Lagerlöf, Selma: En julgäst ****

Här dyker en av kavaljererna upp, den försupne Ruster. Och det på självaste julafton. Hos en gammal vän och dennes familj. Det går inte an, han blir ivägskickad. Men ingenstans finns det någon som är tillräcklig god vän att få stanna hos.

Till slut är han tillbaka igen. Och nu får han komma in i värmen.

Lagerlöf skildrar julen som den ska vara, med omsorg om våra minsta. Både kärlek, förståelse och medmänsklighet visar sig, och plötsligt känner jag en slags julstämning komma över mig. 

Ridzén, Liza: Tranorna flyger söderut ****

obs, kan innehålla spoilers....

Jag gråter oftast inte inför en bok. Men när jag lyssnade på denna hände det några gånger att tårarna kom.

För det här är en bok om nutidens ålderdom. På gott och ont. Det goda är den omvårdnad Bo får. Flera gånger om dagen får han besök och hjälp, och även sonen tar mer och mer ansvar. Han har sin gode vän att ringa till och så såklart Sixten, hunden, som personalen villigt hjälper honom med. Det onda är väl att allt inte är som förut. Att hans fru har lämnat honom i förtid genom att bli dement, att besöka henne är inte kul. Att sonen är som han är. Att en i hemtjänsten är en satmara. Och så dråpslaget, att de eller egentligen sonen, tar något viktigt ifrån honom. Då drabbas han verkligen av meningslösheten. 

Tvärs igenom hela boken för Bo en tankedialog med sig själv. Där nystas hans liv upp och han funderar över det som varit. Och det känns som han funderar tills han blir klar.

En mycket varm, berörande och ärlig bok. Slutet var väldigt bra skildrat. 

Jag lyssnade på den, och det tror jag gav mycket. Jäkel eller Bo, vem som talar är svårt att veta ibland. 

Jag är en kattmänniska men det vete sjutton om det inte ändå skulle vara trevligt med en hund ändå...

Wahlberg Karin: Med liv och lust ****

Äntligen fick jag läsa fortsättningen på historien om Sveriges sjukhushistoria. Jag låg ofta på sjukhus i min barn och ungdom, och har med intresse följt Wahlbergs serie. Och känt igen mig här och var. 

Nu är det 1963 och kvinnorna utför sina olika jobb. En kvinnlig reporter står för spänningen, en kvinnlig läkare för affären med en gift man, en pensionerad sköterska för hängivenhet till yrket och en barnmorska för livet.

Som vanligt dyker det upp, mellan händelserna, som av en händelse information om lasarettets historia. 

Ex vis nämns det om att vid den här tiden betalade patienten direkt till läkaren, för att sen gå till försäkringskassan och få igen beloppet. Jag har själv sett när min far tog upp börsen och lämnade över sedlarna till doktorn. Jag måste säga att det var en välsignelse att det systemet togs bort. Känslan av beroende var inte rolig att känna. Bättre kändes det när jag förstod att pengarna återbetalades.

Jag skulle vilja rekommendera dig som vill ha något lättläst, men ändå inte tunt, att läsa. Ett mycket bra sätt att beskriva sjukvårdens historia.

Än finns det hopp, första delen i serien lasarettet finns här

Livet går vidare, andra delen i serien lasarettet finns här

Lätta ditt hjärta, tredje delen i serien lasarettet finns här

Arvola, Ingeborg: Kniven i elden ****

Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag.

Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt och med ömhet. Jag är inte direkt så förtjust i historiska romaner, men det här är inte enbart en historisk roman. Kvinnor som vandrar finns det gott om (Ex vis Mikael Berglunds Ett föremåls berättelse om obesvar här) men jag kommer osökt att tänka på Margit Söderholms, Driver dagg faller regn, när jag andlöst läser om Brita Caisas liv. 

Det som fascinerar mig är hur tätt Brita Caisas gåvor samsas med det kristna tänkesättet. Och att hon, trots det kyrkan gjort mot henne, verkar anamma de tankarna. Hon ger av sin kraft därför att hon har gåvan, men hon ber även utimellan. Det känns liksom naturligt och sammanflätat. Det avundas jag henne, kraften att kunna hjälpa. Mest har jag läst om att dessa gåvor innehåller bara mörker och förtvivlan, som i Mikael Niemis Sten i siden här.

Fast tron på Gud i naturen och livet verkar inte direkt innefatta begäret mellan människor. Allt känns så självklart, men det går inte att känna låta bli att känna medlidande med Gretha. Caisa Brita är författarens anmoder, och boken är säkert färgad av det. 

Den stereotypa synen på den starke mannen och den oerhört vackra kvinna är så uppenbar att jag nästan skrattar till. Att hon dessutom kan eller kan lära sig allt och är stark och handlingskraftig gör mig imponerad. Även om det inte innebär att hon fullföljer sina planer utan låter ändå dagen fånga henne.

Hur det går i fortsättningen kommer vi att få veta, två böcker till är planerade.

Ravn, Olga: De anställda ****

En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. 

Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna hända. Människor och människoliknande varelser arbetar på rymdskeppet. Stegvis drivs allt mot sin slutpunkt men sakta kommer en slags livsgnista tillbaka. 

Naturen är förgiftad. Ja framtiden finns inte mer. Men en slags frihet finns...

Boken är sorglig och ger mig en klump i magen. Svår att förstå, ja. Men den ekar fortfarande i mitt huvud.

Widenfjord, Therese: Med bergens andetag ****

Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. 

Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala anslaget, sorgens ansikte, försoning, barmhärtighet, kamerans öga och väl skildrade personer. 

Dessutom var det något med flödet av ord som gjorde den lättläst, fast jag lyssnade på den iofs.

Jag rekommenderar den varmt. Dessutom ska den diskuteras i Kollektivet på FB.

Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***

Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig riktigt förvirrad. Ok, en historiebeskrivning av Stockholm är det, kanske, för vad är sant och inte? Dessutom blev jag riktigt less på de många upprepningarna. Kvinnan som hördes på bandet var så lik guiden att det var nog hon, eller? De steg in och ut ur bussen och allt var bakgrund till det enda viktiga, det som pappan äntligen skulle förmedla. Eller inte?

Och slutet!?, nej, jag får nog ta och låna de jag har oläst av Virdborg och läsa dem istället. 

Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell

Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. 

Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. 

Jag kan känna igen den moral som visas i Lagerlöfs böcker. Böcker som lästes av mina föräldrars generation. Så fast jag är 50 talist fick jag veta, prata inte för mycket, då kan tungan falla ner i halsen och så måste vi ta spiskroken och dra upp den...(!) Peta inte i eluttaget för då kan du sugas in i ett främmande land. Vilket ju lät väldigt spännande!. osv.

I den här novellen är det morbror Gunnar som sitter på stentrappan och blir förkyld. Dels blir han hjälte, dels ett varnande exempel. Och dels blir han även odödlig. Och irriterande för efterkommande. 

Klurigt uttänkt av Lagerlöf.