Inlägg publicerade under kategorin Arbetarlitteratur, svensk

Av violen - 19 februari 2020 14:30

Salomonson, Kurt: Sveket****

 

Salomonsons skildring av arbetarna i Västerbotten på 50 och 60-talet får mig att tänka på Pockettidningen R som jag ofta läste i min ungdom. Den har reportagets djuplodande ärlighet och skildring av synen på omvärlden och arbetslivet, samtidigt som det också är en roman.


 Journalisten Mats besöker arbetarnas fikabord. Och orden är hårda.

Någon får klä skott för att den får nästan lika mycket betalt efter en olycka som arbetaren får.

Hederliga arbetare, hederliga människor överhuvudtaget , kan knappt existera, medan lättingar och simulanter lever glada dagar. Ja, han menar ju inte nu direkt att Jan Ewards simulerar skadan, detta menar han icke, men han vill ifrågasätt det rättvisa i att en handikappad lyfter nära samma lön som en fullt arbetsför. sid 88

 

Alla som haft med försäkringskassan att göra senaste 10-20 åren känner igen tankemönstren.

 

Och så vänds hånet mot den som talat, och han får kommentarer om bönemöten och tungomålstal och lördagsnättren.

Men journalisten sitter och tänker

Det är inte önskan om rättvisa åt Jan som får dem att hålla på; men en önskan att trampa ner, att smäda och håna, mobbarens njutning när någon sjunker i träck. Själv har han möjlighet att resa sig och gå, och det ger honom en svindlande känsla av överlägsenhet: det ger honom möjlighet att åse detta utan hat. sid 89


Här finns också främlingshat. Det arbetar utlänningar i företaget. Någon acceptans borde de inte vänta sig. Känns det igen.

De har det nog inte lätt alla gånger, tänkte Bruno förstrött. De gick omkring och var avvikande. Det var inte att begära att folk skulle acceptera dem utan vidare. sid121


Uträkningen ligger i att den nya arbetargenerationen skall uppfostras i skräck för det avvikande. Målet för det moderna storbolaget är massans absoluta likriktning. Då har man så småningom en samling individer - moraliskt fega intill utplåning och till det yttre identiskt lika varandra - som man kan använda sig av på samma sätt som robotar.


[...] Naturligtvis - det måste  i sanningens namn tilläggas - möjliggörs allt detta av arbetarna själva. sid 225f

 


Salomonsson lägger en del av skulden på LO som tagit från medlemmarna all aktiv del i organisationens skötsel, de som är de enda som verkligen är arbetare och kan veta sina egna villkor och behov. Men allt sköts av avlönade funktionärer som ingen erfarenhet har.


Nu kan man läsa Salomonson med en slags intressant tillbakablick och vetskap om hur det blev. Mycket lämnas bortom den moral han tidvis låter komma till tals. Kvinnorna är helt platta och till för bara en sak. Gamla skildras riktigt äckligt. Oron är stor att måsta hamna bland dem. Osv osv.


Boken innehåller väldigt mycket tankar, så många att de är svåra att sortera. Jag läser Gunnar Balgårds efterord och citerar det som jag själv känner är väsentligt i boken.


  1. En gång försatte svensk arbetarrörelse i upprördhet, för att inte säga panik. 
  2. Salomonson talade om individen i kollektivet, alltid en besvärlig och störande fråga, och vanligen avförd som borgeligt prat. 
  3. Ty författaren var, mitt i all sin mildhet, ursinnig, och samtidigt alldeles ensam.
  4. att en kroppsarbetare måtte äga ett värdigt liv och en vettig självuppfattning, att ett klimat av upplevd förnedring på svenska arbetsplatser kunde bringas att upphöra. Inte svårare än så. 
  5. anklaga den svenske arbetaren för undfallenhet och egen andlig slöhet, vilket förstås sved. 
  6. Han skapade litteraturen själv efteråt ur erfarenheten (efter fem år i gruvan min anm)
  7. Den vidgar sig till ett samlat panorama över samma samtid
  8. Och förändring sker förvisso. Men likväl inte på djupet, inte så att människornas liv på allvar förändras, eller människorna själva. ...Det bestående och inpräglade väger tungt. 

Sveket är helt klart en för nutiden ovanlig roman. Det som utspelades för 60+ år sen, känner jag såklart till men ändå inte. Och det gör att den tilltalar min önskan att läsa annorlunda och lite att bita i författare.

Här beskriver Salomonson något han verkligen vill förmedla, i syndikalismens* anda tydligen. En upprättelse för arbetarens hjärna och hur företagen facket och välståndsbehovet samarbetar för att hålla den tillbaka.


Men känner jag; Människan är trots allt en produkt av sitt arv, sin miljö och tiden och kan agera på olika sätt varifrån man kommer. Kanske att den miljö Salomonson verkade i och beskriver har sitt arv i den skäms och tystnadskultur som småbrukarsamhället uppfostrat (de blivande) arbetarna i. Men däri finns ju även en stolthet över ägandet av marken. Det gick inte att omsätta i gruvorna, det materiella måste komma från konsumtion. Och tidsandan var sådan, vi ska konsumera oss in i välståndet. 


Jag har även läst Rötter och rutter, en bok med undertiteln Norrland och den kulturella identiteten (Kungälv 2001) dels

Arbetsvrede, svek och identitet av Anders Öhman och Byn där tystnaden talade av Kurt Salomonson. Dessa båda inlägg rekommenderas.


Om man inte är stolt över sig själv, om man inte är sann mot sig själv och sitt ursprung, hotar maktens, misstänksamhetens och intoleransens nedbrytande krafter att ta över.

   Man bör således se upp så att man inte blir "stationär i tanke och handling". Det måste finnas Rum för resande. s67

(Arbetsvrede, svek och identitet av Anders Öhman s67)


Det kan kanske också vara tvärtom, att stoltheten över sig själv och sitt ursprung får en att anamma de nedbrytande krafterna. Men det är helt andra böcker.



  *Syndikalism refererar också till en strategi för att uppnå socialism baserad på revolutionära fackföreningar, där arbetarna ges kontroll över sina produktionsmedel. Syndikalism skiljer sig från reformism och socialdemokratiska gradualistiska sätt att uppnå socialism. Wikipedia  


                                   

Av violen - 17 januari 2020 16:45

Martinson, Moa: Fjäderbrev ****


Här skildrar Martinson sin släkt och hur hon som oäkta barn växte upp. Kulissen är ett julbesök hos hennes mormor på knekttorpet. Där benämningen på brev som skickades mellan knektarna var fjäderbrev. De innehöll mycket riktigt en fjäder som meddelande.


Eftersom novellen heter just fjäderbrev, kan jag förstå att den Martinson skriver här nere är betydelsefullt:


 

Men på eftervintern flyttade vi långt upp i en skogstrakt.

 

Ett par veckors tid cirkulerade små brev med hönsfjädrar i bland mina nyförvärvade kamrater i skolan. Vi var en liten klan som i flera veckor knappast talade till varandra. Det gick inte an att meddela sig med annat än fjäderbrev.

 

I stans skolor skulle säkert ungarna ansett mig rysligt larvig om jag försökt med en dylik lek. sid 32

 


Jag blev glad av de orden. Där fann Martinson tydligen sin plats i byskolan och tilläts leva ut sin fantasi. Kanske det var det som gjorde att vår främsta kvinnliga arbetarförfattare föddes. 







Av violen - 1 januari 2020 23:00

Arbetarlitteraturen och klassamhället Magnus Nilsson


Alakoski, Susanna, Svinalängorna, Stockholm: Norsteds 2006

Alvares, Amalia, Fem papperslösa kvinnors historier, Malmö: Tusen serier 2013.

Beischer, Sara, Jag ska egentligen inte jobba här, Stockholm: Ordfront 2012.

Bogdanska, Daria, Wage Slaves, Stockholm: Galago 2016

Boss, Emil, Acceleration, Stockholm: Lejd 2017.

Det arbetande folket, red. Victor Estby, Sundsvall: Föreningen Arbetarskrivare 2014.

Efter oss, red. Victor Estby, Sundsvall: Föreningen Arbetarskrivare 2016.

Ericsson, David, Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?, Göteborg: Lindelöw 2015.

Ericsson, David, Taxfree, Stockholm: Ordfront 2004.

Fri höjd och 18 andra noveller, Stockholm: En bok för alla 2015.

Hamberg, Maria, Drömfabriken, Stockholm: Ordfront 2010.

Hamberg, Maria, På väg till natten, Stockholm: Bäckström 2002.

Hållander, Marie, Tjänster i hemmet, Göteborg: Kabusa böcker 2013.

Johansson, Henrik, Av kött och blod, Stockholm: Federativs 2013.

Jordahl, Anneli, Som hundarna i Lafayette Park, Stockholm: Norstedts 2016.

Jönsson, Johan, Efter arbetsschema, Stockholm: Bonniers 2006.

Landet som sprängdes, red. Victor Estby, Sundsvall: Föreningen Arbetarskrivare 2012.

Linderborg, Åsa, Mig äger ingen. Stockholm: Bonniers 2007.

Lundberg, Kristian, Yarden, Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion 2009.

Lösa förbindelser. Om kampen för fasta förhållanden i handeln, red. Jenny Wrangborg, Stockholm: Leopard 2017.

Norin, Marie, 11.05.05–14.10.17, Stockholm: Lejd 2015

Persson, Cecilia, Att bära sin egen kropp – en rapport, Torsby: Heidrun 2013.

Petersson, Erika, Drottningen i kassan, Stockholm: Galago 2017.

Petersson, Hanna, ”Pigan” http://klubbhanna.blogspot.se/2012/01/hela-serien.html

Rådberg, Helene, Det gula rummets små terapistycken, Stockholm: Wahlström och Widstrand 2008.

Räihä, Freke, Hem för vård och omsorg, Malmö: Smockadoll 2017.

Sattarvandi, Hassan Loo, Belägring, Stockholm: Bonniers 2011.

Sattarvandi, Hassan Loo, Still, Stockholm: Bonniers 2008.

Skarpt läge, red. Victor Estby, Älvsjö: Föreningen Arbetarskrivare 2010.

Todorov, Anamarija, Fröken Forever, Malmö: Rastlös Förlag 2017.

Var ligger min arbetsplats i morgon?, Stockholm: Premiss i samarbete med Kommunalarbetaren 2013.

Wrangborg, Jenny, Kallskänken, Stockholm: Kata 2010.

Av violen - 22 januari 2019 06:00

   Hamberg, Maria: Allt under himmelens fäste ****

 


Med fingertoppskänsla skildrar Hamberg en utsatt mans isolering och ensamhet. En man, som när han står utanför kyrkogården tänker att därinne finns de enda två han kände. Modern som ville väl men inte förmådde stå emot faderns ständiga kränkande ord. 

Flytten till staden som inte förde med sig något gott utom mobbing och ensamhet. Arbetet som innebar utnyttjande och mer mobbing. Dessutom svek och minskande tilltro till mänskligheten och sin egen förmåga.


Det som händer är nödvändigt för handlingen men känns lite osannolikt. Men det landar i att det blir en julsaga som verkligen gör en varm i hjärtat.


Hamberg har förmågan att låta verkligheten avslöjas allt eftersom. Att hoppa fram och åter i skeendet gör att mer och mer avslöjas och sanningen om denna man kommer fram. Men det visar också vad vänlighet kan göra både med den som ger och den som får. Trots att det känns osannolikt.


läst 2019

Av violen - 8 juni 2017 16:15

   Hamberg, Maria: Till min allra bästa vän ****

 


Med stort intresse läste jag denna bok. Ibland tycker jag att en bok är välskriven, och det är den här. Det betyder att formen och språket inte ger några negativa läsmarkörer. Tvärt om.

Kanske att det ändå är innehållet som får mig att tveka lite. Jag hänger med såklart, som 50-talist. Och det enda jag ser som negativt är att det händer nästan för mycket. Det blir lite overkligt när människornas öden uppdagas. Episoder avlöser varann men ibland är de lite sökta. Bli fet Maria så att pappan får förödmjuka dig osv. Och var är popmusiken?

Det som känns helt realistiskt är sjukhusbeskrivningarna. Precis där kan författaren eller någon närstående legat.


Arbetarlitteraturkategorin får stå kvar, fast visst handlar det mer om den där vänskapen som ytterst sällan håller lika långt som i den här boken?

Därför måste jag erkänna att nånting saknas i arbetargenren. Är det bortredigerat tro?


Men mycket läsvärd. Hamberg har jag länge tänkt läsa, nu blir nog de tidigare böckerna av.


Läst 2017


Av violen - 3 juli 2014 15:00

  Fridegård, Jan: En natt i Juli **** (stor text)


Jan Fridegårds debutroman kunde kanske kallas långnovell. Den är visserligen på 195 sidor men det här exemplaret hade stor text så den gick väldigt fort att läsa. Ganska behagligt faktiskt, även om det blev mycket bläddrat.


Det var stor igenkänningsfaktor för mig i den här boken. Dels påminde den mig om min barndom eftersom jag är uppväxt på ett småbruk. Jag erinrar mig lagårdslukten, gräsets gröna doft när det hässjas, hästen som släpper väder och ruskar sig fri från flugorna innan den drar ihop mer hö, de stilla heta dagarna "Träden rörde litet på sin översta grenar men stod snart åter stilla." sid 79.

Och dels påminner den mig om böckerna jag läste som barn där just statarnas eländiga liv ofta skildrades. Fridegårds debut är riktigt bra faktiskt. Jag förvånas över att det 1933 kunde komma ut en så frispråkig roman, kryddad med svordomar och kvinnoförnedrande uttryck. Och uppror mot överheten.


Om den getts ut nu kunde den faktiskt ha kunnat gå under deckargenren för det är ju en mordhistoria inblandad. Och den skildrar personerna ikring så väl att några mördarkandidater snabbt skulle kunna ha både tillfälle och motiv. Samhällskritik parad med vackra miljöer som nu känns exotiska eftersom de inte existerar längre skulle lätt göra deckaren läsvärd.

Men på den tiden var ond bråd död bara en del i skeendet, fast här maskerad i gott uppsåt. Här läser vi hjälte med stort H.


Den som inte läst någon arbetarlitteratur av de gamla mästarna skulle jag mycket väl kunna rekommendera En natt i Juli. Den ger genren ett ansikte.


Läst 2014

Läsutmaning Läs ett år 2014

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards