Krauss, Nicole: Det stora huset ****  

Jag förstod direkt att jag skulle tycka om den här omtalade boken. Och den var utomordentligt bra. Ja faktiskt, utomordentligt är rätt ord. Det finns liksom inga tveksamheter, det här är bra litteratur. Jag funderar varför, de ställen jag markerat ger inget svar. Men är det inte genreöverskridandet som är nyckeln? För visst är det här en bok med flera genrer inbäddade? Och börjar den inte med gåtan som pekar mot deckargenren, Herr domare? (Intresset är etablerat, man vill ju veta!)
Och sen, en politisk agenda, tillståndet i Chile och längre fram, det som många judiska författare alltid återvänder till, Israel?
Författandet, författarna, poeterna, allt är med. Syskonrelationer, familjerelationer, parrelationer.
Den eviga frågan, gör kvinnan som blir med barn utan möjligheter, rätt som låter barnet få ett annat liv? Eller är hon för alltid dömd?

Och det omvända genusperspektivet, kvinnan vill ha mannen utan att han förstått men har ingen chans mot hans styrka att hålla henne ifrån sig. Om rollerna varit omvända hade hon fått utstå våldtäkten och skammen av att ha "ägnat ut sig". Det här skildras kring sidan 275 och är ytterst intressant tycker jag. Kan män våldtas?

Skildrat från ett ovanligt perspektiv.

Skrivbordet är naturligtvis bara en kuliss och jag slutade snabbt att fundera över det faktiskt. Visst, det var med och knöt ihop in i det sista och balansen mellan att låta det ta för stor plats och till att ge det den plats det fick visar på att Knauss verkligen har jobbat med historien.

 Hon har byggt en utmärkt  roman, det är verkligen ett stort hus med en massa rum som läsaren går in och ut ur, och där det finns dörrar mellan vissa rum och allt hänger ihop. Boken blir aldrig tråkig utan varje sida bjuder på nånting nytt, precis som jag kände när jag läste Brott och straff.

Och ändå får den inte full poäng, varför? Ja kanske för att det är alltför urmärkt, alltför snygg? Genreöverskridandet är subtilt och uppfattas knappast om man inte söker efter det. Anslaget är lätt men i undertexten skymtar en outtalad ångest, utdragna naglar och marscher mot döden, kvinnokamp och traumatiska barndomar.

Boken borde inge en olust men i stället njuter man. Jag känner mig lite förvirrad.

Läst 2011

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning mars  2024 Lafon, Marie-Héléne: Källorna ****Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***Widenfjord, Therese: Med bergens andetag ****Ravn, Olga: De anställda ****Arvola, Ingeborg: Kniven i elden *...