Inlägg publicerade under kategorin 2006

Av violen - 31 januari 2023 10:45

Jungersen, Christian: Undantaget****(*) Ännu en otroligt bra bok! Tjock men jag sträckläste den på en och en halv dag. Och den var verkligen värd att läsa. Den recenseras som en bok om mobbing och ok, det är det. Författaren har verkligen lyckats och javisst, när jag söker på Google hittar jag genast rubriken: jag har också varit utfryst. Vilket jag förstod när jag läste. Ingen som inte varit utsatt kan förstå det subtila i utfrysningens mekanismer. Nu får man se detta från olika vinklingar vilket är intressant plus att ämnet folkmord också speglas vilket det också är intressant. Att det inte blev en femma beror på att boken trots allt är lite rörig. Nånstans blir det ändåtvå böcker i och med att den dessutom i stort sett också är en deckare och skulle kunna filmas så och slutet.......naturligtvis tillrättalagt för deckargenren. Nej det störde mig en aning. Men å andra sidan är det ju så nu för tiden att det måste till spänning för att förmedla nånting. Och om det får folk att läsa den här boken och lära sig nånting om mobbingens fruktansvärda konsekvenser så är det ändå ok för mig. Om boken hetat "mobbing på en arbetsplats" hade inte många läst den. Ett plus för diskussionen om ondskan. Ett minus för händelserna i Afrika som både skildrades och inte.......Människorna är verkligen otroligt väl skildrade och det är för väl att boken är så omfångsrik, annars hade vi inte fått veta ens hälften........

Av violen - 1 februari 2019 16:45



 

2006 års böcker

 

 

Abu-Jaber, Diana: Nymåne **** Det blev en fyra till slut av den här boken, även om jag tyckte att den innehöll delar som jag inte förstod varför de var där. De delarna är den saga som huvudpersonens farbror berätta för henne i början av varje kapitel. Som tur var är den delarna föredömligt korta så jag läste dem även om jag inte förstod anledningen till att de var där. Men boken var skriven på ett så målande språk att jag bara var tvungen att läsa den. Den ger också en bild av irakiska flyktingar i USA och en balanserad (?) bild av kriget 1999. Sen är det en kärlekshistoria av rang, det var länge sen jag läste nåt liknande

Anderson, Laurie Halse: Säg något (U) ***
Melinda går i high school och är totalt utfrusen av alla ända sedan den dag hon förstörde en fest genom att kalla på polis - en totalt oacceptabel handling i hennes inskränkta och regelfixerade high school-värld.
Ett av de starkaste och mest berörande porträtt som någonsin gjorts av en ung flicka som lyckas behålla sin integritet och sin bitska galghumor, trots att hon hamnat utanför alla sociala sammanhang och måste slåss för sin överlevnad.
En ny författare att lägga på minnet!
Boken utsågs av ALA (American Association for Libraries) till ”Best Book for Young Adults” och nominerades till National Book Award och ALA Honor Book. Den låg i flera veckor bland de tjugo mest sålda på den totala bestsellerlistan för amazon com.
Jag vet inte var jag fick tipset till den här boken, den stod bara på min attläsa lista och eftersom den fanns inne på bibblan så lånade jag den. Kanske för att den skulle handla om mobbing, ett ämne som intresserar mig. Och ok, den var godkänd och hade fått skriftande omdöme av de som läst den (anteckningar fanns på försättsbladet, allt från en 2:a till en 4:a) Styrkan ligger i sättet att berätta, jag skrattade flera gånger. Och så var ju slutet gott vilket jag tyckte var bra men lite overkligt. Så lätt brukar det inte går, Men å andra sidan var det ju inte någon vanlig mobbing det handlade om heller. Jag anade direkt vad det var men vill inte avslöja nånting. Sensmoralen var så bra att det förvandlade tvåan till en trea direkt.

Anderson, Lin : Nätfångst ** Nej men vilken dålig bok! Dels var den vämjelig med de ständiga sexanspelningarna, ja inte bara anspelningar, vilket iofs hörde till mordets natur då det handlade om pedofiler, dels var den så förutsägbar att det var skrattretande. Det är första boken om Rhona MacLeod som är rättsmedicinare i Skottland, men någon rättsmedicin är det inte med och ibland undrar jag om boken handlar mer om Rhonas kvinnliga assitent än om Rhona själv. Dessutom är det inlagt ett helt omotiverat naturscenario som jag gissar är med endast för att kunna filma lite natur, om boken nu skulle blir film vill säga. Slutet är fragmentariskt precis som att deadlinen stått i dörren och väntat på att rycka till sig manuset. Nej Dukike,(som rekommenderade den) bara för att det är en kvinna i huvudrollen och en kvinlig författare som skriver hårdkokt behöver en bok inte vara bra........

Antti, Gerda : Ungjävlar *** Det är nånting konstigt med Gerda Anttis böcker. Jag gillar dem inte men ändå läser jag dem. Som den här boken, den var inte särskilt bra tyckte jag medan jag läste den, men likväl sätter den igång en del tankar. Hon skriver lugnt och avmätt och lite släpigt men så lyser det till med åsikter och meningar som får en att häpna. Snacka om att våga skildra sånt som ingen annan vågar. Vanligt äldre folks tankar och känslor.....och framförallt äldre kvinnors tankar och känslor. Och så har man läst boken och de var ju bra novellerna ju......

Auster, Paul :Resor i skriptoriet ** Faktiskt, Auster får bara två stjärnor idag. Vem trodde att det nånsin skulle hända? men den här boken var helt enkelt urtrist. Faktiskt var historien i historien, den om krigen i det okända landet, bättre. Jag minna knappt heller de personer som skulle dyka upp från Austers tidigare böcker. Hela tiden väntade jag, ja på vadå? Godot eller.......Vladimir och Estragon, nu förstår jag er ännu bättre......nej skämt åsido, jag förstod minimalt........

Auster, Paul: Dårskaper i Brooklyn**** Auster Auster Auster! Alltid är Auster Auster. Alltid skriver han en riktigt rejäl historia, alltid värd att läsa. Så även denna gång. Ett plus för bokens layout, den kändes som en av de gamla böckerna jag hittade längst in i bokskåpet när jag var ung. Gedigen med andra ord........Personer som stiger upp från bladen och lever.........Härligt!

Axelsson, Majgull: Den jag aldrig var *** Åter en besvikelse......jag tillhör ju dem som läste Axelssons reportageböcker när de kom...och jag brukar säga att man kan läsa bara en av de böckerna per årtionde, så länge tar det att återhämta sig från de skakande skildringarna. Helt suveräna.
Men med skönlitteraturen är det sämre. Resan till Nifelhejlm är bra och så även Aprilhäxan, men den här var faktiskt tråkig. Greppet att låta samma person leva två olika liv beroende på sina handlingar är iofs intressant, men jag känner avsmak för hela historien. Fast intressant kan ju vara att båda är samma människa även om de handlar olika, ja det är nästan så att den som valde det goda lider mer.......sensmoralen ger inte människorvärdet så mycket råg i ryggen, en lite farlig glidning tycker jag. Men läs den själv och tala gärna om vad du tycker om det jag just skrivit, läser du den inte ter det sig nog ganska obegripligt men vem är jag att avslöja en bok sådär rätt upp och ner???

Bernuth, Christa von: Då blev du tyst ***(* )Ännu en bra bok av den tyska deckarförfattarinnan. Slutet blev lite virrigt tyckte jag, därav den inte fulla fyran. Men innehållet var bra och tänkesättet hos författaren rätt, enligt mina bedömningsgrunder. För det måste var rätt av en tyska att skildra något av krigets fasor utan förskönande omskrivningar. Insprängt finns en hel del psykologi också. Och mördaren var sällsynt osmaklig hela tiden.......även om h*n hade sina skäl.......

Bernuth, Christa von: Rösterna***(*) Den här deckaren var riktigt bra. Den höll spänningen ändå till slutet och handlade om en tysk internatskola, bara det är ju lite exotiskt. Slutet var faktiskt lite förvånande och jag förstår att det kommer att göra sig bra som film........vilsna flickor och självsäkra gossar, har man hört det förut? Ibland vill man bara kräkas...och dessutom manipulerande vuxna vilket gör saken bara värre.......men den var välskriven och jag blev nyfiken på författaren......bara det borde gett en full fyra iofs....

Dai, Sijie : Di-Klompexet *** En märklig bok som jag nog inte skulle ha läst ut om det inte varit så att den rekommenderats av min favoritboktipsare Yukiko Duke. För i början var den jättekonstig men sen tog den sig och hade trots allt sina poänger. Särskilt om man gillar litteraturvetenskapen och dess klassiker för det är trots allt lika kul varje gång man känner igen citat från Mörkrets hjärta, Madame Bovary och Processen. Och sen känner man ju hela tiden igen alla dessa saker som skrivits om Kina under och efter kulturrevolutionen........men den var ändå inte på långa vägar värd en fyra.....och att Dai Sijie är en man kan man förstå utan att veta det när man läser boken med sina freudianska anspelningar på sex hela tiden.......kanske något som varit kvävt i kina och som nu får uttryck i böckerna därifrån......
Hans förra bok,Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan var helt klart bättre och gav också mer utifrån hur livet levdes under kulturrevolutionen. Det var också därför jag så gärna ville läsa den här, men nej......nånting fattades för att göra den riktigt läsvärd.......

Delillo, Don: Vitt brus**** Den här boken är från 80-talet men känns trots det helt tidsenligt, konstigt nog. Den är väldigt bra skriven, en sån där stil som jag gärna skulle ha själv om jag skrev. Jag njöt av att hitta ord som jag inte riktigt förstod, den var alltså aningen för svår för mig och när hittar man en sån bok bland alla deckare som väller över en........En angenäm upplevelse med andra ord. Slutet var dock väldigt överdrivet och konstigt och så vidare. Redan 1986 skrevs alltså böcker för att kunna passa in om de ev. skulle filmas. Känns det som. Och egentligen var det inget slut alls om jag tänker efter. Mer en början som höll på hela boken. Men vinklingen var fascinerande. Lite dystopisk om jag tänker efter.........

Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande **** Omtalad omskriven hyllad bok. Och den var värd sin uppmärksamhet. Någon har vågat och lyckats skildra sorgeåret och hur förvirrad det gör en. Joans make dör och fragmentariskt väller det tankar ur hans hustru Joan. Intressant är hur donationsförfarandet sköts, ringer man verkligen till anhöriga för att fråga om organ? visst är det personliga mötet viktigt i såna här fall? Jag vet inte riktigt varför Joan har skrivit boken, jag tänkte att det kanske var för att rättfärdiga att hon inte donerade organen (vilket skulle ha inneburit endast ögonen enligt hennes sätt att resonera) men eftersom hon inte nämner det sedan förkastade jag den tanken. Boken skulle kanske, rent stilistiskt ha vunnit på att vänta nåt år med att skrivas, mellan raderna anas hela tiden chocken över makens död, men å andra sidan är det kanske det som gör den så naken och utelämnande. Å andra sidan har den ändå en slags distans, Joan kommer aldrig riktigt nära vilket kanske visar att hon är författare till professionen.

Diski, Jenny: Främling på tåg *** Diskis första bok var en klar fyra men den här höll inte det måttet. Kanske för att det var en sådan hyllning till rökningen och tågens rökkupéer, kanske är jag så fördomsfull att jag inte tycker om när någon beskriver sin last med en sådan njutning? vad vet jag....Eller så hade jag för höga förväntningar helt enkelt. Stilen är densamma och det gör boken läsvärd men innehållet......nja jag gillar isen bättre.....Sen avskyr jag att åka tåg så kanske det också spelade in......

Diski, Jenny: På tunn is - en resa till antarktis**** Årets första bok blev något av en höjdare, den var helt klart väldigt bra. Den är två böcker i en, en inre resa och en yttre resa. Beskrivningarna av djuren på Antarktis är otroligt bra beskrivet och till det kommer författarens barndomsupplevelser. Det står att den handlar om författarens vistelser på olika psykiatriska kliniker men det är en liten del av boken. Jag kommer genast att försöka låna nästa bok av Diski, den handlar visst om Afrika. (nej det är visst Amerika, sorry!!!)

Fredrickson, George M: Rasism, en översikt **** En otroligt intressant bok som jag köpte på rea på Ikea i somras. Det är en jämförelse mellan den moderna rasismens två huvudformer - vit överhöghet och antisemitism (jag citerar från baksidan av boken) Och den var bara så bra. Det går inte att på några rader tala om innehållet, man måste bara läsa den för att få en bild av vad rasismen egentligen innehåller för komponenter. Boken Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist kompletterar verkligen den här boken. Läser du den bör du även läsa den här för att få en klar bild. Här får man en klar historisk bild över det skeende som ledde fram till rasåtskillnaden i USA, antisemitismen och apartheid i Sydafrika. Men när man läser den snuddar tanken också vid mobbing och främlingsfientlighet överhuvudtaget. Läs den, du kan bara bli klokare.......

Gallego, Ruben : Vitt på svart ***(*) En bok som jag bara ryckte från hyllan, med en svag känsla av att ha hört talas om. Och den grep tag. speglar en handikappas pojkes situation i Sovjetunionen och hans liv på barnhemmen. Man ryser men fascineras av livsviljan och stilen som sveper över sidorna. Lite fragmentarisk för att få fyra stjärnor men 3,5 är ju också ett bra betyg. En bok som gör en tacksam för att man bor, och har bott, i västvärlden.......Hade jag bott i sovjetunionen hade jag knappast upplevt min 2årsdag........

Gavalda Anna: Tillsammans är man mindre ensam *** Boken som har sålt näst bäst i Frankrike, efter Da Vinci koden.......och mycket omskriven.......och ganska tjock......och tillgänglig i kiosken på NUS (norrlands universitetsjukhus) när jag glömt ta med mig en bok. Tja, varför inte slå till på en sån bok? och visst, jag förstår mycket väl att den sålt bra i Frankrike, den innehåller väldigt mycket av Frankrikes själ, även den själ som man som kommande utifrån betraktrare tror ska finnas i landet. Det vävs in händelser och företeelser som speglar nutidshistorien mot en bakgrund av den konst och mat som alltid betecknar landet. Och nånstans finns fortfarande aristokratins överlägsenhet kvar trots 1789 års halshuggningar.........Och att ungdomar ska leva en period i bohemisk idyll är väl självklart, eller hur? att det sen visar sig vara en chimär är väl också helt ok........eller hur?
Boken var Frankrike, helt klart, men att måsta tvinga ner en vit flicka i ett slags makabert tillstånd för att få in henne i de svartas värld, nja.......fast iofs kan det ha varit ett otroligt subtilt sätt att skildra de svartas villkor, kom jag just på......skickligt gjort i så fall. Rasismen är ju en väldigt vital del av Frankrikes själ nu för tiden så den pusselbiten saknade jag annars......

Henriksen, Levi : Snö ska falla över snö som fallit **** I Norge fick den här boken pris som årets bästa roman 2004 av de norska bokhandlarna. Och det var den sannerligen värd. Jag läste den med stort intresse, både för språkets skull men också för att den är så helt klart annorlunda mot allt som jag läst de sista 30-40 åren. Varför? Jo, Dan, mannen som återvänder efter sina två år i fängelset för narkotikabrott, har tillsammans med sin bror Jakob växt upp i en pingstvänsfamilj. Hans far var pingstpastor. När jag förstod det suckade jag och väntade bara på att denna pastor skulle ha uttnyttjat pojkarna sexuellt och eller misshandlat deras mamma och eller varit notoriskt otrogen och eller supit sig full efter varje möte. Men inget av detta händer. Nej i stället visar sig pappan vara en helt vanlig pingstvän som under vissa perioder jobbar i skogen för att familjen ska få ha det varmt och skönt på vintern. Ja hela barndomen är innesluten i denna värme från husets alla kaminer. Den religiösa uppväxten har inte gjort Dan frälst i pingstvänsmening men en förmåga att inte be om ursäkt för att ropa till gud och jesus när det yttersta verkar närma sig präglar hans vuxna liv. Helt otroligt! Detta skulle aldrig kunna hända i en svensk bok. Och mycket riktigt kallar också Dagens boks recensent Dans föräldrar för frimicklare, ett skällsord för pingstvänner. Något Henriksen aldrig tar i sin mun. Och inte har behov av att göra heller. Modigt! Mycket modigt! och det ger den fjärde stjärnan........Jag efterlyser fler modiga författare som vågar skildra kristendomen lika positivt som man skildrar andra religioner......Vi har väl trots allt religionsfrihet i det här landet??

Hoffman, Corinne: Resan tillbaka till den vita massajen:**(*) Har du läst de andra två böckerna om den vita massajen kan du läsa den här också. Då känner du igen en hel del och får en jämförelse mellan då och nu. Utvecklingen har pågått även i Kenya. Men har du inte läst de andra böckerna, avstå! Den här boken är ju trots allt bara ett sätt att mjölka ut det sista ur historien: Ja kanske kan det efter tre böcker och en film bli en bok om när dottern återvänder men det kan inte bli förrän om tidigast fyra år när hon är myndig, och knappt då eftersom hotet om omskärelse vilar tungt över henne......

Holm, Gretelise: Ömorden** En deckare som var så pass att jag ändå läste ut den. På nåt sätt gillade jag mördaren, eller förstod den i alla fall. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt.

Holmberg, Bo R: Uppviglaren *** Femte boken om Morell & co från Bredbyn! Och det är alltid lika roligt att läsa dessa böcker. Är det bara för att jag känner igen mig eller är det nåt annat? jag vet inte men jag har läst alla fem och har köpt alla fem och rekommenderar alla fem hela tiden.......så läs! har du inte läst nån ska du såklart börja med Liemannen, den finns dessutom i pocket.....

Holmberg, Stefan: Den spikraka vägen *** Fortsättningen på Lev och må lille far. Den här boken var bättre tyckte jag. På nåt sätt hade den rakare marknadsföring, den handlar om en uppväxt punkt slut. Jag kände igen mig i massor och det är ju ett plus..
Connelly, Michael : Poeten ***(*) Javisst, en riktigt bra deckare av författaren till Blodspår, som visserligen var ännu bättre. De poetiska inslagen var ju trevlig läsning men i övrigt var ju mördaren ett as och boken knappast uppbygglig läsning. Connely är ju en deckarförfattare som inte bryr sig om samtiden utan om morden, en klassisk skrivare alltså. Och ibland kan det ju också vara avkopplande. Den här boken följs av Fällan, som nyss kommit ut, och den läser jag så småningom, eftersom den hör ihop både med Poeten och Blodspår....men visst, Poeten inbjuder till sträckläsning och historien var klurig men lite väl osannolik, så en full fyra blir det inte. Ett tips är dock att satsa på att läsa alla tre böckerna, men läs då Poeten och Blodspår först. Allt vävs visst ihop i Fällan (enligt min man som läst alla tre och som tyckte Poeten var såååååå bra, karlbok??? :-)).

Housden, Maria : Flickan med de röda skorna*** Den här boken handlar om hur en treårig flicka dör i cancer. Såna här sanna historier kan ju ofta bli väldigt melodramatiska, men den här boken hade vissa kvalitéer, den var t.ex välskriven, det märks att Housden faktiskt är författare och har skrivit sin egen historia på ett litterärt sätt. Vilket gör att boken är mycket intressantare att läsa. Sen tar hon upp frågan om livet efter döden på ett lite ovanligt sätt, inte bara, nu är hon i himlen utan författaren söker i ett vidare perspektiv, på ett ärligt sätt. Själv är jag skeptisk till reinkarnation men i den här boken finns det händelser och skeenden som får en att fundera. Samtidigt som det är uppenbart att det kan vara ett sätt att hålla kvar den som dött i ett liv där den inte längre hör hemma, att acceptera att det som skett har skett.
Sen skriver Housden några väldigt tänkvärda och framförallt ärliga ord " Jag visste att det hade funnits en tid i mitt liv när jag inte alls tänkte på smärta och lidanden - varken min egen eller andras. Jag hade trott att folk själva bidrog till att dra på sig alla möjliga problem. Jag hade känt mig överlägsen och ansett att medkänsla handlade om att tycka synd om dem som inte hade lika perfekta liv som mitt eget." Oj så många människor jag mött som tänkt så, utan att naturligtvis säga det högt. Dessa människor ifrågasätter ofta nånting man gjort, underförstått, hade du gjort på ett annat sätt hade du inte varit sjuk... Och jag har även hört en kvinna säga: vad är det som gör att vissa råkar ut för allt möjligt hela tiden? och andra (underförstått jag själv) inte gör det? Om orden Ödmjukhet och Välvilja var mer utbredda tror jag inte att såna tankar skulle florera som de gör. Den som sa det fick sen ett sjukt barn, jag skulle tro att hon nu förstått vad ordet Slumpen betyder.
Jag sträckläste boken och blev faktiskt tårögd flera gånger, men kände mig konstigt nog stärkt när jag läst ut den. Kanske blev jag lite mer ödmjuk och tacksam inför det jag har.......och kan njuta ännu mer av Livet och Våren.

Indridason, Arnaldur: Mannen i sjön*** Den här boken var helt ok men inte mer. Indridasons första två böcker handlade mer om Islands natur och den här handlar mer om dess politik, och jag föredrar det som skildrar naturen. Det var exotiskt men inte den spionpolitik som skildras här och som är sig lika i alla länder. Och så detta Stasi, gör alltid att man ryser.......

Jungersen, Christian: Undantaget****(*) Ännu en otroligt bra bok! Tjock men jag sträckläste den på en och en halv dag. Och den var verkligen värd att läsa. Den recenseras som en bok om mobbing och ok, det är det. Författaren har verkligen lyckats och javisst, när jag söker på Google hittar jag genast rubriken: jag har också varit utfryst. Vilket jag förstod när jag läste. Ingen som inte varit utsatt kan förstå det subtila i utfrysningens mekanismer. Nu får man se detta från olika vinklingar vilket är intressant plus att ämnet folkmord också speglas vilket det också är intressant. Att det inte blev en femma beror på att boken trots allt är lite rörig. Nånstans blir det ändåtvå böcker i och med att den dessutom i stort sett också är en deckare och skulle kunna filmas så och slutet.......naturligtvis tillrättalagt för deckargenren. Nej det störde mig en aning. Men å andra sidan är det ju så nu för tiden att det måste till spänning för att förmedla nånting. Och om det får folk att läsa den här boken och lära sig nånting om mobbingens fruktansvärda konsekvenser så är det ändå ok för mig. Om boken hetat "mobbing på en arbetsplats" hade inte många läst den. Ett plus för diskussionen om ondskan. Ett minus för händelserna i Afrika som både skildrades och inte.......Människorna är verkligen otroligt väl skildrade och det är för väl att boken är så omfångsrik, annars hade vi inte fått veta ens hälften........

Jungstedt, Mari :Den inre kretsen *** Jungstedts böcker är läsvärda eftersom man vill sträckläsa dem. Den här historien var väl aningen skruvad så det är tveksamt om den är värd tre stjärnor, men ok, jag ville läsa ut den på direkten så det talar väl för att den var värd det.........Lite mindre Gotland än vanligt kanske men men........

Juslin, Emma : På barrikader av glas **** Efter att ha läst början av det första kapitlet i den här boken tänkte jag ge upp, eller hör här: Väckarklockans brölande prrrr ekar mellan väggarna som pistolskott vid en skenavrättning Jag ryste! skulle den fortsätta med metaforer i samma outhärdliga töntiga stil så ville jag då inte läsa vidare. (Det som fick mig att fortsätta var blott det faktum att jag börjat på och genast avslutat tre böcker på raken, en var jätteskum och två hade jag läst förut kom jag på efter ett tag. Meningen i en av dem "hon var den första som bar herrbyxor" eller nåt sånt fick mig att vakna upp för vem kan glömma en sån mening???)
Nåväl, jag fortsatte och blev mer och mer fascinerad. Jag fascinerades av språket, dialogerna och tankedialogerna, precis vad en femtonåring skulle kunna säga och tänka i dag. Reklambudskap blandat med mumintroll och ett visst mått av djuraktivism, allt som rör sig i en ung människas huvud, sagor påverkan engagemang....... Författaren kommer från Finland, och berättelsens jag är tvåspråkig. Några meningar är på finska och man fattar inte ett dugg av det men det liksom gör ingenting. Och boken är genuint finsk i sitt uttryck. Juslin har naturligtvis skrivit den på svenska men det finska finns kvar och ingen har petat i det. Alltså markerar eleverna där på gymnasiet, de räcker inte upp handen, de har hissa och matta och psykka, inte.......ja ni fattar. Och de har samma problem som tjejer i övriga västvärlden. Jag känner till viss del igen mig från min egen tonårstid för över 30 år sen. Känslan av att världens skuld vilar på ens axlar t.ex Dock var anorexi och bullemi okända begrepp på den tiden, tyvärr inte numera. Boken ger inga direkta svar men en slags öppning........Den var helt klart bra! Borde kunna platsa som en bok för ungdomar att läsa, om de läser mycket vill säga. Annars kanske den fastnar och blir facit för livet och då tror jag att den kan göra mer skada än nytta. Men å andra sidan är ju många ungdomsböcker så mörka att man trevar efter ljusknappen när man läser dem.......:-)

Kangas, Thomas: Ockupanterna **(*) En riktigt bra thriller med nutidskänsla, men skulle det verkligen kunna hända? boken innehöll en oklarhet på slutet vilket drog ner betyget, men annars spännande och välskriven.

Kieri, Katarina: Vem vågar sommaren? **** Vilken bra bok! jag sträckläste den. Innehållet är bara så bedövande vackert skrivet, så enkelt men ändå så.........kraftfullt. Formatet på boken är perfekt och typsnittet för tankarna till äldre böcker som jag slukade som barn. Det är Kieris debut och jag kommer att hålla utkik efter nya böcker av henne.
En sak som är otroligt fascinerande är likheten med Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Hur kan två böcker vara så lika och ändå så olika? Likheten är handlingen, ensam kvinna kommer till öde hus och lär känna äldre kvinna som hon får en sällsynt kontakt med. Den äldre kvinnan är excentrisk i någon mån och är med ändå till slutet. Kvinnan som kommer till huset flyr från sitt förflutna och hittar i viss mån tillbaka. Skogen har en viss plats i berättelsen. Så likt! jag finner det omöjligt att någon läst den andras bok och då drar jag slutsatsen att här finns ett mönster, svenska kvinnor längtar efter en modersgestalt, en fri vuxen kvinna att anförtro sig åt. Det är mer uppenbart i Olssons roman, medan Kieris å andra sidan innehåller fler personer och ett vanligare liv.
Skulle jag välja mellan någon av böckerna blir det Kieris, där är språket mer komprimerat. Med färre ord skildrar Kieri en utsatt kvinnas ångest. Less is more kan man säga i det här fallet.

Krakauer, Jon : In i vildmarken ** Tunn luft av samma författare var så bra att jag beslöt mig för att läsa även denna. Men blev besviken. De Jack London inspirerade drömmande unga män som flyr ut i vildmarken tilltalade mig inte alls. Jag fick en känsla av att författaren skrev boken bara för att få ägna 15 sidor åt ett av sina egna hisnande klätteräventyr.............

Krusenstjerna, Cecilia von : En spricka i kristallen: ** Omtalad bok skriven av Gyllenhammars dotter. Stackars rika flicka med frånvarande far och hispig mor. Blir inte sedd och flippar ur. Kul? Inte alls........

Larsson, Stieg : Män som hatar kvinnor **** Javisst blev det en fyra för den här boken. Ett intressant sätt att närma sig Harriets öde. Boken var tjock men höll faktiskt hela vägen.....

Lauck, Jenniefer : Visa mig vägen ** Varför varför varför läste jag ut den här boken? Den var så dålig att jag ryser. Ett enda långt medömkande med sig själv som mamma och försök att skylla det på sin uppväxt......nej, det här måste ha varit ett sätt att suga ut det sista ur Blackbird framgången.....Blackbird var ju en väldigt bra bok, såhär skrev jag om den : Jennifer Lauck: Blackbird**** Först var den här boken en trepoängare, men sen sov jag på saken och vips var den en fyra! Varför? Jo, när jag vaknade tänkte jag direkt på den, och det var främst de detaljerade men lågmälda beskrivningarna av de sista åren med mamman som etsat sig fast. Det här boken är en överlevandebok, som så många andra böcker, (Pojken som kallades det osv) men med den skillnaden att här smyger sig utsattheten och övergivenheten på, på ett annat sätt. Det låter inte så farligt när man läser men vid närmare eftertanke får man ändå kalla kårar. Skickligt skrivet med andra ord! Jag ser verkligen fram emot uppföljaren!
och uppföljaren Som stilla vatten var nog också klart godkänd,såhär skrev jag om den: Lauck, Jennifer: Som stilla vatten *** Fortsättningen på Blackbird var inte lika bra som föregångaren. Just Blackbird har jag rekommenderat till många i genren "min olyckliga barndom och hur jag överlevde den" just därför att Blackbird var så osentimental och öppen, jag fick ingen känsla av att den dolde nånting väsentligt. Men med Som stilla vatten var det helt annorlunda, här liknar den mer andra böcker i samma genre, den kändes tillrättalagd i vissa avseenden. Trots det var det intressant att läsa om Jennifer Laucks fortsatta öden och jag blev glad när det ordnade sig till sist. Har du läst Blackbird bör du nog läsa den här också......men den här!
 nej nu måste Lauck sluta älta sitt eländiga liv och ska hon fortsätta som författare bör hon skriva om nånting helt annat, om inte annat så för att skydda sina barn.......Det hon skriver om nu gör hon som sagt inte bättre och bättre utan det går åt andra hållet........

Liffner, Eva-Marie: Imago **** En historisk kriminalroman, precis som Liffners förra bok Camera. Den var också ganska bra och hade en katt som dök upp hela tiden. I det här är det en skabbig hund som får vara den animaliska sidan om man säger så. Boken avspeglas i tre olika tidsepoker och är sällsynt välskriven, med meningar som är helt unika i alla sin enkelhet. Den är liksom både komplicerad och enkel den här boken, läs den så förstår du vad jag menar.....

Lindqvist, Birgitta: Där ingen kan nås *** Läs den här boken, inte för den "relation av svek, svartsjuka och hat -- ett mörkt passionsdrama" (citat adlibris) som den innehåller, utan för dess insikt i hur Kina var mitt under brinnande kulturrevolution. Där ligger bokens styrka, inte i historien om en naiv kvinnas isolering i en främmande stad och en upplösning 12 år senare som snarare förtar intresset än löser upp knutar som alla tänkande läsare anat ganska omgående. Annars skulle den fått en fyra, men men.
Både mor och dotter (se nedan) är fascinerade av Marguerite Duras, något som faktiskt kändes bra att läsa om, när man nu som jag gjorde, läste bådas böcker i samma veva. Igenkänningens glädje kallas det kanske......
Men som sagt, Kina är intressant nu, "hett" kanske man kan säga och den här boken gör bilden lite tydligare, blotta tanken att folk citerar Maos skrifter vid stoppljusen ger ju vissa insikter om hur stämningen var under kulturrevolutionen.......

Lindqvist, Elin: Tre röda näckrosor **(*) Elin Lindqvists bok Tokyo natt tyckte jag ganska bra om, men den här boken kändes mer som ett experiment. Det är två parallella handlingar, helt skilda från varandra, den ena utspelas i Japan och den andra i Vietnam. Man förstår ju genast att de kommer att flyta ihop på slutet men jag tror att boken skulle ha vunnit på att vara som andra böcker jag läst, att man får läsa slutet först och sen i återblickar får se vad som lett fram till början dvs slutet. Men iofs, de två historierna är så väsensskilda från varann att det kanske inte skulle ha gjort saken bättre. Det jag känner efter att ha läst boken är att skildringarna från Japan hade jag velat läsa mer om och att skildringarna från Vietnam lämnade mig ganska oberörd. Och är det så här människor möts i detta vårt globala samhälle? Jag tror att det är det Lindqvist vill skildra. Gemensamt med sin mor (se ovan ) har hon tydligen fascinationen över Marguerite Duras, hon nämns i boken.

Looft, Helena : På dina murar *** Den här boken var så pass bra att jag genast skickade efter författarens två tidigare böcker. Den var tunn och snabbläst men trängde in och bäst av allt, slutet hade ett slags hopp....

Läckberg, Camilla : Stenhuggaren*** Faktiskt så gillade jag den här boken.....jag gillade upplägget med två parallella handlingar, de var dessutom lätt att avgränsa från varann genom att den äldre historien var väl uppmärkt med årtal och allt. Språket var lätt som en fjäder, inga krångligheter alls och lite medicinsk allmänbildning kom det med också på ett hörn. Samhällets subgrupper kan aldrig få för mycket uppmärksamhet. Och vad läser folk nu för tiden? jo deckare, så det passar ju bra att få med lite sånt också. Kanske att det helt enkelt hände lite för mycket.......men det var i alla fall rejält spännande där ett tag så den får sina tre stjärnor innan den tog slut. Början var dock väldigt intetsägande så det gällde att komma sig en bit för att inte ge upp......

Malmsten, Bodil:Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig *** Ett lite originellt grepp att ge ut sin blogg i bokform, men bra. Särskilt om man som jag har läst Malmstens blogg ett längre tag men inte lika länge som den period boken omspänner. Men minst lika bra som innehållet är utsidan, boken är helt enkelt vacker med bokmärke i form av sidensnöre och allt. Men gummibandet förstår jag mig inte på alls.......Nåväl, vill man ha en bok med handling och historia och gåta och/eller kärlek är det här naturligtvis inget att läsa, men vill man ha underfundiga tankar i sakta mak så är den helt ok. Eller läs Malmstens blogg vettja

Mazetti, Katarina : Familjegraven ** Nej nej nej, Grabben.....var ju helt lysande men den här verkar vara mest en klagosång över den Olycklige Bondens Taskiga Ekonomi och Arbetsförhållanden eller hur man lyckas bli med barn gång på gång i detta preventiva samhälle......Ett bra försök och säkert med mycket sanning i men jag fick liksom bara ett tryck över bröstet och ville skicka prospekt på omskolning till bonden i fråga, kvinnan bör dock jobba kvar eftersom hon ju har mitt drömyrke!!

McCall Smith , Alexander : Kalaharis skrivmaskinsskola för män ***Alltid lika trevlig är en bok av McCall Smith. Så även denna. Att läsa något bara bara för avkoppling och trevlig samvaro med författaren och hans gestalter, det måste man unna sig för att må bra.....och så är den här boken......en mysig må bra bok som dessutom innehåller en hel del humor hör bara: Hon berättade för henne om barnen: om hur Motholeli hade mobbats och hur Puso hade gått igenom en ganska bersvärlig fas: " Pojkar har sådana perioder", sa Mma Boko. "De kan vara i femtio år." Hahahaha, säger jag bara!.......Vad säger du!?? ;-) Beror kanske på om du är kvinna eller man.......:-)

McCall Smith, Alexander: Filosofiska söndagssklubben *** Nja, vad säga om att Damernas detektivbyrå flyttat till London? Ingen lyckad flytt direkt tycker jag. Här är författaren helt klart influerad av Agatha Christie, den gamla damen som löser gåtor. Och även influerad av sina filosofiska tankegångar som den gamla damen förmedlar. Det är iofs intressant men inte så vanligt nuförtiden med den sortens moraltänkande och det av förklarliga skäl, vem vill lyssna? Ändå är det det och endast det som ger boken behållning. Själva historien haltar betänkligt och verkar skriven mest för att kunna filmas, som så mycket nu för tiden. Nä tacka vet jag den afrikanska upplagan.......

McCall Smith, Alexander: Vackra flickors lott *** Som vanligt en rar och okomplicerad bok, dock med mindre Afrika i sig än föregångarna. Men man vill liksom bara läsa mer ur dessa böcker, kanske för att de är så mysiga som Ester, som jag lånade boken av, sa.......Det är rätt ord, mysiga!!! Sånt behöver man läsa ibland också......

McEwan, Ian : Lördag ***** Det är alltid spännande innan man ger en bok 5 stjärnor, men jag kände att fyra stjärnor blir för lite och varför knussla med paranteser? Lördag får full pott, och varför? Jo den är utmärkt skriven som vanligt, McEwan skriver hela tiden meningar som är så självklara när man läser men de har säkert kostat en hel del tankemöda. "Ett hörn av verkligheten sett ur ett temperament" stämmer så oändligt väl på den här boken. Och gillar man poesi och litteratur får man en del av det också. Det enda som jag inte riktigt kände för och som skulle ha kunnat ge en (*) var dessa kirurgiska och medicinska termer. Ett tag kände jag mig förflyttad till Cityakuten med dr Pratt som medhjälpare, men det är kanske också symptomatiskt, nånstans finns det alltid stereotyper, varför skulle de inte komma in i samtidslitteraturen likväl som i såporna? Ska du läsa en bok i vår, varför inte den här?

Oates, Joyce Carol: Djur**(*) En liten bok som inte gjort så stort väsen av sig, och jag kan förstå varför. Den är faktiskt lite äcklig den här boken, påminner om Tartts Den hemliga historien och faktiskt även om Rösterna av Christa von Bernuth, se nedan. En tröst är att de fick vad de förtjänade i den här boken. Men sorgligt att läsa om hur ondskan hela tiden kan manipulera och hur vuxna människor struntar i att ta sitt ansvar och vara just vuxna inför vilsna ungdomar.Kanske är det det som händer i dag när så många ungdomar, framförallt unga kvinnor, mår dåligt. Deras förebilder, de vuxna kvinnorna, tar inte sitt ansvar utan lever i sin omogenhet bara ut sina lustar hur som helst och ger ingen stadga till det uppväxande släktet. Något som männen gjort i alla tider men nu även kvinnorna.

Olsson, Linda: Nu vill jag sjunga dig milda sånger **** En mycket omskriven bok som jag bara hittade på Ny! hyllan på mitt bibliotek. Kan man kalla en bok finstämd så är det här en finstämd bok. Om vänskap mellan två kvinnor som långsamt får förtroende för varann och sen vågar utelämna sina livs svårigheter för varann. Sådär som man önskar att det kunde gå till IRL och inte bara i fiktionens värld. För den välvilja dessa kvinnor visar varann är ju ytterst ovanlig nuförtiden. Dessutom innehöll varje kapitel en diktstrof i början, tyvärr missade jag att det fanns hänvisningar till varifrån de var hämtade längst bak i boken. Men ett tips är att titta där vid varje nytt kapitel så får du veta lite om dikterna också...... Även titeln kommer från en dikt...

Patterson, James: Smekmånad*** En riktigt romantisk thrillerkomedi om jag ska prata filmspråk, vilket jag iofs kan eftersom den tydligen ska bli film. Korta kapitel och rasande tempo gjorde boken riktigt läsvärd Som film är den säkert ännu bättre. Kvinnan som mördar sina män och agenten som ska stoppa henne = de faller för varann såklart...........Sött och bestialiskt om vartannat.....

Picoult, Jodi :Allt för min syster **(*) Hur är en bok som fram till sista sidorna är en fyra, och sen slutar som en 2,5????? jo den har ett uruselt slut.....en bok som kunde ha tagit upp den otroligt svåra frågan om dödshjälp och donation av organ från levande givare, blev ingenting till slut, ingenting. Länge tänkte jag hiva över den till andra sidan sängen så min man fick läsa den, men nu....icke!!! Synd! för den var lättläst och roligt skriven......

Ringqvist, Lena: Som en tjuv om natten **(*) Det här är en bok som jag kanske kunde ha skrivit en del av själv. Inte allt naturligtvis, min familj var inte religiös på det här sättet även om mina föräldrar gick till bönhuset ibland. Men jag växte upp inom en kyrklig rörelse och känner igen mycket av resonemanget i boken, trots att det är mer tillspetsat än det jag var med om, det handlar ju också om Livets Ord. som ju är en mycket mer extrem rörelse än den jag växte upp i.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken.....nån höjdare var det definitivt inte. Den var lite rörig och bitvis ansträngd på nåt sätt, men titeln visar ju på en företeelse som fanns även på min tid. Trots att Ringqvist är 13 år yngre än mig själv och har levt i nästan en annan generation så har hon ändå upplevt just detta uttryck Som en tjuv om natten på samma sätt som jag gjorde. Dvs ångestfyllt. Och det är väl som när man har hårda regler i skolan, de barn som inte skulle behöva lyssna tar till sig dem och blir ännu mer oroliga medan de som borde lyssna skiter i dem.......
Jag tror att det sätt som författaren bearbetar sina traumatiska upplevelser är fruktbara och skulle kunna användas av många med liknande erfarenheter. Dock vet jag inte om svaret är att förbjuda barn att ta del av religion överhuvudtaget. I såfall kanske barn lika väl borde slippa ha föräldrar som skilda och bråkar och har missbruksproblem och är hårda med sina barn också......... Något som jag tror har skadat författaren i lika hög grad.......Och eftersom himlen inte finns på jorden så är det inte möjligt, tyvärr.

Sánchez-Piñol Alberto: Kall hud **(* ) Så här är det, en man kommer till en ö för att vakta den. Där finns en fyr och en fyrvaktare. Natten kommer och en hel hop grodmonster anfaller vaktarens lilla stuga. Efter det blir han insläppt i fyren och varje natt kämpar de båda männen mot grodmonstren, vars blå blod flyter för deras kulor. I början fascinerades jag och anade nån slag filosofisk tanke bakom alltihop, men sen blev det mest våldspornografi av det hela. Och en form av diffust kvinnorförtryck som författaren säkert aaaaaldrig skulle godkänna.det var ju ändå bara ett grodmonster......... Den tredje stjärnan blir för språket, den karga ön beskrivs på ett inträngande sätt som berikar historien........
Den jämförs med Conrads Mörkets hjärta och visst, afrikanerna i den boken betraktades väl med samma ögon, men ingen kommer någonsin att säga: din kalla hud som man säger ditt mörkrets hjärta.........så jämförelsen haltar.......är det här en bok i skräckgenren tro.........i så fall är skräckgenren inget för mig vilket jag iofs redan visste........och slutet :-(............nej den var inte bra.........trots att Yukike Duke rekommenderat den.........

Skugge, Linda: Ett tal min systers bröllop **** Jag trodde aldrig att jag skulle ge en sån här bok en fyra. Men jag kan inte låta bli att göra det!!! Den är helt galet bra! Orden bara trillar ut från sidorna och desperationen blir värre och värre.......Jämfört med Tusen skärvor tillit är den ljusår bättre, även om den är inom samma "genre", vad den genren nu kan heta. Hon skriver ju BRA Skugge! och här finns också stråk av samtidsroman som i dessa rader, rykande aktuella:
Fredrikas filippinska barnflicka brukar passa barnen när de är sjuka. Fast det är Fredrika som vabbar, men hon är alltid på jobbet. Hon tror att det funkar så, för "vaddå barnen är ju sjuka ju och då ska man anmäla det". Vi har bråkat en massa om detta också. Trots att hon jobbar på vänsterpartiet tror hon att man får vabba trots att man samtidigt är på jobbet och får lön.
Jag gillar författare som VÅgar skriva som det faktiskt är även om ingen annan har en aaaaaning om det.....dvs ingen politiker......
Kopplingen till Sylvia Plath är jag tveksam till, jag har inte bestämt mig om det tillförde historien nånting alls. Det är naturligtvis Skugges intention att visa kvinnans ansvar att ta hand om sina barn, även under vidriga omständigheter vilket jag helt håller med om. Och kanske hon menar att man ska ha de åsikterna även om man faktiskt är konstnär och även om man är orättvist behandlad gentemot MANnen, (konstnär eller inte), så är det barnen som är viktigast. Modigt skrivet i så fall.........och mod kan också hjälpa till att ge en stjärna!!!

Smith, Zadie: Om skönhet ***(*) Oj vad bra den här boken var i början. En riktig fyra tänkte jag länge belåtet. Eftersom jag nyss läst boken om rasism (se nedan) var det ännu mer intressant att den avhandlade de svartas situation i USA idag ( och kanske på Haiti). För jag tror att det är det Smith vill skildra. Dagensboks skribent funderade över vad hon egentligen ville och det är min tolkning av det problemet. Senare delen blev dock lite väl förutsägbar och inplanterad med konstiga detaljer, som en tavla som vimsar runt och har sig. Och det vanliga otroheten och den vackraste kvinnan i världen osv. Därför sjönk den hela fyran.

Swanberg; Lena Katarina: Sorgfågel, Annika Östberg berättar om sitt liv *** Alla har ju hört talas om henne, hon som suttit så länge i fängelse i USA, helt oskyldig. Jag har alltid undrat hur i hela friden det kan gå till och nu har jag läst boken och förstår hur i hela friden det kan gå till. Boken ger sken av att berätta allt och jag tror att det mesta är med, men som alltid när jag läser böcker av människor som begått brott slås jag av lättheten i att hitta förklaringar. I den här boken var det väldigt många förklaringar om man säger så. Någon riktig sympati för offren hittar man aldrig.
Det var i alla fall en fascinerande bok och belyste både hur det kunde hända och varför straffet blev så hårt. Jag fick även en bild av Annika Östberg som gör att jag tror att hon som fri skulle kunna tillföra samhället en hel del, hon har helt enkelt blivit en mycket bättre människa i fängelset ( verkar det som i alla fall) och verkar vara en mycket mer sympatisk person än jag uppfattat henne tidigare......Boken var tjock men lättläst.......intressant!

Ullman, Linn : Ett älskat barn**(*) Ibland läser man böcker som är så pass dåligt uppbyggda att man känner att man skulle ha kunnat skriva dem själv. Jag menar, man är ju inte nån författare bara för att man läser mycket böcker och för att man önskar att man kunde skriva. Och man är ingen författare för att man har kända föräldrar heller. Tycker jag att jag märker när jag läser den här boken. Allt är liksom förutsägbart. Ingenting leder nånstans utan man vet hela tiden vad som ska hända, att pojken dör. Och kanske att författaren med det ytterst vill försöka skildra mobbing, för det är ju det det handlar om, men lyckas hon när det står i en recension att den oskyldiga leken förvandlas,,, vaddå oskyldig!?
det är nog ändå skildringen av just mobbingen som ger den halva trean. Jag har ju en teori och det är att barn som mobbar har skaffat sig tillåtelse för det av de vuxna, vilket också sker i den här boken. Det gillar jag att det kommer fram.
Annars ger boken ingenting, vissa meningar är så banala att de....just det, skulle kunna var skrivna av någon som önskar att de kunde skriva......men det stannar vid en önskan. men som sagt, ärligt skildrad mobbing är alltid motiverad att läsa om......så......
Boken har fått uppmärksamhet enbart för att det är Bergmans dotter och man tror att det handlar om honom, men bortser man från det så är den ointressant. Som någon skrev att boken borde ha börjat där den slutar, när de tre döttrarna återvänder. Jag håller med!!!!

Wahlberg, Karin : Blocket*** Som alltid en bra Wahlberg. Universitetsvärlden som jag känner till sen förut och sjukhusvärlden som jag känner till sen förut...kan det bli högre igenkänningsfaktor? Kanske att intrigen var lite konstig, men samtidsskildringen står över den......

Winspear, Jacqueline : Maisie Dobbs ***(* )En ny deckarstjärna är Jacqueline Winspear. Det här är tydligen första boken om Maisie Dobbs, en deckare med psykologisk inriktning i 1930- talets england. Och det är just den där psykologiska inriktningen som ger den mer än tre poäng. Tidvis var den tradig, mest när hennes bakgrund skulle rabblas upp ( vilket gör att jag tror att det är första boken av flera) men själva gåtan var inte så dum. Och så de där psykologiska slutsatserna............nästa bok (om det kommer nån) ska jag verkligen också läsa......

Woodrell, Daniel, Gryningen kommer aldrig åter**** Usch vilken otrevlig bok det här var. Och ändå så läsvärd. Det är som att lojt titta på en svår misshandel genom en ljudisolerande, dåligt putsad ruta. Man kan inget göra och den som misshandlas vill inte ha hjälp, känns det som. Därför att det som sker är det vanliga det invanda det trygga trots allt våld och smärta. En bok som inte lämnar en oberörd men som man önskar att man inte hade läst........Och ok jag håller med: den är en hårdkokt tragedi för tjugohundratalet. Välskriven och krass så man slutar med ett hål i magen.......ett ångest hål.

Zweigberk, Helena von: Tusen skärvor tillit ** Nja, inte var det här någon höjdarbok direkt. Varför läste jag ut den då? jo därför att jag tror att von Zweigberk lyckats med att skriva en samtidsroman. Det är lite såhär många förhållanden fungerar idag. Och jag måste säga att jag tycker att föräldrautbildning skulle vara obligatorisk för alla, inte bara för adoptivföräldrar. Nån skulle ju verkligen ha talat om för pappan i det här sammanhanget att han är viktig för sitt barn och barnets mamma, hela tiden!!!!



De bästa böckerna 2006


Bernuth, Christa von: Då blev du tyst ***(* )


Connelly, Michael : Poeten ***(*)


Diski, Jenny: På tunn is - en resa till antarktis****


Abu-Jaber, Diana: Nymåne ****


McEwan, Ian : Lördag *****


Auster, Paul: Dårskaper i Brooklyn****


Skugge, Linda: Ett tal min systers bröllop ****


Kieri, Katarina: Vem vågar sommaren? ****


Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande ****


Olsson, Linda: Nu vill jag sjunga dig milda sånger ****


Woodrell, Daniel, Gryningen kommer aldrig åter****


Liffner, Eva-Marie: Imago ****


Juslin, Emma : På barrikader av glas ****


Jungersen, Christian: Undantaget****(*)


Delillo, Don: Vitt brus****



Smith, Zadie: Om skönhet ***(*)


Fredrickson, George M: Rasism, en översikt ****


Winspear, Jacqueline : Maisie Dobbs ***(* )


Henriksen, Levi : Snö ska falla över snö som fallit ****


Larsson, Stieg : Män som hatar kvinnor ****




Av violen - 31 januari 2015 23:15

 

Ali Monica: Brick Lane: **** Äntligen en riktigt riktigt bra bok! Intressant historia och mycket bra skriven! En sån där bok där man vill läsa varje mening för att inte missa en rolig formulering eller en underfundig replik. Och hela boken håller samma höga standard! Den beskriver både en muslimsk kvinna och en invandrad kvinna, i samma person. Parallellt löper hennes systers historia hemma i Bangladesh och tillbakablickar ger deras uppväxt och hur deras mamma hade det. Sen är det huvudpersonens döttrar som tar vid och deras problem i det nya samhället. Nånstans ser man en utveckling i dessa historier, kvinnans utveckling. Allt väl maskerat i en underbar prosa.
Jag rekommenderar verkligen att läsa den här boken. Det är en befrielse att få läsa en mer nyanserad bok om islam. Sensommarens bok helt klart!!!

 

Läst 2006

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards