Lernevall, Inger: Jag går nu. Tror jag ***

Det var en chansning att få denna bok som recensionsexemplar. Jag är ju ingen feelgoodläsare. Och för de som älskar feelgood kanske den här närmar sig feelbad.

Det var just det mörka, otrevliga som jag tyckte var bokens starkhet. 

Det huvudpersonen upplevt/upplever är inte så trevligt, men säkert vanligt. Det annorlunda med den här storyn är att istället för att ha en bästa väninna som ställer upp oavsett vad, upplever Lotta sig helt ensam när hon kommer till stugan. Att det då dyker upp en person som blir hennes vän (vilket upprepas väldigt ofta i boken) kanske är nödvändigt för det som händer senare med hennes insiktsfullhet och möjlighet att gå vidare.

Ett stickspår låter en sjukdom glimta fram, och en behövande medmänniska, men annars är det raka spåret om än med mer funderingar än vanligt.

Jag vet faktiskt inte om alla feelgoodälskare tycker om det här. Men i alla fall jag läste ut boken utan problem, och jag brukar ge upp tidigt ifall den inte är läsvärd. 

Tack för rec ex Schyttbergs förlag

Nord, Cicci: Organ tur och retur ***

Böcker av transplanterade finns det inte så många av. Därför är det mycket vällovligt av Nord att skriva den bok hon önskade hade funnits när hon transplanterades med njure och bukspottskörtel från en avliden donator. 

Det är en fartfylld bok av en energisk person. Boken bygger till stora delar på den FBsida som Nord hade och hennes konversationer med sina följare. Något som höjer innehållet ett snäpp, eftersom själva FB är och framförallt har varit, en stor del av mångas vardag. Därför är det intressant att följa med i flödet, även om jag tyvärr inte gjorde det IRL när det skrevs. 

Därför är tiden före transplantationen, dialysen, resorna, familjen, läkarnas bemötande och våndan över alla beslut som ska fattas inte tillrättalagda. Ofta tenderar ju tiden innan att falla i glömska eller i alla fall tonas ner ordentligt om operationen går bra och måendet går upp som en raket, men här är det inte så. Det ger boken en slags fascinerande grym verklighetsbeskrivning som kanske inte gör den njursjuke läsaren så hoppfull. Men man kan också säga att det är inte bättre än såhär att ha dialys och känna sig utsatt, det är den sjukes realitet helt enkelt. Man kan bli ödmjuk, rädd eller som Cicci, förbannad på det som händer.

Njursjuka är ingen homogen grupp, vi är alla olika. Numera är det många bland de som har living donor som inte behöver ha dialys alls. De mår naturligtvis dåligt, är trötta och längtar lika mycket som andra till sitt nya liv. Men de slipper operationerna före dialyserna, själva dialysen och är ofta i sämre skick. Men alla som får chansen till ett nytt längre liv känner skillnaden före och efter. Förhoppningsvis går det bra för de flesta och får, liksom jag själv, tacka vetenskapen som låtit så många uppleva en transplantation. 

Moström, Jonas: Skytten

Moströms deckare passar så bra att lyssna på. Alla har varit väldigt bra avkoppling när jag gör något annat. Det går bra att hänga med och sjukhusmiljön och städerna de ofta utspelar sig i känner jag till. Lägg därtill ett persongalleri som upprepar sig. Inga ansträngningar för att lära känna nya personer.

Även denna var bra och värd att lyssna på. Mördar* var som vanligt svårt att gissa, en bihistoria vidrörde transplantationer, och det enda som börjar bli riktigt tjatigt är psykologens och den tillresta kriminalarens sängkammarmöten. 

Läst 2021

Wolff, Lina: Köttets tid ****

Det finns en spoilervarning längre ner där jag förminskat och strukit över texten.

Wolffs augustprisbelönade bok De polygotta älskarna, här, gillade jag väl sådär. Jag förstod den inte helt enkelt.

Den här boken är bättre, ja riktigt bra. Och jag inser återigen att Wolffs styrka är språket, hur hon skriver, och kanske inte direkt historien hon skriver. Jag benämner den här boken som en dystopi. En skrämmande och allvarlig dystopi. Och aktuell. 

Den hamnar under samma kategori som Never let me go av Murakami och den mer okända Häst, häst, tiger, tiger av Ahren. Ja min kategori Transplantation i böcker innehåller ännu fler exempel. *

Jag har hela tiden en gnagande känsla av olust när jag läser. Och jag tycker att Wolff lyckas skildra just det som händer nu, att det pågår så mycket under ytan, att subkulturer frodas, att ingen behöver stå för det man gjort.

Men säger du, visst fick Mercuro stå för det han gjort? Han dömdes ja, av både massan och showmakarna. Och det visar på manipulationens kraft. Som ökar hela tiden i dagens samhälle. Måtte det komma subkulturer som kämpar emot. 

Wolff kommer undan vidare resonemang genom att fly från ställningstagandet som många författare känner sig pressade (?) att nå fram till, sin egen sanning, eller meningen med boken. Vad som verkligen hände vet vi inte efter sista sidan. Men allt kan hända och det händer, kanske inte nu men längre fram.

 * Har du tips på böcker eller annan media som handlar om transplantationer? Maila det gärna till mig. h55n@yahoo.se

Pettersson, Göran: Mummel vid sänggaveln*** Det här är en bok för en mycket smal läsekrets, de som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med njursjukdom, dialys och transplantation. Då ger den många intressanta fakta, känslomässiga skeenden och en obändig tro på livet under dialysen. Den ger hopp helt enkelt. Men för alla andra är den säkert bara jobbig.....

Läst 2004

Connelly Michael: Blodspår ***(*) Det här var en thriller det. Om ett ämne som börjat bli mer och mer aktuellt, hjärttransplantationer. I takt med att fler transplanteras blir möjligheten att känna någon som är det större. Så var fallet för Michael Connelly som har en vän som hjärttransplanterades 1992. Tack vare honom fick Connelly idén till den här boken. En thriller som höll greppet nästan ändå till slutet. Det var, som så ofta, alldeles för dramatiskt och konstlat. Den fjärde stjärnan blir för ämnet, som är relativt ovanligt, och för att det skildras mycket trovärdigt. Har man som jag erfarenhet av transplantation vet man att medicineringen är oerhört viktig, något Connelly lyckas spela på till en viss del. Att det inte blev en hel fyra beror på slutet och att jag inte är nån sån där riktig thrillerfan.

Läst 2004

Ishiguro, Kazuo: Never let me go*** Den här boken var jag så nyfiken på att jag t.o.m köpte den för att få läsa den snabbt! Den sägs handlar om donationer av organ, men ju mer jag läste desto mer inser jag att det bara är ramhandlingen. Den här boken är helt enkelt en dystopi (mörk framtidsskildring) om hur en framtid kan se ut när etiken och moralen gett vika för andra värden. Sen är det också en slags kärlekshistoria mer än en donationsskildring. Dessutom bör ju en njure vara det första man donerar, hur kan man då ha problem med njurarna efter den tredje donationen??? dålig research eller vad? men det talar också för att det här är inte ett inlägg i donationsdebatten utan det handlar om nånting helt annat. Jag gissar kloning av människor men jag kan ha fel..........(vilket jag inte har efter att ha hört boken debatteras på radion den 4 november)
Varför titeln inte är översatt förstår jag inte heller, är det början på att boktitlar kommer att gå samma vägar som filmtitlar, dvs sluta att bli översatta???

Läst 2005

Holm, Gretelise: Ett hjärta till Maria ** Jag har länge tänkt läsa den här boken eftersom den handlar om en flicka som väntar på ett nytt hjärta. (Och böcker om transplantation och transplanterade är ju högprioriterade som intressanta hos mig.) Den har t.o.m en bild av ett riktigt hjärta på omslaget. Men ämnet var mer en ursäkt för att författaren skulle kunna skriva en samtidskritisk ungdomsroman, inget fel på såna böcker men det intressanta ämnet (transplantation) kom liksom bort i allt det andra....nu är det säkert rätt skildrat iofs, i den åldern är det inte sjukdomar som upptar ens tankar direkt. Jag har ju varit sjuk själv i hela mitt liv men kan inte påminna mig om att jag funderade särskilt mycket över det under tonåren. Ok jag orkade inte som andra men eftersom jag var befriad från gynmastik så behövde jag inte jämföra mig med andra så mycket, och mina intressen var tidigt att läsa och skriva och lyssna på musik så jag led inte speciellt av min sjukdom. Det är nog samma för flickan i boken och därför är den trots allt trovärdig.

Läst 2005