Inlägg publicerade under kategorin Transplantation i böcker

Av violen - Måndag 12 feb 08:30

  Ólafsdóttir, Audur Ava: Ärr ****

 


På ett nästan osynligt sätt lyfter Ólafsdóttir existentiella frågor om liv och död, krig och fred, kärlek och vänskap, flykt och varseblivande. 

Stämningen i boken är som en dimma en sommarkväll över en utslåtter, full av trädans tuvor som vill ta över om inte jorden åter brukas. Solens strålar lyser med sin värme igenom och ger hopp.

För det fijnns hopp för huvudpersonen, det finns en mänsklighet som ger livsmodet åter. Ska du läsa Ärr, gå till slutet av boken och läs författarens anmärkningar (s 205) där referenser ges till olika citat som finns med i boken.

Kanske att den stämning som jag upplever vid läsningen till viss del uppstår mycket pga dessa nedslag i vad tidigare röster sagt. Läs gärna det parallellt, jag önskar att jag gjort det.


En bok helt i min smak och Ólafsdóttirs bästa än så länge.


Läst 2018

 

---------------------------------------------------------------------------

Transplantation i böcker:

Då kommer jag plötsligt att tänka på när Gudrun frågade mig helt apropå om jag skulle ge henne en njure om hon behövde det. Jag sa ja och frågade om hon var sjuk men hon sa att det var hon inte. Jag tänkte, och om hon frågar  mig om hjärtat? Skulle jag då svara att jag villigt skulle ge henne allt som jag hade fler än ett av? sid 94

 

 

Av violen - Torsdag 11 jan 09:00

  Casserfelt, Susan: Den tatuerade cirkeln 


Del två i Höga Kusten-serien, del ett finns här och den var riktigt bra.


Men jag måste tillstå att den här var faktiskt ännu bättre. Precis som med ettan fanns det passager när orden blev lite för många. Och handlingen snubblade lite lätt. Men i det stora hela var det samma sträckläsningsenergi som rusade fram på sidorna.

Det som jag fäste mig vid även i denna bok var att det var lätt att hänga med i personerna och personteckningen. Vem som var vem behövde jag inte grubbla på vilket var en stor lättnad. Och vinklingen var verkligen intressant om än smärtsamt obehaglig. 


Jag är imponerad över Casserfelts förmåga att närma sig olagligheter som i stort sett är tabubelagda och därför mycket svåra att upptäcka. För även om fiktionen tar över i de grövsta fallen finns det gott om riktig bakgrund till det som skrivs.


Jag ser verkligen fram emot del tre. Och när kommer tv serien?


Tack MiMa

Av violen - 7 augusti 2017 11:00

   Bauer, Belinda: De vackra döda

 

Bauers senaste bok var riktigt bra. Mest för att boken känns så nutida. Det är svårt att skriva om det för mig mest intressanta utan att avslöja för mycket. Men jag gillar ju deckare där man även lär känna mördaren, och det gör man till viss del här.

Sen ger Bauer en känga till pressen och dess metoder. Eller ger hon pekpinnar eller skildrar hon bara ingående tillstånd med tveksam moral?


I vart fall är boken mycket läsvärd, även om den hjärttransplantation som skildras har sina brister i trovärdighet.

 .................................................

Hjärttransplantation i  boken

 Han oroade sig hela tiden för sitt hjärta. Ibland fungerade det inte ens. Om han satt helt stilla i ett tyst rum kunde han höra att det inte slog. sid 81

Ärret rann nerför hans bröst som hett flott. sid 135

En nagel plockade på kanten av ärret, men det hade blivit till en naken vit ås som ringlade sig nedför bröstet som Anderna. sid 205

..................................................



 

Tack Modernista


Läst 2017


Bauers deckare på svenska.

Mörk jord

Skuggsida

Ni älskar dem inte

Betraktaren

Livets och dödens villkor 
Det slutna ögat 



Av violen - 17 februari 2017 13:38

 Diski, Jenny: Den sista resan ***

 


Jag har läst en del av Diski. Hon skriver om just ingenting gång på gång i sina böcker.

Den här boken överraskade verkligen. Det är den sista resan i den sista boken. Den ska rimligen handla om cancer, och gör det också till viss del, insprängt här och var.

Men mest handlar den om Doris Lessing vilket förvånade mig oerhört. Jag hade ingen aning om att Diski bott hos Lessing under uppväxten. Men här kommer ocensurerade (?) ärliga uttalanden om denna 2007 års nobelpristagare som får en att häpna. Vilken otrevlig person! Hu. Diski måtte ha känt en befrielse när Lessing dog så att hon kunde får berätta allt vidrigt som Lessing sa och gjorde mot alla och envar (särskilt mot Diski då) innan Diski själv drabbas av sjukdom och avlider, efter att ha plågats av alla biverkningar.

Eftersom hon äter kortison känner hon såhär: (och jag citerar det eftersom det ofta drabbar transplanterade, som äter kortison, och det är inte kul:

Jag känner mig inte direkt sjuk nu. Jag sitter fast i ett träsk av kortisoneffekter [...] Det kan hålla infektionerna i schack men har hemska biverkningar; inom tre veckor efter en "mycket måttlig dos av det svagaste kortison som tillverkas" har jag gått upp från femtion till sjuttio kilo. [...] Cushings syndrom. Ansiktet och kroppen har blivit rundare. [...] Det är som en bestraffning. Men för vad? sid 214

 

Jag är den gamla damen som faller och saknar kraft att ta sig upp. [...] Men förutsatt att jag inte ser mig i spegeln i hallen börjar jag inse (som i känna) att det inte spelar så stor roll. sid 215

 


Här skriver Diski ömsom om sin utmätta tid, och ömsom om sin tid med Lessing. Här finns det upprepningar och om man inte läst henne förut kan man frestas tro att hon faktiskt är påverkad av sin sjukdom. Men hon skriver som hon alltid gjort och tro mig, boken blir bättre och bättre allteftersom. Och slutar bara. 


Jag inser att jag kommer att sakna Diskis författarskap. Jag har två böcker olästa men sen är det slut. 

 

 

 

 

 

 

Av violen - 11 mars 2016 16:45

   Kerangal, Maylis de: att hela de levande ****


När jag, efter vad som kändes som korta stunder med den här boken, tittade efter, var det inte många sidor kvar. Hur gick det till? Något gjorde läsningen så lätt och snabb. Jag sökte efter tekniken och insåg att citatet från Elle på bokens framsida är sant:

Maylis de Kerangal navigerar med lätthet mellan det storslagna och det intima - hennes stil är omtumlande.


Det är som en TVserie med parallella handlingar, donatorn, hans anhöriga, transplantationsteamet, den som väntar. Alla har vi risken/möjligheten att någon gång hamna i något av de facken. De olika scenerna fladdrar förbi, den borde göra sig utmärkt som film, den är redan film.


Det är vackert som ett Valentinhjärta, men det är också nästan som en slakt. Rutinen ger ett makabert innehåll till beskrivningen, inga änglar sjunger andaktsfullt när det Stora händer. Men det är ändå inte stötande, för så här är det, allt kött är hö och personen på bordet är bara kött, som nu ska fördelas för att ge liv. (Det kan låta okänsligt att säga så men det är för att förklara hur den jargong kan uppstå som finns i operationssalen)

(Jag kände faktiskt  stor tacksamhet till de som gör hantverket här, tar ut organ, sätter in organ. Och vad de som donerar gör för en annan människa, det går inte att greppa eller beskriva.)


Nu efteråt kan jag känna att jag missade en del vid första genomläsningen. Men eftersom jag är intresserad av hur transplantationer skildras i kulturen vill jag äga den här boken.


Har du tips om böcker om/med transplantation, skriv gärna en rad!


Läst 2016

Av violen - 8 mars 2015 14:30

   Oates, Joyce Carol: Karthago ****


Det här är en mastig bok. Den var mao jobbig att läsa men jag kunde inte sluta heller. En otrolig historia egentligen, om
Irakkriget, dödsstraffet, våld, utanförskap osv. Allt skildrat på ett Oatesikt sätt. Kändes NUtid.
 
 Och med Oates är det så att det är en fördel att som jag, läsa varje ord, att skumma är inte så smart för just då kan den mening som är så betydelsefull gå omärkt förbi.
 
 
Anslaget närmar sig deckarens, övergår i 11:e septembers krigskonsekvenser, tangerar scum manifestet med en ordlek, känns som en slags kvinnlig omskrivning av ut-i-vildmarken syndromet, (utan frivillighet) men här stöttar kvinnor kvinnor, och deras lesbiska tillvaro behöver inga män, fortsätter mot journalistikens yttersta gräns, där utnyttjandet inte är sexuellt utan ett tvång till självutlämnande och dödsstraffet grinar mot den som skyldig är.
 
En odyssé av återhållet raseri när åren gått in i 2000-talet.
 
Och samtidigt, det boken handlar om är ändå detta:
Jag är den där systern. Den fördömda systern. Men ändå är jag fortfarande i livet - det är ett misstag, som ännu inte rättats till. sid 349
 
Som vanligt hos Oates bästa böcker skildrar hon människan, individen och samhället. Och tvingar en att tänka själv. Me like, och håller med om Oates avslöjande av kvinnoföraktets fula trynes fortlevnad.
 
Läs, men känn in och med Cressida. Det är hon värd.
 
(Eftersom jag sällan läser bakgrundstexter, recensioner eller författarintervjuer innan jag läser en bok, som denna som väckte min nyfikenhet av titeln, var jag oförberedd på patoset som dolde sig i boken. Bra Oates!)
 
 
Annars är mina favoriter Det var vi som var Mulvaneys, Fallet, Dödgrävarens dotter och såklart, Blonde. Alla böcker med många sidor. Här finns min Oatessida!
 
 
 
------------------------------------------------------------------
Sverige i boken:
 
[...] man tänkte i Sverige till och med sätta upp SKAM! ER (VAN)ÄRA på en av de större teatrarna i Stockholm. sid245
 
________________________________
Transplantation i boken
 
[...] Eller om du skulle behöva något slags medicinsk hjälp - blodtransfusioner, en ny njure, benmärgstransplantation" sis 323
 
Läst 2015
Av violen - 28 februari 2015 23:15

   Gruber, Sabine: Mira och Irma ****


För en gångs skull kommer jag att citera Adlibris:

Två kvinnor i två olika städer – Mira i Rom och Irma i Wien. Mira är en ung, gift kvinna, som försöker hantera sitt kärlekslösa äktenskap. Irma, en ensamstående mamma och kulturjournalist, genomgår en njurtransplantation som förändrar hennes liv och hon blir besatt av personen som gett henne nytt liv.

Mira och Irma är otroligt väl genomförd med tilltalande centrala karaktärer och mängder av intressanta biroller och idéer. Det är en fängslande läsning om sjukdom och pånyttfödelse, livsituationer och livsval som ställs mot varandra.

En övertygande roman av en av de stilsäkraste och intressantaste rösterna i den österrikiska litteraturen idag.


Mer om handlingen kommer inte, och knappt mer om boken heller. Innehållet är lysande enligt mig, eftersom just transplantationer intresserar mig så mycket. Här upplever jag det nästan som en bisak, men ändå mycket väl skildrat. Bisak, tänker vän av ordning, hm det står ju om Irmas liv med sin nya njure överallt. Ja, jag fick sluta märka sidor och rikta in mig på att köpa boken i stället, för här finns det flera skikt. Organdonation är bara ett av flera huvudteman. Och besattheten att veta vem njuren kommer ifrån är mer uppenbar än själva livet. Intressant iofs, men den avmätta, helt naturliga skildringen av oron, om njuren fungerar, om ansiktet ska svälla upp, om biverkans trötthet ska ge med sig som smygs in överallt ligger i lä för sökandet efter donatorn. Ändå nämns transplantationen bara som hastigast i recensionerna.


Jag ska köpa den här boken och anteckna meningarna om transplantationer (där iofs donatorn också har stor betydelse). Men det är mera "nördigt" så det ska jag bespara er!


Så jag slutar med att säga, läs den gärna. Och en uppmaning: översätt mer av Gruber, snälla!



Läst 2015

Av violen - 4 juli 2013 23:00

   Åkervall, Jenny: Jag tjänar inte ***


En omtalad debut som var helt ok. Men inte mer.

Den hade ett driv som gjorde att jag utan tvekan fortsatte att läsa, men det var egentligen bara psykiatridelen som intresserade mig, och den kändes trovärdig tills det plötsligt var overkliga kollegor som gjorde sin grej precis just när det var som värst för Anna Sager.

Det andra kändes liksom bara konstruerat, och skrivet efter nån slags mall för att stadfästa samtiden åren kring 2012.


Det var som att deckargenrens flyt användes just för att beskriva det författaren vill ha sagt. Allt är eländes skit men till slut ska det nog ordna sig. Hur? För Anna? Utbrändheten var tydligen en chimär för de nya tagen kommer utan återhämtning. För landet? Det får man räkna ut själv.


Ej tidigare läst mening som inte tillförde så mycket:


Det var fortfarande bara förmiddag men Anna kände sig redan trött som ett helt ålderdomshem. sid 99



Läst 2013

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Transplantation i boken:


[...] samtidigt som psykiatrins andel av de totala sjukvårdsresurserna hela tiden minskade. Mycket berodde på att kostnaderna för den somatiska sjukvården hade skjutit i höjden - nya, oerhört dyra läkemedel för sällsynta sjukdomar, den växande transplantations - och hjärtkirurgin, det växande kravet bland människor att få tämligen triviala åkommor behandlade...sid 60

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se