Inlägg publicerade under kategorin Författare L

Av violen - Måndag 16 juli 11:28

  Lykke, Nina: Nej och åter nej ***

 

OBS kan innehålla en form av spoiler. 

 

Nja säger jag. Visst, boken är bra skriven och de växelvis skildrade personerna utifrån deras utgångspunkt är välgjort, men jag blir mest irriterad på är Jan som går i Hannes fälla utan dubier. 


Mina sympatier är såklart hos Ingrid och därför tycker jag att hon hade kunnat få ett annat sätt att frigöra sig på än att göra avkall på all bekvämlighet. Kvinnor är väl trots allt inte som män som flyr till ödemarken och sunkar ner sig. Eller?


Det tog ner en hel del även om slutet gav hopp om någon slags rättvisa.



Läst 2018

ANNONS
Av violen - Torsdag 12 juli 02:30

  Liptrot, Amy: Utvägen - dagarna på Orkney ***

 


En bra biografi. Även om jag tyckte att berättelserna om Liptrops tid som alkoholist var lite ointressant så var tiden hon tillbringade på Orkney desto intressantare. Boken innehåller också en karta, det är alltid så inspirerande. Och jag lärde mig en hel del om Orkney och öarna därikring. 

Det är otroligt så mycket jag har olärt om världens länder och öar. Jag får ständigt nya insikter när jag läser böcker av alla de slag. Den här boken är verkligen inget undantag. Gillar du öar måste du helt enkelt läsa den.


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Söndag 29 april 14:20

  Lidbeck, Agnes: Förlåten ***

 

Jag har inte läst Lidbecks sensationella debut Finna sig. Så jag vet inte hur den här står sig mot den.


Jag läser gärna om syskonrelationer. Men väldigt ofta är de bara skrap på ytan. Lidbeck tycker jag når lite längre, det är med en viss ärlighet som det mytomspunna systerskapet får sig en törn. Avundsjuka, markeringar, förutfattade meningar, hämndhandlingar, spydiga kommentarer. Allt finns där. Hur uppväxten aldrig liksom går över i ett riktigt vuxenliv. Hur syskonkärleken är en myt.

Där tycker jag Lidbeck lyckas och det ovanligt väl. Hon slår hål på systerskapsmyten och det ordentligt. Och det är väl  ändå på tiden att någon gör det.

Men i övrigt känns boken som ett hafsverk, föga genomtänkt. Den skulle ha vunnit på mindre upprepningar och omkringhändelser. Och ändå är mycket struket känns det som och sen är det ihopfogat utan större arbete med texten. 

Känns det som alltså. Det stoppar upp och hindrar texten att flyta fram.

Det blir liksom inget avslut heller men det känns helt logiskt. De allra flesta syskonkonflikter går inte att lösa, bara att förhålla sig till. 

Eller så kommer Förlåten 2.0 framöver. Hoppas inte det. 


Läst 2018

Av violen - Måndag 16 april 13:45

  Luiselli, Valeria: De tyngdlösa  ***

 


Mycket hyllad debut som jag tog mig an med stor förväntan. Och allt gick bra i början, jag hängde med och fick mig till livs en ovanlig historia (vilket jag gillar) skriven på ett märkligt sätt (vilket jag gillar, ibland) med märkliga hänvisningar till nu döda poeter. 

Jag hänger med skapligt i början men sen börjar det virra till sig och om det inte vore för synsvårigheter hos en person, skulle jag knappt veta vem det skrivs om. Det här kräver mycket av läsaren och med viss besvikelse måste jag erkänna att jag kom lite till korta. 

Dessutom accelererar skeendet och det som är uppenbart för mig är ett försök att beskriva gränsen mellan sanning och fiktion och hur det tas emot av närstående. 

Upplösningen i parets verklighetsuppfattning skulle lika väl kunna vara snudd på dagens utmattningssyndrom. Hallucinationer och otrygghet. 


Nej, jag klarade liksom inte av den förvirring som boken skapade. Och jag undrar lite sorgset, är det här den nya sortens litteratur, fragmentarisk och orolig. Men jag kan väl inte bara vilja ha en rejäl historia?


Läst 2018

 

 

 

 

Av violen - Måndag 9 april 17:08

   Lundberg, Ulla-Lena: Is ***

 


Det är hav, det är utpost, det är uppriktig präst och det är mer än 60 år sen; Åland, Finland.  


I motsats till Pastoralsymfonien och Själasörjaren som jag båda nyss läst, är det här en präst som verkligen försöker leva efter bibelns kärleksbudskap. Jag blir varm om hjärtat när jag läser något som väl måste vara Lundbergs egna Gudsbild, annars skulle den knappast ha kunnat återges så insiktsfullt. 


Minsta göromål ska vara en predikan om Guds godhet som erbjuds den som överlämnar sig förbehållslöst! Sådana borde prästerna vara, som medeltidens mun kar vars enda uppdrag var kärleken till Gud och medmänniskorna. 

[...] En kristen människas frihet tänker han hellre på. Friheten att vara oanfäktad, omarterad, obekymrad. Glad, om det är möjligt annat än glimtvis. Livet är fullt av oro och brist och sjukdom och sorg; gärna skulle han bespara dem de eviga straffen.

Om Gud är kärleken älskar han öborna med deras räv bakom örat[...]

Prästen kånkar på ett starkt syndamedvetande och rannsakar flitigt sig själv. Önskar han det faktiskt åt andra? Han vill inte ha kyrkotukten tillbaka och betackar sig för att bli en religiös polis, Gud på tungan när han fördömer. Ingen glädjedödare, som han ofta nog varit för sig själv. Men nog en vägledare mot den sanna glädjen i Kristus, som inte punkteras av ångest och oror för upptäckt, hån och bestraffning. En väg som man går i ljuset, med en börda som inte är större än man klarar. sid 281ff


 Även om ämnet och skildringen av livet på ön är intressant, känns tiden lite väl avlägsen. Språket påminner ibland om det jag som barn läste i böcker ur mina föräldrars bokhylla.


Sidorna jag citerar ovan med sin fortsättning, om prästens trosuppfattning, är verkligen bokens stora behållning. De skulle jag kunna äga boken för.


Läst 2018

Av violen - Torsdag 5 april 15:00


  Levlin, Kurt: Dröm 19 ****


Det hör till ovanligheterna att jag offrar min nattsömn för att få veta hur det går. Men när jag fick fortsättningen på Isamone i min hand började jag läsa direkt och sen var det bara att fortsätta. 


Det här är spännande, det här är starka kvinnor, det här är krigets verklighet (och sanningen om den). 

Det här är gemenskap, våld, krigsflykt, maktfullkomlighet och faktiskt, en del humor. Periodvis är det lika vackert som omslaget.

Levlin väver skickligt ihop Isamone med denna fristående fortsättning. Kanske att en av den här bokens fyra stjärnor lyser lite svagare, men den var mycket läsvärd. Läs en, läs båda. Du glömmer dem inte. 


Levlin har lyckats skriva de här böckerna med ett innehåll som passar hen, både yngre och äldre. Och fast min motvilja mot krig växt sig än starkare, lämnar de mig med nånting varmt inombords. Jag hoppas att det kommer en del tre, och att det fick bli film av alltihop. 


Läst 2018


Köp den här: Bokus, Adlibris, CDon


Tack för exemplaret, Kurt Levlin och Visto förlag

Av violen - 25 oktober 2017 16:00

  Lindholm, Margareta: Vi är bara besökare här ****


Jag konstaterade förvånat att jag inte läst den här boken av Lindholm. När jag läst ett tag förstod jag varför. Jag brukar konsekvent försöka undvika böcker om demens och Ahlzeimers sjukdom. Det smärtar för mycket, då min mamma hade den sjukdomen sista åren av sitt liv.

Men nu började jag och slutförde boken. Och som det mesta av Lindholm är den vacker, stilren, omfamnande. Såklart.

Fast så sorgsen att jag gärna avstått från läsningen.


Läst 2017

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se