Inlägg publicerade under kategorin Oates, Joyce Carol

Av violen - 8 mars 2015 14:30

   Oates, Joyce Carol: Karthago ****


Det här är en mastig bok. Den var mao jobbig att läsa men jag kunde inte sluta heller. En otrolig historia egentligen, om
Irakkriget, dödsstraffet, våld, utanförskap osv. Allt skildrat på ett Oatesikt sätt. Kändes NUtid.
 
 Och med Oates är det så att det är en fördel att som jag, läsa varje ord, att skumma är inte så smart för just då kan den mening som är så betydelsefull gå omärkt förbi.
 
 
Anslaget närmar sig deckarens, övergår i 11:e septembers krigskonsekvenser, tangerar scum manifestet med en ordlek, känns som en slags kvinnlig omskrivning av ut-i-vildmarken syndromet, (utan frivillighet) men här stöttar kvinnor kvinnor, och deras lesbiska tillvaro behöver inga män, fortsätter mot journalistikens yttersta gräns, där utnyttjandet inte är sexuellt utan ett tvång till självutlämnande och dödsstraffet grinar mot den som skyldig är.
 
En odyssé av återhållet raseri när åren gått in i 2000-talet.
 
Och samtidigt, det boken handlar om är ändå detta:
Jag är den där systern. Den fördömda systern. Men ändå är jag fortfarande i livet - det är ett misstag, som ännu inte rättats till. sid 349
 
Som vanligt hos Oates bästa böcker skildrar hon människan, individen och samhället. Och tvingar en att tänka själv. Me like, och håller med om Oates avslöjande av kvinnoföraktets fula trynes fortlevnad.
 
Läs, men känn in och med Cressida. Det är hon värd.
 
(Eftersom jag sällan läser bakgrundstexter, recensioner eller författarintervjuer innan jag läser en bok, som denna som väckte min nyfikenhet av titeln, var jag oförberedd på patoset som dolde sig i boken. Bra Oates!)
 
 
Annars är mina favoriter Det var vi som var Mulvaneys, Fallet, Dödgrävarens dotter och såklart, Blonde. Alla böcker med många sidor. Här finns min Oatessida!
 
 
 
------------------------------------------------------------------
Sverige i boken:
 
[...] man tänkte i Sverige till och med sätta upp SKAM! ER (VAN)ÄRA på en av de större teatrarna i Stockholm. sid245
 
________________________________
Transplantation i boken
 
[...] Eller om du skulle behöva något slags medicinsk hjälp - blodtransfusioner, en ny njure, benmärgstransplantation" sis 323
 
Läst 2015
Av violen - 3 maj 2011 14:15

  Oates, Joyce Carol: En fager mö ***

 

Oates böcker varierar. Ibland är de helt fantastiska och ibland är de mindre bra. Det här var en mittemellanbok. Riktigt spännande bitvis och väl skildrad. Oates böcker innehåller ofta utsatthet men lika ofta är utsatthetens oundviklighet parad med en slags upprättelse. Så kunde jag känna i den här boken. Katya är både stark och svag och klasstillhörighetsavunden gör bokens historia möjlig. Slutet gjorde mig faktiskt lite upprörd, men boken är klart läsvärd.

Ändå, Oates snuddar vid nånting här som skulle har krävt mer insikt och ett mycket större antal sidor. Endast det faktum att Katya är så ung och inte kan förstå fullt ut gör att bokens format är möjligt.

 

 

Av violen - 17 augusti 2010 13:30

Oates, Joyce Carol: Dödgrävarens dotter****

 

En bok som vibrerar!


Ännu en riktigt bra Oates. Tyvärr påminner den lite väl mycket om Blonde för att jag ska få någon form av aha upplevelse över stilen, men den bygger tydligen på lite släktbiografiskt material då den har kopplingar till Oates farmors levnadsöde. Och i och med det känns den mycket intressant.


Helt utanför innehållet och stilen osv. funderade jag på detta med att det sällan eller läs aldrig är illustrationer i böcker nu för tiden. Möjligtvis en karta i början eller slutet. Men här har Oates låtit föra in bilder på hakkorset, svastikan. Att göra boken mer svårtrycket i och med det måste innebära att det har stor betydelse för Oates. Men varför? För att undervisa dagens människor om dess utseende och betydelse eller för att visa på Josephs tilltagande paranoia? för de senare bilderna kunde ju vara vilka streck som helst nästan.........en fråga jag skulle vilja ställa till Oates.


-------------------------------------------------------


Nu har jag läst hela boken och vet svaret på frågan jag ställde ovan, den här boken handlar ytterst om förintelsen, och hur den sträcker sig in i USA, följer med de svarta stråk av historia som Oates säkert har inuti sig själv, arvet från hennes farmor. Hur dess skugga trots allt vilar över dess efterkommande fortfarande och framgent......


Oates låter oss inte glömma och Oates gör helt rätt. Samtidigt väver hon  en vibrerande väv där varje sida förmedlar nånting nytt och där en otrolig historia växer fram, skriven som bara en stor författare kan skriva den. Ta t.ex bytet av namnet, jag ryste när sanningen om Hazel Jones till slut uppdagades. På bara några få sidor förmedlar Oates en känsla, mer dramatisk än i den bästa deckare. Och sen lämnar hon den bara. Mästerligt! I andra romaner skulle det ha känts sökt men här, helt naturligt. Hur bär hon sig åt?


Den påminner som sagt om Blonde, men där Norma Jean är svag är Rebecca stark.

Alla dessa män som påverkar Rebecca, från Hitler till fadern till bröderna till make 1 och mannen i Panamahatten, sonen, fram till make 2 och inte att förglömma, svärfadern. De lyckas inte knäcka henne.

Och till slut är det ändå blodsbanden, de judiska rötterna som förlöser henne (Jag vill i alla fall tro att hon blir det, förlöst till slut. Jag unnar henne det!).


Ett mästerverk av Oates. Igen!





Av violen - 10 maj 2010 15:15

Oates, Joyce Carol: Blonde*****

 

Den här mastodontläsningen (mer än 800 sidor i pocketupplagan) gjorde jag i sällskap med Bokcirkeln i Sveriges Radio. Och det var en magnifik resa över fem veckor. Jag har aldrig läst en bok på det sättet förut, visst antal sidor, diskussion (envägs iofs) skrivna kommentarer (av mig) varje gång, och sen ny läsning!

Boken kändes kort, otroligt nog. Och  jag måste säga att jag är imponerad av Oates. Jag har ju alltid gillat henne, även om hon är så ojämn att jag ibland undrar om hon verkligen skrivit själv. Men den här gången har hon definitivt nedtecknat alla dessa ord själv. Det är så fascinerande att ha fått följa en kvinnas väg genom ett kort liv, fyllt av en sådan....vad ska jag kalla det.......smärta! Och följa en utveckling i ett land och i en könsstämpling som detta ju handlar om. En stämpling av Kvinnan som den bit kött männen kan ta för sig av.

Hur Norma/Marilyn var, utlevande, sexgalen, narkoman, självmordsbenägen eller bara en utnyttjad blondin, det vet jag inte efter att ha läst boken. Kanske var hon det eller så var hon det inte. Vem vet? Inte Oates i alla fall vilket hon påpekar redan i början av boken. Men att dra några slutsatser hit eller dit, vad betyder det? Boken handlar om Blonde, ingen annan. Och den är helt enkelt otroligt bra.

Orkar du bara med längden så läs den! Det är mitt råd!


Jag har kommenterat den i andra inlägg med bokcirklen i SR och skriver inte mer här

Till första träffen 12/4 har vi läst: Prolog + Barnet. Tom sidan 123.

Till andra träffen 19/4 har vi läst: Flickan. Tom sidan 262.

Till tredje träffen 26/4 har vi läst: Kvinnan. Tom sidan 425.

Till fjärde träffen 3/5 har vi läst: "Marilyn". Tom sidan 712.

Till femte och sista träffen 10/5 har vi läst: Senare i livet. Hela boken! 862 sidor.



Läst 2010

Av violen - 1 januari 2010 15:15

Oates, Joyce Carol: Våld en historia om kärlek**(*)

Den här boken kastade jag mig över för Oates är ju alltid Oates...Eller? Jag blev grymt besviken, den kunde lika gärna vara skriven av anonyma Jenice Carson Ohlson, jag fattar inte vad Oates var ute efter med boken egentligen. Hennes böcker som brukar var tjocka och härliga och fulla av intressanta personer. Och den här historien skulle ha kunnat var hur djup och inträngande som helst men det är mer som ett filmmanus utan repliker, de skriver man på plats när man spelar in. Typ. Boken var minst 50% för kort men andemeningen gillade jag trots allt men besviken blev jag. Å det grövsta......


Läst 2005

Av violen - 1 januari 2010 15:15

Oates, Joyce Carol: Djur**(*)

 En liten bok som inte gjort så stort väsen av sig, och jag kan förstå varför. Den är faktiskt lite äcklig den här boken, påminner om Tartts Den hemliga historien och faktiskt även om Rösterna av Christa von Bernuth, se nedan. En tröst är att de fick vad de förtjänade i den här boken. Men sorgligt att läsa om hur ondskan hela tiden kan manipulera och hur vuxna människor struntar i att ta sitt ansvar och vara just vuxna inför vilsna ungdomar.Kanske är det det som händer i dag när så många ungdomar, framförallt unga kvinnor, mår dåligt. Deras förebilder, de vuxna kvinnorna, tar inte sitt ansvar utan lever i sin omogenhet bara ut sina lustar hur som helst och ger ingen stadga till det uppväxande släktet. Något som männen gjort i alla tider men nu även kvinnorna.


Läst 2006

Av violen - 1 januari 2010 15:15

Oates, Joyce Carol: Fallen****

Den kära Oates skriver på sitt eget sätt och sina egna historier. Nu en fyra igen. I början var den här boken lite konstig och inte alls intressant tyckte jag men sen blev det ju en annan historia av det hela. Kanske är Oates en amerikansk arbetarförfattare, för det handlar ofta om sånt som man inte ofta läser i andra böcker. Här finns det flera parallella historier och vilken hon verkligen vill berätta vet jag inte riktigt. Men ett vet jag att hon skriver på sitt eget sätt som sagt, om pistolen syns på första sidan är det inte alls säkert att den avlossats innan slutet om man säger så. Det är det som gör det så njutbart att läsa henne, inget planteras utan du får bara helt enkelt lov att tänka själv!


Läst 2005

Av violen - 1 januari 2010 15:15

Oates Joyce Carol: Det var vi som var Mulvaneys****

Ofta när jag läser böcker kommer jag på mig själv med att tänka, såhär skulle jag aldrig ha skrivit själv (om jag nu skrivit alltså). Med den här boken är det tvärtom. Redan från början kände jag på nåt sätt igen mig i skildringen av det amerikanska samhället med sin förljugenhet och sitt hyckleri. För visst är det det boken handlar om? Hur en helt vanligt familj lever sitt lyckliga (?) liv och hur det livet krackelerar när det visar sig att det urgamla sättet att se på kvinnan trots allt inte har förändrats sen urminnes tid
Oates skriver på ett ovanligt sätt, ofta beskrivs samma sak flera gånger utan att hon ber om ursäkt genom att gardera sig med: som sagt tidigare, som sagt var eller nånting annat som ger den ledtråd som gör att man inte behöver haja till och undra, men, visst har det stått förut? De olika personerna ses ömsom genom den yngstes ögon, ömsom genom författarens ögon. Detta dubbla perspektiv ger nerv åt läsningen, och trots att boken var av typen tegelsten, så var den plötsligt slut! Raderna flöt på och kanske alla djuren hjälpte till att avdramatisera det som faktiskt var ett familjedrama; det handlar om ovilja till tolerans och en svidande kritik mot feminismens grundtankar.
Gång på gång kom jag som sagt var på mig själv med att tänka, men så skulle jag ha kunnat skriva, exakt så är det osv. Jag önskar så att mamman ruskat om sin dotter och sagt du är oskyldig, kastat ut pappan och hyrt en lastbil där alla antikviteterna rymts och börjat om i närheten av nån High School där dottern kunnat skriva in sig......Men då hade det ju inte blivit nån historia...
För den här boken är en riktigt gammaldags bok! Den innehåller inget genreöverskridande i form av mord, fantasy eller beskrivningar av olika huskurer. Det är en god historia helt enkelt, men med undertoner som får en att se rött! Precis som en bok ska vara......
Varför får den då inte fem stjärnor? Ja, nånstans under senare delen tappade den tråden för ett tag. Mariannes flyktiga tillvaro kändes inte riktigt trovärdig. Och tyvärr, slutet blev för lyckligt. Livet dänger inte till en såpass utan att det får konsekvenser.


Läst 2000

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se