Alla inlägg under augusti 2016

Av violen - 28 augusti 2016 23:15

Engdahl, Horace: Den sista grisen ***

Här har Engdahl skärpt till det, vissa citat är så inhumana att jag inte ens vill citera dem här. Men de kan ge en vink om det samhälle som formas inför våra ögon och där "våra minsta bröder" viftas iväg utan pardon.

Kanske inte är så juste att skriva om det utan citat, men som sagt, det avslöjar nånting väsentligt. Som jag inte vill sprida vidare faktiskt.

Men här kommer andra citat:

Citat 1:

Intelligensen är opartisk. En intelligent person inser genast när motparten har rätt. En mycket intelligent person erkänner det också utan omsvep. (Camus kallade detta för "frihet".) sid 63


Ja det kan man ju vänta sig från Engdahl. Men det går att vända på citatet, för om man vet när motparten har rätt, då måste man ju också veta om den har fel eller hur? Och det vet Engdahl väldigt ofta.


Det börjar med titeln, den är verkligen inte kul. Sen avslöjar Engdahl förakt för än den ena än den andra /se ovan/. Men det är såklart citat som skenbart verkar på pricken, så rätt och intressant.


Citat2;

När du märker att någon bedömer dig fullkomligt fel, skall du tänka på att det någon annan som du missförstår lika kapitalt. Du vet bara inte vem. sid 144

Jahadadusägerdet. Men kom ihåg, Engdahl är intelligent, det vet vi alla. Så då gäller citat 1 såklart.


Och det finns många visdomsord:


Det viktigaste skälet till att människor begår dumheter är att de vill bli omtyckta. Därför är det inte helt galet när de skyller ifrån sig. sid 15

Avunden är infantil. Den har sin rot i en magisk verklighetsuppfattning, där man betraktar tur och otur, framgång och motgång som resultat av högre makter. sid 17

Han gick utan mask, och man berömde inte utan skäl hans utsökta förklädnad. sid 179

Modiano är det försummade och nedtystade barnet som blivit författare för att tvinga de vuxna att lyssna. Le Clzio är det omhuldade barnet som blivit författare i övertygelsen att alla älskar att höra honom tala. Kanske är litteraturen i hemlighet uppdelad mellan dessa typer. sid 209

Hur ska man veta att man gjort bruk av yttrandefriheten om inte någon blir sårad? sid 214

Ja tankar fanns det även iCigaretten efteråt, och många gånger slår Engdahl huvudet på spiken, på ett unikt sätt. Läsvärt.


Läst 2016



-------------------------------------------------------------

Cigaretten efteråt

Av violen - 26 augusti 2016 19:00

Strout, Elizabeth: Olive Kitteridge ****

Hur kan den här boken ha gått mig helt förbi, tills nu? Vadå TV serie? nej inte det heller...

Fast jag är glad att jag läste boken först, inget filmat kan rimligtvis beröra en både stilmässigt, oväntat innehållsmässigt eller så sparsmakat beskriva ett kvinnoöde. Jag fick verkligen tänka ordentligt genom nästan hela boken, eftersom jag inte ens visste vad den handlade om (läser sällan baksidestexter osv. så jag tror den måste ha dykt upp från ett boktips). Greppet att låta Olive träda fram genom flera olika berättelser var så bra, särskilt som det fick en att se allt uppifrån och sen dyka ner här och där, där nya personer fick färg och liv. Det handlade liksom inte bara om henne, trodde jag. Sista kapitlen intensifierade dock bilden av Olive, och förståelsen av henne uppdagades.

Ibland får man en känsla när man läser en bok att sista kapitlet skrivs först. Så kändes det här tyvärr. Något stämde inte där, varför får hon inte leva sig ut ur livet med sin autencititet i behåll?*

Och jag kan inte se att det här nån spegelbild av världen (baksidestext)? Det är en romantiserad bild av en slags civilisationsvärld som 40-talisterna nu är på väg att lämna, villigt bedövade av alla anpassade slut där frid slutligen råder.



* Här tänker jag påHausfrausom jag läste tidigare i år och benämde nostalginoir.

Är det här då beforehappyendingnoir? Jag bara känner mig för här.

PS Ser att Strout vann Pulitzerpriset 2009 för denna roman. Och den var ju verkligen bra, utom, ja du vet varför, slutet.

Av violen - 23 augusti 2016 23:30

Griffiths, Elly: En kvinna i blått ***

Som alltid bra tyckte jag. Men, jag var lite skeptisk eftersom jag läst recensioner som varit lite sådär.

Det är ju mycket religion med i den här boken, eftersom den utspelar sig under påsken vid en landsortskyrka. Jag har inget problem med det, precis som när Cathbad och hans druidtankar skildras.

:

"Jag använder alltid rökelse på min gudstjänster. Röken som stiger uppåt, precis som våra böner stiger upp till Gud." sid 278

Men bara en bit längre ner på sidan visar sig Griffiths osvikliga humor:


Han sms:ar till Clough: Eru på plats? Han får svar efter bara några sekunder: Ja. Känner mig hemlig. Nelson hoppas att detta är en autokorrigering av "helig". sid 278

Jag :-) ofta åt Griffiths humor, som Ruth oftast står för.


Så det här var en bra åttonde deckare av Griffiths. Även om arkeologin fick stryka på foten en hel del, så fanns det desto mer plats för hundar, katter, präster, otrohet, en vresig Nelson och ett Shakespearecitat:

"En skugga blott, som går och går, är lifvet; En stackars skådespelare, som larmar och gör sig till, en timmas tid, på scenen och sedan ej hörs af. Det är en saga berättad af en dåre; låter stort, betyder intet." sid 256


Det är tydligen något som heter "imorgon-talet" ur Macbeth. Och varför inte lite bildning när det passar? Även om den är svart och negativ.


För mig har morde* aldrig varit det väsentliga i Griffiths böcker. Nej det är allt det andra jag vill åt, och det fick jag här!



Titeln får mig för övrigt att tänka påEn kvinna i gröntav Indridasson. En mycket bra deckare från Island.


Läst 2016



Av violen - 21 augusti 2016 22:30

Krook, Therese; Tala är silver ***

Tack till Lava förlag. Jag gillade den här boken nämligen. Den var skriven med driv och riktigt spännande.


Dessutom genreöverskridande så till vida att den snuddade vid 50 shades of greygenren, relationsgenren, stockholmsgenren (vilken jag namngett för mig själv på senare tid, såtillvida att den utspelar sig mest i Storstaden, gator, torg samt cafer som kanske finns i verkligheten de också, namnges.) Ja, även aldrigtidigareskildradarbetsplatsgenren. Allt i den ordningen. Spänningsromangenren inte att förglömma, fast själva brottet var inte så lätt att hänga med i, men utan det hade de olika överskridande genrerna blivit för tjatiga.


(Men var det inte en lite oförklarad gåta där när snälla norrmannen ställer upp? Säger inte mer om det, men om jag tänker rätt var den gåtan lite kul.)



Försäkringsbranchen har aldrig lockat mig. Och tur det, den verkar livsfarlig!


Läst 2016



Av violen - 17 augusti 2016 23:00


Bohman, Therese: Den andra kvinnan ****


En mycket uppmärksammad bok, vald av Oprah dessutom.

Ett vanligt ämne (se titeln) skildrat på ett aningen annorlunda sätt. Men ändå likadant.


Någonstans är initiativet hos henne och han hakar på. Eller så är det tvärtom. Jag vet inte riktigt. Osannolika tillfälligheter hindrar detta från en vanlig simpel dumpning eller evighetsväntan på det för det mesta osannolika scenariot, skilsmässan.


Men det är uppfriskande att läsa om att något går kvinnors väg. Allt är inte skrivet i sten tydligen.


Språket flyter och det är spännande faktiskt. Jag läser tills boken tar slut.

Påminner lite om Lollo.




Läst 2016

-------------------------------------------------------------------------------------
Läst tidigare av Therese Bohman:

Den drunknade

Av violen - 11 augusti 2016 14:30

Lästa böcker juli 2016


Toscana, David: Klagosång över Miguel Pruneda **

Sjn: Mni Steinn ***

Beetzen, Kristoffer von: Den som gapar efter mycket. **




Bäst:Sjn: Mni Steinn Det måste bli den med tanke på hur "dåliga, ointressanta, konstiga" böcker jag läst i juli.


Jag gav även upp om att läsa klart tre böcker:

En biografi, som svävade ut i helt underliga upplevelser.

En lokalskildring som var så bra i början men sen hände något mycket med texten. Den borde ha bearbetats mycket mer. Eller så vågade inte författaren fullfölja tankegångarna.

Och så en till som jag faktiskt glömt...men när jag kollade upp det var det en bok som jag verkligen sett fram emot, en fackbok/biografi om ett aktuellt ämne, kvinnoövergrepp. Även den pladdrig och substanslös.


Mindre bra:Beetzen, Kristofer von: Den som gapar efter mycket. ** Inte alls min typ av deckare. Hängde inte alls med.


Nåja, böcker finns det gott om!

Av violen - 10 augusti 2016 14:15

Thy Kim: Vi ****

Författarens tidigare böcker har haft ett så vackert språk att berättelsen kommit i skymundan. Ändå har jag hittat tänkvärda meningar som jag citerat.


När jag nu läser Vi, som jag upplever som en slags biografi (?) är även historien intressant och jag slås av hur Kims självklara språk aldrig hakar upp sig eller ger tveksamheter i nästa mening. Ändå tyckte jag att de två tidigare böckerna berörde mig mer. Den här gången fanns inga markerade sidor.


Är det för lätt att bara följa med språkets ström och inte reflektera så mycket? Är det lite för negativa saker som tas upp, är det diskrepansen mellan det och enkelheten i orden som gör mig villrådig? Krävs det kanske en omläsning?

Jag vet inte, men jag ser fram emot nästa bok lika mycket som förut ändå!


Läst 2016

----------------------------------------------------------------------------------------

Tidigare läst av Kim Thy:

Ru

Mn



Av violen - 4 augusti 2016 20:15


Paldanius, Annika: Jag vet allt det här ****


En riktigt bra debut. Riktigt bra.

Osentimentalt skildras sjukdomar, de studeras och upplevs. Egentligen ska de bara studeras, för de tre kvinnliga läkarstudenterna är ju amasoner, de är forsar fram i sina liv som de borde kunna och vill uppleva här och nu. Men det kommer ikapp dem, är dem i hasorna: livet.


Jag är förtjust i den här boken för att den innehåller flera genrer. Det tillför alltid en roman så mycket mera. Det här är:

Studentroman, relationsroman, vänskapsroman, läkarroman, utvecklingsroman, psykiskohälsaroman, svartsjukeroman, internmedicinskroman.


I ingen av genrerna brister det, ingen svaghet i texten, erfarenheterna känns genuint skildrade genom de olika personerna. Hanna är stark och kommer att bli ännu starkare när allt är över. Hon har förmågan att bli det därför att hon går vid det första hårda mentala slaget. Som så många borde ha gjort, som så många borde göra. Så hon kan leva sig själv i fortsättningen.


Jag gillar Hanna, hon är ärlig mot sig själv, vet att hon kan sitt ämne. Vågar känna, trycka:

upptäcka knölar som ingen vill ha, modig nog att berätta. Hanna blir en bra läkare.

Paldanius blir en bra författare. Hon har språket, viljan, tilltalet.


Jag visste direkt jag såg boken att jag ville läsa den. Jag vet nu att jag vill läsa mer av Paldanius. Gärna i internmedicins miljö.


Läst 2016


Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Flj  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Flj  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se