Inlägg publicerade under kategorin Müller, Hertha

Av violen - 16 januari 2019 18:30

   Müller, Herta: Hunger och siden ****

 

 


Müllers Hjärtdjur pulserar i hennes böcker, så också i denna novell.


"när överlevnaden har blivit till livets mening i en stat, blir landets skönhet till smärta". sid 11


Det är Rumänien det handlar om. Det är tillvaron, språket, graviditeter, hungern. Om ett plågat folk helt enkelt. 

I denna korta novell/essä hinner Müller förmedla framförallt kvinnornas förnedring, förföljelse och kontroll.


En utmärkt skrift, en nödvändig läsning.


Tack kulturkollo.

Av violen - 12 maj 2011 15:15

  Müller, Herta: Redan då var räven jägare ****


Det kan inte hjälpas, Müller ger mersmak. Den här boken är också riktigt bra precis som Hjärtdjur och Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv. Ja den tar nog andraplatsen efter just Hjärtdjur. Hittills.

Jag läste den samtidigt som Det stora huset och det var som att ömsom äta mjuk, utsökt chokladpudding (Krauss), ömsom tugga hårda men så smakrika slarvigt rensade nötter, med ett och annat gruskorn inflikat (Müller).

Müllers språk river verkligen ordentligt, orden kastas omkring och allt känns dystert, melankoliskt, människofientligt vridet. Men ändå plågsamt vackert.

Redan titeln älskade jag, och den nämns som vanligt är med titlar, nånstans i boken, men på Müllers omkastade språk:


Räven var redan då jägaren. sid 140


Men vem/vad/vilket räven är/symboliserar får jag inte riktigt kläm på, tassarna som skärs av. Är allt bara en metafor för hårstrået som visar att allt är övervakat? som att sätta telefonen i kylskåpet när något ska diskuteras? Men jag har accepterat att jag inte förstår allt Müller skriver, men jag förstår tillräckligt för att utan grubblerier njuta av språket. Precis som Krauss jobbar hon stenhårt med just språket men på ett helt annat sätt. Det är så litteratur ska vara, olika!

Just den här boken handlar ju verkligen om hur folket hade det vid diktatorns fall, den har en agenda som inte är lika dold som Müllers andra böcker varit.

Av violen - 4 juni 2010 15:30

Müller, Herta: Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv****


Hjärtdjur drabbade mig omedelbart och omgående med sitt ovanliga språk och vindlande meningar. Jag föll som en fura faktiskt. För Müller.

Jag måste såklart läsa mer.Och nu har jag gjort det. Och inser att det nog inte går att falla mer än en gång ändå.

För den här boken kändes så lik Hjärtdjur. Jag vet inte vad jag väntade mig men kanske nånting mer klargörande. Och iofs, jag förstod mycket mer vad den här boken ville säga (förhöret) men ändå.....lite ??? känns det som.


Kanske skriver Müller hela tiden samma bok, det är bara språket som förnyar sig genom att upprepa det som redan skrivits men i en annan ordning. Och ser jag det så, då blir det en annan sak, då kommer jag att läsa nästa bok av Müller utan att tveka inför handlingen och inte ens försöka förstå betydelsen av vita hästar och körsbär och hundar med uppfläkta magar och doften av parfym. Och istället bara njuta av meningarna vars ord krossats för att sen limmas ihop igen, kanske på nästa sida, kanske i nästa bok.

Det kommer mera av Müller på den här sidan, det kommer mera.....



Och så det svenska!


Att klä italienare, kanadensare, svenskar, fransmän för det lätta livet[...] sig 42

På de tre lappar som man hittade i byxorna som skulle till Sverige, stod: Många hälsningar från diktaturen.[...] sid 50f

Och så har vi ju lapparna för Frankrike och Sverige också. [...] sid 142

 

 

Läst 2010

Av violen - 13 september 2009 20:44

Müller, Herta, Hjärtdjur


 

Vad betyder det att Lola hänger i jagets (mitt) skärp? Det finns hela tiden sådana små små inflikade ord som liksom inte får nåt svar. Det uppenbara förstår jag, den totalitära regimen men sen finns det så mycket mer.....jag tror att man måste läsa boken igen och igen och riktigt tränga in i och få svar på symboliken för att få alla svar.......
Just ordet (titeln) Hjärtdjur har inte så många kommenterat vad jag kan förstå, det ordet grep mig mycket......även om jag inte riktigt är klar över dess betydelse heller......



Av en slump upptäckte jag tidskriften Atlas litterära tillägg (ALT), som kommit i två nr under 2008.
I nr 2 finns en intervju med Herta Müller. Här säger hon om just Hjärtdjur:

Varje människa har sitt eget system, tack och lov. Jag har inte någon aning om vad som finns inuti mitt huvud, eller i oss människor. Jag kan hålla med Mircea om att allt, både gott och ont, existerar i oss alla. Men jag är mer intresserad av skiljelinjer. Att skriva om det jag vet, om vem som har gjort vad, och om ansvaret för det.
I min roman Herztier [Hjärtdjur] skriver jag om det som vi inte känner till i oss själva, om det faktum att vi inte vet vad som finns inuti oss själva. När man kommer till världen är alla lika. Jag är intresserad av när något väcks i en människa. Är det samhället som spelar roll, eller de inre förutsättningarna? Är det tillfälligheter som avgör? Det hela är en gåta, och ingen kan lösa den. Inte psykologer eller sociologer, och inte heller litteraturen. Kanske är det transcendentalt, det man inte ser. Men som sagt, jag är mer intresserad av att ge ord för vad jag vet om någon.

ALT nr 2/2008 sid 296-297.

Översättaren, Karin Löfdahl, svarar också på frågorna:

2.1 Hur skulle du utifrån översättarperspektivet karaktärisera din författare?
2.2 Vilka stilgrepp återkommer? Finns det några fallgropar du lärt dig att se upp med?

2.1 Hon vill utforska vad rädslan och våldet gör med människorna. Hon använder sig ofta av rädslans språk, den utanförståendes.
"Vad kan det talade ordet? När det mesta i livet inte längre stämmer, störtar även orden ned i avgrunden. Språket kan göra stor skada", har Herta Müller sagt. Det är det utmanande i språket som intresserar mig. En mening måste vara uppslitande, annars finns inget skäl att skriva den."

2.2 Det säger sig självt att det kan vara väldigt knepigt att göra hennes särpräglade språk rättvisa på svenska. Som översättare vill man ju få "sin " författare att framstå i en så positiv dager som möjligt och då bemödar man sig ofta om att skapa en ren och vacker språkdräkt. Men det vore fel i Hertas fall. Hon vill att det ska finnas grus och motstånd i språket.

ALT nr 2/2008 sid 302.



Min egen reflektion om Hjärtdjur

Jag har inga svårigheter med att förstå att det här är en nobelpriskandidat, så komplicerad var den här boken. Jag läste och läste och läste och det staplades ord och meningar på varann och jag trodde jag förstod men så insåg jag att det gjorde jag ju inte alls. En slags poetiskt färgad dystopi kändes det som man var inne i, men det ruskiga var att det är ju ingen dystopi utan en sanning som Müller förmedlar. Det står så här om den här boken Hennes poetiska stil med vågad och slående symbolik hittar samband mellan språket och världen där vi minst anade att de fanns. Och där hänger jag tyvärr inte med, vad är det för symbolik? Jag vet inte riktigt, kanske jag är helt enkelt för lite litterär för att förstå vad bloddrickandet symboliserar, eller allt tal om frisörer, eller hönan som pickar eller plommonträden? en del var ju så uppenbart men allt annat var som omskrivningar med vackra ord utan riktig betydelse. Jag hittar inte sambanden, men hoppas få några svar när boken ska diskuteras senare. Det intressanta är att de citat som finns på boken och även på Adlibris alla tillhör den helt uppenbara sidan av boken, så här är det ju att leva under förtryck. Men sen finns den andra sidan som man inte har en aning om innan man börjar läsa boken, och den sidan gav mig tankemöda kan jag säga!
Det jag gillade mest med boken var stämningen och när hjärtdjuret nämndes som här

Kvinnan snyftade, jag kände hennes hjärtdjur hoppa
från henne mage över i min hand.
Det hoppade fram och tillbaka,
allt fortare medan jag strök henne över håret.

och den dementa mormodern:
Min sjungande mormor kände sedan många år inte igen någon i huset längre.
Nu kände hon plötsligt igen min far,
för att hon var galen och han död.
Nu hade hans hjärtdjur tagit plats i henne.


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards