern. Vidare en hel massa andra udda existenser. Har du inte läst boken säger det här dig ingenting, utom att du bör läsa den förstås, och det helt enkelt därför att du inte kan undgå att bli nyfiken, eller hur?! :-) En liten varning är trots allt på plats; du bör vara både tålmodig och fördomsfri för att kunna läsa den med riktig behållning. Den innehåller nämligen en del bisarra inslag och till slut vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Garp och hans värld är en slags metaberättelse om författandets villkor och vånda, men den är mycket mer än så. Den speglar feminism OCH fanatism, våld och kärlek. Människorna lever helt osannolika liv, men blir trots det sannolika i berättelsen. Allt skrivet med en stil som ger en läsupplevelse som närmar sig Brott och straff , man vill inte missa ett enda ord och varje sida innehåller nånting nytt och plötsligt vävs det som sagts långt tidigare samman med det som kommer nu....Lägg därtill till att språket är mycket tilltalande, jag önskar att jag själv kunde skriva på samma sätt! Och dessutom blir man upplyst om allt vad som händer personerna på slutet, när brukar man få veta det? Allt det här kan inte bli annat än en fempoängare! Vill du ha en riktig tegelsten att bita i, läs den!


Läst 2002

Av violen - 5 september 2018 13:20

  Jong, Dola de: Åkern är världen *****

 


Vilken otroligt stark, gripande, klok och aktuell bok det här är. Jag skulle nästan vilja läsa om den direkt och anteckna alla nedslag i det mänskliga psyket som Jong förmedlar. Nu missade jag det nämligen.


Det som gör boken så aktuell är berättelsens ram, flyktingens utsatthet, vånda och ändå, förmåga till anpassning. Det händer naturligtvis saker som inte borde hända, men nånstans finns överlevarna där. De som vågade ta språnget ut i det okända trots att de bara är barn. Och de vuxna som vågade visa barmhärtighet, trots att de inte var en perfekt hjälpinsats. 


"Och just prat var man urless på. Den som hungrar talar om bröd,

den ensamme om det förgångna, den bestulne om rikedom, fången om frihet.

En emigrant talar om både bröd, det förgångna, rikedom och frihet." sid 265


Jong har skrivit en bok som verkligen borde läsas, och läsas nu. Likt en slags "Barnen från frostmofjället" söker barnen nya hem, men kommer ändå till slut tillbaka för att, om möjligt finna friheten tillsammans. 



Läst 2018


____________________________________________________________________________



Det här är en klassiker som äntligen kommit på svenska på Nilssons utmärkta förlag.

 

r finns deras klassikerutgivning, av vilka jag läst: 

Hans Keilson – Vedersakarens död

Hans Keilson – Komedi i moll

Dola de Jong – Trädet och vinrankan

 

Och vill läsa alla de övriga.



Av violen - 2 juni 2018 11:15

   Barry, Sebastian: Den hemliga skriften *****

 


Väldigt länge sen jag läste en så genomarbetad och intressant bok. Historien höll ihop hela vägen och Barry lyckades med att skildra en tung tid i Irlands historia utan att ge avkall på en riktigt god berättelse. 

Visst, Barry har fått ta till lite extraordinära händelser för att få ihop det. Att överleva under så vidriga förhållanden och bli 100 år och ändå kunna skriva ner på klart språk sina minnen, det känns väldigt ovanligt. Ja, nästan omöjligt. 


Skildringen av religionerna är inte beskriven med hat utan endast saktligt återgiven. Fast allt är ändå klart uttalat och flera gånger kände jag en stor sorg över hur Roseanne blev behandlad. 


Språket är vackert och glider fram över sidorna och personerna har jag lärt känna och förstå deras liv. Slutet var oväntat men så vackert och förlåtande för hela historiens vånda.


Det här är en av de bästa böcker jag läst på länge. Läs den för att äntligen få en riktigt bra historia dig berättad. Eller för att lära dig något om Irlands inskränkta och kvinnofientliga historia. 


Läst 2018

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards